Arbetsplenum - 2015-11-18

Herr talman! Moderaterna är ett parti som står upp för individens fria val, och vi har länge arbetat mot kvotering och för fler möjligheter till eget inflytande.

Vi är också ett parti som vill att så många som möjligt av de politiska beslut som rör människor ska fattas så nära människor som möjligt. Vi är starka förespråkare för det kommunala självstyret, som innebär att kommunerna bör ha en stor möjlighet att själva fatta beslut som rör kommunala angelägenheter.

Samtidigt är vi också ett parti som pragmatiskt och systematiskt arbetar för ökat ansvarstagande, för människors personliga ansvar, för vikten av egen försörjning samt ordning och reda i samhällets ekonomi.

Detta är våra utgångspunkter i fråga om huruvida det kommunala vårdnadsbidraget bör avskaffas, som regeringen föreslår. Den frågan kräver en avvägning mellan olika intressen. Det går inte att diskutera vårdnadsbidraget utan att samtidigt diskutera föräldrarollen och det ansvar som föräldrar har för sina barn. Föräldrapenningen är därför ett närliggande område som innehåller många likheter med frågan om vårdnadsbidraget.

Låt mig vara tydlig med att det finns ett stort samhällsproblem som är kopplat till en ojämn fördelning av föräldraansvaret. Vi vet att exempelvis skillnader i uttag av föräldrapenning får långtgående konsekvenser för kvinnors sysselsättning, löneutveckling och framtida pensionsinkomst. Det finns tydliga tecken på att dessa skillnader även spelar en stor roll i de skillnader som vi ser i ohälsa och sjukfrånvaro mellan kvinnor och män.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Det finns också invändningar mot vårdnadsbidraget som är kopplade till följderna för jämställdheten. Men samtidigt ska vi vara uppriktiga med att det inte går att kvotera fram lösningar på alla samhällsproblem. Dessutom måste samhället ha respekt för hur olika familjer lägger upp sin tid utanför arbetsplatsen.

Vi vill skapa förutsättningar för varje familj att fatta väl avvägda beslut som passar dem. Det innebär också att vi som politiker måste acceptera att föräldrar gör olika val. Det kommer att variera, och det kommer också att se olika ut. Men det finns inget anmärkningsvärt i det. Familjer är faktiskt olika.

Som politiker är det alltid lätt att vilja lägga livet till rätta ovanifrån, att peka och styra. Det mesta kan åtgärdas med ännu en lag eller ännu ett regeringsbeslut. Men leder det verkligen till att vi får den mångfald och det egna ansvarstagande som vi vill uppnå? Politikens uppgift är att undanröja hinder för att föräldrar och familjer ska kunna fatta just kloka livsval.

Vi är övertygade om att de flesta familjer vill det allra bästa för sina barn. Sedan kan det finnas olika omständigheter som gör att det inte alltid är så lätt att nå dit. Det kan vi som politiker arbeta för att undanröja.

Som jag tidigare har sagt är Moderaterna ett parti som på ett pragmatiskt och eftertänksamt sätt försöker hitta lösningar på olika samhällsproblem. Samtidigt baseras all vår politik på respekt för människan och människors egna beslut.

Frågan om vårdnadsbidraget har även en till dimension som jag tycker att vi inte ska tappa bort. Frågan gäller egentligen om kommuner ska ha rätt att erbjuda vårdnadsbidrag som ett alternativ till andra former av barnomsorg. Vårdnadsbidraget tvingas inte på någon utan finns enbart för dem som vill använda det.

Vårdnadsbidraget är mycket begränsat i sin omfattning, och finns i ett mindre antal kommuner i Sverige. Likväl vittnar många föräldrar om att det har varit viktigt för just dem, för att de under en period ska kunna lägga mer tid på sina barn och ge dem en bra start i livet. Andra föräldrar gör andra bedömningar och använder förskolan från att barnen är tolv månader. Det är en naturlig följd av att familjer är just olika.

Herr talman! Om vi väger ihop allt detta landar vi i slutsatsen att regeringens förslag innebär ett mycket stort ingrepp i människors rätt att göra egna val och i kommunernas rätt att själva fatta beslut om kommunala angelägenheter. Därför, herr talman, yrkar vi avslag på förslaget i propositionen och bifall till reservation 1.

Herr talman! Vi debatterar i dag socialförsäkringsutskottets betänkande SfU8 som rör proposition 2014/15:147, Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas.

Jag kan, lite grann som den föregående talaren var inne på, säga: Då var vi där igen.

Nu har vi tyvärr återigen skäl att lyfta fram vänsterpartiernas syn på vuxna människors förmåga att ta ansvar för sina egna liv.

Jag tycker inte att det är min sak att avgöra vad som är en lämplig ålder att börja i förskolan när det gäller andra familjers barn. Jag tror att familjerna är bäst på att avgöra det själva. Det är faktiskt till och med så att om jag skulle tycka att det var min sak att avgöra det skulle jag vara emot vårdnadsbidraget. Jag tror nämligen att förskolan är ett mycket bra alternativ för väldigt många barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Alla mina barn har gått i förskola och började där direkt efter att föräldrapenningen hade tagit slut. Jag själv gick i förskola i Rinkeby, där jag är född, och började redan när jag var åtta månader. Och som ni märker har det gått ganska bra.

Jag gillar alltså förskolan. Men nu handlar det inte om mig. Det handlar inte om er heller. Det är nämligen inte våra barn som vi talar om här. Vi talar om andra människors barn. Och jag tycker, som sagt, inte att det är min eller er sak att bedöma i vilken ålder andras barn är mogna för förskolan. Jag tror faktiskt att de flesta förstår hur tokig den tankegången är.

Men vårdnadsbidraget är en kvinnofälla, säger några. Det argumentet tycker jag mig höra allra mest. Då har jag en annan upplysning att komma med. Det är, som sagt, inte era barn som det handlar om, och inte mina barn heller. Detsamma gäller faktiskt kvinnorna. Det är inte era kvinnor, och inte mina heller. Kvinnorna är nämligen sina egna. Det gäller för den delen även männen.

Föräldrar är, med ytterst få undantag, vuxna människor som har alla möjligheter att fatta sina egna beslut.

Det finns naturligtvis en massa saker som man som människa kan ha synpunkter på rörande andra människors livsval. Man kan till exempel tycka att folk bör motionera mer, äta mer hälsosam mat, titta mindre på tv och så vidare. Människor har synpunkter och åsikter om andra människors liv, min talman. Det är okej. Man får ha det. Men man måste någonstans förstå var politikens gräns bör gå. För mig är det självklart att den gränsen går utanför vuxna människors ytterdörr, naturligtvis med undantag för brottsbekämpning.

Sverigedemokraternas barn- och familjepolitik har ett uttalat och grundligt genomarbetat barnfokus. Det är djupt beklagligt att det inte gäller alla andra partier. Barn har inte rösträtt, och det är vår förbaskade plikt som vuxna, som föräldrar och som politiker att tillvarata deras intressen. Det är för barnens skull vi bör ha ett brett utbud av alternativ för barnomsorgen. Ett brett utbud innebär faktiskt att människor kommer att göra olika val. Jag förstår inte varför det är så provocerande.

När det gäller Liberalerna igen, och nu dessutom Centerpartiet, vill jag ta upp följande. Som jag sa i mitt anförande om tvångskvotering av föräldraförsäkringen häromveckan verkar jag inte ha fattat någonting om liberalism. Jag trodde att liberalism i denna fråga skulle innebära att man var för fler alternativ för de vuxna människor som utgör beslutsfattarna i en familj, att man skulle vara för människors möjlighet att välja även på andra sätt än om man hade valt själv.

Partiet har dessutom bytt namn och heter numera Liberalerna, även om det kanske är några dagar kvar tills ett formellt beslut har fattats. Folkpartiet som namn var förvisso ett praktexempel på direkt falsk marknadsföring. Men med namnbytet till Liberalerna har de nog överträffat sig själva på den punkten. Ett parti som ska kalla sig Liberalerna är för tvångskvotering och mot valfrihet. Det är inte utan att man undrar om det hela bara är ett märkligt spratt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Det är för barnens skull det bör finnas ett vårdnadsbidrag som alternativ till andra omsorgsformer, så att familjer som bedömer att det bästa alternativet för just deras unika barn är att stanna hemma lite längre innan de börjar förskolan har möjlighet att göra det. Det är något av en klyscha men likväl helt sant: barnen är varje samhälles framtid. Trygga barn i dag ger ett tryggt och stabilt samhälle i morgon.

Vårdnadsbidraget bör inte bara vara kvar. Det bör fördubblas. Det bör även göras likvärdigt över hela landet, så att fler vuxna människor tillåts göra fler välgrundade val för sina och sina barns liv, så att fler barn får den omsorgsform som just de behöver.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och 2.

Herr talman! Jag vill först yrka avslag på propositionen och yrka bifall till vår reservation.

"Jag är innerligt trött på att prata köksbord." Så uttryckte socialförsäkringsminister Annika Strandhäll det i debatten om en tredje föräldramånad förra veckan. I debatten ställdes tvångskvotering mot föräldrars rätt att själva besluta över föräldraledigheten. "Jag är innerligt trött på att prata köksbord", var ministerns ord. Men det är ju vid köksbordet som besluten ska fattas i sådana här frågor. Föräldrarna ska tillerkännas förmågan och rätten att fatta egna beslut utifrån sin speciella situation.

Vänsterregeringen fick oväntat stöd från Folkpartiet som slöt upp kring ökad statlig inblandning och minskad beslutanderätt för föräldrarna. Folkpartiet laddade faktiskt med tre talare för att försöka få tvivlarna att förstå att Folkpartiet fortfarande ser till individens frihet att besluta över sitt liv. Men i stället blev nog förvirringen över Folkpartiets linje ännu större.

Socialdemokraterna å sin sida bevisar återkommande hur lågt de värderar föräldraskapet och familjens beslutanderätt. När vårdnadsbidraget infördes första gången 1994 användes det av ca 70 procent av småbarnsföräldrarna. Så fort Socialdemokraterna kom till makten togs det bort. Under de följande tolv åren av socialdemokratisk regeringsmakt fanns det ett starkt tryck för valfrihet i barnomsorgen. Föräldragrupper i ett fyrtiotal kommuner tog initiativ till folkomröstningar om valfrihet i barnomsorgen, och där det genomfördes blev det en klar majoritet för fler alternativ. Nacka kommun skapade ett eget system för föräldrar som vill vara hemma lite längre med sina barn.

År 2008 infördes en möjlighet för kommunerna att införa ett skattefritt vårdnadsbidrag om högst 3 000 kronor per barn och månad för barn mellan ett och tre år. Det var ett första och mycket viktigt steg för att utöka stödet till familjerna och öka familjernas valfrihet. Vårdnadsbidraget har införts i cirka hälften av landets kommuner och har därför inte varit möjligt för alla föräldrar att utnyttja. Flera begränsningar samt den relativt låga ersättningsnivån har också gjort det svårt för dem som hade velat gå ned i arbetstid under småbarnsåren att utnyttja vårdnadsbidraget.

Trots att vårdnadsbidraget har varit hårt kringskuret och därmed svårt att ta del av för många småbarnsfamiljer är det en reform som provocerar vänsterregeringen starkt. Det första som hände efter regeringsskiftet 2014 var att vänsterregeringen, med Socialdemokraterna i spetsen, återigen deklarerade att vårdnadsbidraget skulle avskaffas.

Det finns dock ett starkt stöd från allmänhet och föräldrar runtom i landet när det gäller valfrihet i barnomsorgen. Enligt en Novusundersökning från 2015 är beskedet tydligt: 47 procent är emot att vårdnadsbidraget tas bort. Även bland regeringens väljare är fler emot än för att vårdnadsbidraget tas bort. Bland kvinnorna är det över 50 procent som vill att vårdnadsbidraget är kvar. Bara 25 procent av alla tillfrågade är för ett borttagande. Men precis som i fallet om tvångskvotering av föräldraförsäkringen är den viljeinriktningen inget som vänsterregeringen bryr sig om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Och hör och häpna, den här gången får de stöd - inte bara av Folkpartiet utan också av Centerpartiet! Centerpartiet har lämnat Thorbjörn Fälldins folkliga appell bakom sig och är nu ett parti dominerat av andra värden. Så här sa Thorbjörn Fälldin på Centerkongressen i Sundsvall för 40 år sedan: Politiken måste inriktas på att ge föräldrarna en ökad valfrihet så att de själva kan välja mellan förvärvsarbete utanför hemmet och att arbeta med barnens omvårdnad i hemmet.

Thorbjörn Fälldin förespråkade ett vårdnadsbidrag som skulle ligga till grund för beräkning av sjukpenning och ATP-poäng.

Centerpartiets kovändning är märklig. Att det inte är Fälldins tankar som styr partiet i dag må vara hänt, men i Centerpartiets idéprogram står det att partiet "tror på varje människas rätt och förmåga att själv forma sin egen framtid. Det är därför vi vill att makt ska finnas så nära människor som möjligt." Hoppsan!

Centerpartiet och Folkpartiet ansluter sig nu till Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet och avviker från Alliansens tidigare linje och övriga Alliansens linje. Det är ett mycket sorgligt besked, inte för mig - jag kan leva med att beslut går mig emot ibland i demokratins namn - och inte för Kristdemokraterna i första hand utan för de föräldrar som vid köksbordet fattat egna beslut om hur de vill göra.

Så här skriver en av medborgarna, en av invånarna i landet Sverige: Jag bor i x kommun. Hörde på radion häromdagen att de vill ta bort vårdnadsbidraget . Suck! Ja, vi får försöka spara dagar just nu. Helt otroligt måste jag säga, att var och en av oss vuxna inte själva ska få bestämma över vår föräldraledighet. De tycker att det är en kvinnofälla. Men jösses! Det är väl upp till var och en om de vill hoppa på det.

Kristdemokraterna vill gå i motsatt riktning mot vad Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet och Vänsterpartiet vill.

Vi kristdemokrater vill underlätta för familjer att lägga sitt eget livspussel och att välja att prioritera mer tid för barnen om de så önskar. De valen ska stödjas, inte motarbetas. Därför vill vi införa ett obligatoriskt vårdnadsbidrag i alla kommuner. Vi avsätter 230 miljoner kronor till kommunerna för detta ändamål. Dessutom vill vi avskaffa vårdnadsbidragets belopps- och åldersgräns. Kommunerna ska själva kunna avgöra om de vill betala ut ett högre belopp eller om de vill betala ut vårdnadsbidrag för barn som är äldre än tre år.

Vårdnadsbidraget är en del i ett valfrihetspaket. Vårdnadsbidraget ersätter inte den offentligt finansierade barnomsorgen, utan det kompletterar den. Den offentligt finansierade barnomsorgen ska vara av hög kvalitet och de flesta kommer även fortsättningsvis att vilja använda den. Huvudsaken är att det är föräldrarna som själva fattar beslut om vilken omsorg som passar deras barn allra bäst.

Det är sorgligt att vårdnadsbidraget i dag genom ett riksdagsbeslut avskaffas - en valfrihetsreform som Alf Svensson så träffande kallade mer-tid-för-barnen-reformen - och detta mot föräldrarnas vilja. Jag vill att vårdnadsbidraget i stället utvecklas, görs pensionsgrundande och erbjuds föräldrar i Sveriges samtliga 290 kommuner. Vi kristdemokrater står på föräldrarnas, på familjernas sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Herr talman! Utifrån att vårdnadsbidraget är en förlustaffär både för kvinnor och för samhället är det med stor glädje som jag yrkar på ett avskaffande av det och bifall till utskottets förslag i betänkande SfU8.

Första gången som vårdnadsbidraget infördes var i juli 1994, men det avskaffades några månader senare av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. År 2008, 14 år senare, var det åter dags för den borgerliga regeringen att inrätta vårdnadsbidraget. I dag avskaffas det igen, denna gång i en bredare samsyn mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet. Jag hoppas att det förnuftiga beslutet i dag begraver vårdnadsbidraget för alltid.

Då kan man fråga varför. Ja, för att tanken inte ens i grunden var bra. Vårdnadsbidraget cementerar könsroller och står i rak kontrast till arbetslinjen. Vårdnadsbidraget drabbar kvinnor med de lägsta inkomsterna och bidrar till att öka lönegapet mellan män och kvinnor. Med vårdnadsbidraget uppmuntras kvinnor att stanna hemma med barnen framför att vara ute i arbetslivet.

Det vårdnadsbidrag som vi har haft har inte bara varit en broms för jämställdheten, utan det har varit en direkt U-sväng för hela jämställdheten och någonting som vi gemensamt har subventionerat och finansierat med statliga pengar.

Herr talman! Det är inte rimligt, inte i sak och än mindre när man ser hur verkligheten ser ut, en verklighet där kvinnor tar huvudansvaret för barn och hem, tar ut 80 procent av föräldraförsäkringen, tar ut nästan varje VAB-dag med sjuka barn. Kvinnor betalar ett ojämställt samhälle med ökad ohälsa. De har sämre karriärmöjligheter och en livsinkomst på 3,6 miljoner mindre än vi män. Dessutom utsätts de för en större risk, utifrån det ojämställda samhället, att inte orka jobba fram till pension. Därmed får de leva resten av sina liv med väldigt låga pensioner. Det är den verklighet som vi politiker måste se och förhålla oss till.

Jag tycker att det är dags att vi tar ett gemensamt ansvar och gör upp med ojämställdheten en gång för alla. Politik hänger samman, och jag blir förvånad när jag hör debatten om vårdnadsbidrag. Jag kan inte förstå hur man 2015 kan vurma för det här bidraget när vi i sju år har sett de tydliga negativa effekterna för såväl arbetskraftsutbud som inkomster, främst bland kvinnor med svag ställning på arbetsmarknaden och en svag ekonomisk ställning.

I nästan hälften av de familjer som får vårdnadsbidrag är kvinnan mer eller mindre beroende av sin partner för sin försörjning. Därmed bidrar vårdnadsbidraget till att skapa och förstärka förhållanden där kvinnor är beroende av sina män och familjen. Dessa kvinnors frihet begränsas, och i förlängningen riskerar de att behöva försörjas av samhället.

Vissa här vill prata om frihet och försöker att lägga frågan på en helt egen planet. Men ärligt talat, i SEB:s statistik från 2013 blir bilden väldigt tydlig. Över 90 procent av dem som ansökte om vårdnadsbidrag var kvinnor. Föräldrar med vårdnadsbidrag hade lägre löneinkomst både före och efter perioden med bidrag. Samtidigt leder vårdnadsbidraget till att många barn - inte minst barn med utlandsfödda föräldrar - som verkligen skulle behöva förskolans utveckling och stimulans, inte får det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

För mig som socialdemokrat blir det väldigt tydligt. Vårdnadsbidraget kan aldrig vara svaret till nutidens föräldrar. Det kan aldrig vara ett svar till kvinnor som vill vara mammor och självförsörjande, som vill kunna välja både familj och arbete. Vårdnadsbidraget kan aldrig bli svaret till de pappor som vill vara närvarande, men som inte har förmått ta chansen. Vårdnadsbidraget kan inte heller vara ett svar till alla de barn som behöver båda sina föräldrar.

Jag är glad att vi i eftermiddag kan avskaffa detta kristdemokratiska påhitt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Hirvonen Falk (MP).

Herr talman! Det går en klar skiljelinje mellan oss, det blir tydligt när jag hör på Fredrik från Socialdemokraterna. Jag förstår att du menar att vi som står för vårdnadsbidragets bevarande befinner oss på en annan planet. Jag tycker att det säger någonting om din syn på valfrihet.

Du säger också att de kvinnor som har valt detta med vårdnadsbidrag blir beroende av sina män. Poängen för oss är ju att man fattar besluten gemensamt vid köksbordet. Familjen är en helhet som har att fatta besluten: Hur ska vi göra framöver? Hur vill vi ha det? Sedan kommer man fram till ett gemensamt beslut om hur man ska göra.

Precis som du påpekar är det en fråga om vem som har högst lön. Det kan styra det hela, och därför tycker jag också som du att det är en lönefråga för kvinnor som under sin livstid tjänar i genomsnitt närmare 4 miljoner mindre än vad män gör. Det är en allvarlig sak.

Men vad säger du till dem som mejlar och absolut vill behålla sin möjlighet att besluta själva vid köksbordet? Är de också på en annan planet?

Herr talman! Det intressanta är att höra hur Roland Utbult och Kristdemokraterna ser på vårdnadsbidraget. Ser inte Kristdemokraterna några mönster och strukturer? I själva verket är dessa väldigt tydliga. Utfallet efter de här åren är att det till nära 100 procent är kvinnor som tar ut vårdnadsbidrag. Det är kvinnor med väldigt låga löner, och väldigt många har utländsk bakgrund. Det blir en utestängningseffekt. I stället för att få hjälp in på arbetsmarknaden och hjälp till utbildning hamnar man med denna reform hemma i ett utanförskap.

Jag tror att svaret till dem som har sett vårdnadsbidraget som en lösning bör handla om en bättre föräldraförsäkring, som vi ska fortsätta att utveckla, men också vikten av att få den hjälp man behöver för att komma ut på arbetsmarknaden samt det behov barn har av att få utvecklas. Det jag nästan kan tycka är allvarligast med vårdnadsbidraget är att väldigt många barn med utlandsfödda föräldrar inte får den start i livet som de skulle behöva. De får exempelvis inte den språkutveckling som förskolan ger de andra barnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Vi har varit kritiska redan från början. Vi gjorde det vi kunde för att försöka se till att vårdnadsbidraget aldrig skulle bli verklighet. Men när du nu sju år senare ser effekterna, Roland Utbult, har du bara tänkt tuta på, när det är så tydligt att er linje inte varit framgångsrik?

Herr talman! Det här är väldigt intressant, tycker jag. Fredrik Lundh Sammeli talar om effekter. Jag tänker egentligen enbart ur ett barnperspektiv. Jag menar att vi ska ha en bra kvalitet i förskolans barnomsorg. Vårdnadsbidraget är ett komplement. Det finns föräldrar som vill vara hemma fastän de därigenom tjänar mindre. 3 000 i månaden är inget som man egentligen kan leva på, men vissa prioriterar helt enkelt att vara tillsammans med sina barn en extra tid. Den effekten tycker jag är viktig.

Vad gäller samhället i stort kan jag säga att forskningen talar för att anknytningen mellan barn och föräldrar är oerhört viktig de första åren. Att tala om en kvinnofälla är nästan föraktfullt, tycker jag. Det handlar faktiskt om att man beslutar att ha lite mer tid för sina barn. Det som vi ser i dag i samhället är en ökad psykisk ohälsa bland ungdomar. Vi måste på något sätt koppla det till anknytningen eller i alla fall kunna se att detta kan finnas med som en del av bilden, att det finns en sådan problematik.

Jag kan inte se att det på något sätt skulle vara till men för barnen att man som förälder ger extra tid och väljer att vara tillsammans med sina barn lite mer och lite längre, trots en lite lägre ersättning. Vi måste tillerkänna föräldrarna förmågan och rätten att fatta de besluten.

Herr talman! Jag uppfattade ingen direkt fråga, men för oss är det väldigt tydligt att vi ska göra världens bästa föräldraförsäkring ännu bättre. Vi ska ge vuxna människor möjlighet att ta en tydlig plats på arbetsmarknaden. Vi ska ge barn en bra uppväxt och en bra skola.

Politiken måste våga satsa på det man ser ger en tydlig effekt i den riktning man vill ha när man bygger ett samhälle. För mig är det väldigt tydligt att det vårdnadsbidrag som vi haft inte inneburit en reform som bygger ett mer jämställt samhälle och som ger barn en bättre start i livet. Man kan titta på hur olika grupper påverkats av denna reform, som Kristdemokraterna vurmar så mycket för. Den har inte lett till frihet. Det finns väldigt tydliga strukturer och mönster som jag tycker att politiken har i uppgift att utmana och hantera.

Därför är det inte heller konstigt, tycker jag, att fler partier i dag ansluter sig till den linjen. Vårdnadsbidraget är inte en reform för framtiden. Vårdnadsbidraget har varit en kort parentes i svensk politik, och jag hoppas att den så förblir.

Herr talman! Vad ska man säga? Man blir lite chockad när man sitter i kammaren som moderat och helt plötsligt hör en socialdemokrat vurma sig varm för arbetslinjen och arbetskraftsutbudet. Vi har från Moderaternas sida i många år ut och in pratat om vikten av arbetslinjen. Hittills har vi väl inte fått något gehör. Därför välkomnar jag att Socialdemokraterna äntligen står här i talarstolen och pratar om en arbetslinje och ett arbetskraftsutbud. Det tycker vi är väldigt välkommet och bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Men samtidigt tycker vi att det här är något skenheligt. Ni använder argumenten lite när det passar er själva. Parallellt som ni föreslår detta höjer Socialdemokraterna skatterna med miljarder. Ni bygger ut och rullar ut hela bidragssystemen. På vilket sätt ökar arbetsutbudet när regeringen höjer skatter som straffar jobben, arbetslinjen och arbetskraftsutbudet?

Kom inte och säg att vårdnadsbidraget ger en inlåsningseffekt! IFAU har kommit med en ny rapport där man granskat vårdnadsbidraget. IFAU menar på att ett avskaffande av vårdnadsbidraget har en väldigt marginell effekt på arbetskraftsutbudet. Och vet du varför, Fredrik Lundh Sammeli? Jo, för att det inte är så många som använder vårdnadsbidraget. Det finns en valfrihet i detta, både för kommunerna och för individerna.

Är det inte så att Socialdemokraterna i sin förkärlek för kvotering och styrning av människors liv gömmer sig bakom argument om ett så kallat arbetskraftsutbud men egentligen är emot valfriheten?

Herr talman! Ledamoten Tina Ghasemi stod i talarstolen och sa massor med kloka saker i sitt anförande. Ändå landade hon rätt galet, rent av i ett dike. Varför ska vi som land subventionera en reform som cementerar könsroller och ger barn sämre förutsättningar?

Tina lyfter fram en rapport. Men det finns väldigt många intressanta rapporter, även moderata rapporter. I en av era rapporter skriver ni tydligt att statistiken antyder att det finns en risk för att vårdnadsbidraget för en del familjer fördröjer etableringen på arbetsmarknaden för mammor och försenar viktigt lärande på förskolan för barnen. Där har Moderaterna samma perspektiv som vi. Det är väldigt tydligt att den här reformen inte är någon frihetsreform. Det här är en reform som cementerar strukturer som vi på andra håll kan se är väldigt olyckliga.

Orsaken till att inte så många använder vårdnadsbidraget tror jag kan sökas både i Moderaternas egen rapport och i de perspektiv jag lyfte fram. Det här är i grunden inte en bra reform som för människor närmare arbetsmarknaden eller ger barn de bästa förutsättningarna. Det här är ett kristdemokratiskt påhitt som ni var tvungna att gå med på. Det är något jag kan respektera, men det är nog dags att gå vidare och släppa de dåliga idéerna.

Herr talman! Jag kan faktiskt bli lätt provocerad av vad riksdagsledamoten Fredrik Lundh Sammeli påstår. Han säger att vårdnadsbidraget ger barn sämre förutsättningar och en sämre start i livet. Vänta här nu! Hörde jag rätt, Fredrik Lundh Sammeli? Sa du att man får en sämre start i livet för att vi har en ytterligare möjlighet för föräldrar att tillbringa tid med sina barn? Är inte det en fantastisk start på livet att barn får tid med sina föräldrar?

Familjer är olika. Därför väljer också familjer olika lösningar. Man ska ha respekt för detta. För alla er som tittar vill jag säga att detta inte är ett tvång. För det första har kommuner en självständighet i att de själva väljer om de vill införa detta. För det andra har föräldrar i sin tur en valmöjlighet att välja om de vill ha ett vårdnadsbidrag eller inte. Det gäller också under en väldigt begränsad tid när barnen är ett till tre år. Det är inte ett förslag som gäller i all oändlighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Jag fick fortfarande inte svar på min grundläggande fråga. Ni står här från Socialdemokraterna och vurmar för arbetskraftsutbudet och arbetslinjen. Om ni nu tycker att det är så otroligt viktigt med kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och ett ökat arbetskraftsutbud, varför höjer ni då skatterna på jobben? Varför försvårar ni för människor att komma in på arbetsmarknaden? Som jag tidigare sa har IFAU nyligen i en rapport konstaterat att ett avskaffande av vårdnadsbidraget har en väldigt liten marginell effekt på arbetskraftsutbudet.

Herr talman! Jobbskatteavdraget är inte lösningen på Sveriges utmaningar, även om den tidigare borgerliga regeringen hade det som svar på alla frågor. Det är inte så att arbetslösheten blir lägre tack vare ett jobbskatteavdrag, att skolresultaten blir bättre på grund av skatteavdrag eller att klimatet blir bättre. Det är väldigt tydligt att vi har många utmaningar som vi behöver lösa med en helt annan politik än den förda politiken under de gångna åtta åren.

Tina Ghasemi har en fundering: Menar jag att det är skadligt när barn är hemma med sina föräldrar? Nej, definitivt inte. Därför hoppas jag att vi får ett större och jämnare uttag av föräldraförsäkringen. Man har en reform som vi statligt subventionerar där vi kan se att en stor del av dem som väljer att använda den är utlandsfödda personer med en svag koppling till arbetsmarknaden. De har barn som hamnar efter utifrån att de inte får del av exempelvis språkutvecklingen som en förskola ändå bidrar till. Det är skadligt.

Det innebär att vi har en reform som både ger cementerade könsroller och bidrar till att barn får en sämre start i förhållande till andra. Det tycker inte vi är en bra reform att lägga gemensamma pengar på. Därför tycker vi att vi i dag ska avskaffa den.

Herr talman! I dag kommer Sveriges riksdag att avskaffa den kanske tydligast jämställdhetsfientliga reform som den tidigare alliansregeringen införde på Kristdemokraternas initiativ.

Vårdnadsbidraget innebär att personer med barn under tre år kan ta ut högst 3 000 kronor som inte grundar pensionsrätt och inte heller kan kombineras med andra socialförsäkringsförmåner. Det har varit en tydlig kvinnofälla och fattigdomsfälla.

Över 90 procent av dem som har tagit ut vårdnadsbidrag har varit kvinnor. Utlandsfödda och personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade. De med låg utbildning är överrepresenterade. De med lägre lön är överrepresenterade. Sammantaget kan vi se att reformen har gjort att de som redan står längre bort från arbetsmarknaden stannar kvar längre bort från arbetsmarknaden.

Vi ser att den cementerar könsroller som vi som land har åtagit oss att bryta ned. Sverige har undertecknat FN:s kvinnokonvention där vi åtar oss detta. Sveriges riksdag har antagit jämställdhetspolitiska mål. De går ut på att vi ska ha en jämställd arbetsmarknad där män och kvinnor får lika lön och lika förutsättningar men också att vi ska få bukt med det ojämställt fördelade obetalda hem- och omsorgsarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Herr talman! Jag är därför glad att vi i dag avskaffar en reform som så tydligt motverkar dessa mål. Vi har i debatten hört flera andra goda argument för att avskaffa vårdnadsbidraget. Integrationsaspekten är ett av dem. Nyanlända kvinnor är en grupp som överlag står långt från arbetsmarknaden. Vi behöver snarare insatser för att få in dem på arbetsmarknaden än att vi betalar skattepengar för att hålla dem därifrån.

Det är dessutom barn till dessa föräldrar som kanske bäst behöver förskolans språkutvecklingsmöjlighet. Kvaliteten i förskolan är trots allt beroende av hur mycket pengar vi har möjlighet att satsa på den. De pengar som i dag läggs på vårdnadsbidrag kommer från kommunens budgetar och kanske just från förskolans budget.

I det betänkande vars utskottsförslag jag vill yrka bifall till har Kristdemokraterna i sina motioner formulerat det som att de vill ha ekonomisk jämlikhet mellan barnomsorgsformer. Jag är ärligt talat mer intresserad av ekonomisk jämställdhet mellan människor, mellan män och kvinnor och mellan människor som är nyanlända till Sverige och människor som har bott här sedan länge eller fötts här.

I diskussionen är barnens bästa naturligtvis en central fråga. Många tycker att det är viktigt att människor ska kunna prioritera mer tid för sina barn. Den ambitionen delar jag. Jag diskuterar gärna vidare om hur vi kan möjliggöra för alla föräldrar att kombinera arbetsliv och mer tid för sina barn. Här kan jag tänka mig många reformer som kan uppnå detta utan att samtidigt motverka några av de viktigaste målen som Sveriges riksdag ställt sig bakom om jämställdhet.

Det gäller till exempel möjligheter till kortare arbetstid, hur vi arbetar med föräldraförsäkring och andra system. Det är system som redan i dag är mycket mer populära än vårdnadsbidraget. Man ska komma ihåg att det trots allt är mycket få som valt att utnyttja det.

I diskussionen har vi hört olika politiker kalla samma fenomen för ganska radikalt olika saker. Det har talats om valfrihet och att samma sak innebär beroende. När Kristdemokraterna talar om kvinnors valfrihet att leva på 3 000 kronor i månaden tycker majoriteten i kammaren att vi bör motverka kvinnors beroende av den andra förälderns inkomst. Kristdemokraterna talar om inflytande. Fattigdom är nog en mer korrekt beskrivning av vad det egentligen handlar om.

Jag vill citera Annika Qarlsson från Centerpartiet som talat om makt och frihet. Det är precis vad det handlar om. Människor, kvinnor liksom män, som har möjlighet att tjäna sin egen inkomst får makt och frihet i sina liv. Det motverkar vi med ett vårdnadsbidrag som Kristdemokraterna har infört.

Jag är väldigt glad att se att Folkpartiet och nu också Centerpartiet ställer sig bakom att vi ska ha ett samhälle där vi inte med skattemedel subventionerar ojämställdhet och bidrar till att människor blir kvar utanför arbetsmarknaden och i fattigdom.

Samtidigt är det intressant att konstatera att Moderaterna fortfarande håller kvar vid vårdnadsbidraget. Jag trodde att detta var något slags eftergift till Kristdemokraterna, men det verkar som att det är en politik som Moderaterna genuint står för. Jag tycker att det är intressant. Moderaterna är för frihet att inte arbeta, men bara när det gäller system som uppmuntrar till ojämställdhet. Det beror inte på att Moderaterna inte förstår att systemet uppmuntrar till ojämställdhet. Vi har hört Tina Ghasemi redogöra tydligt för detta och för att ojämställdhet är ett problem. Ändå vill de bevara ett system som leder till ökad ojämställdhet. Moderaterna accepterar detta samtidigt som de tycker att sjuka ska tvingas arbeta eller åtminstone inte få ta del av sjukförsäkringen. Men kvinnor ska tydligen hållas kvar i fattigdom med skattesubventionerade bidrag. Det övergår i alla fall mitt förstånd hur resonemangen går ihop för Moderaterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. I dag avskaffar vi en reform som cementerar ojämställdhet, och det är värt att fira.

(Applåder)

Herr talman! Lika glad som Annika Hirvonen Falk är, lika sorgsen är jag denna sorgens dag i Sveriges riksdag. Säkert är också många av dina partikamrater, som tidigt drev på för vårdnadsbidraget, ganska ledsna en sådan här dag. Om du ser till ditt parti kommer du att finna att det fanns en stark kraft för denna valfrihet där. Men det är nya tider nu. Man talar om 2015 som om allt nu ska förändras och att alla gamla värden inte är så viktiga längre.

Du talar om kvinnors valfrihet att tjäna 3 000 kronor, och du talar om fattigdom. Jag måste säga att jag inte får ihop det. Man väljer ju inte vårdnadsbidrag av skälet att man går ned i något slags fattigdomsfälla. Det är ett val man gör, och det valet handlar inte om 3 000 kronor. Det handlar om att vara mer tillsammans med sina barn. Det är detta det handlar om, och det är det som är själva valet. Det är ett val som handlar om egenmakt - att jag själv och vi själva som föräldrar bestämmer hur vi vill ha det. Jag tror att det här med fattigdomsfälla är väldigt långt borta. Vi talade förut om olika planeter, men jag tycker att detta verkar vara långt fjärran från verkligheten.

Jag har en fråga till dig. Jag ska läsa lite ur det mejl som jag läste ur förut. Det är en kvinna som skriver: Vad är det för fel med att vara hemma och själv gå på babysim med sitt barn? Man kan gå på babyrytmik, barnrytmik, öppna förskolan, biblioteket och lekplatsen.

Ja, vad är det för fel, Annika Hirvonen Falk, med att ta sig an sina barn under en något längre tid än föräldraledigheten?

Herr talman! Jag vill betona att vi inte avskaffar möjligheten att vara hemma med sina barn. Det vi avskaffar är en offentlig skattesubvention som leder till ojämställdhet och som motverkar våra mål om jämställdhet och integration. Det är det vi avskaffar här i dag.

Frågan som Roland Utbult ställde om huruvida det är bra eller dåligt att människor är hemma med sina barn rör egentligen en diskussion som behöver sättas i det stora sammanhanget. Är det bra eller är det dåligt att föräldrar inte har ett arbete att gå till och att barn växer upp i hem där de aldrig ser sin mamma gå till jobbet? Är det bra eller dåligt? Det måste sättas i ett strukturellt sammanhang som jag i och för sig vet att Kristdemokraterna värjer sig mot. Men faktum är att det inte är så bra för barn att växa upp i ett ojämställt Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Detta förslag - att avskaffa det kommunala vårdnadsbidraget - kommer att bidra till ett mer jämställt Sverige. Det kommer att ta bort skadliga subventioner som leder till att barn inte i samma utsträckning får se sina föräldrar gå till jobbet. De aspekterna verkar inte Kristdemokraterna fästa någon som helst vikt vid.

Miljöpartiet är ett parti som under lång tid har värnat människors möjlighet att styra över sin egen tid. Men också Miljöpartiet måste se sanningen i vitögat: Det här förslaget är inte bra. Därför har vi sedan lång tid tagit avstånd från Kristdemokraternas vårdnadsbidragsmodell.

Herr talman! Tack för svaret, Annika Hirvonen Falk! Vi skiljer oss väldigt tydligt åt, du och jag, rent ideologiskt. Det är bra på ett vis i demokratin att vi är tydliga och att människor vet vad vi tycker och tänker. Du talar om att det handlar om att avskaffa möjligheten att få någon ersättning för att man är hemma med sina barn lite extra tid utöver föräldraledigheten. Det värjer du dig mot att man ska få.

Jag tycker att det är ett förakt mot föräldrars egenmakt och förmåga att själva fatta beslut. Men framför allt är det ett förakt mot den syn som många föräldrar har om att de vill ge lite mer tid till sina barn utöver föräldraledigheten. Du säger att man kan göra det, men då gör man det alltså utan någon ersättning. Det är Miljöpartiets politik.

Detta kokar ned till en skillnad i synen på valfrihet. Staten ska in vid köksbordet och vara med och besluta om hur föräldrar ska göra. Det är det som är vänsterregeringens, och i dag också tyvärr Centerpartiets och Folkpartiets, linje. Vi kristdemokrater tillsammans med övriga här anser att makten och besluten ska tillerkännas föräldrarna och deras förmåga och rätt att fatta sina egna beslut om hur man vill göra när det gäller att ta hand om sina barn någon extra tid utöver föräldraledigheten.

Vad svarar du kvinnan som undrar vad det är för fel med att vara hemma lite extra? Man kanske vill gå på babysim, babyrytmik, öppna förskolan, biblioteket och lekplatsen. Vad har du emot den föräldern?

Herr talman! Det är mycket duande här i socialförsäkringsutskottets debatter. Jag kan bara göra en liten jämförelse med hur vi brukar arbeta i justitieutskottet.

Svaret från mig på ett sådant brev skulle kanske inledas med att säga att denna kvinna borde rösta på Kristdemokraterna. Vi, majoriteten i Sveriges riksdag, tycker inte att staten ska motverka de mål om jämställdhet och integration som staten själv har satt upp - och speciellt inte genom skattesubventionerade bidrag.

Det är fantastiskt att människor vill ta och tar ett ansvar för sina barn och att de vill umgås med dem. Men låt oss skapa system som möjliggör detta utan att samtidigt skapa kvinnofällor och fattigdomsfällor! Jag ser fram emot samtal där vi kan gå vidare från detta förslag som i dag för andra gången - och förhoppningsvis sista gången, som tidigare talare sa - kommer att avskaffas i Sveriges riksdag. Låt oss komma vidare!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Herr talman! Vårdnadsbidraget, som ju är en del i föräldraförsäkringen, fyller inte någon funktion i dagens samhälle. Det har spelat ut sin roll. För många år sedan, när de som blir föräldrar i dag knappt var födda, drev jag och, som sagt, Thorbjörn Fälldin, Centerkvinnorna och Centerpartiet att vårdnadsbidraget skulle finnas. Skälet till det var att det då var en annan tid. Då var de flesta damer hemmafruar, och de hade ingen egen inkomst. Ett vårdnadsbidrag skulle ge dem en inkomst. Vi vet alla hur viktig rätten att kunna bestämma över egna pengar är, men jag tänker inte gå in mer på det nu.

Då var som sagt heller inte barnomsorgen utbyggd på det sätt den är nu. I dag finns det olika former av barnomsorg att välja på, och både kvinnor och män yrkesarbetar. Dessvärre, herr talman, är föräldraförsäkringen och föräldraledigheten inte jämställd. Det kan vi verkligen beklaga i dag. Vi känner också till nackdelarna, för det är kvinnorna som tar ut den största delen av föräldraledigheten och den största delen av vårdnadsbidraget. Det påverkar löneutvecklingen, karriären, pensionsnivån och hela familjen. Av det skälet vill vi från Centerpartiet avskaffa vårdnadsbidraget. Vi vill ha reformer och förslag som ger valfrihet och morötter. Vi är för att fler ska arbeta och ha ett längre yrkesliv.

För att medverka till att utöka det jämställda uttaget av föräldraförsäkringen och umgänget med barnet vill vi införa en högre jämställdhetsbonus som gäller även för VAB-dagar. Vi vill införa en barnomsorgspeng för att öka familjernas valfrihet när det gäller att välja förskola. Det är något som inte alltid fungerar i dag, för alla kommuner har inte infört att man kan ha sina barn i en annan kommun än hemkommunen. Det är faktiskt viktigt för att man ska slippa åka lång väg till förskolan eller barnomsorgen.

Vi vill också införa ytterligare driftsformer i barnomsorgen, och det finns olika pedagogiker. Självklart underlättar allt detta valfriheten för föräldrarna när det gäller anpassning efter barnets specifika behov. Då kan man bestämma hemma vid köksbordet. Det är valfrihet.

Öppna föräldra- och barndagar vill vi också införa för att möjliggöra att ytterligare vuxna närstående till barnet ska kunna ta ut föräldraledighet. Det är också en del i en valfrihetsreform.

Vi vill också uppmuntra kvinnor att vara egna företagare och vill att de ska kunna anpassa föräldraledigheten efter det.

Som sagt, herr talman, Centerpartiet är för en närodlad politik. Det innebär i det här sammanhanget att man själv ska kunna välja vad som är bäst för barnet, för föräldrarna och för familjen. I det sammanhanget hör vårdnadsbidraget inte hemma. Av den anledningen, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget om vårdnadsbidragets avskaffande.

Herr talman! Tack, Solveig Zander, för ditt anförande! Det är intressant ur flera synvinklar. Du nämner valfriheten ett antal gånger och talar om hur viktigt det är att man kan sitta vid köksbordet och fatta beslut. Du talar om närodlad politik. I ert partis idéprogram står det att partiet tror på varje människas rätt och förmåga att själv forma sin egen framtid och att makt ska finnas så nära människor som möjligt. Det här är riktigt nära intill kristdemokratisk politik och idéburen tanke.

Nu väljer man bort möjligheten för föräldrar att bestämma: Jag vill vara hemma lite till med mitt barn, för jag ser att barnet behöver det. Innan vårt barn börjar på förskolan vill vi ha lite mer tid hemma med det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Hur går det ihop med din ideologiska bas?

Herr talman! Min ideologiska bas står fast. Den är oerhört enkel. Om det alltid är den som har den lägsta inkomsten som stannar hemma, vilket jag har hört Roland Utbult säga vid flera tillfällen här, drabbar det kvinnan. Den valfriheten drabbar henne resten av livet, för hon får en lägre inkomst, färre och mindre möjligheter till karriär och en lägre pension. Då är det ingen valfrihet längre.

Nej, vi från Centerpartiet menar att det är viktigt med reformer som faktiskt innebär att man får ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen. Roland Utbult känner väl också till att föräldrar redan i dag kan välja att vara hemma med sina barn längre än ett år. Hur många kvinnor är det inte, för det är kvinnor i det sammanhanget också, som tar ut tre dagar föräldraledighet i veckan men är hemma fem dagar ändå? Båda föräldrarna har i det system vi har i dag möjlighet att välja att vara hemma mer med sina barn. Då kan man välja att göra det utifrån den ekonomiska förutsättning som föräldrarna har gemensamt.

Vårdnadsbidraget fyller alltså ingen funktion i dag mer än att det är till nackdel i det sammanhang där vi vill möjliggöra för valfrihet i ett mycket bredare system och också se till att vi värnar arbetslinjen. Ett längre yrkesliv är vad vi jobbar för.

Herr talman! Det du säger skulle naturligtvis vara väl grundat om det inte vore så att du inte har folket med dig. Enligt undersökningar vill föräldrar bestämma och besluta om vårdnadsbidraget. Majoriteten vill det. 25 procent vill inte det utan vill ta bort det. Ni tillhör de 25 procent som vill ta bort det.

Det jag har sagt är att det handlar om kvinnors löner och vem av de två föräldrarna som ska vara hemma och ta ansvaret. Eftersom kvinnor i snitt tjänar nästan 4 miljoner mindre än vad männen gör under en livstid blir det oftast kvinnorna som stannar hemma. Det är ju så. På det sättet kan man säga att valfriheten blir begränsad, men det har inte så mycket med valfriheten i och med vårdnadsbidraget att göra, tycker jag.

Valet handlar inte om, tror jag, att gå in i en fattigdomsfälla, som jag hörde någon säga här. Valet handlar om att jag vill ge mer tid till mina barn, och under den tiden har jag möjlighet att få ett vårdnadsbidrag, i alla fall fram till, som det verkar, den 1 januari nästa år. Nästan hälften av kommunerna i Sverige har beslutat om vårdnadsbidraget, och där det har beslutats är det populärt.

Det är många som hör av sig till oss och säkert även till andra och talar om att det är förfärligt att vårdnadsbidraget ska tas bort.

Vad är problemet för Solveig Zander med vårdnadsbidraget utifrån att det är en valfrihetsfråga?

Herr talman! Många vill ha kvar vårdnadsbidraget, säger Roland Utbult. Varför är det då så få som använder sig av vårdnadsbidraget? Om det är så himla viktigt och populärt, varför är det så få som tar ut vårdnadsbidraget?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Dessa frågor måste man ställa sig. Om det fanns en reell valfrihet skulle fler välja vårdnadsbidraget. Jag är övertygad om att Roland Utbult, precis som jag, vet att det är viktigt att vi ger incitament till att båda föräldrarna ska kunna vara tillsammans med sina barn och att de får möjlighet att välja på ett annat sätt. Det är därför vi vill skapa morötter tillsammans med de reformer vi genomför i valfrihetssyfte. Det är därför vi tycker att jämställdhetsbonusen är bra, att det går att få mer ersättning om den som går ut och jobbar är den som tjänar minst.

Det är viktiga reformer. Barn behöver båda sina föräldrar. Varför är det bara mamman som ska vara hemma hos barnen? Jo, det var så för 40 år sedan, när Thorbjörn Fälldin och jag stod på barrikaderna och tyckte att det var viktigt att mamman får en ersättning. Då var man hemmafru. Det handlade också då om att bli självständig och få en egen försörjning, precis som det handlar om i dag.

I dag har vi en annan värld. I den värld vi lever i i dag har vårdnadsbidraget ingen funktion att fylla.

Herr talman! Vi har hört många argument för och emot vårdnadsbidraget, och det är ingen hemlighet att jag kommer att tala emot vårdnadsbidraget. Nio av tio som tar ut vårdnadsbidrag är kvinnor. Det har vi också hört flera gånger under dagen. Det är vanligast bland låginkomsttagare, bland personer med utländsk bakgrund och i förortskommunerna. Det är inte så konstigt. Om marginalerna är små är 3 000 skattefria kronor mycket pengar. Men pengarna löser inte något problem utan låser in.

Vi hör här hur man vill utöka bidraget eftersom det är så få som tar ut det. Man menar att det är för lågt satt och att en höjning skulle öka uttaget. Jag är också övertygad om det. Men jag frågar mig varför dessa partier vill subventionera något som de flesta i Sverige är stolta över att vi har arbetat bort, det vill säga hemmafrun.

Vårdnadsbidraget är inte pensionsgrundande. De kvinnor som stannar hemma - det är nästan bara kvinnor - med vårdnadsbidrag får med andra ord en sämre pension. Eftersom 3 000 kronor är på tok för lite att leva på blir man helt beroende av sin partner. Det är ett beroende som med andra ord följer med även upp i pensionsåldern. Vi vet att rädslan för att inte klara ekonomin är en anledning till att man stannar i ett förhållande som inte fungerar.

Redan detta att kvinnor tar ut så många fler föräldradagar och är hemma längre och därför är borta från arbetsmarknaden under lång tid ger en sämre livslön. En kvinna med två barn med tre år emellan kan utan problem vara borta sex år från arbetsmarknaden, men det kan bli ännu längre beroende på hur föräldrarna delar upp föräldraförsäkringen. Precis som vi hörde från Centerpartiets sida går det alldeles utmärkt att plocka ut ett fåtal dagar i veckan. Lägg på fler år för varje barn.

Det här kan låta bra och tryggt för barnen. Det är det argumentet som har förts fram i debatten, det vill säga att man värnar barnperspektivet - att få vara hemma med en förälder i tre år. Men detta blir för många barn i stället början till ett utanförskap. Jag tänker på förskolan men inte i första hand den sociala biten, även om den är nog så viktig för både föräldrar och barn. Förskolan ger även föräldrarna ett utökat nätverk. Nej, jag tänker på de barn som har ett annat modersmål än svenska. Där är förskolan extra viktig. Att som sexåring komma första dagen till skolan efter att ha varit hemma med sina småsyskon är knappast grunden för en lyckad skolgång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Det är märkligt att det anses att det är de system som drabbar kvinnor som måste vara kvar för att värna valfriheten, medan det inte är några som helst problem att inskränka valfriheten så länge den bara drabbar kvinnor. Föräldraförsäkringen är ett exempel. Rätten till fri abort har varit uppe till diskussion. Där finns diskussionen om rätt till kejsarsnitt.

Att valfriheten skulle hotas är inte ett argument som håller. Valfriheten finns fortfarande kvar. Det står var och en fritt att vara hemma med sina barn hur länge som helst. Det är bara inte skattefinansierat. Sverige har dessutom världens mest utbyggda föräldraförsäkring.

Det är alltid lika underhållande att höra icke-liberaler definiera liberalism och vad liberaler borde stå för. Det är nämligen alltid i linje med vad de för dagen själva tycker. Det har sagts att det har varit ett oväntat stöd från FP i dag, men de som har hängt med vet att vi fattade ett landsmötesbeslut redan 2013 om ytterligare en kvoterad månad i föräldraförsäkringen. Det kan knappast ha kommit speciellt oväntat. Vad gäller det oväntade stödet till vårdnadsbidraget har man uppenbarligen hängt med dåligt. Vi var tydliga i alliansregeringen, före alliansregeringen och efter alliansregeringen att vi inte vill ha det.

I stället för att citera 40 år gammal politik ser vi till verkligheten i dag och det samhälle vi vill forma i framtiden. Vi liberaler gillar inte bidragslinjen. Vårdnadsbidraget innehåller allt det som är negativt med bidraget, det vill säga utanförskap, inlåsning och ojämställdhet.

(Applåder)

Herr talman! Jag har följt hela debatten, och jag fascineras över den närmast hallelujaliknande stämningen över att politikernas makt ökas ytterligare över svenska föräldrar och att deras valfrihet minskas. Socialismen tar tyvärr en seger över människorna i frågan. Detta handlar i grunden om respekt för människors eget fria val.

Jag blev fascinerad över Fredrik Lundh Sammeli. Det verkade som att han inte riktigt hade koll på vad frågan gäller. Flera gånger pratade Fredrik Lundh Sammeli om statlig finansiering och statliga kostnader, men det här är helt kommunfinansierat. Det finns över huvud taget inga statliga pengar i detta. Ni verkar inte ens veta vad ni lagstiftar om.

Här handlar det om möjligheten för en kommun att på egen bekostnad erbjuda valfrihet till kommuninvånarna. Det är inte ett statligt bidrag.

Herr talman! Jag är inte bara riksdagsledamot, utan jag är också pappa. Jag har varit det länge, närmare bestämt 22 år. För mig kommer inget arbete eller uppdrag under livet att ha varit viktigare än min uppgift som förälder. Inte ens ett riksdagsuppdrag kommer i historiens ljus att överträffa uppdraget att fostra mina egna barn. Jag har valt att göra det tillsammans med min hustru, och vi har gjort de valen själva.

Vår dotter är i dag 22 år. Hon föddes alltså 1993. Vår familj hade därför möjlighet att förlänga tiden hemma med henne med hjälp av vårdnadsbidraget, som infördes av den borgerliga regeringen 1991-1994. Både min hustru och jag tog ut vårdnadsbidraget och var hemma från jobbet. Vi var nya husägare, hade precis byggt hus och hade stora lån och inte speciellt höga inkomster. Det gav oss en möjlighet att vara hemma lite längre tid med våra barn innan vår dotter och hennes lillebror började på en utmärkt förskola som drevs av ett föräldrakooperativ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

På den tiden var jag politiskt intresserad, delvis på grund av familjepolitiken. Jag var aktiv hemma i Marks kommun i västra Götaland, och där var opinionen för ökad valfrihet för barnfamiljer mycket stark, vilket Phia här säkert minns. Vi satt nämligen i samma fullmäktige på den tiden.

Det var så starkt tryck i vår kommun att kommunfullmäktige fattade ett beslut att tillskriva regeringen och ansöka om att få bli frikommun och införa kommunalt vårdnadsbidrag. Vid det beslutet i kommunfullmäktige röstade samtliga borgerliga partier, Miljöpartiet och till och med Vänsterpartiets ordförande för detta. Efter valet 2006 införde vi vårdnadsbidrag i Marks kommun med stöd av den lagstiftning som regeringen då införde.

Det finns ett mycket starkt stöd för detta, både i vår kommun och hos svenska folket. Det finns inte stöd hos svenska folket för att avskaffa vårdnadsbidraget. Även bland många som själva inte använder vårdnadsbidraget finns det ett starkt stöd för att andra ska ha den möjligheten. Många människor vill få bestämma själva.

Herr talman! Alla barn är olika. Det känns kanske som ett onödigt påpekande i socialförsäkringsutskottet och i denna kammare. Men jag tror att det är viktigt att påminna om det ibland, inte minst när man talar om vårdnadsbidraget. Alla barn passar inte i vårt stressade samhälle. Alla barn mår inte bra av att som ettåringar tillbringa tio elva timmar om dagen i förskolan.

För de barn som behöver en lugnare vardag är vårdnadsbidraget i vart fall en liten möjlighet för föräldrarna att vara hemma med barnen lite längre tid. Om vi avskaffar vårdnadsbidraget försämrar vi möjligheterna för dessa barn.

Föräldrar kan inte bara ses som en produktionsresurs. Jag hyllar arbetslinjen i varje läge, men jag tycker att vi också måste komma ihåg att den viktigaste arbetsinsatsen vi gör som föräldrar faktiskt är att fostra en ny generation människor. Då måste vi inse att alla barn är olika, och då måste det också finnas mer än ett sätt att ordna barnomsorgen de första viktiga två tre åren av barnens liv.

Herr talman! Alla barn är olika, säger Jan Ericson. Hur kommer det sig då att barn till personer som står långt från arbetsmarknaden inte verkar passa i förskolan lika ofta som andra barn? Och, Jan Ericson, hur kommer det sig att när det handlar om valfrihet som leder till ökad ojämställdhet är Moderaterna för? Men när det handlar om att få vara hemma och bli frisk från en långvarig sjukdom ska man minsann tvingas söka arbete med Moderaternas arbetslinje som motiv.

Herr talman! Det har varit mycket diskussion i debatten om hur det här påverkar människor som står långt från arbetsmarknaden och även nyanlända till Sverige. Jag skulle vilja vända lite på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Det här handlar faktiskt inte om vårdnadsbidraget. Det här handlar om hur våra ersättningssystem ser ut för människor som kommer till Sverige. Om vi skulle ha ett system där man som nyanländ stegvis kvalar in i våra socialförsäkringssystem, då skulle vi inte ha det här problemet. Jag tycker att vi ska angripa det problemet på ett annat sätt.

Jag tycker också att vi ska titta lite grann på hur det ser ut i vår omvärld. Vi behöver bara åka till Åland. Finland har ett helt annat synsätt på den här frågan än vi har i Sverige. Där har man ett hemvårdsstöd.

Jag såg att på Åland höjer man detta hemvårdsstöd från årsskiftet. Där får alla föräldrar som inte utnyttjar kommunal barnomsorg 500 euro per månad. Det är ganska mycket pengar. För den som inte förvärvsarbetar höjs stödet ytterligare. Man höjer alltså hemvårdsstödet från årsskiftet. Man väljer en helt annan väg än vi gör i Sverige.

Det var flera som sa i debatten att det här skulle påverka skolresultat, att det är viktigt för barn att komma in i förskolan tidigt och så vidare. Jag vill bara påminna om skillnaden mellan Sverige och Finland när det gäller PISA-undersökningar och skolresultat. Uppenbarligen har det finska hemvårdsstödet inte dragit ned skolresultaten för barnen.

Herr talman! Jag fick inte svar på vare sig min första eller min andra fråga. I stället fick jag ganska lösryckta ovetenskapliga resonemang om att det finska skolsystemet skulle vara så himla mycket bättre för att Finland inte har samma väl utbyggda tillgång till förskola som vi har i Sverige. Med mina släktingars erfarenhet från Finland i bagaget kan jag säga att jag inte alls är beredd att gå den vägen och radikalt försämra möjligheten till förskola i Sverige till den låga nivå som man har i Finland.

Faktum är ju att förskolan är den skolform i Sverige som är mest framgångsrik. Extra viktig är den för barn som kommer från hem med låg utbildningsbakgrund och för barn som kommer från hem med föräldrar som inte har svenska som modersmål. Det är just den här gruppen som utnyttjar vårdnadsbidraget i högre utsträckning. Det är just de här barnen som kanske bäst behöver ha stödet från förskolan i bagaget när de tar ryggsäcken med sig till sin första skoldag.

Herr talman! Jan Ericson får en chans till. Hur kommer det sig, om det är nu är så valfritt och alla barn är olika och uttaget av vårdnadsbidrag baserar sig på det individuella barnets behov, att vi ser de här strukturella skillnaderna? Barn till föräldrar med låg utbildning som står långt från arbetsmarknaden och som har utländsk bakgrund - det är de som är överrepresenterade.

Herr talman! Precis som jag sa i förra repliken är jag övertygad om att det handlar mycket om att detta är människor som kanske inte har tagit sig in på den svenska arbetsmarknaden. Då är det här ett tillskott som man kan få. Man hade varit hemma med barnen oavsett vilket. Härigenom får man åtminstone en ersättning för det. Det tycker jag är ganska viktigt.

Det var den stora, viktiga frågan när vi debatterade de här frågorna i vår kommun. Man upplevde en orättvisa - vissa var hemma och fick ingen ersättning; andra fick tillgång till en förskola som kostade väldigt mycket pengar. Den biten ska man också ha med i den här diskussionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Jag har själv en motion i det här betänkandet som jag inte yrkar på i dag, men jag vill ändå påminna om den. Jag föreslår alltså att man bygger ut det här systemet, att man förbättrar vårdnadsbidraget i stället för att avskaffa det. Om man dessutom får pensionspoäng på det skulle det bli en reell inkomst som skulle undanröja en del av problemen som nämns här.

Det här handlar dessutom inte om ett val mellan förskola eller vårdnadsbidrag utan om ett komplement. Under en kortare tid väljer man att ta ut vårdnadsbidrag. Sedan placerar man ofta sina barn i en förskola. Jag ser det bara som en fördel.

Jag har själv varit med och drivit föräldrakooperativ förskola. Personalen säger ofta att det är de minsta barnen som är allra mest arbetskrävande. Det är där man har den allra minsta möjligheten att ge ett pedagogiskt innehåll. Det är väldigt mycket omvårdnad. När barnen blir lite större kan de ta till sig mycket mer av den pedagogiska verksamheten.

Genom att en del föräldrar är hemma med sina minsta barn kan man avlasta förskolan de mest personalkrävande barnen så att personalen får mer tid till den pedagogiska verksamheten med språkinlärning och så vidare. Det finns någonstans en tid då barnen passar bäst i förskolan och kan ta del av den pedagogiska verksamheten.

Jag ser alltså det här som ett komplement. De här sakerna hänger ihop; det är inte antingen eller. Vi lever i dag i ett samhälle där de allra flesta föräldrar kommer att använda förskolan men kanske inte direkt för de allra minsta barnen. Den valfriheten ska vi värna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)

Herr talman! I dag debatterar vi de statliga företagen. För svenska folket är dessa företag och deras verksamhet av mycket stor betydelse.

Statliga företag

Vi tar ställning till regeringens skrivelse 2014/15:140 för 2015 års redogörelse för företag med statligt ägande, en motion som väckts med anledning av skrivelsen och motionsyrkanden från allmänna motionstiden.

Skrivelsen är ett viktigt redskap för oss för att följa upp hur regeringen tar sitt ägaransvar och hur den vill utveckla det statliga ägandet.

Jag vill yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande i fråga om att lägga regeringens skrivelse till handlingarna.

Jag vill även yrka avslag på motionerna som väckts i detta ärende dels med anledning av skrivelsen, dels under allmänna motionstiden. I fråga om förvaltning av SJ AB finns en reservation med anledning av motion 2015/16:57 från S, MP och V. Den reservationen tänker jag inte yrka bifall till, däremot ber jag er notera densamma.

De statliga företagen är en tillgång för Sverige. De spelar en viktig roll för mångfalden i näringslivet och bidrar till sysselsättningen över hela landet. Exempelvis utgör de i dag sammantaget Sveriges största arbetsgivare. De statliga företagens väl och ve har stor betydelse för dem som arbetar i bolagen, för dem som gör affärer med dem och även för varje enskild medborgare.

I den statliga bolagsportföljen finns 49 hel- och delägda bolag, varav två är börsnoterade. Bolagen representerar stora värden. I maj 2015 värderades de till ca 460 miljarder kronor.

Herr talman! En del frågar sig varför staten ska äga företag. Ägandet i sig är förstås inget självändamål, utan det handlar snarare om att se till de samhällsvärden och den strategiska betydelse som företagen och deras verksamhet utgör för svenska folket.

I skrivelsen framför regeringen att det övergripande målet är att bolagen ska skapa värde för samhället och i förekommande fall se till att de särskilt beslutade samhällsuppdragen, som flera företag har, utförs väl. Regeringen framhåller också att man ständigt ser över portföljen av bolag för att pröva skälen för fortsatt statligt ägande men också som ett led i att överväga bolagens olika uppdrag och inriktningar. Försäljning av statens egendom ska, enligt budgetlagen, ske affärsmässigt.

Statligt ägda företag ska arbeta under krav på effektivitet, avkastning på det kapital företaget representerar och strukturanpassning. I vissa fall står samhällsuppdraget klart uttalat i ägardirektiven. I andra sammanhang finns inte samhällsuppdraget i sig som ett direktiv, men den som handlar och agerar i allmänhetens tjänst har trots detta ett särskilt ansvar att bära. Det tror jag att var och en här kan skriva under på.

Två frågor har varit särskilt i fokus på senare tid - behovet av statligt riskkapital och SJ:s vinstutdelningar. När det gäller riskkapitalet framförde Riksrevisionen nyligen kritik mot hur det fungerat under de senaste åren. Ambitioner har verkligen inte saknats, men träffsäkerheten kunde ha varit bättre.

Framför allt behövs mer stöd i tidiga skeden. Så kallade fond-i-fond-lösningar kopplade till bankgarantier har nämnts. Regeringen har tagit fasta på det och arbetar nu med att ta fram verktyg för att främja innovativa idéer och satsningar, allt för att ge möjligheter för dessa att utvecklas för att skapa tillväxt, jobb och framtidstro i hela landet.

När det gäller SJ:s vinstavkastning är det en följd av de ägardirektiv som alltjämt råder och som togs fram under den förra regeringens tid. Nu väcks frågan: Ska SJ, som verkar i en konkurrensutsatt vardag, också ha ett uttalat samhällsuppdrag? Ägardirektiven är för närvarande under beredning, därav vår notabla reservation i ärendet. Man bör även ha i åtanke att den vinst som SJ och andra statliga företag genererar till statskassan kommer svenska folket till godo genom de satsningar som sker på välfärd, trygghet och, inte minst, infrastruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! För det statliga ägandet är det centralt att företagen bedriver sin verksamhet på ett sådant sätt att ett långsiktigt värdeskapande kan uppnås. Bolagen ska ges möjlighet att utvecklas, och det är självklart att den aktiva förvaltningen sker på ett professionellt sätt. De ska vara föregångare i hållbart företagande genom ett långsiktigt och ansvarsfullt ställningstagande till mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö, antikorruption, jämställdhet och mångfald. Styrelse och företagsledning har att ta ett tydligt ansvar för att dessa viktiga utgångspunkter följs upp på ett bra sätt.

Vad gäller jämn könsfördelning i styrelserna och bland de verkställande direktörerna har staten som ägare nått betydligt längre än näringslivet i övrigt. Andelen kvinnliga styrelseordförande kan tjäna som ett exempel på det. År 2015 uppgår de till 46 procent. Börsbolagens motsvarande andel är ca 5 procent.

Dialog är viktig mellan bolagen och staten som ägare. Vid de regelbundna ägarmötena, då företrädare för bolag och regering träffas, följs bolagens prestation upp i förhållande till fastställda ekonomiska mål, hållbarhetsmål och i förekommande fall uppdragsmål. Målen som sätts ska vara ambitiösa och realistiska.

Slutligen, herr talman: Ett av de viktigaste instrumenten för styrning av bolag med statligt ägande är att utse kompetenta och väl fungerande styrelser. Styrelserna ska vara sammansatta så att de kan genomföra uppdraget utifrån affärskompetens, integritet, effektivitet och branschkunskap. Högt ställda krav och ständigt utvecklingsarbete ska vara i fokus.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag står bakom alla de reservationer som Moderaterna och övriga allianspartier har i denna skrivelse, men för tids vinnande yrkar jag bifall till utskottets förslag under punkt 7. Jag yrkar även bifall till allianspartiernas reservation under punkt 5.

Vi debatterar, och kommer att fatta beslut om, den årliga skrivelsen om företag och statligt ägande. För oss moderater är den grundläggande tanken att statens uppgift normalt bör vara att ange de ramar och regler som ska gälla för näringsliv och företag, inte att äga och driva företag.

När vi nu har en bolagsportfölj, och kommer att ha det under överskådlig tid, är det viktigt att staten ställer krav på tydliga principer. De statliga bolagen bör drivas långsiktigt och ansvarsfullt, och när bolagen verkar på en konkurrensutsatt marknad gäller självklart marknadsmässiga krav för att säkerställa en effektiv konkurrens.

Det är inte helt enkelt i en föränderlig värld. Vi vet att det kan vara svårt att verka och upprätthålla mål som de svenska statliga bolagen ska leva upp till. Vi vet också att internationella priser och samhällsförändringar påverkar. Inte minst kan vi följa LKAB och dess gruvnäring i norr. Där flyttar man nu delar av samhället, det vill säga Kiruna. I Tyskland har vi kunnat följa landets omställning av energislag. Det påverkar fortfarande svenska Vattenfall, ett bolag som vi kommer att återkomma till i en senare debatt. Ett annat av dessa bolag är Telia Sonera, där vi så sent som i dag gjort besök.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Jag har nämnt ett antal bolag i den bolagsportfölj som i dag innehåller och representerar ett betydande företagsägande i Sverige. I den statliga bolagsportföljen finns, som vi hörde tidigare, 49 hel- och delägda statliga bolag. 41 av dessa är helägda, åtta är delägda. Två bolag är börsnoterade. Det är fråga om stora värden, och sammantaget hör bolagen till Sveriges största arbetsgivare. Totalt handlar det om ca 163 000 anställda. Ytterst ägs bolagen, inte att förglömma, av svenska folket. Staten har därmed ett stort ansvar att vara en aktiv och professionell ägare.

Det övergripande målet är att bolagen ska skapa värde och att de bolag som har ett särskilt ansvar för beslutade samhällsuppdrag ska utföra dem väl. Det är viktigt att poängtera.

Från 2012, under alliansregeringen, har nya steg tagits för att förstärka hållbarhet som en viktig angelägenhet. Alliansregeringen lyfte då in frågan i bolagsstyrningen genom att ge styrelserna i uppdrag att utarbeta strategiska hållbarhetsmål, formulerade enligt följande: De ska vara få och övergripande, relevanta för bolagens affärsverksamhet och hållbarhetsutmaningar, långsiktiga och utmanande, uppföljningsbara inte bara kvantitativt, tydliga och enkla att kommunicera samt fastställda genom styrelsebeslut.

Genom att tydliggöra sitt engagemang i centrala hållbarhetsfrågor visar bolagen att de är moderna organisationer. Hållbarhetsarbetet syftar till att säkerställa anständiga affärer och till att bibehålla eller öka värdet på svenska bolag, ett värde som i dag uppgår till 260 miljarder kronor. Genom att använda internationella jämförelser med GRI, Global Reporting Initiative, som utgångspunkt ges möjlighet till jämförelser över tid och mellan företag inom branscher och sektorer både nationellt och internationellt.

Bolag med statligt ägande ska efterleva de internationella riktlinjerna om miljöhänsyn, mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, antikorruption och affärsetik, de tio principerna i FN:s globala compact, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Detta blir självklart extra viktigt för bolag i särskilt riskutsatta branscher eller med verksamhet i länder som brister i efterlevnaden av internationella riktlinjer.

Ett annat mål har varit att påverka attityder och gamla invanda kulturer genom att bredda kompetensen. Detta har fått till följd att vi nu ser att 49 procent av de stämmovalda styrelseledamöterna är kvinnor, enligt SIS Ägarservice. Man kan jämföra med hur det var runt 2006, då det var 23 procent kvinnor. Också 46 procent av ordförandena i de helägda bolagen är kvinnor. I de börsnoterade företagen, som nämndes tidigare, är siffran 5 procent.

Det är en strategisk fråga att urvalet av ledamöter görs utifrån en bredd av olika bakgrunder och erfarenheter. Sammansättningen av varje styrelse ska ha balans avseende bakgrund, kompetensområde, erfarenheter och kön. Vid sammansättningen ska även mångfaldsrespekt, såsom etnisk och kulturell bakgrund, vägas in, men till syvende och sist är det A och O att ett bolag har en väl sammansatt styrelse för att uppdraget ska kunna utföras väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

En viktig del i bolagsstyrningen när det gäller bolag med statligt ägande är att ersättningarna till ledande befattningshavare är rimliga och väl avvägda, har man skrivit in. Ersättningen ska inte vara löneledande i förhållande till andra jämförbara företag utan präglas av måttfullhet. Resultatet under perioden 2009-2014 har fallit ut så att totalersättningen till vd:ar i bolag med statligt ägande i genomsnitt har ökat med 3,7 procent per år, vilket är lägre än marknadens ökning på 4,6 procent.

I redovisningen för de statliga bolagen över åren finns också en redovisning för varje bolag. Jag vill här i mitt anförande ta upp två av dessa bolag specifikt, då de under innevarande år sticker ut med anledning av stora utdelningar som regeringen har valt att göra från dessa statliga bolag. Ett är Akademiska Hus, som förvaltar universitet och högskolor och som har fått ett bredare uppdrag att även kunna bygga och förvalta studentbostäder. Samtidigt med detta bredare uppdrag att bygga studentbostäder har debattvågorna gått höga bland företrädare, som i dag sitter i regeringen, om att det har gjorts alldeles för lite av den förra regeringen.

Bostadsdebatten och bostadsbristen är på tapeten, och regeringen fortsätter tala om detta samtidigt som man år 2015 gör en utdelning på 1,45 miljarder kronor, vilket bolagsstämman fastslagit under våren, för att därefter på en extra bolagsstämma den 19 oktober besluta om en efterutdelning på 6,5 miljarder. Detta rimmar inte väl med att man breddar uppdraget till att bygga. Det anser vi i allianspartierna. Detta ses närmast som en budgetregulator för den sittande regeringen.

Extremt märkligt är också att regeringen inte bara väljer att ta en massa pengar från Akademiska Hus utan också gör motsvarande prioritering när det gäller Statens Järnvägar, SJ, för att ta ett exempel från infrastrukturdebatten.

Socialdemokraterna har under åtta års tid under alliansregeringen predikat om hur mycket som behöver göras åt infrastrukturen och att nya tåg måste köpas in. Nu väljer i stället regeringen att ur det statligt ägda bolaget SJ AB, på liknande sätt som för Akademiska Hus, på bolagsstämman i april dela ut 229 miljoner, för att sedan i september hålla extrastämma där det delas ut 1,7 miljarder i vinstutdelning från ett bolag som ansvarar för vitala delar av rikets infrastrukturs funktion. Är detta regeringens nya policy? Hur kommer denna utdelning att påverka SJ framöver? Kommer SJ att klara av att investera i de höghastighetståg som krävs för att trafikera banorna? Och hur kommer Akademiska Hus att klara av sitt uppdrag - ska man ha det utökade uppdraget, eller är det ett luftslott som regeringen nu bygger för att kunna använda bolagen som budgetregulatorer? Det kanske jag kan få svar på nu.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 i betänkandet. Vi i Sverigedemokraterna står givetvis bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar vi bifall endast till denna.

Staten har som sagt en bolagsportfölj på närmare 49 bolag. De representerar betydande värden - nästan 500 miljarder kronor. Genom dessa bolag är man även en av Sveriges största arbetsgivare.

Många viktiga svenska samhällsfunktioner bedrivs i dag i bolagsform med staten som hel- eller delägare, där bolagen generellt verkar på en konkurrensutsatt marknad. Det övergripande målet med verksamheten i de statliga bolagen är för Sverigedemokraterna att medborgarnas intressen ska tillgodoses. Staten ska förvalta våra gemensamma egendomar med stora värden på bästa sätt och kunna förse de anställda med goda arbetsmiljöer och utvecklingsmöjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Staten ska vara ett föredöme gällande ansvarstagande både för miljö och hälsa. Staten ska också förbli den nationella tryggheten gällande viktiga samhällsfunktioner men även en god förvaltare av våra tillgångar, till exempel våra naturresurser. Men det statliga ägandet ska ha en tydlig samhällsnytta, påverka samhällsutvecklingen positivt inom den sektor företaget verkar i och ha tydliga målsättningar och direktiv från ägarna.

Statligt engagemang i för Sverige centrala och viktiga sektorer anser vi stärker Sverige som nation, och i många fall är det absolut nödvändigt för att bibehålla och utveckla ett konkurrenskraftigt näringsliv och viktiga samhällsfunktioner i hela landet. Grundläggande funktioner måste kunna säkerställas i hela landet oavsett om det gäller kommunikationer eller övrig service.

Givetvis är de privata företagen en av grundbultarna i den svenska ekonomin och välfärden, men att konkurrera med statliga företag som har ett helhetsansvar är något vi behöver belysa mer. I upphandlingarna ska man inte kunna plocka russinen ur kakan, utan hänsyn ska tas till det övriga nationella samhällsintresset, som då inte är lika vinstgivande för de privata företagen. För Sverigedemokraterna är inte heller utförsäljningar av statens egendom någon form av ideologiskt självändamål, men statligt innehav ska under vissa omständigheter kunna reduceras där man inte kan motivera att just statligt ägande är till nytta för medborgarna i det specifika fallet.

Herr talman! Den svenska försvarsindustrin berör närmare 30 000 arbetstillfällen här i landet, och närmare en tredjedel av dessa är för ingenjörer. Indirekt sysselsätter försvarsindustrin närmare 100 000 människor i vårt land, detta trots att Sverige har en strikt lagstiftning och en god kontroll i fråga om export av försvarsmateriel. Så är det i de flesta fall, även om det givetvis kan finnas övertramp även där. De ska naturligtvis beivras i de fall de uppstår.

Sveriges starka försvarsmaterielindustri är en stor fördel för vår egen försvarsmaterielförsörjning, inte minst nu när vi med kraft måste återta vår sedan länge havererade försvarsförmåga. När investeringar görs i svenskproducerade materielprojekt kan nettokostnaden bli låg, och vinst kan till och med uppnås i samhällsekonomin på grund av export men också genom att teknikutvecklingen ofta kommer civil användning och produktion till del.

Vid export av försvarsmateriel är ett fungerande exportkreditsystem av stor vikt. Detta är fallet inte minst när det gäller de mindre företagen. Därför anser vi att det statligt ägda Svensk Exportkredit bör få möjlighet att agera ännu mer offensivt för att främja den svenska försvarsmaterielexporten.

Herr talman! Utskottet riktar i detta betänkande kritik mot hur regeringen har agerat när det gäller vinstuttagen från SJ. Det är en kritik som Sverigedemokraterna delar. Inför de utmaningar som bolaget står inför, med stora behov av investeringar för att klara krav på punktlighet och tillförlitlighet för att upprätthålla sin konkurrenskraft mot andra aktörer, anser vi att agerandet med extra utdelningar är direkt ansvarslöst. En överhängande risk som vi i Sverigedemokraterna ser i regeringens agerade är att just SJ:s resenärer drabbas då de i större utsträckning får medfinansiera statliga investeringar genom vinstuttagen. En större del av felen för SJ:s resenärer övergår från infrastruktur till mer vagnspecifika, vilket i sådana fall drabbar enbart SJ:s resenärer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

För att ge SJ bättre förutsättningar att upprätthålla konkurrenskraften gentemot regionala och kommersiella aktörer anser vi i första hand att de ekonomiska målen för SJ bör revideras i syfte att sänka avkastningskravet. Det skulle innebära att bolaget får större utrymme att göra de nödvändiga satsningar som krävs för att komma till rätta med den problematik som tidigare nämnts. Det är dock så att det för stunden inte finns något stöd i riksdagen för att revidera avkastningskraven på SJ.

Men för att åstadkomma någon form av förändring i den riktning som vi vill se mot att ge SJ stärkta förutsättningar stöder vi förslaget om att regeringen inom de beslutade ekonomiska målen bör omvärdera sina prioriteringar när det gäller SJ AB.

Avslutningsvis vill jag även lyfta fram att vi kommer att återkomma till Vattenfall. Det kommer att debatteras mer ingående senare under riksmötet när ett betänkande om Vattenfall behandlas.

Herr talman! Att äga något är att ha och ta ansvar. På det sättet är det ingen skillnad på ett privat ägande och ett statligt ägande. Skillnaden när samhället äger något är att det ytterst är Sveriges medborgare som är ägarna. Vi som är riksdagsledamöter har då ett ansvar att granska och att representera medborgarna.

Den statliga bolagsportföljen innehåller 49 hel- och delägda bolag. Två är börsnoterade. Bolagen representerar stora värden, och sammantaget är staten en av Sveriges största arbetsgivare. I verksamhetsberättelsen redogör regeringen för statens ägarpolicy och hur förvaltningen och företagen har utvecklats under året. I skrivelsen framför regeringen bland annat att det övergripande målet är att bolagen ska skapa värde och i förekommande fall se till att de särskilt beslutade samhällsuppdragen utförs väl.

För att åstadkomma detta anges att det bland annat är viktigt att ge bolagen förutsättningar och möjligheter att utvecklas och fortsätta att konkurrera på sina marknader. Det är viktigt att staten är aktiv och uppträder som en professionell ägare med fokus på långsiktigt värdeskapande. Hållbarhetsarbetet i bolagen med statligt ägande är en av de frågor som är högt prioriterade. Statens ägarstyrningsdokument anger ramverket för bolagsförvaltningen samt klargör förhållandet mellan ägare, styrelse och bolagsledning.

Herr talman! Statligt ägda bolag är liksom aktiebolag som ägs privat underkastade regelsystem i aktiebolagslagen. Det betyder att även ett statligt bolag är en självständig juridisk person, där det högsta beslutande organet är bolagsstämman. Vid denna utövar aktieägarna sin rätt att besluta i bolagets angelägenheter.

Bolagen ska vara föregångare i hållbarhetsfrågor - det handlar till exempel om jämställdhet, affärsetik, miljö och socialt ansvarstagande. Vissa bolag med statligt ägande har ett särskilt beslutat samhällsuppdrag. Det är viktigt att dessa tydligt redovisas och är styrande för bolagens verksamhet. Staten har i sin roll som betydande bolagsägare ett omfattande ansvar, inte bara för de enskilda företagen utan också för bolagens bidrag till samhällsutvecklingen i stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Bolag med statligt ägande ska integrera hållbarhetsfrågor i affärsstrategin och den löpande verksamheten. Bolagens verksamhet ska präglas av öppenhet och föredömlighet. Bolagen ska vara föregångare i hållbart företagande. Det tar sin utgångspunkt i Brundtlandkommissionens ursprungliga definition från 1987 av begreppet hållbar utveckling: En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Ett hållbart företagande genom ett långsiktigt och ansvarsfullt ställningstagande i fråga om mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö, affärsetik och mångfald, som ska genomsyra alla statliga bolag, är till exempel Samhall.

Samhall är Europas mest hållbara företag. I maj utsågs vinnarna av 2015 års European Business Awards. Under en ceremoni i London fick Samhalls vd Monica Lingegård ta emot priset för Europas främsta företag i kategorin environmental & corporate sustainability. Totalt deltog 24 000 företag från 33 länder i tävlingen.

Ett annat bolag som är viktigt för samhällsutvecklingen är SJ. SJ är som stor tågoperatör av central betydelse för persontransporterna i Sverige och i arbetet med att minska klimatpåverkan i transportsektorn. Riksdagen gjorde förra mandatperioden ett tillkännagivande om att SJ ska få ett samhällsuppdrag som tydligare pekar ut SJ:s viktiga roll. Ett viktigt arbete för att förbättra transporterna i Sverige som just nu pågår är arbetet med att förbereda för höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg och Stockholm och Malmö för att kraftigt minska restiderna. Här finns det en grundad tanke att statens eget bolag ska spela en strategisk roll. Det här arbetet och riksdagens tidigare uttalade krav om ett tydligare samhällsuppdrag till SJ bereds nu i Regeringskansliet.

Avslutningsvis vill jag framhålla de statliga bolagens arbete med jämställdhet. Det är angeläget att bolag med statligt ägande även driver utvecklingen mot en balanserad könsfördelning i fråga om företagsledande befattningar. Det är därför positivt att andelen kvinnliga verkställande direktörer i de statligt hel- och delägda bolagen var 32 procent vid utgången av 2014, jämfört med 5 procent i börsbolagen.

Jag konstaterar stolt att regeringen genom sin ägarstyrning kommer att fortsätta att verka för en balanserad könsfördelning i fråga om ledande befattningar i bolagen med statligt ägande.

(Applåder)

Herr talman! Vi kan nu konstatera att de besparingsåtgärder på närmare 1 miljard som aviserades förra året för SJ har resulterat i bland annat varsel av 400 anställda i SJ, avveckling av flera resebutiker samt nedlagda servicecentrum på landsbygden. Bolaget utsätts för en hårdare konkurrens av kommersiella aktörer på de mest lönsamma sträckorna, och konkurrensen är alltjämt hård på de regionala banorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Miljöpartiet har tidigare drivit förslag om att utdelningskravet för SJ ska slopas. Nu försvarar i stället Miljöpartiet de vinstuttag om närmare 2 miljarder kronor som har gjorts från bolaget i år. Tidigare har partikollegan till ledamot Elisabet Knutsson, språkröret Åsa Romson, hävdat att vinstkrav på SJ tvingar fram sparpaket och att vinsten tidigare har gått till alliansregeringens kassakista i stället för att stärka tågtrafiken. Ytterligare en partikollega till ledamot Elisabet Knutsson, språkröret Gustav Fridolin, har tidigare sagt att vinstuttag är en spark i magen på pendlarna och att man har mjölkat SJ på pengar för att sänka skatten.

Det är inte ledamoten som har yttrat detta. Hon behöver inte ställas till svars för exakt det. Men jag tycker att det blir anmärkningsvärt med tanke på det höga tonläge som har varit från Miljöpartiets sida. Jag ställer mig en fråga i och med den omvändning som har skett hos Miljöpartiet gällande vinstuttagen. Om man tidigare betecknade vinstuttagen som en spark i magen på resenärerna undrar jag hur man betecknar vinstuttagen när de tjugofaldigas.

Jag vill även fråga ledamoten om hon tror att ett vinstuttag på nästan 2 miljarder kronor kommer att underlätta för SJ att anställa, förbättra punktligheten, öka kvaliteten samt ha ett mer tydligt resenärsfokus.

Herr talman! Tack för frågan! Det är alltid förfärligt när folk sägs upp. Nu tror inte jag att det beror just på detta vinstuttag. Det här vinstuttaget grundar sig ju i det beslut som fattades under 2014 då man förändrade möjligheterna för vinstuttag i det statliga företaget.

Under hand kommer man nu att lägga fram nya riktlinjer, och regeringen arbetar med hur man ska kunna göra uppdraget på ett annat sätt.

Herr talman! Min fundering i sak är att Miljöpartiet har haft ett väldigt högt tonläge och exempelvis liknat det vid en spark i magen. Nu är utdelningsnivån för innevarande år 20 gånger högre, och då försvarar man det i stället. Jag tycker att någonstans är man skyldig väljarna svar på hur man ser på detta och om det ska vara okej med vinstutdelning på den nivån i så fall.

Sedan har vi frågan som riksdagen har beslutat om tidigare: Om bolaget framöver ska ha ett tydligare samhällsuppdrag kan man fundera över om ett vinstuttag på 2 miljarder kronor kommer att underlätta för SJ i arbetet med att anställa, utvecklas, förbättra punktligheten och öka kvaliteten för att få ett mer tydligt resenärsfokus.

Sverigedemokraterna är inte av uppfattningen att det är någonting som hjälper bolaget just på den resan utan snarare tvärtom, precis som partikollegor till ledamoten Knutsson har sagt.

Herr talman! Det finns en väldigt enig bild av att det är viktigt att SJ kommer att få ett större samhällsuppdrag än vad vi har i dag. Frågan är under beredning, och vi återkommer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Mina frågor till Elisabet Knutsson är ungefär desamma.

Elisabet Knutssons tryckte i sitt anförande väldigt mycket på hållbarhetsutveckling och långsiktighet, tyckte jag när jag lyssnade. Om jag börjar med Akademiska Hus tänker jag som så att nu finns det ett bredare uppdrag att bygga. Vi har en bostadsdebatt och bostadsdiskussioner om brist på bostäder och om att studenter behöver boende. Man ska bygga studentbostäder.

När det är en sådan brist på sådana bostäder förstår inte jag varför man väljer att göra detta uttag. Man skulle ju kunna bygga ännu fler och samtidigt belåna om man så vill för att komma ned i soliditet, om det är det som det handlar om, för att nå de mål man vill.

Det var den första delen. Sedan skulle jag också vilja höra lite mer av Elisabet Knutssons resonemang kring det statliga bolaget SJ och den stora infrastrukturdebatt som har varit. Tonläget där har varit väldigt högt, vilket också har sagts här tidigare, om att man ska bygga mer och satsa på tåget för att fler ska kunna resa.

Vad är svaret på det? 2 miljarder är ju pengar som skulle kunna användas väl för investeringar.

Herr talman! Om man vill vara konstruktiv när det gäller Akademiska Hus tänker jag att man kanske måste se över ägardirektiven och se hur utdelningar kan göras.

Vad gäller SJ diskuterar vi ju inte SJ och resande specifikt i dag, utan det kommer att tas i trafikutskottet. Jag är inte på något sätt expert på SJ, så därför tänker jag att den frågan kan hänskjutas till trafikutskottet.

Herr talman! Ägardirektiven kan regeringen ändra när de vill. Regeringen har ju valt att göra som man nu gör, det vill säga man plockar ut de här pengarna från Akademiska Hus och också från SJ.

Elisabet Knutsson nämnde år 2014. Då gjorde man en ägarförändring som man har att följa. Men var någonstans står det att man ska plocka ut 2 miljarder kronor från SJ? Det finns inte.

73 miljoner, 157 miljoner, 12 miljoner och 90 miljoner - det är pengar som alliansregeringen använde under alla sina år. På ett år använder ni nu 2 miljarder som ni tar ut. Hur ska man kunna se det som något annat än en budgetregulator? Man blir orolig, och det är inte bara vi som blir oroliga, utan det gäller även företaget. De ska ju göra stora investeringar framåt.

(Applåder)

Herr talman! Hela den här frågan behandlas som sagt i Regeringskansliet, och vi kommer att återkomma med ett utförligt svar på det uttag som är gjort och hur vi handskas med det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till Alliansens reservation om förvaltningen av de statliga företagen, punkt 5, reservation 3 och majoritetstexten gällande förvaltningen av SJ AB, punkt 7 samt även Centerpartiets reservation om att bibehålla statens ägande av Inlandsinnovation AB, punkt 11, reservation 8.

Som flera har varit inne på tidigare är svenska staten är en av de största bolagsägarna i Sverige och äger just nu, helt eller delvis, 49 bolag. Dessa har tillsammans ungefär 163 000 anställda och representerar enorma värden, tillsammans ungefär 460 miljarder kronor. Majoriteten av de statliga bolagen verkar inom konkurrensutsatta marknader inom en mängd olika områden.

Både Centerpartiet och övriga allianspartier anser att statens uppgift normalt är att ange ramar och regler för näringslivet och företagen, inte att äga och driva företag. Det finns nämligen en inbyggd problematik med statligt ägande i grunden, och det är att staten är både spelare och domare samtidigt. Man har två roller och sitter på två stolar på en och samma gång - både som lagstiftare och som bolagsägare.

Men eftersom staten är en sådan stor bolagsägare och kommer att fortsätta vara det under lång tid är det viktigt att bolagen drivs på ett långsiktigt, professionellt, värdeskapande och hållbart sätt. Flera av bolagen har också viktiga samhällsuppdrag där fokus inte bara är ekonomi utan även handlar om andra vinster för samhället.

Det är dock viktigt att påpeka att när statliga bolag verkar på en konkurrensutsatt marknad ska de också verka på marknadsmässiga villkor för att säkerställa en effektiv konkurrens.

Herr talman! Det finns också, som vi alla känner till, höga förväntningar på hur våra statligt ägda bolag ska uppträda. De ska i alla avseenden föregå med gott exempel, oavsett om det gäller ersättningar till ledande befattningshavare, jämställdhetsarbete, miljöengagemang eller socialt ansvarstagande.

Som centerpartist och alliansföreträdare känns det väldigt roligt att Alliansens arbete med att öka andelen kvinnor i företagsledande ställning har gett goda resultat - ett arbete som jag hoppas att den nuvarande regeringen också förvaltar väl.

Precis som andra har varit inne på är hela 49 procent av styrelseledamöterna i statligt helägda bolag kvinnor. Man kan notera att motsvarande andel i börsnoterade bolag är 29 procent. När man kommer till ordförandeposterna i de statliga styrelserna, det vill säga i de helägda bolagen, har kvinnorna ökat även här, från 23 procent 2006 till 46 procent 2015. Det kan vara värt att notera även här att motsvarande siffra för börsbolagen bara är 5 procent 2015. Det finns en del att göra där.

Herr talman! Jag blir väldigt oroad när jag ser hur regeringen hanterar förvaltningen av SJ och Akademiska Hus. Bolaget Statens Järnvägar har stora utmaningar, eftersom man måste göra en hel del investeringar för att klara tågens punktlighet och tillförlitlighet. Trots det väljer regeringen att göra stora aktieutdelningar. I våras tog man ut 229 miljoner från SJ, och nu i höst tar man ut ytterligare 1,7 miljarder. Det är totalt nästan 2 miljarder kronor, och någon återinvestering är knappast på tapeten.

Detta rimmar verkligen illa med den grundläggande principen att staten ska vara en ansvarsfull ägare och att förvaltningen av bolagen ska vara långsiktigt värdeskapande. Samtidigt som regeringen tankar kapital ur SJ aviserar SJ att de ska dra in på till exempel nattågen mellan Åre och Stockholm. Det är verkligen bakvänt, men i regeringens desperata jakt på pengar för att finansiera alla vallöften klämmer man dock fram pengar ur varje vrå man kommer åt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Samma sak gäller regeringens hantering av Akademiska Hus AB, ett statligt bolag som äger, utvecklar och förvaltar fastigheter vid landets universitet och högskolor. Det närmaste halvåret ska regeringen plocka ut 6 ½ miljard kronor, och det samtidigt som landets studenter är i stort behov av fler studentbostäder. Dessvärre är tanken även med denna stora vinstutdelning att hitta ytterligare pengar till alla ofinansierade vallöften.

Herr talman! Norra Sverige, Värmland och Dalarna bidrar med sina basnäringar till en stor del av Sveriges ekonomi. I till exempel Norrland jobbar tusentals människor med att producera järnmalm till broar, järnvägsräls och byggnader över hela världen. De flesta förstår att en växande gruvnäring har möjlighet att vända avveckling till utveckling. Det påverkar lokalsamhällena genom nya företag och fler jobb. Visste ni att bara Norrbotten står för 90 procent av den producerade järnmalmen inom EU?

Skogsnäringen är en annan av de svenska basindustrier som finns i de nämnda länen. Det många kanske inte vet är att skogsnäringen i vårt land är världens näst största exportör av skogsprodukter som pappersmassa, papper och sågade trävaror. Vattenkraft står i sin tur för knappt hälften av produktionen av elektricitet i Sverige, och de största svenska vattenkraftverken finns i övre Norrland. I fjol omsatte dessutom turismen 268,5 miljarder kronor och bidrog till ett stort antal nya arbetstillfällen inte minst i norra Sverige, Värmland och Dalarna.

Om det inte finns tillräckligt med riskkapital att tillgå i dessa län kommer det att påverka företagandet, inte minst kring basnäringarna. Det påverkar i sin tur export och svensk ekonomi. Därför ser jag med oro på den utredning av det statliga riskkapitalet som föreslår att det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation ska försvinna. Bolaget Inlandsinnovation har drygt 2 000 miljoner i portföljen och kom till för ungefär fyra år sedan för att bistå norrlandslänen, Dalarna och Värmland med riskkapital i särskilt expansiva skeden där större ekonomiska muskler behövs. Områdena jag talar om tillhör de mest sårbara delarna av landet när det gäller riskkapital.

För ett par veckor sedan deltog jag i en interpellationsdebatt med näringsminister Mikael Damberg. När jag frågade om Inlandsinnovation och om hur regeringen tänker om utredningen, som föreslår att Inlandsinnovation ska försvinna, svarade Mikael Damberg att han köper förslaget att lägga ned Inlandsinnovation. Pengarna från Fouriertransform, ni vet, där riskkapital riktas mot bilindustrin, och Inlandsinnovation ska alltså användas för att finansiera ett nytt statligt riskkapitalbolag - Fondinvest AB.

Det nya bolaget ska jobba med såddkapital, vilket i och för sig är bra. Jag tycker även att det är bra att man ser över hur man använder statens riskkapital. Men det vi i Centerpartiet vänder oss emot är att man rakt av tar pengar från dessa områden, som har sådana utmaningar och sådan brist på riskkapital, för att sprida dem över resten av landet. Dessutom tas det i utredningen ingen som helst hänsyn till någon som helst geografisk aspekt, samtidigt som vet vi att majoriteten av allt riskkapital hamnar i de stora städerna. 50 procent hamnar i Stockholm. Det säger ju Tillväxtanalys, som är statens egen myndighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Detta duger faktiskt inte. Nu får det vara nog med den centraliseringsiver som råder i Sverige. Jag tror att ni vet vad jag talar om. Det är nog nu!

Jag yrkar bifall till Centerpartiets motion om att behålla Inlandsinnovation AB.

Herr talman! Även om Helena Lindahl har en mjuk och behaglig ton avlossas det en del salvor som jag nästan kan beteckna som att bollen så att säga studsar tillbaka till Helena Lindahl och den tidigare regeringen. Det var ju under den tiden de ägardirektiv för SJ vi nu har att jobba med skrevs, och det var under den tiden kritiken riktades mot att det statliga riskkapitalet inte nådde den träffsäkerhet och var så effektivt som man skulle ha önskat. Till exempel Riksrevisionen uttalade ju stark kritik. Det är detta regeringen nu har tagit fasta på.

Jag noterade också den interpellationsdebatt Lindahl hade och där närings- och innovationsministern svarade att en stor kritik har varit att det statliga riskkapitalet har gått in för sent. Man har inte jobbat tidigt där det inte finns något privatkapital, och man har egentligen inte bidragit till det man avsett att bidra till. Av det skälet frågar jag mig varför Helena Lindahl framhärdar i att leva med de lösningar som från olika håll har avfärdats, i stället för att tänka nytt för att skapa tillväxt och utveckling i hela landet.

Herr talman! Jag kan väl säga så här: När Inlandsinnovation kom till jublade knappast riskkapitalisterna i Stockholm, ska ni veta. Snarare var det tvärtom. Jag var dock väldigt glad över att dessa områden i Sverige fick riskkapital.

Jag säger inte att bankerna inte gör sitt jobb - tvärtom. Men det här var nödvändigt kapital, och det ser vi. 600-700 miljoner av dessa totalt 2 miljarder är redan i rullning, och de gör väldigt mycket gott. Att man sedan tittar över det statliga riskkapitalet tycker jag är sunt och bra, men som jag sa är det vi vänder oss emot att ni tar nästan 2 000 miljoner från de mest sårbara delarna av Sverige och smetar ut dem över resten av landet, Per-Arne Håkansson. Det gör ni när vi vet att den största delen av riskkapitalet i Sverige går till de tre största städerna. 50 procent går till Stockholm.

Hur kan ni medverka till ytterligare centralisering av Sverige? Det är min fråga tillbaka.

(Applåder)

Herr talman! Vi medverkar inte till den avveckling av delar av Sverige som Helena Lindahl befarar. Det är snarare precis tvärtom. Det är det som är syftet med det uppdrag utredningen som ska jobba med dessa frågor har fått.

Vi har sett hur utvecklingen var under de år Helena Lindahls parti satt i regeringen - arbetslösheten ökade, och tillväxten nådde inte ut till de delar av Sverige vi behöver för att hela landet ska leva. Likaså kan vi se kritiken mot SJ och det uppdrag Helena Lindahl lyfter fram. Det har framförts kritik mot att detta inte har skötts tillräckligt effektivt under den senaste perioden. Nu är förbättringar på gång, och då förstår jag inte varför Helena Lindahl framhärdar i sin kritik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Det var under Centerpartiets tid i regeringen, alltså under alliansregeringens tid, som Inlandsinnovation skapades. Aldrig tidigare har dessa delar av landet fått ta del av 2 000 miljoner i riskkapital. Det ska vi vara klara över. Det fanns också en orsak till att det infördes.

Det vill ni ta bort i dag. I stället vill ni smeta ut det över resten av landet och fokusera på städerna. Det är precis så det är, och det är en omvänd Robin Hood-politik. Ingen ska försöka inbilla oss i de berörda områdena att detta skulle vara någonting som är toppenbra för norra Sverige, Värmland och Dalarna.

Ni tar tusentals miljoner från oss, och det Mikael Damberg säger är att vi ska få tillbaka några få. Det är ungefär som med jultomten. Ni kanske kommer ihåg när jultomten kom när ni var små. Man fick ett stort hårt paket. Man rev upp det, och i ivern hittade man ett par stickesockor, som dessutom kliade. Jag skulle vilja dra den parallellen. Det är ungefär det vi får tillbaka, och det är inte acceptabelt.

Herr talman! Utskottsledamöter! Näringsutskottets betänkande om skrivelsen 2014/15:140 avser 2015 års redogörelse för företag med statligt ägande. Jag måste säga att det är lite med stolthet man läser i skrivelsen vad vi äger för bolag tillsammans och om styrningen av dessa.

I ägarpolicyn redogör regeringen för sitt förvaltningsmandat och sin inställning i viktiga principfrågor om ägarstyrning och bolagsförvaltning. Associationsrättsligt styrs bolagen, som några varit inne på, på precis samma sätt som privatägda aktiebolag, med aktiebolagslagen som övergripande ramverk och bolagsstämman som bolagets högsta beslutande organ. Kravet på transparens i bolagen med statligt ägande syftar till att bibehålla förtroendet för bolagen hos allmänheten men även hos näringslivet.

De som lyssnar kommer att märka att jag inte nämner Vattenfall. Jag vill framhålla att det är för att det kommer att debatteras efteråt, så att ingen tror att jag som vänsterpartist skulle ha glömt det.

Vänsterpartiet tycker att staten ska vara en aktiv ägare av våra företag. Men vi kan med de regler som finns i dag många gånger agera som en ägare som ser långsiktigt på samhällsnyttan med att vara ägare även av bolag där inte samhällsuppdrag är det styrande för verksamheten.

Jag minns i början av 80-talet när järnmalmspriserna var låga och vårt kära LKAB gick med förlust och ägaren var tvungen att tillskjuta ägartillskott. Men som alla vet slutade inte epoken LKAB där, utan LKAB kunde så småningom resa sig med hjälp av världsmarknadspriserna på järnmalm men även därför att staten var en ägare som såg långsiktigt på ägandet.

Här kan jag bara inte låta bli att göra lite jämförelser. Jag undrar vilket betyg historien kommer att ge denna regering om man inte går in och gör allt för att försöka rädda fortsatt gruvdrift i min hemkommun. Man behöver väl inte vara någon Einstein för att inse skillnaderna i förutsättningar, för när bolaget gick i konkurs hade det bortåt 13 miljarder som skulle tillgodoses med antingen räntor eller avkastningar, och nu är det fem sex snubbar som har köpt upp i stort sett allt för 50 miljoner. Så någon skillnad borde någon se i förutsättningarna att driva gruvan, även om järnmalmspriserna inte skulle nå de höjder som rådde när projektet inleddes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Historiskt sett har staten gått in som ägare i bolag i syfte att överbrygga svåra tider eller strategiskt försäkra något viktigt, kanske rent av arbetstillfällen några gånger.

Herr talman! I juni 2007 var värdet av statligt ägda företag 770 miljarder. År 2014 beräknas värdet av de statliga bolagen, som några varit inne på, till 460 miljarder. Jag säger inte att skillnaden skulle vara något som man har kammat in, utan det är bolagsvärdet.

Statens ägande har kontinuerlig minskat under de senaste tre decennierna. Utvecklingen har inte varit spikrak och entydig. Vissa företag har sålts samtidigt som förvärv har gjorts. Men riktningen har varit tydlig, och både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har sålt statliga företag.

Den förra regeringen var inriktad på att fortsätta försäljningen och minska statens ägande av företag. Syftena har varierat liksom företagsstorleken och verksamhetens inriktning. Omfattningen på det statliga ägandet och i sin tur försäljningarna har varit stor. Motiven för statligt ägande har skiftat över tid, liksom motiven för att sälja.

Metoderna för försäljning har varit olika, och man kommer inte ifrån att i många fall har staten tjänat pengar. Värdet av företagens aktier har ofta stigit snabbt efter privatiseringarna. Men i den mån vissa försäljningar har skett på ett mindre lyckat sätt, till exempel valet av tidpunkt för att sälja Telia, finns det mycket att lära sig av misstagen.

Nordbanken, som staten en gång ägde helt, har ju privatiserats successivt. År 1995 i oktober ägde staten drygt 65 procent av banken. Efter att fusioner genomförts och andra ägare hade tillkommit var staten i början av 2000-talet ägare av knappt 20 procent av Nordea, som banken hette då. De sista andelarna sålde den förra regeringen i tre etapper till en slutsumma på ca 60 miljarder.

Bara som information gjorde Nordea 40 miljarder i vinst förra året, och alla vet ju hur bra bankerna har gått de senaste åren. Det är klart att jag inte är någon ekonom eller specialist på vilka bolag som staten ska äga och satsa på, men några slutsatser kan till och med jag dra när de bolag som staten har ägt delvis eller helt har delat ut 328 miljarder de senaste 15 åren.

Några vill av ideologiska skäl att staten inte alls ska äga bolag. Och jag kan sträcka mig så långt och erkänna att visst, det finns de som utvecklar många sorters bolag på ett betydligt bättre sätt än vad staten någonsin skulle ha gjort. Men att det finns bolag som inte ger avkastning eller service till medborgarna på samma sätt över hela landet är ju känt. Att sedan börja sälja ut delar av sådana verksamheter är verkligen som att pissa i byxan. Det värmer en kort stund, men sedan börjar effekterna kännas och märkas.

Det finns definitivt företag och bolag som lämpar sig utmärkt att ägas gemensamt av oss alla. Naturresursbolag av olika slag lämpar sig ypperligt att ägas och drivas av staten. Och vad som skulle ha varit negativt med att äga Nordea fattar jag fortfarande inte. Sedan finns det avregleringar som inte varit till gagn för merparten av medborgarna. Det finns massor som jag skulle kunna läsa upp.

Ett av bolagen som förvaltar våra gemensamma naturresurser i form av skog är Sveaskog. Jag kan konstatera att bolaget verkligen har trollat med resurser, för virkespriserna har gått ned hela tiden, men bolaget levererar bara mer till ägarna. Då kommer jag till frågan: Hur har man lyckats med konststycket om man inte avverkar mer? Jag hoppas verkligen att min forna arbetsgivare, den som jag är tjänstledig från, inte avverkar skogar som är i sin bästa dimensionstillväxt och av hög kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

SJ AB är ett bolag som verkligen bör ägas av oss gemensamt. Men här skulle det behövas ett samhällsuppdrag så att också den spårbundna gods- och kollektivtrafiken skulle börja fungera planenligt. Här har allianspartierna en gemensam följdmotion som de med hjälp av Sverigedemokraterna får gehör för i utskottet, och det är väl ingen kioskvältare i sig. Men att komma och påstå att SJ AB skulle ha haft glansdagar under den förra regeringen är verkligen att spåra ur, tycker jag.

Jag och Vänsterpartiet delar oron för att det investeras för lite i personal och fordon. Men vi ser samhällsfunktionerna som lite större än bara en isolerad fråga. Därför står vi bakom reservationen tillsammans med S och MP under beslutspunkt 7, Förvaltningen av SJ AB.

Avslutningsvis, herr talman, står vi givetvis också bakom vår reservation under beslutspunkt 3, som handlar om statliga företag och investeringsskydd. Det är enligt vår mening naturligt att riksdagen ska få avgöra om statliga företag ska kunna stämma andra stater, för det handlar även om relationer till andra länder.

Herr talman! Eftersom Birger Lahti kom in på en principfråga tänkte jag att vi kan fortsätta diskutera den i ett debattinlägg.

Vi tycker olika om statliga bolag och vilket ändamål de ska tjäna. Jag skulle vilja fråga Birger Lahti om till exempel SAS och Orio är bolag som staten ska äga. Är det en kärnverksamhet för en stat att äga bolag som Orio, som sysslar med reservdelar till bilar då vi har haft Saabtillverkning i landet? Och hur ser man på SAS?

Vill Vänsterpartiet att vi ska bygga på med fler bolag och utöka? Eller är ni nöjda med den mängd bolag som finns? Hur ser ni på detta? Ska staten syssla med reservdelar till bilar så som Orio har gjort?

Herr talman! Jag tackar Ann-Charlotte för frågan. I mitt anförande sa jag att staten historiskt har gått in som ägare för att försäkra sig om några värdefulla saker, och ibland har det gällt arbetstillfällen.

Jag tror att reservdelar till bilar var en sådan sak. Staten gick in för att försäkra sig om att Sverige som nation och industriland hade något som fungerade. Det var säkert klokt då.

Jag håller dock med om att vi inte ska ha ett statligt bolag för reservdelar i dag. Det ska vi inte syssla med. Men att vi gick in var säkert jätteviktigt en gång i tiden. Jag kan bara beklaga om man inte ser den skillnaden.

Så till SAS. Så länge vi har grannländer som har ett statligt ägande i SAS tycker jag att vi också ska ha det, i alla fall på samma nivå. Men jag är inte tillräckligt insatt i frågan för att säga att vi ska sälja i dag eller i morgon. Tidpunkten är säkert viktig, men så länge våra grannländer är ägare i SAS bör vi också vara det. Hur mycket vi ska äga kan jag inte säga, men jag vet att vi i dag är större ägare än våra grannländer.

Herr talman! I mitt parti tycker vi inte att staten ska äga bolag, men om man gör det ska de förvaltas väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Det finns ju tankar på att sälja bolag som det anses att staten inte ska äga. Ett sådant bolag var Absolut. Vänsterpartiet var emot den försäljningen. Är det statens uppgift att äga bolag som sysslar med alkoholtillverkning, spritfabriker?

Det är i grunden samma diskussion som den om reservdelar men ändå inte eftersom jag tycker att en spritfabrik är en sak för sig.

Man ska sälja vid rätt tidpunkt, precis som Birger Lahti säger. Av diskussionen att döma verkar Birger Lahti vara villig att sälja bolag, beroende på hur samhället ser ut.

Innebär det att vi inte ska köpa upp fler bolag och att ni kan tänka er att sälja bolag? Är det så jag ska uppfatta Birger Lahti?

Herr talman! Som jag nämnde kan det någon gång vara värt för staten att gå in som ägare om det har ett syfte på längre sikt. Det kan vara vettigt av många skäl.

Världen förändras fort. Det vore galet av mig att säga att vi aldrig ska släppa ett ägande som vi gått in i. Men att staten ska vara en aktiv ägare som ser hur saker och ting förändras och som tar hänsyn till arbetstillfällen och var de finns i landet är viktigt.

Det är stor skillnad i hur vi ser på statligt ägande. Att vilja sälja av ideologiska skäl bara för att staten inte ska syssla med det gagnar inte svenska folket på lång sikt. Men om vi ser att världen har förändrats och vi inte behöver något längre är jag inte emot att det säljs.

Vad gäller alkohol är jag glad att vi har Systembolaget och att Sverige har den strikta alkoholpolicy vi har.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 5.

Det är en spännande debatt. Tonfallet är vänligt, som någon sa tidigare, samtidigt som det går att utläsa stora ideologiska skillnader.

Herr talman! I en marknadsekonomi stiftar staten lagar, beslutar om skatter och sysslar med myndighetsutövningen. Det torde vi alla vara överens om. Staten har till uppgift att ange de ramar och regler som ska gälla för näringsliv och företag. Det tveksamma är det vi debatterar i dag: att äga och driva företag i samma andetag. Om staten också är en ledande aktör på marknaden blandas de två rollerna lätt samman, vilket kan leda till skeva konkurrensförhållanden och märkliga förändringar av marknader.

Staten är en betydande företagsägare i Sverige, vilket vi har hört flera tala om. I den statliga bolagsportföljen finns 49 hel- och delägda bolag, varav två är börsnoterade. Dessutom förvaltas två verksamhetsstiftelser och ett EU-bolag. Tillsammans sysselsätter bolagen ungefär 163 000 människor, vilket gör dem till betydande arbetsgivare.

Det är som reservation 3 stipulerar. Det är ett faktum att staten är en stor företagsägare och så kommer att förbli under lång tid. Det ställer i sin tur höga krav på tydliga principer och långsiktighet i dessa principer.

Vad innebär detta? Jo, en ansvarsfull bolagsstyrning från statens sida innebär att ägardirektiv ligger fast. Det ska vara långsiktiga spelregler för statliga företag som faktiskt gäller. Det långsiktiga värdet för ett gemensamt ägande är större än värdet av att enbart äga företag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Av just detta skäl lät alliansregeringen sälja hela eller delar av Vin & Sprit, Telia Sonera, OMX, Nordea, fastighetsbolaget Vasakronan och annat. Intäkterna användes till att minska statsskulden, precis som man ska använda denna typ av intäkter till.

Från liberalt håll anser vi att staten borde sälja sin andel i flygbolaget SAS när marknaden så tillåter.

Helstatliga Vattenfall har gått alltmer mot att agera som en kommersiell aktör på den internationella och framför allt europeiska marknaden. Vi menar att Vattenfalls verksamhet utanför Norden bör säljas.

Dessa verksamheter uppfyller inte mervärdes- eller samhällsnyttokriteriet.

Att använda viktiga statliga bolag med högt mervärde som rena kassakor är tveksamt. Vilka mervärden blir i och med ett sådant agerande lidande? Vad kommer till exempel SJ AB att inte kunna uppfylla i sin leverans till svenska folket när man plockar ut så mycket i vinst?

En annan fråga som har varit uppe är den om SJ:s samhällsuppdrag. Elisabet Knutsson sa i dagens debatt att regeringen arbetar på ett utökat samhällsuppdrag för SJ. Men när infrastrukturministern och jag hade en kort debatt i frågestunden för någon vecka sedan uppgav hon att det inte alls pågår något sådant arbete och att samhällsuppdraget ligger kvar - snarare tvärtom alltså. Då blir den givna frågan: Vad är det som gäller egentligen?

En definition av vad Folkpartiet vill är ganska enkel. Om en minskning av det statliga ägandet leder till en bättre fungerande marknad och en mer effektiv samhällsservice bör staten minska eller avveckla sitt ägande. Det gäller till exempel bolagen SBAB och Telia Sonera. Försäljningsintäkterna ska givetvis användas till att minska statsskulden. Det någon annan kan göra bättre än staten ska någon annan göra, helt enkelt.

För vår del är det inte aktuellt att diskutera försäljning av LKAB, Apoteket eller Vattenfalls nordiska verksamhet. Detaljmonopolet för alkohol behöver värnas, och Systembolaget ska naturligtvis ägas av oss alla. I de fallen överskuggar det långsiktiga värdet av ett gemensamt ägande de andra marknadsfördelarna. Som i en stor del av politiken måste dessa två värderingar hela tiden vägas mot varandra. Det är vad vi försöker göra i vår politik.

Herr talman! Låt mig exemplifiera ett ganska teoretiskt och ideologiskt resonemang om verklighetens händelser. Det statliga energibolaget Vattenfall skrev för inte så länge sedan ned värdet på sina tillgångar med ytterligare 36 miljarder kronor. För att få lite balans kan denna summa jämföras med att hela flygbolaget SAS börsvärderas till ungefär 5 miljarder.

De senaste nedskrivningarna gäller kärnkraftsverksamheten vid Ringhals i mitt hemlän Halland och kolkraftsverksamheten i Tyskland. I båda fallen sägs det att det är den affärsmässiga bedömningen och en kombination av bristande lönsamhet, sämre marginaler och ökade risker som ligger bakom. Självfallet kan man tveka inför den förklaringen i det rådande virrvarr av politiska styrsignaler som har haglat under förra hösten och våren. Ökade skatter och tveksamma politiska beslut gör inte marknaden enklare.

Vattenfalls något kolsvarta läge uppstod inte över en natt. Det finns en lång rad av misstag, oberoende av färgen på den regering som har företrätt ägaren, det vill säga oss alla. Totalt har nedskrivningen av värdet på Vattenfalls tillgångar uppgått till 120 miljarder under de senaste åren. Det är ganska obegripliga summor för ett enda bolag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Och var landar räkningen? Jo, hos oss skattebetalare. Energijättens stålbad är ett sorgligt exempel på det grundläggande problemet med helstatliga bolag som har en otydlig eller splittrad ägarstyrning där det saknas inflytelserika aktieägare som bevakar sina intressen. Samtliga delar är grundade utanför Norden, där inget gemensamt värdeskapande sker som föranleder svenskt statligt ägande.

Avslutningsvis, herr talman, ska de statliga bolagens verksamhet vara föregångare i ett hållbart företagande genom ett långsiktigt och ansvarsfullt ställningstagande till mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö, antikorruption, affärsetik, jämställdhet och mångfald.

Styrelse och företagsledning ska ta ett tydligt ansvar för hållbarhetsutmaningarna och arbeta för långsiktiga, utmanande och uppföljningsbara hållbarhetsmål som först och främst ska vara inriktade på ett ständigt bibehållet eller ökat mervärde för Sverige i ägandet, det vill säga samhällsnytta.

Under alliansregeringens tid integrerades hållbart företagande på ett framgångsrikt sätt i ägarstyrningen i större utsträckning än tidigare. Förhoppningsvis fortsätter regeringen detta viktiga arbete framöver.

Herr talman! Statens främsta uppgift vad gäller företagande bör vara att ange de ramar och regler som ska gälla för i första hand det privata näringslivet, inte att själv äga och driva företag. Men som vi har hört här är staten en betydande företagsägare. I den statliga bolagsportföljen finns för närvarande 49 hel- och delägda företag, och med det följer ett stort ansvar.

Vi kristdemokrater anser rent principiellt att det statliga ägandet av bolag som verkar på en konkurrensutsatt marknad ska minska. I offentligt ägande sitter staten på dubbla stolar, både som domare och spelare.

Kristdemokraterna anser därför att om förändringar av det statliga ägandet leder till bättre fungerande marknader och mer effektiv samhällsservice bör staten minska eller avveckla sitt ägande. Undantag är företag med särskilda samhällsuppdrag. Ett exempel som nämnts i debatten är Systembolaget.

Det är viktigt att regeringens styrning av de statliga bolagen sker inom de ramar som riksdagen fastställt. Därför anser vi också att det är väsentligt att regeringen förankrar och inhämtar godkännande från riksdagen gällande förändringar i verksamhetsinriktningen inom de statligt helägda bolagen, till exempel förändringar i ägardirektiv och bolagsordning. Det är viktigt att ha en bred politisk samsyn om de förändringar som ska göras i det statliga ägandet.

Min kollega från Centerpartiet talade om Fouriertransform och Inlandsinnovation, som finns omnämnda i utredningen om det statliga riskkapitalet. Där var en förändring på gång redan när den nya regeringen tillträdde.

Det ena bolaget, Fouriertransform, fick till sin häpnad veta att de skulle svänga från att vara kunniga inom bilindustrin till att kunna en massa inom life science och miljöteknik. Det är två olika områden som ger en något spännande en kombination, kan jag tycka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Vem som kom på detta har fortfarande inte framkommit, och det kommer kanske aldrig fram. Det har eventuellt ingen betydelse, men jag tycker att det är intressant att någon eller några har suttit någonstans och funderat ut att det vore bra att förändra bolaget i grunden så att det gör något helt annat som det inte har kompetens för.

Ett exempel på detta är regeringens agerande när det gäller förutsättningarna för energibranschen. Genom att såväl säkerhetskraven som kärnavfallsavgiften och skatten på termisk effekt har höjts har det statliga bolaget Vattenfall fått förändrade förutsättningar att verka, och vi har de tidigare aviserade nedläggningarna av Ringhals 1 och 2 före år 2020 och så vidare.

Därför vill vi än en gång framhålla att det är viktigt att beslut som får sådana genomgripande effekter på ett statligt bolag fattas med brett politiskt stöd. Man kan inte komma från en dag till en annan och hitta på något som får effekter över tid, framför allt.

Herr talman! Jag anser att det alltid är viktigt att se över offentliga verksamheter och hur dessa motiveras över tid. Trots den lagstiftning som ska förbjuda statliga företag att snedvrida konkurrensen och nyttja sin ställning har vi kunnat se en trend med en breddning av verksamheter som får marknadsandelar på bekostnad av privata aktörer.

Detta är en utveckling i strid med det statliga ägande som i alla fall vi som parti vill se. Bland de statliga företagen återfinns bland annat Infranord AB, som jobbar med anläggningsarbete - det finns det många andra som gör - och Swedesurvey, som sysslar med lantmäteritjänster i utlandet.

Det är kanske jättebra, men låt oss få en bra motivering till varför de ska jobba med detta. Kan dessa verksamheter lika gärna bedrivas av privata aktörer? Att skapa in-house-verksamheter som agerar på öppna marknader är heller inte i linje med bolagens uppdrag, anser vi kristdemokrater.

Vi har exemplet Posten, som tydligt konkurrerar med de försök till privata aktörer som finns runt om i landet. Det finns ett avtal med andra länder om posthantering och så vidare där man direkt kan ifrågasätta om det är ett statligt uppdrag. Jag tycker kanske inte att det är det, men vi har svårt att få posten hem. Men vi har diskuterat detta förut här i kammaren, så jag ska inte bli långrandig om det.

Återigen, det handlar om att det statliga ansvaret ska ha någon form av samhällsnytta i sig. Därför är debatten om den svenska statens ägande viktig. Det handlar inte i första hand om att sälja företag utan om att staten som ansvarsfull ägare ska leva upp till rådande lagstiftning.

Därför borde det finnas en transparent översyn av de statliga bolagens aktiviteter i form av intern verksamhetsutveckling som sträcker sig utåt mot andra aktörer, i konkurrens med dessa.

Herr talman! I statens ägarpolicy står det att de statligt ägda bolagen ska vara föredömen beträffande hållbarhetsfrågor, jämställdhet, affärsetik, miljö och socialt ansvarstagande. Under alliansregeringen gjorde man ett gediget arbete med detta i de statliga bolagen.

Men det handlar också om en ekonomisk hållbarhet där man har en helhetssyn på de samhälleliga åtagandena. Vi har hört andra debattörer prata om att regeringen plockar ut ungefär 2 miljarder kronor från SJ. Men vi kan till exempel också se på Akademiska Hus. Om jag uppfattade siffran rätt är man uppe i 6 500 miljoner kronor till aktieägaren staten att utbetalas kontant vid en extrastämma den 15 oktober.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Det är väldigt mycket pengar - det tror jag att vi allihop tycker. Vad ska man då använda denna ansenliga summa till? Men tji får man när man ska försöka komma på det, för det står ingenstans. Då kan man - som vanlig skattebetalare och speciellt som riksdagsledamot - undra om pengarna går rätt in i statsbudgeten för något särskilt. Är de öronmärkta för något? Behöver vi de här pengarna för att ordna något i flyktingsituationen? Då är jag den första att säga: Jajamensan, här har vi mycket att göra, och vi behöver de här pengarna. Men är det så att pengarna går in i ett svart hål i statsbudgeten för att täcka något som vi som beslutande ledamöter i riksdagen inte har en aning om tycker jag att det är ansvarslöst av regeringen. Framför allt handlar det om att vi allihop här kan känna oss lite lurade, när vi inte vet vart pengarna från de statliga bolagen tar vägen.

Jag vill också passa på att nämna att det från Swedavia, som äger de största flygplatserna och de enda lönsamma flygplatserna i landet, också tas ut pengar. Men framför allt var vinsten där 1 miljard förra året, 2014, medan de små, regionala flygplatserna, ofta drivna med kommunalt stöd, just nu kämpar för sin överlevnad.

Var är samhällsansvaret och helhetssynen? Det spelar väl ingen roll om vi lägger flera miljoner på destinationsutveckling i besöksnäringen och om vi satsar på lanthandlar, bensinmackar och annat på landsbygden om folk inte kan ta sig vare sig dit eller därifrån, eftersom det snart inte finns några tåg eller flyg som går. Då har vi inte haft en helhetssyn på vare sig statsmedlen som sådana eller det svenska samhället.

Herr talman! Jag skulle kunna prata mycket mer om detta. Det finns också ett annat problem. Det handlar inte bara om de statliga bolagen, där vi borde utvärdera och se mycket mer vad som händer, utan också om de myndigheter som leder till bolag. Jag vill passa på än en gång, när jag är här i kammaren, att omnämna problemet med Kriminalvården, som konkurrerar på en privat marknad med snickerier, tvätterier och andra verksamheter. Hade det varit ett bolag hade Konkurrensverket åtminstone kunnat titta på det på ett annat sätt. Men när det är en myndighet kommer de inte åt problemet på det viset.

Min slutkläm i denna debatt blir: Jo, jag är glad att vi har verksamheter i bolagsform, om de har en samhällsnytta. Om vi har offentliga medel som vi betalar stora verksamheter med ska de ha en samhällsnytta. Vi har 49 bolag än så länge, men jag är inte säker på att vi ska ha det i evig tid, utan det är viktigt att utvärdera. Jag kan dessutom säga att vi har 343 myndigheter, varav 245 är statliga förvaltningsmyndigheter, och då kan man inse att vi har något att göra även på det området när det gäller upphandlingsregler och konkurrens på den privata marknaden.

Herr talman! Jag vill börja med att ställa mig bakom det Birger Lahti från Vänsterpartiet har framfört om de statliga bolagen.

Vi i Vänsterpartiet har i en längre motion under årets allmänna motionstid behandlat vår syn på de handelsavtal som det just nu förhandlas om runt om i världen. I fokus står framför allt TTIP-avtalet och den tvistlösningsmekanism som föreslås, kallad ISDS. I denna motion om handelspolitik finns ett av våra motionsyrkanden som behandlas i dagens betänkande om statliga företag och som jag nu ska behandla i mitt anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Fallet med det statliga bolaget Vattenfalls två stämningar av Tyskland visar varför det vore klokt av riksdagen att ta makten över eventuella framtida stämningar från svensk sida gentemot andra länder. Jag säger inte att det alltid är fel i sak att stämma utan bara att vi måste tänka efter när vi som stat gör det.

I dag kan beslut om stämningar fattas i styrelserum på statliga bolag såsom Vattenfall men inte i vår regering eller här i Sveriges riksdag. Vattenfall har stämt Tyskland två gånger med hjälp av en ISDS-klausul i det avtal som heter Europeiska energistadgan. Den första stämningen var mot Hamburgs kommun, men då man inte kan stämma en kommun eller ett landsting i ett annat land direkt hamnar stämningen per automatik på statlig nivå.

Fallet i Hamburg rörde stadens beslut att införa striktare miljökrav på ett planerat kolkraftverk som Vattenfall avsåg att upprätta i Hamburg. Man ville skydda floden Elbe, som rinner genom staden. Fallet slutade med förlikning. Hamburg drog tillbaka delar av de miljökrav som man hade tänkt ställa. Annars hade de fått betala 1,4 miljarder euro, som Vattenfall krävde som kompensation.

Den andra stämningen skedde som reaktion på Tysklands politiska beslut att fasa ut kärnkraften. Vattenfall kräver där ett skadestånd på 43 miljarder kronor. Det baseras på uteblivna intäkter i samband med det tyska beslutet våren 2011 att lägga ned kärnkraften i Tyskland fram till år 2022. Den juridiska grunden är återigen Europeiska energistadgan. Den svenska regeringen kan man säga passivt har ställt sig bakom Vattenfalls skadeståndskrav. Fallet pågår fortfarande.

Många fall där det blir förlikning, inklusive fallet med Vattenfall mot Hamburg, leder till att miljökrav eller andra krav sänks. Företags möjlighet att stämma ger också en avskräckande effekt, eftersom endast hot om stämning riskerar att få konsekvenser för planerad lagstiftning. Det leder till vad man skulle kunna benämna regulatory chill effect, det vill säga att företagens stämningsmöjligheter gör att stater och kommuner behöver tänka ytterligare en gång innan de inför en ny reglering eller lag, om de funderar på det. Ett enkelt telefonsamtal kan vara ett smidigt sätt att lösa konflikter. Men genom att rättsprocesser är kostsamma och tidskrävande kan telefonsamtalet i stället utgöra ett förtäckt hot.

Frågan är mycket större än om de statliga bolagen agerar korrekt och lämpligt för att tillvarata bolagens intressen. Det handlar faktiskt om våra intressen som stat. De statliga bolagen äger vi gemensamt, alla medborgare i Sverige. Därför borde riksdagen ställa sig bakom Vänsterpartiets förslag om att återta makten från de statliga bolagsrummen och i stället föra makten hit till Sveriges riksdag, så att vi får makten att bestämma över våra internationella relationer. Vi borde också som ett lagstiftande nationellt parlament vara oroliga över en utveckling där progressiv lagstiftning till skydd för människor och miljö hålls tillbaka genom hot om eventuella stämningar.

Med det vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 2.

Herr talman! Jag har en fråga om någonting helt annat. Jag är som centerpartist lite intresserad av att få veta hur en värmlänning ställer sig till förslaget om att ta bort Inlandsinnovation och fokusera pengarna i ett nationellt bolag, när vi vet att 80 procent av allt riskkapital i dag hamnar i de större städerna. Det känns inte riktigt som Vänsterpartiets melodi att stödja ett sådant förslag. Därför skulle jag vilja ha Håkan Svennelings reflektioner över hur Vänsterpartiet kan gå med på en dylik sak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Jag tackar Helena Lindahl för frågan. Birger Lahti och jag har delat upp detta på ett sådant sätt att han är ansvarig för de statliga bolagen och jag för den statliga kapitalförsörjningen. Det ska därför kunna funka alldeles utmärkt att svara på den här frågan.

Enligt den politik som Vänsterpartiet har fört menar vi att staten under en lång tid har delat upp det statliga riskkapitalet i alldeles för många bolag. Det har blivit spretigt och splittrande, och man har gett sig in i den statliga kapitalförsörjningen på lite olika grunder. Ibland har det handlat om branschspecifika åtgärder, och ibland har det handlat om geografiska åtgärder. Det har inte varit särskilt samlat, vilket vi kunde konstatera bland annat på utskottets hearing tidigt i våras om den statliga kapitalförsörjningen.

Utifrån dessa händelser har Vänsterpartiet under lång tid haft tanken att vi behöver samla statens riskkapitalägande på ett bättre sätt. Jag har själv besökt Almi ganska nyligen och sett hur framgångsrik den verksamheten blir med en tydlig stat. Det gör att vi tycker att det är bra att man samlar statens ägande.

Mot detta står det som Helena Lindahl anför, och som jag tycker att hon gör på ett mycket klokt och bra sätt, nämligen: Vad är risken med en nedläggning av Inlandsinnovation? Innebär det att staten inte tar ett fördjupat ansvar för norra Sverige eller för Värmland, Dalarna och andra delar?

Jag måste säga att jag kan dela din oro, Helena Lindahl, men att jag tror att det kommer att kunna gå bra.

Vi i Vänsterpartiet har till exempel i vår landsbygdsmotion föreslagit att de statliga riskkapitalbolagen på ett tydligare sätt ska redovisa var det statliga riskkapitalet hamnar. Det handlar såklart om vilka bolag det är fråga om och vilka branscher. Men det handlar också om var det geografiskt hamnar.

Jag skulle gärna se framför mig en modell där vi i behandlingen av statens budget och när det gäller riskkapital och annat tydliggör de regionala skillnaderna i Sverige och var staten placerar sitt kapital. Det hoppas jag att vi kan återkomma till här i kammaren.

Herr talman! Jag tackar Håkan Svenneling för ett konstruktivt svar och för att det finns en medvetenhet hos Vänsterpartiet att detta inte är odelat positivt och enkelt.

Jag personligen och Centerpartiet tycker att det är bra att man ser över det statliga riskkapitalet för att man ska se hur det kan användas mer effektivt. Sådant måste man hela tiden göra. Det är därför klokt.

Men problemet är att man tar pengar från de delar av landet där det är svårast att få tag i riskkapital - det är det som jag och Centerpartiet vänder oss emot - och att man sedan placerar det i någon central förvaltning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Det som vi vet i dag är att det inte finns någon geografisk aspekt över huvud taget i denna utredning. Det innebär, som det ser ut i dag, att detta kommer att fokuseras kring de större städerna.

Vi ser i dag en centralisering i Sverige, och det har kommit många rapporter som visar att staten går i bräschen för centraliseringen och att man lämnar landsbygden före invånarna och flyttar in till större orter och till städer. Det är inte okej att staten ska vara den som centraliserar och drar jobben in till städerna. Samma sak gäller det statliga riskkapitalet.

Det finns en stor oro över att detta över huvud taget inte har tagits med i denna översyn och denna utredning. Det finns också en stor oro över att vår näringsminister Mikael Damberg, vid den interpellationsdebatt som jag hade med honom för två veckor sedan, inte heller såg denna problematik. Han sa bara: Det är min absoluta övertygelse att det kommer att lösa sig.

Jag kan inte bara lita på en absolut övertygelse och tro. Tro kan man göra i kyrkan. I Sveriges riksdag måste vi besluta.

Herr talman! Det sista som du tar upp, Helena Lindahl, tycker jag låter bra. Det känns mycket viktigt att vi i denna kammare från alla riksdagspartier lyfter fram vår oro och att vi faktiskt bevakar dessa frågor, så att vår näringsminister inte kan tro att allt ska gå bra.

Jag tycker inte att Inlandsinnovation i alla delar har lyckats med sitt uppdrag. Det är därför som jag också är positiv till att man gör förändringar. Jag tror att det är viktigt att se att det naturligtvis tar tid att bygga upp en verksamhet. Men Inlandsinnovation har inte ens nått ut över hela den geografi som man har haft ansvar för, enligt mitt sätt att se det.

När det gäller den utredning som föreslår en fond-i-fond-lösning kan jag dela det som Helena Lindahl lyfter fram om att man kanske skulle ha haft lite landsbygdsperspektiv i den. Jag har ibland blivit lite förvånad över utredarens slutsatser. Trots att han är från Hagfors i Värmland har han menat att det viktiga hela tiden är att fokusera där marknaden vill växa. Jag tror att man ska ha ett lite bredare perspektiv i vissa delar.

Jag delar även Helena Lindahls kritik beträffande att det är staten som flyttar. Det är någonting som jag också många gånger har lyft fram, senast i går i en interpellationsdebatt med civilministern.

Jag sitter också i den statliga landsbygdskommittén, som är en parlamentarisk utredning med riksdagens alla åtta partier. Där är också dessa frågor på dagordningen, alltså: Hur ser vi till att hela landet lever, och hur ser vi till att ha en sammanhållen landsbygdspolitik? Det är någonting som jag hoppas att vi kan få med oss framåt och att vi kan se till att komma med konkreta förslag, så att vi får hela landet att leva.

Herr talman! Jag är inte ledamot i näringsutskottet, men dessa frågor engagerar mig väldigt mycket.

För drygt tio år sedan fick Vattenfalls ledningsgrupp en rapport, som de själva hade beställt, om deras kolaktiviteter i Polen. Av rapporten framgick att detta inte var vidare framgångsrikt. Det fanns ett stort missnöje, och mycket behövde göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

I rapporten varnades det också för att om Vattenfall fortsatte att investera i kol och även kärnkraft fanns det mycket stora risker för mycket stora förluster, både ekonomiskt och imagemässigt. I rapporten rekommenderade man en kraftig och snabb övergång till förnybart.

Hade Vattenfalls ledning lyssnat till det som sas i rapporten hade vi sluppit 128 miljarder i avskrivningar i dag. Trots detta har ingen ställt någon i den styrelsen till ansvar för denna enorma förlust för skattebetalarna, miljön och Sveriges anseende.

Vad kan vi då göra för att detta inte ska upprepas? Jo, min syn på statligt ägande - några har haft en principiell hållning här - är att om det finns en risk för naturliga monopol eller om det finns en service som alla medborgare måste ha tillgång till och som kan vara svår att uppnå av geografiska skäl eller för att man inte har pengar nog, alltså av ekonomiska skäl, då är det naturligt att staten går in och säkerställer att alla medborgare har denna service.

Om detta är syftet med statligt ägande finns det inga skäl att gå och köpa kolkraft eller annat över hela världen. Då är syftet att så effektivt som möjligt generera en service till medborgarna. Det är för mig skälet till statligt ägande.

För att undvika att Vattenfall eller något annat bolag fortsätter att fatta denna typ av beslut är det viktigt att vi ändrar organisationsmodell. Den statliga styrningen har nämligen inte fungerat, oavsett regering. Det finns inte en glasruta kvar i glashuset som är hel efter att vi har kastat detta på varandra.

Det behövs en ny form av bolag som självstyr mot de mål som ägardirektiven ger. Då är allmänintressebolag en mycket intressant variant. De är baserade på en modell från England, Network Rail, som tillkom då den engelska tågprivatiseringen totalt hade misslyckats och det till slut blev dödsolyckor efter förseningar.

Denna nya modell har en konsensusbaserad struktur, där löntagare, kunder, tekniska experter och långivare gemensamt i en konsensuskultur beslutar om att uppnå en målhierarki, där man sätter upp miljömål, punktlighet, säkerhet och så vidare och där finansierad stabilitet finns med. Då har man en struktur som självstyr mot de mål som är syftet med det offentliga ägandet.

Jag önskar därför att vi till nästa år hinner utveckla idéer och tankar kring nya sätt att organisera de statliga bolagen.

Sedan kommer vi till SJ, och riksdagen kommer att kritisera detta eftersom ingen har yrkat bifall till reservationen. Det är rimligt. Men detta är inte ansvarslöst, eftersom det var en gammal regering som sa att vi var tvungna att ha en nettoskuldsättningsgrad på 0,5-1 gånger kapitalet och att 30-50 procent skulle vara utdelning. Därför plockade man ut en massa miljarder.

Nu är jag jätteglad eftersom det nu verkar som om vi alla är eniga om att vi inte ska göra detta. Det var fel.

Vi borde ha en ägarstyrning som innebär att statliga företag ska återkomma till riksdagen om de gör så här stora saker. Jag fick reda på detta av en vän som tipsade mig om att SJ hade en extra bolagsstämma. Jag läste sedan deras handlingar. Jag fick inte veta det genom någon formell procedur. Det är fel!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Vi som riksdag ska ha rätt att styra upp en regering - oavsett färg - och tydliggöra att den står inför ett val, nämligen att fullfölja gamla ägardirektiv om att ha en viss nettoskuldsättningsgrad eller att göra de investeringar som alla partier i riksdagen verkar vilja ha. Då borde regeringen ha ett tydligt mandat för att komma tillbaka till riksdagen och fråga om det gamla beslutet om nettoskuldsättningsgrad ska uppfyllas eller om vi vill ha tåg som fungerar.

Det vore en logisk struktur. Nu verkar det som att vi är överens i kammaren om att vi ska göra på det sättet i framtiden och inte plocka ut en massa pengar på det sätt som har gjorts hittills.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)