Återrapportering - 2015-10-20

Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman, riksdagsledamöter! Vid Europeiska rådets möte i slutet av förra veckan stod som väntat flyktingkrisen i centrum. Andra frågor som stod på dagordningen för mötet var fördjupningen av EMU och en brittisk folkomröstning om EU-medlemskapet.

Vad gäller flyktingkrisen hade vi en grundlig diskussion om vad EU har gjort och behöver göra framöver. Det innefattar både samarbetet med andra länder utanför EU och vad vi själva kan göra inom unionen i den här exceptionella situationen.

Både i de förberedande bilaterala samtalen som jag hade med ordföranden för kommissionen respektive Europeiska rådet och vid själva mötet var det viktigt för mig att fortsätta framhålla att det här inte är ett ansvar för ett fåtal länder, såsom Sverige, Tyskland och Österrike, utan ett ansvar för hela Europeiska unionen. Ett första steg är därför att vi nu måste se till att genomföra det som vi redan har kommit överens om. Det innebär bland annat att det som kallas för hotspots snabbt kommer igång med sitt arbete, men inte minst gäller det den tillfälliga omfördelningsmekanism som EU har enats om.

Jag var tydlig med att Sverige nu har tagit sitt ansvar och tagit emot de första asylsökandena inom omfördelningen och att andra medlemsstater nu måste göra detsamma. Sverige kan inte fortsätta att ta emot om inte andra medlemsstater gör samma sak. Det är tydligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Jag, tillsammans med andra, framförde också att EU måste gå vidare och fatta beslut om en permanent omfördelningsmekanism som gäller för alla länder. Vi som driver det fick då in skrivningar i texten om att diskussionerna om kommissionens förslag, som det heter, ska fortsätta. Det blir nu främst något för migrationsministrarna att ta vidare.

Än en gång lyfte jag fram frågan om lagliga vägar in i EU. Men som jag har varit tydlig med i EU-nämnden och även här står Sverige mycket ensamt i den frågan.

Även gränsfrågor diskuterades vid mötet. Som situationen är nu ser vi att händelser i en medlemsstat snabbt får direkta effekter för andra medlemsstater. Vi måste ha kontroll på våra yttre gränser, både för att kunna ha ett väl fungerande asylsystem och för att den fria rörligheten inom EU inte ska hotas. Därför behöver vi samarbeta om gränsfrågorna. Det är helt uppenbart. Men, och det framhöll jag med stor tydlighet vid mötet, ett utökat samarbete ska inte påverka varje medlemsstats möjlighet att skydda sina egna gränser och får inte påverka det faktum att gränskontroll är ett nationellt ansvar. Därför var det viktigt och glädjande att vi fick in ett tillägg i slutsatstexten som slår fast precis detta.

I övrigt var vi överens om att det måste råda ordning och reda i flyktingmottagandet. Mottagning, asylprövning och eventuellt återvändande ska ske på ett effektivt och rättssäkert sätt. De som inte har asylskäl måste återvända. Det är en förutsättning för att vi ska kunna hjälpa de människor som verkligen har skäl att stanna. Därför var det bra att vi kunde enas om slutsatser om detta.

Vi hade också en diskussion om Turkiet, Jordanien och Libanon, som alla tar ett stort ansvar för flyktingar i spåren av kriget i Syrien, och särskilt fokus fästes vid Turkiet. Vid mötet återrapporterade kommissionens ordförande Juncker från de samtal som den senaste tiden förts med Turkiet om en gemensam handlingsplan på migrationsområdet. Europeiska rådet välkomnade detta.

I det här sammanhanget finns några viktiga komponenter som är värda att framhålla: För det första handlar det, självfallet, om att det blir ett slut på kriget i Syrien - det är en grundförutsättning. För det andra handlar det om att Turkiet och närliggande länder får stöd för att hantera den situation som de nu befinner sig i. För det tredje handlar det om hur Turkiet ska kunna stärka sin kapacitet på olika områden, till exempel att bekämpa och hantera människosmuggling.

Det är bra att vi kan komma framåt på det här området, eftersom Turkiet är en central aktör för en hållbar lösning på flyktingproblematiken. Samtidigt som vi är öppna för mer stöd till och mer samarbete med Turkiet var vi tydliga med att det samarbetet utgår från tydliga förväntningar på fortsatta reformer och en fördjupad demokratisering.

Vid mötet diskuterade och antog vi också slutsatser om Syrien. Vad gäller Syrien är det bra att slutsatserna tydliggör al-Asads ansvar för de stora tragedierna och FN:s ansvar för den politiska processen framåt liksom EU:s stöd till FN-processen.

Förutom flyktingkrisen behandlade vi kortfattat frågan om fördjupningen av EMU och den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Vad gäller fördjupningen av EMU blev det framför allt en lägesrapport om hur arbetet har fortsatt sedan den så kallade De fem ordförandenas rapport kom i somras. Vad gäller frågan om Storbritannien fick vi en lägesrapport om det som kallas för tekniska samtal, som nu pågår mellan representanter för Storbritannien och representanter för EU-institutionerna. Men det finns inte mycket till ny information i nuläget. Vi väntas återkomma till både frågan om EMU:s fortsatta fördjupning och frågan om Storbritanniens folkomröstning vid toppmötet i december.

Detta, fru talman, var återrapporteringen från Europeiska rådets möte. Jag vill bara tillägga några ord om de bilaterala samtal som jag hade med kommissionens ordförande Juncker och Europeiska rådets ordförande Tusk.

Med Juncker diskuterade jag framför allt flyktingkrisen och arbetet för ett mer socialt Europa. Jag förklarade att det migrationstryck som finns på Sverige nu naturligtvis är ansträngande och de utmaningar som vi står inför. Juncker var mycket tacksam för det ansvar som Sverige tar i EU och var också intresserad av hur kommissionen eventuellt skulle kunna bistå.

Vi talade också om arbetet för ett mer socialt Europa och den pelare för sociala rättigheter som Juncker nyligen annonserat. Vi kom överens om att fortsätta ha en nära dialog om hur detta arbete bör utvecklas.

Med rådets ordförande Tusk diskuterade jag främst flyktingkrisen, de utmaningar som Sverige och EU står inför och hur arbetet framåt bör bedrivas. Jag poängterade att Sverige vill se ett utvecklat gränssamarbete men att det också ska bygga på att länder ansvarar för sina gränser.

Vi talade också om utvecklingen i Ukraina och Ryssland. Samtidigt som vissa framsteg uppenbarligen sker förefaller det alltmer tveksamt att Minskavtalet kommer att vara genomfört den 31 december i år. Om så är fallet är det viktigt att vi förlänger de sanktioner som redan nu finns. Det finns en god beredskap hos Tusk för att Europeiska rådet i december ska ta upp den frågan.

Fru talman! Jag vill tacka statsministern för redogörelsen för mötet i Europeiska rådet.

I går besökte jag, tillsammans med en riksdagsdelegation och vice talman Tobias Billström, Migrationsverket i Malmö. Jag kan nog tala för oss allihop när jag säger att man blir väldigt tagen när man är där och får höra den redogörelse som den väldigt duktiga personalen på Migrationsverket gör av situationen men också när man ser alla ankommande som har vandrat och gått med fara för sina liv och nu har nått Sverige. Det var en väldigt omtumlande upplevelse, i alla fall för mig.

För att vi ska kunna hjälpa fler måste det bli en omfördelning i Europeiska unionen. Statsministern har ju, som sagt, tillsammans med Merkel och Österrikes förbundskansler drivit frågan och mot alla odds lyckats få till stånd en tillfällig omfördelningsmekanism som självklart måste bli permanent.

Jag skulle bara vilja att statsministern, efter det beslut som har fattats i rådet, redogör för steg två och vad som kommer att hända framöver. Det är ju en otroligt viktig fråga, och det gäller verkligen att vi håller i den. Samtidigt måste vi se till att det finns ett bra återvändande för dem som inte har asylskäl. För att värna om asylrätten, som är en mänsklig och grundläggande rättighet, måste vi ha ett väldigt effektivt system för dem som inte har rätt att vistas i vårt land, för vi har ju faktiskt en reglerad invandring. Jag skulle även vilja att statsministern utvecklar något hur man har tänkt på det europeiska planet kring detta med återvändande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Sedan instämmer jag verkligen i statsministerns strävan att lyfta de sociala frågorna i Europeiska unionen.

Fru talman! Marie Granlund tar upp en mycket viktig fråga som gäller hur vi går vidare nu. Det första som måste till är implementering av steg ett - det som vi redan har beslutat om - vad gäller omfördelningen av de totalt 160 000. Den har precis bara påbörjats. Sverige var dessutom det första landet som tog emot. Vi tog emot människor från Eritrea som då befann sig i Italien.

Nu har jag markerat att Sverige, som redan tar emot överlägset flest per capita, inte också ska ta sin del av detta medan alla andra länder sitter stilla. Jag har sagt att det inte blir på det sättet. Nu måste de andra länderna visa sina framfötter och ta sin del.

Sedan är det fråga om steg två. Som jag sa är det bara att erkänna att det inte är någon lätt uppgift. Ett antal länder, inte minst de så kallade Visegradländerna, är väldigt emot ett obligatoriskt system. Jag ska vara ärlig mot er i kammaren. Kärnfrågan är det tvingande systemet. För de länderna är kärnfrågan huruvida EU och kommissionen eller nationen ska kunna fatta beslut om detta. Där någonstans ligger kärnfrågan. Och där någonstans ligger också lösningen, tror jag. Den är inte lätt att hitta. Men nu har vi understrukit att det är långt ifrån till fyllest att några länder ska fortsätta med detta.

Jag argumenterade starkt för att bara det faktum att så kallade hotspots nu organiseras talar för att vi behöver en omfördelningsmekanism. Vad ska hända med de människor som finns där? Vi hade inte tänkt att de ska vara kvar i dessa hotspots.

Min lite retoriska fråga till de andra var om de hade tänkt skicka även de människorna till Tyskland, Sverige och Österrike. Det håller inte. Vi behöver en omfördelningsmekanism. Den kommer inte att vara lätt att få på plats. Men vi måste driva på. Flera länder ser det behovet.

Fru talman! Jag vill tacka statsministern för svaret.

Ibland kan man, med visst fog, tycka att den nuvarande situationen är nattsvart. Men det finns ändå ljus. Vi har fått till stånd ett EU-beslut om en omfördelningsmekanism. Fler människor kommer att kunna få skydd. Nu handlar det som sagt om att gå vidare och implementera detta. Det är inte lätt. Men statsministern har en stor majoritet i riksdagen bakom sig när det gäller detta.

Jag vill även lyfta fram att den sociala dimensionen i EU är viktig, som statsministern sa. Det har varit mycket besparingar; många arbetstagares rättigheter har åsidosatts. Har vi några bundsförvanter i kampen för att lyfta fram den sociala dimensionen? Kan statsministern säga några ord om det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Jag glömde att svara på frågan om återvändandet. Det finns med i slutsatserna, inte minst inför Vallettamötet med de afrikanska länderna. Det handlar om hur vi kan koordinera återvändande på ett bättre sätt. Strategiarbetet är igång.

När det gäller den sociala pelaren har jag tagit upp det med Juncker förut. Han har själv varit tydlig med att han vill ha en social pelare bredvid det andra arbetet, eftersom det är viktigt att EU återspeglar ett socialt ansvar. Flera länder är intresserade av detta. Vi hade ett möte i juni, före Europeiska rådet då, med bland andra Beneluxländerna. Polen deltog också. Vi har inte exakt samma uppfattning i frågan. Men flera länder ser behovet av att utveckla en social pelare. Det jobbet kommer alltså att pågå ganska intensivt under våren, tror jag.

Fru talman! Jag vill tacka statsministern för återrapporteringen.

Vi moderater har länge drivit på för att fler EU-länder måste göra mer i fråga om att ta ansvar för den flyktingkris vi ser nu. Precis som statsministern har nämnt är det inte hållbart i längden att i princip bara Sverige och Tyskland tar det ansvaret.

Det är välkommet att vi har kommit överens om en omfördelning av 160 000 flyktingar och att Sverige redan har kunnat ta emot. Men samtidigt släpar andra medlemsstater efter. Jag vill därför fråga statsministern om det som han förra veckan beskrev som delsegrar i Bryssel. När får vi se resultaten, det vill säga hur ska de andra medlemsstaterna förmås att verkligen ta sitt ansvar? Och när tror statsministern att vi kan se det i verkligheten? Vi delar ambitionen. Men hur kan statsministern och Sverige trycka på ytterligare?

Min andra fråga handlar om Frontex. Vid samrådet förra veckan, inför Europeiska rådet, försäkrade statsministern att det utökade och förstärkta mandatet för Frontex inte skulle inskränka på medlemsstaternas suveränitet. I rådsslutsatserna kan man ändå läsa att Frontex mandat ska utvidgas så att Frontex ska kunna agera på eget initiativ.

Jag skulle vilja ha tydliga svar. Hur ser statsministern på det utökade mandatet? Hur gick diskussionerna? Vad sas egentligen om vilken typ av mandat och vilka utökade mandat för Frontex medlemsstaterna vill se? Hur ska Frontex förändras rent konkret? Och hur kan det påverka Sverige om Frontex får ett större ansvar?

Fru talman! När det gäller att fler ska göra mer menar jag att besluten om de 40 000 plus 120 000 var delsegrar. Jag har också varit tydlig med att det inte räcker. Nu gäller det framför allt att se till att det implementeras. Av det skälet har jag också sagt att det inte kan vara på det sättet att Sverige, som redan tar emot flest per capita, också ska ta emot sin del av detta men att de andra inte tar emot sina delar. Så kan det inte fungera.

Dessvärre vill en del länder gärna dra ut på detta. Men det finns också länder som har anmält sig och sagt att de vill vara en del av detta. Ett sådant land är Finland. Det finns flera länder som har sagt att de är beredda att ta emot sina delar - ett land har jag inte i minnet nu och ska inte gissa vilket det är. Men det har tyvärr försinkats av andra skäl. En praktisk hantering måste helt enkelt komma igång. Men det är inte på det sättet att inga andra länder vill göra något. Det finns ambitioner. Helt säkert är att vi måste ligga på hela tiden för att detta ska bli av, för alla länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

I fråga om Frontex och mandatet diskuterades det självfallet. I punkt 2h återges det bland annat: in accordance with the distribution of competences under the treaty. Stycket avslutas också med: the need for robust and prompt action in cooperation with the memberstates concerned.

Rådet ser på det som att Frontex självfallet skulle kunna ta initiativ men att de också måste lyfta luren till de medlemsstater som är berörda av någon typ av agerande. Det är ingen tvekan om att medlemsstaterna också ser på det på det sättet. Det kan hända att något land tycker att Frontex skulle kunna få ta över. Men jag kan garantera att Sverige inte är ensamt med att tycka att den nationella kompetensen måste gälla.

Fru talman! Tack statsministern!

Jag skulle ändå vilja att statsministern utvecklar hur regeringen och statsministern ser på förändringen av Frontex mandat. Skulle det kunna påverka Sverige? I sådana fall, på vilket sätt?

Jag vill också ta upp hur genomförandet av så kallade hotspots verkligen ska fungera? Hur gick den diskussionen? Vi kan läsa i återrapporten att arbetet med hotspots ska påskyndas. Men jag har ännu inte sett någon utförlig beskrivning av hur de ska kunna fungera egentligen. Det är min uppföljningsfråga.

Fru talman! När det gäller Frontexmandatet är det upp till Sverige att bestämma hur mycket stöd vi vill ha från Frontex eftersom det även är en nationell angelägenhet. Jag kan mycket väl tänka mig situationer där man har ett samordnat arbete och där Frontex kan göra en insats. Men, återigen, Frontex kan inte initiera och genomföra en insats utan att Sverige har varit med i processen och beslutat och godkänt. Det återstår att se, men det är mycket upp till oss själva om vi vill delta och i så fall på vilket sätt.

När det gäller hotspots är syftet att man där ska identifiera och registrera. Sedan ska omfördelningen ske. Det praktiska förarbetet pågår. Det är sagt att det ska vara klart i november. Det kan man hysa tvivel om. Men så är det tänkt. Och det arbetet sker nu i framför allt Grekland och Italien.

Fru talman! Världen befinner sig nu i den extremaste situationen vad gäller antal flyktingar i världen sedan andra världskriget. Det är inte bara i världen som vi befinner oss i en extrem situation. Även i Sverige befinner vi oss i allra högsta grad i den mest extrema situationen i modern tid.

Vi tar i nuvarande läge emot ungefär 10 000 asylsökande i veckan. Det motsvarar 520 000 människor per år. Det är en mottagningstakt som kommer att få stora följdeffekter på svenskt samhälle och för välfärden, sammanhållningen och arbetstagarna. Finns det arbeten att erbjuda alla dessa människor?

Det kommer också att leda till att vi kommer att kunna tilldela mindre resurser till närområdena för att kunna hjälpa fler på plats. På plats har man mycket större möjligheter att hjälpa många fler människor. Den situation vi i dag befinner oss i är, med den svenska regeringens och den övriga oppositionens inställning, en icke-human inställning när det gäller att hantera den rådande extrema situationen i omvärlden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

I det läget väljer statsministern, med stöd av övriga oppositionen i hela Sveriges riksdag, att åka till toppmötet och kräva en permanent omfördelning av flyktingar i Europa. Vi har redan från europeiskt håll fattat beslut om att införa en tillfällig omfördelning som bidrog till att öka mottagandet i Sverige i stället för att minska det.

Jag vill ställa frågan till statsministern: Varför vill man öka mottagningen i Sverige? Varför vill man genomföra en omfördelning som ökar mottagningen när vi redan står inför en sådan extrem situation? Jag ifrågasätter också talet om humanitära visum. Om man nu menar allvar med ordning och reda i flyktingmottagningen, varför vill man då öka mottagningen? Det är just det beslutet kommer att leda till.

Fru talman! Omfördelningen i Europa är en del av den strategi som gäller för att arbeta med att få slut på konflikten och orsaken till att människor över huvud taget behöver fly och för att utöka resurserna till regionerna i närområdet. Vi har ett mycket stort humanitärt bistånd inne i Syrien. Det gäller också Jordanien, Libanon med flera.

Vi tycker att det är viktigt att de 28 medlemsstaterna i EU hjälps åt med detta och fördelar det inom Europa så att det inte bara är några som tar emot. Det kommer självfallet att vara så att om bara några tar emot kommer det att bli de länderna som får det fortsatta trycket.

Gör man en fördelning inom EU, som vi har varit överens om och fattat beslut om, är alla EU:s medlemsstater med i arbetet. Jag tycker fortfarande att det är oerhört viktigt att vi får till stånd det. Det säger ingenting om en omfördelning till Europa, utan det är människor som finns i Europa. Det är de som ska omfördelas så att också andra länder tar sitt ansvar. Det är tanken med det jobbet.

Fru talman! Jag tycker inte att jag fick svar på min fråga. Vi är överens om att vi vill öka stöd till närområdet. Vi vill bara öka stödet mycket mer än vad regeringen och övriga oppositionspartier i riksdagen vill. Det är i närområdet vi kan hjälpa alla dessa människor. Vi har inte kapaciteten att ta emot alla dessa människor i Europa.

Min huvudsakliga frågeställning handlar om att Sverige tar en obeskärd del. Sverige sticker ut alldeles kolossalt mycket. I det läget vill man från regeringens och övriga oppositionens sida införa så kallade humanitära visum som kommer att öka trycket ytterligare till Sverige och Europa.

Man vill också genomföra en permanent omfördelning fastän den tillfälliga omfördelningen ledde till att vi ökade mottagningen till Sverige från Italien och Grekland. Man vill alltså omfördela mottagningen från de länder som tar emot en mindre andel än vad Sverige gör för att öka den i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Det är en felaktig politik. Vi måste separera begreppen och diskutera det som skiljer vår politik från regeringens politik, och regeringen måste bemöta mina frågeställningar. Vi har en stor tyst majoritet som förtjänar att få svar.

Fru talman! Vi är inom Europeiska unionen överens om ökat stöd till närområdet. Vi måste få mer stöd till inte minst Turkiet men också Jordanien och Libanon. Den strategin ligger fast. Det kommer ändå människor till Europa, till vår kontinent. Frågan är då: Ska alla EU:s medlemsländer hjälpas åt i det, eller ska bara några ta det ansvaret? Min hållning är tydlig. Alla ska hjälpas åt att ta det ansvaret.

Vad gäller lagliga vägar är det en legitim diskussion. Vi har människor som kommer till oss som får genomgå de mest fasansfulla resor. Det kan vara så att EU i ett samarbete med exempelvis UNHCR kan se till att minska den del som tvingas riskera sina liv på flykten så att de i så fall har en helt annan resa till EU. Det innebär inte per automatik att det är flera.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga statsministern mer om det som Karin Enström tog upp om Frontex och om man har en tydlighet om hur man fördelar administrativt ansvar om ett land bjuder in andra. Är det alldeles tydligt hur man ska utkräva ansvar för dem som agerar om de gör fel så att det finns en tydlig kedja?

Jag har en andra fråga. Vi är glada över att Sverige har satsat extra pengar, och flera andra länder har lovat extra pengar för att hjälpa till i närområdet. Men vad sa de andra länderna? Skulle de extra pengarna komma på plats? Det står i slutsatserna att det i lägren ska finnas utbildning och sysselsättning. Men minst lika viktigt är vård. Det räcker med en smittad människa med extremt resistent tbc. Tänker er när vintern kommer med fuktiga tält. Det finns en stor risk för smittspridning som är oerhört svår att bekämpa. Hur ser det ut med möjligheten till vård med dagens penningnivåer?

Många länder finansierar olika mycket en del av insatserna med avdrag från biståndet. Hur ska det gå med Vallettakonferensen om vi vill söka afrikanska länders stöd? Hur ska EU se till att omfördela inom sin egen ram? Fanns det några länder som sa: Ja, vi är villiga att skjuta till mer resurser?

Min sista fråga gäller förhandlingar med Ryssland. Vi kan ha sanktioner, stå och vara arga på varandra och tycka att de gör allt fel. De gör också mycket fel. Men om man ska hitta några lösningar måste vi också tala med varandra. Finns det någon färdplan för diskussioner med Ryssland både när det gäller Ukraina och Syrienkonflikten? Fanns det några konkreta initiativ till att ha en dialog med dem, att ställa tydliga krav men också öppna en dialog som fungerar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Jag kan inte svara på detaljer om vilket ansvar som finns för olika frågor vad gäller Frontex. Det har inte Europeiska rådet diskuterat. Det ska utformas hur det konkret ska fungera. Min poäng är att om ett land vill ha stöd eller tänker bistå är det upp till landet självt att bestämma.

Vi vill gärna vara med i samarbetet för svensk del. Men vi vill inte helt plötsligt få ett budskap: Nu kommer Frontex att göra detta och detta på svensk mark. Det är den typen av distinktioner som det är viktigt att göra. Vi återkommer med detaljerna. Det gäller också huruvida vård kommer att ingå i biståndet.

Jag kan vara helt ärlig och säga att det inte är lätt att fylla de olika fonder som EU vill använda för samarbetet. Där får alla självfallet följa sitt eget samvete. Men vi måste se till att det finns där. Finns det inte där har vi problemet igen.

Ett sådant exempel är diskussionen med de afrikanska länderna i Valletta i november. Sverige har ingenting att skämmas för i det avseendet. Vi är en av de absoluta stormakterna när det gäller humanitärt bistånd. Vi måste se till att kunna möta upp i diskussionen med Afrika så att det finns resurser på riktigt så att vi kan ha en riktig dialog om vad som kan göras i Afrika för att människor inte ska behöva fly. Det gäller också vilka lagliga vägar man ska ha för dem som vill söka sig till Europeiska unionen.

Avslutningsvis gäller det diskussion med Ryssland. Där ligger en stor del på Frankrike och Tyskland och vad de är inblandade i. Europeiska rådet har sagt att så länge den dialogen fungerar där Tyskland och Frankrike drar ett stort lass tycker vi att de ska ha det mandatet, och vi är självfallet informerade. Så här långt ser vi ingen möjlighet att exempelvis avsluta sanktionerna.

Fru talman! Självklart kan man inte avsluta sanktionerna förrän man har nått de mål som man har satt med dem. Men det är viktigt att det pågår en dialog så att det finns möjlighet att starta en process som kan leda rätt.

Jag är allvarligt oroad och vill följa upp min fråga kring pengarna. Vi står inför ett för planeten livsavgörande möte i Paris, och jag tror att en nyckel för att nå framgång där är att få med oss G77-länderna. Nu har vi chans att träffa dem innan i Valetta. Vi vill inte ha fler klimatflyktingar, och vi vill inte ha fler människor i nöd. Då tror jag att det är viktigt att det inte bara handlar om att det finns pengaresurser och att EU möjligtvis kan omfördela inom ram eller på annat sätt frigöra resurser, utan för att mötet ska lyckas måste de här länderna lita på oss. Då är det viktigt att visa att det finns tekniköverföring och alla de instrument som gör att de här länderna själva kan rädda sina befolkningar.

Fru talman! Dialogen med Ryssland pågår i det format som vi har valt, där Tyskland och Frankrike är ledande krafter. Det finns en infrastruktur för den dialogen, och vi vill ge stöd till det.

Vad gäller G77 och Paris delar jag självfallet uppfattningen att om vi inte klarar miljöfrågorna på ett bra sätt har vi ännu fler flyktingar runt om i världen. Det är det vi redan ser nu. Men det var inte det som diskuterades här, och det är helt korrekt att det både är pengar och tekniköverföring som behövs. Om det är den typen av frågor har vi alla möjligheter att bistå i andra delar av världen, och det ser jag inte att det råder någon delad mening om. Svårigheten nu är att få till pengar i de fonder som gör att vi kan visa att vi menar allvar här och nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Tack, statsministern, för redovisningen från Europeiska rådet! Min frågeställning uppehåller sig liksom tidigare kring Frontex och det mandat som har givits Frontex. Jag frågar mot bakgrund av att jag uppfattade att statsministern var helt överens med EU-nämnden i onsdags när den här frågan diskuterades, nämligen att Frontex mandat ska bygga på den nationella kompetensen vad gäller till exempel gränsövervakning.

Jag kan konstatera utifrån punkt 2 h i slutsatserna som statsministern också har redovisat att det är infört att det mandat som finns i 2 h ska göras med full respekt för medlemsstaternas nationella behörighet. Men, fru talman, nu kommer jag till min frågeställning. I punkt 2 n har man i den svenska översättningen av slutsatserna skrivit att man utvidgar Frontex mandat om återvändare till att även innefatta rätten att organisera gemensamma insatser för återsändande på eget initiativ och stärka dess roll när det gäller framskaffande av resehandlingar för återvändande personer. Jag undrar hur statsministern ser på denna skrivning i förhållande till det mandat som statsministern hade när han åkte ned till Europeiska rådet.

Min andra frågeställning handlar i korthet om Storbritannien, och där är min undran om statsministern slog fast att ett av fundamenten, som jag ser det, i Europeiska unionen är den fria rörligheten. Jag undrar alltså om statsministern har slagit fast att det är den svenska linjen.

Fru talman! Vad gäller Frontex är det diskuterat precis på det sätt som jag har återgivit. Frontex kan ta initiativ, och det är inte per definition fel att de gör det om de ser möjligheter att koordinera olika länder, men det är därmed inte sagt att vi har godkänt att Frontex får åka in i de olika länderna hur de vill eller göra vad de vill. Så är det inte, utan det är upp till medlemsstaterna att i så fall godkänna det. Det har vi tydliggjort. Jag vill påpeka att Sverige inte är ensamt om den uppfattningen, utan den gäller. Det var därför jag refererade till punkt 2 h och den skrivningen.

Vad gäller UK har vi bara fått en återgivning av vilken diskussion som pågår, men ja, det är klart uttryckt vilken ställning Sverige har. Det är gjort också i de bilaterala samtalen. Nu var det ingen diskussion här på Europeiska rådet, utan vi fick en beskrivning om att den här processen pågår och att man återkommer i december. Men från svensk sida har jag sagt till exempel till kommissionens ordförande och rådets ordförande - vi har sagt det tidigare och vi kommer att säga det igen - att vi inte kommer att acceptera en förändring som innebär att den fria rörligheten begränsas. Då är vi inne på EU:s nerv, eller själen i EU, och den ska inte förändras.

Det är mot bakgrund av det som UK nu funderar på vilka frågor man kan gå fram med i en folkomröstning, för man ska ju också veta att man kan ta hem det i förhandlingar i EU. Den diskussionen pågår inrikespolitiskt där, men ja, det är tydligt var vi står i den frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Tack för kommentarerna, statsministern! Jag återvänder till frågan om Frontex och konstaterar att man alltså har fyllt på förslaget till slutsatser med en sats om att full respekt ska råda för medlemsstaternas nationella behörighet i punkt 2 h. Så har man inte gjort i punkt 2 n.

Jag vill bara säga i kammaren att jag kommer att fortsätta att bevaka så att det är den nationella kompetensen som gäller på det här området. Allting annat vore fullkomligt orimligt som jag ser det.

Jag vill tacka för att statsministern, vad jag förstår, har samma inställning. Men notera att jag kommer att bevaka även statsministerns agerande i det här avseendet så att vi inte får något övergripande organ som tar över det här med gränskontroller och liknande.

Fru talman! Vad gäller det här med gränskontroller är det som jag säger flera länder som har exakt samma uppfattning. Det här är nationell kompetens. Vi kommer självklart att följa detta, och jag gläds åt att Eskil Erlandsson också vill följa det, för vi har exakt samma uppfattning.

Fru talman! Om jag har räknat rätt var det fjärde gången nu som man hade ett högnivåmöte bara under de senaste sex månaderna för att diskutera den här frågan. Vi har stått här tidigare och diskuterat det här, tyvärr. För en liberal och varm EU-anhängare är det sorgligt när det kommer rådsslutsatser som poängterar att man ska komma fram till konkreta operativa åtgärder, undersöka möjligheter och uppmana medlemsstater och så vidare. Det är inte så hemskt mycket konkret, och jag förstår att statsministern delar den här lätta frustrationen.

Man talar om en permanent fördelningsmekanism, men också där bromsar ju andra länder. Däremot poängteras Frontex och gränsskyddet starkt. Vi märker att det har blivit ett skifte i tonen, och det är väl bra, för vi behöver ha en reglerad asylpolitik och invandring. Men ett starkt gränsskydd måste också gå hand i hand med fler legala vägar in i EU. Annars bygger vi det Fort EU som vi redan tidigare har blivit beskyllda för att göra. Nu ser vi att gräns efter gräns stängs. Det står tusentals människor och bokstavligen bankar på grindarna. Barn föds utan möjlighet att bli bokförda, få födelsebevis eller ens en stat. Det är en total kris och kollaps vi ser framför oss.

Det är för mig helt obegripligt att EU:s länder inte förmår att säga att kan vi inte hantera detta nu har vi inget EU att vila på längre. Då kan vi inte längre stå och säga att detta ska vara demokratins högborg och så vidare.

Det blir en ohållbar situation också här hemma. Vi vet att tonen vände snabbt när vi såg den förskräckliga bilden på det treåriga barnet som hade drunknat. Då helt plötsligt insåg människor här hemma i Sverige att det var på allvar. Det kan precis lika gärna svänga efter hand som kommun efter kommun nu faktiskt, med rätta, efter tunga och tuffa insatser går på knäna.

Jag skulle vilja höra statsministerns tankar om vad det finns för påtryckningsmekanismer som statsministern tillsammans med likasinnade kan ta till nu för att vi åtminstone ska få en permanent omfördelning inom EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Först gäller det att implementera den tillfälliga omfördelningen. Samtidigt ligger vi på om den permanenta.

Vi är några få som driver detta. Utöver det är det några som förstår att det måste till något. Vidare har vi några som faktiskt har en liten vilja åt det hållet och som förstår det som Tina Acketoft tar upp: Klarar EU inte denna situation är EU i sig i fara. Det innebär inte per automatik en krasch för EU, men det kommer att försvaga EU rejält. Vi vet inte vad det slutliga resultatet av det blir.

Det är ett av de argument jag använder i min diskussion med dessa länder, både på rådet och bilateralt. Vi 28 måste tänka oss för och visa att vi hanterar situationen, annars skapar vi en ännu allvarligare situation. Det är så vi får argumentera. Men låt mig vara ärlig mot riksdagen och säga att det inte är någon lätt argumentation.

Det är dock flera som ser behovet av att hitta en lösning. Därför tror jag, som jag nämnde tidigare, att nyckelresonemanget är om kommissionen eller medlemsländerna ska fatta beslut. Denna diskussion måste vi vara redo att gå in i. Huvudsaken är att vi får till ett permanent omfördelningssystem som fungerar.

Ska vi inte ha ett sådant som kommissionen eller något annat forum åtminstone föreslår är jag rädd att vi kommer att hamna i omförhandling efter omförhandling hela tiden, och det har vi inte tid med.

Jag lovar att vi ligger på så gott det går med like-mindeds. Vi försöker också att vidga gruppen så att de som varit direkt emot är med i resonemanget för att se vad man kan hitta som alla kan acceptera.

Fru talman! Jag tackar statsministern.

Tyvärr kan man väl inte ställa några ultimatum i detta läge.

Jag välkomnar Turkiet in i EU den dag Turkiet uppfyller de krav vi ställer på landet, till exempel vad gäller mänskliga rättigheter och demokrati.

EU har dock förhandlat lite med armbågen. Till slut tappade Turkiet tålamodet, och nu är de på väg åt andra hållet. Kan man inte ens garantera demokratiska och mänskliga rättigheter för sin egen befolkning kan man knappast anses vara ett säkert land.

Min farhåga är att om Turkiet tar hand om problemen vid gränserna kommer EU plötsligt att välkomna Turkiet. Statsministern har tydligt uttalat att dessa diskussioner bara kan fortsätta om Turkiet upprätthåller mänskliga rättigheter, demokratiprocess och så vidare.

Är det den allmänna tongången inom EU-28 att det är bra att Turkiet hjälper till men för ett ytterligare närmande till EU måste Turkiet upprätthålla mänskliga rättigheter och demokrati?

Fru talman! Alla ser Turkiet som en viktig medaktör, men det måste självfallet finnas balans. Det är en sak att EU kan bistå med medel, men den politiska diskussionen är något annat. Det gäller EU:s medlemskapsförhandlingar, visaliberalisering och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Att man ska gå vidare med en sådan här action plan med Turkiet förutsätter att man har ett delat ansvar för att det fungerar. Kan man göra en sådan action plan trovärdig kan man fortsätta med visaliberalisering och så vidare - inom ramen för vad som gäller för exempelvis visaliberalisering, för det är inget land som får ett frispår. Man ska följa den process som gäller alla.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporteringen.

Även jag vill rikta fokus mot Turkiet och situationen där. En stor andel av flyktingarna som kommer till Europa kommer via Turkiet. Turkiet har också självt tagit emot många flyktingar, runt 2 miljoner.

Sedan några veckor diskuterar EU-ledarna med Turkiet om hur man kan hjälpas åt att hantera situationen. Precis som Tina Acketoft var inne på är det naturligt att Turkiet ställer vissa motkrav för att vara med och hjälpa till. Det finansiella stödet är en del, visum för turkiska medborgare som vill resa till EU är en annan del och återupptagna medlemskapsförhandlingar är en tredje del.

Samtidigt ser vi ökade inre spänningar och eskalerande våld i Turkiet. Det fruktansvärda terrordådet i Ankara är det senaste exemplet på detta. Det finns också oro för att Turkiet under president Erdogans ledning är på väg i helt fel riktning.

Vi kristdemokrater är glada över att statsministern har varit tydlig i fråga om Turkiet.

Kanske upprepar jag i någon mån frågan, men: Hur säkrar EU att Turkiet inte imploderar på grund av de inre motsättningarna? Hur hittar EU en balans där vi dels kan samarbeta med Turkiet i flyktingfrågan, vilket vi behöver göra, och ge något tillbaka, dels kan vara tydliga med våra synpunkter och förväntningar på Turkiets utveckling avseende demokrati och mänskliga rättigheter?

Fru talman! Det är flera delar i detta. En är Syrienkonflikten. Här måste vi göra mycket mer, och här kan Turkiet spela en roll så att vi dämpar och framför allt får ett slut på konflikten.

En annan är Turkiet i sig, både dess möjlighet att hantera detta i landet och kampen mot människosmugglare och den typen av företeelser.

De två politiska frågor som har varit uppe och som tydliggör det för Turkiet är visaliberaliseringen och medlemskapsförhandlingarna.

EU behöver Turkiet, men Turkiet behöver också EU. Det är detta ömsesidiga beroende som ytterst skapar balans.

Diskussioner om visaliberalisering förs inom det ramverk som alla länder som vill ha visaliberalisering gentemot EU får föra. Det finns både tekniska och andra processer som man måste följa. Man går steg för steg och bockar av när man har kommit till en viss standard. Till slut ska man ha kommit hela vägen.

Samma sak gäller medlemskapsförhandlingarna. De är inte heller utan villkor utan förs på samma sätt.

Det är därför det uttrycks som det gör i slutsatserna, som ett exempel: Successful implementation will contribute to accelerating the fulfillment of the visa liberalization.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Men det sker inom det ramverk som redan finns. För mig är det den struktur som vi ska hålla i. Det är rätt.

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret.

Jag vill också rikta fokus mot punkt 2 e i slutsatsdokumentet angående att rådet uppmanar medlemsstaterna att bidra ytterligare till ansträngningar för att stödja bland annat UNHCR och Världslivsmedelsprogrammet.

Det verkar som en klok prioritering eftersom vi har fått återkommande rapporter från de organisationer som verkar i Syrien och i Syriens grannländer om att de har för lite resurser för att klara av den mycket svåra situationen.

Kristdemokraterna har i sin budgetmotion föreslagit en omfördelning inom biståndsbudgeten för att frigöra en halv miljard kronor till dessa FN-organ.

Med anledning av mötet och slutsatserna, planerar regeringen att avsätta ytterligare medel till UNHCR och liknande organisationer? Kommer den kraftsamling vi nu ser leda till att dessa organisationer kommer i balans ekonomiskt för att klara situationen?

Fru talman! I budgetförslaget finns en ökning till UNHCR. Vi har också sagt att vi är redo att öronmärka mer för Syrien av det anslag som redan ges till UNHCR. Vi är av tradition mer för det icke öronmärkta, men i denna situation kan vi se behov av detta plus ett tillskott till World Food Programme.

Detta har Sverige redan meddelat, och det har inte skett någon omprövning efter det möte som var i förra veckan.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten! En fråga som statsministern nämnde var detta med lagliga vägar. Vi har i princip inga lagliga vägar för flyktingar till Europa, förutom kvotflyktingssystemet. Till Sverige finns det dock en laglig väg i form av arbetskraftsinvandring. Var detta ett exempel som statsministern lyfte fram på mötet?

Angående hotspots står det i rådsslutsatserna under punkt k att medlemsländerna lovar att stödja insatserna fullt ut med att inrätta nya hotspots och tillhandahålla nödvändiga resurser. Då vill jag, fru talman, fråga vilka resurser som Sverige kan tänkas att bidra med i form av till exempel expertis.

Fru talman! När statsministern samrådde med oss i EU-nämnden förra veckan nämnde han att han förutom bilaterala möten med Juncker och Tusk också skulle ha ett bilateralt möte med handelskommissionär Malmström. Jag vill bara försäkra mig om att ett sådant möte ägde rum och ställa en fråga om förslaget om att införa en ny hög strafftull och minimipris på elektrostål. Jag utgår närmast ifrån att statsministern lyfte fram den frågan i sitt möte med handelskommissionär Malmström eftersom det är en fråga som är fundamentalt viktig för svenska jobb, bland annat för ABB:s tillverkning av transformatorer i Ludvika, en anläggning som sysselsätter 1 400 personer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Jag vill alltså bara försäkra mig om att statsministern tog chansen och lyfte den frågan i sitt bilaterala möte med handelskommissionär Malmström.

Fru talman! När det gäller så kallade hotspots är vi överens om att alla medlemsländer bör hjälpa till med dem. Det är en central del i strategin för att kunna ge människor på flykt det bästa möjliga mottagandet och för att därefter omfördela inom hela EU så att alla medlemsstater är med på detta. I första hand är det nu sammanlagt nio hotspots som man håller på att organisera i Grekland respektive Italien, och vi kan tänka oss att bidra med personella resurser, alltså expertis. Hur går det till och hur kan vi hjälpa till med sådant som identifiering och registrering?

Men jag vill också vara noga med att säga att i det ansträngda läge som Sverige har nu är det inte lätt att avvara ens mänskliga resurser. Myndigheter måste självfallet få avgöra vilka möjligheter som finns. Men det är den typen av stöd som vi redan har bidragit med, och det kan vi fortsätta att göra under förutsättning att vi kan hantera vår egen situation.

Ja, jag hade ett sammanträde med kommissionär Malmström, och jag tog upp frågan om tullarna på det elektromagnetiska stålet. Svar: ja.

Fru talman! Tack, statsministern för svaret! Det är bra att Sverige kan bidra med expertis vid inrättandet av nya hotspots, men jag delar statsministerns uppfattning att Sverige är i ett ansträngt läge och har svårt att undvara kompetens. Vi har ett stort mottagande här i Sverige just nu, och läget är minst sagt ansträngt. Därför är det extra viktigt att vi driver på för att övriga länder som inte har ett lika stort mottagande tar ett större ansvar för att bidra till att etablera dessa insatser.

Fru talman! Det är också glädjande att statsministern hade ett möte med handelskommissionär Malmström och lyfte fram frågan om strafftullarna. Då är jag naturligtvis nyfiken på vad statsministern lyfte mer konkret och inte minst på vilka svar som statsministern fick. Det finns en bred samsyn här i Sveriges riksdag om att verka för ökad frihandel och mindre av protektionism. Det här är ju ett förslag som är principiellt felaktigt och som riskerar att drabba svenska jobb hårt. Jag hoppas verkligen att statsministern underströk vikten av att Malmström drar tillbaka det här förslaget.

Fru talman! Johan Hultberg kan vara lugn. Det var avsikten med att ta upp frågan. Kommissionär Malmström hänvisade till ett antal regler som man anser sig vara tvungen att följa, därav detta beslut som fattas med jämna mellanrum. Frågan är komplex, inte minst utifrån det faktum att det inte är alla länder som anser att det är fel.

Det beslutet ligger där det ligger. Jag har tagit upp det och självfallet påpekat risken, och kommissionären är mycket väl medveten om den problemställningen, så det är inget nytt för henne heller.

Fru talman! Statsministern nämnde arbetet för fred i Syrien, och det är någonting som statsministern tidigare flera gånger har varit inne på när han har återrapporterat från Europeiska rådets möten. Sedan förra återrapporten har Ryssland och Turkiet gett sig in i kriget, och situationen har förvärrats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Det är positivt att vi har en statsminister som är engagerad för fred. Men, fru talman, det blir än mer löjligt att statsministern återkommer och vill ge kammaren intryck av att han mäklar fred i Syrien.

FN signalerar att man ser framför sig att kriget i Syrien kommer att pågå i tio år. Det gör att den flyktingsituation som vi konfronteras med här i Sverige antagligen är det nya vanliga läget. Då är det inte utan att man får känslan av att statsministern vill flytta fokus från det faktum att han saknar en lösning för att hantera den situation som har uppkommit här i Sverige. I stället pratar han om att skapa en fred som det är helt osannolikt att åstadkomma genom internationell diplomati, särskilt med tanke på att en av de stridande parterna är Islamiska staten, som är vår tids kanske mest brutala och fanatiska politiska rörelse.

Samma sak gäller också det fokus som statsministern har, att vi nu är på väg att få till stånd en fördelningsmodell för flyktingmottagandet. Det är alldeles tydligt att den modell som man nu har diskuterat fram inte kommer att avhjälpa situationen här i Sverige.

Jag tycker att statsministern måste bli tydligare med vad han har för agenda för att lösa det som ankommer på Sverige. Det är ändå Sveriges väljare som han är företrädare för nere i Bryssel.

Fru talman! Jag tror att Fredrik Schulte - måhända till och med medvetet - har missförstått. Jag har aldrig påstått att jag mäklar fred i Syrien. Däremot tycker jag att konflikten, som är inne på sitt femte år, är så allvarlig att det är dags för flera att fundera på hur man ska få stopp på konflikten.

Jag har varit tydlig med att de största och viktigaste aktörerna är USA och Ryssland. Därutöver är de återstående tre permanenta staterna i säkerhetsrådet liksom hela världssamfundet viktiga aktörer. EU spelar också en viktig roll, och där är frågan nu uppe på dagordningen i samtal med alla involverade parter. Det gäller Saudiarabien, Iran och alla regionala spelare.

Att göra detta till något slags angrepp och säga att vi försöker mäkla fred är under ens värdighet, tycker jag. Att vi alla på olika sätt hjälps åt för att sätta press på dem som verkligen kan göra skillnad är naturligt, och det tänker jag fortsätta med, oavsett om man anser det vara att mäkla fred eller inte. Vi har ett ansvar här.

Det är ett land som håller på att gå under. Kriget är inne på sitt femte år. Då tycker jag att det är naturligt att alla är med och bidrar för att se hur man kan sätta press för att få till stånd något som kan bli ett fredssamtal.

Vi är tydliga med att vi stöder FN-processen. Det finns en speciellt utsänd för det uppdraget, Staffan de Mistura. Jag har pratat med honom, och jag kan försäkra att han vill ha allt stöd som han kan få i sin process, och det tänker vi ge både som enskilt land och inom ramen för EU. Vi ska just nu sätta vårt hopp till att FN-processen ska kunna göra skillnad. Det tänker jag fortsätta att arbeta för, oavsett vad Fredrik Schulte betecknar det som.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

(Applåder)

Fru talman! Alla här inne är för att man arbetar för fred i Syrien. Det finns ingen som ifrågasätter det. Det som jag ifrågasätter är att statsministern står här och lägger stor tonvikt på frågor som alldeles uppenbart inte kommer att lösa den situation som vi har här i Sverige.

För mindre än vecka sedan berättade statsministern i en presskonferens att det skulle upprättas tältläger för att man skulle klara av asylmottagandet. Vi har en situation där mellan 1 000 och 2 000 personer kommer till Sverige som flyktingar var dag.

Det är uppenbart att statsministern inte har någon lösning på problemen. Han har inte någon agenda i Europa för att lösa problemen. Han gör sig beroende av Ungerns stängsel. Han har inte heller någon nationell politisk lösning här i Sverige. För att flytta fokus från det står statsministern här och pratar om freden i Syrien, när det med stor sannolikhet inte kommer att lösa sig. Det är det jag kritiserar, fru talman.

Fru talman! Då ska jag ta det igen.

Det behövs olika perspektiv. Ett av dem är Syrienkonflikten. Får vi inte slut på den kommer människor att fortsätta fly. Ett annat perspektiv är ett starkt humanitärt bistånd i Syrien, men också i Libanon, Jordanien och det övriga närområde där människor nu samlas.

Ett tredje perspektiv är EU. EU måste göra detta tillsammans. De 28 medlemsstaterna i EU måste göra detta tillsammans. Man kan inte peka på Tyskland, Österrike och Sverige och säga "det får ni ha hand om", utan alla EU:s medlemsstater måste göra det. Kopplat till det finns frågan om hur vi hanterar gränserna, hur återvändande ska ske och hur EU ska konferera med afrikanska länder och hjälpa till där, så att människor inte behöver fly därifrån av olika orsaker.

Ytterligare ett perspektiv är vad vi gör här hemma. Hur sköter vi migrationen och mottagandet så bra som möjligt trots att det kommer så många människor? Hur får vi in människor som beviljats asyl i samhället på bästa möjliga sätt med utbildning, jobb och så vidare?

Det är flera perspektiv, men det är en mycket viktig sammanhållen strategi.

Fru talman! En fråga som inte har berörts så mycket vare sig i återrapporteringen eller i frågandet handlar om att fördjupa den monetära unionen. Statsministern sa i samband med att han var i EU-nämnden förra gången att målet man hade var att EU-28 skulle vara med i diskussionerna. Förekom det någon diskussion över huvud taget? Fanns det möjlighet för statsministern att framföra den synpunkten? Hur reagerade i så fall EMU-länderna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Ja, det var en kort diskussion om detta också. Man betonade vikten av att det här är en angelägenhet för alla EU:s 28 medlemsstater. Det är därför texten ser ut som den gör i slutsatserna. Jag hoppar in rakt i en mening: must be taken forward in full respect of the single market and in an open and transparent manner. Det är uttrycket för att det måste ske öppet och med full respekt för "single market", vilket innebär alla 28 medlemsstater.

Fru talman! Det här är en intressant fråga. Med anledning av det har finansutskottet tagit initiativ till att göra ett så kallat granskningsärende av detta, det vill säga att man gör ett betänkande och sedan har debatt här i kammaren.

Jag tror att det kommer att föras en diskussion under hela hösten. Men fortfarande finns det lite oroande tecken från de fem ordförandena, bland annat att man i princip vill ha en gemensam finanspolitik och en gemensam finansminister. Det här vi måste granska och bevaka, så att vi inte får ett mer federalt Europa i framtiden.

Fru talman! Jag delar Börje Vestlunds oro. Hur kan man generellt sett utveckla olika hastigheter i EU och samtidigt behålla EU-28:s fulla potential? Den frågan är fullt befogad. Vad vi ville säkerställa i det här läget var att eventuella förändringar sker med respekt för EU-28 och med öppenhet gentemot och delaktighet av resterande EU, som inte är medlemmar i EMU.

Jag välkomnar självfallet diskussionen. Den är oerhört viktig och oerhört svår. Hur klarar vi den här balansgången? Vi har egentligen redan nu "two speed Europe", men vi kan få "three speed Europe". Då blir det inte lättare att hålla ihop. Jag delar helt den befogade oro Börje Vestlund ger uttryck för inför frågeställningen.

Fru talman! På Europeiska rådets senaste möte diskuterades ett fördjupat samarbete inom euroområdet. Det här är någonting som vi har sett tidigare. De fem ordförandenas rapport har välkomnats av regeringen och statsministern. Den innebär en ökad federalisering av den ekonomiska politiken i Europeiska unionen.

Vi från Sverigedemokraterna har gång efter gång påpekat att Sverige har ett folkomröstningsresultat från 2003 som innebär att svenska folket har sagt nej till euron. Trots detta har inte Sverige ett förhandlat permanent undantag från att införa euron. Länder som Danmark och England har dock ett sådant permanent undantag.

I ljuset av påtryckningarna för att federalisera den ekonomiska politiken i Europa, vilka vi ser som väldigt oroväckande, har jag en fråga till statsministern. När tänker statsministern och regeringen förhandla om ett permanent undantag när det gäller att införa EMU i Sverige?

Vi har som sagt ett folkomröstningsresultat som är väldigt tydligt. Svenska folket vill inte ha euron. Det är viktigt att regeringen respekterar det resultatet och säger nej till all federalisering och centralisering av den ekonomiska politiken, men framför allt säger nej till att Sverige ska vara tvunget att införa euron. Som det ser ut i dag har vi som sagt inget permanent undantag. Vi är egentligen bundna att införa euron på sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Jag vill gärna höra statsministern svara på frågan. När tänker regeringen och statsministern förhandla fram ett sådant här undantag även för Sveriges del?

Statsministern har tidigare bemött de här frågeställningarna med att det inte är något som diskuteras på Europeiska rådets sammanträden. Men om man aldrig tar upp frågan är det alldeles självklart att den inte heller kommer att tas upp av någon annan. Frågan är när statsministern tänker arbeta i den här riktningen.

Fru talman! Hade jag sett någon risk för att denna fråga skulle hamna på dagordningen hade vi nog arbetat med den. Men det är en icke-fråga. Det finns inte något land eller någon konvention som säger att Sverige nu bör gå med i EMU. Ingen säger: När tänker ni gå med i EMU?

Med all respekt tycker jag att det finns en hel del att göra i andra frågor, där vi verkligen har problem, bland annat frågor av den art som vi har diskuterat här. Det är där vi lägger tyngdpunkten. Det finns inget krav på att Sverige ska vara med i EMU. Däremot är det en oerhört viktig diskussion som Börje Vestlund tog upp förut: Hur ska EMU och EU-28 förhålla sig till varandra i den händelse att EMU ska gå vidare i sin utveckling?

Har man gemensam valuta kan jag självfallet förstå att man också har funderingar på hur man ska koordinera sin ekonomiska politik och hur det ska struktureras. Det är en rätt så legitim diskussion för dem. Men icke desto mindre är det viktigt att den förs på ett sådant sätt att de som inte är med i EMU också är med i processen, att det inte faller ut på ett sådant sätt att EU-28 riskeras. Den diskussionen är oerhört viktig. Men att nu hålla på och ta upp någon diskussion i en icke-fråga är väl inte av högsta prioritet.

Fru talman! Statsministern kallar min fråga för en icke-fråga. Låt mig påminna statsministern om att den definitivt inte är en icke-fråga för en stor majoritet av de svenska väljarna. En väldigt stor majoritet av svenska folket vill inte ha euron i Sverige.

Men samtidigt har vi, som jag påpekade i mitt förra anförande, inte något permanent undantag. Danmark och England har ett sådant permanent undantag. Sverige har det inte. Jag uppfattar det som att statsministern och regeringen ser detta som en icke-fråga och inte har några problem med att vi på längre sikt kommer att vara tvungna att införa euron, trots att vi haft en folkomröstning där en majoritet av svenska folket sagt nej till det.

Min tolkning av den ekonomiska europeiska politik som regeringen för är att man säger ja till alla de förslag som hela tiden kommer om centralisering och federalisering. Man har aldrig några som helst invändningar mot eller synpunkter på maktöverflyttningen från de enskilda parlamenten till EU. En logisk konsekvens av det är att man inte heller kommer att ha några problem den dag även vi i Sverige tvingas införa euron.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! Det är en mycket förhastad slutsats av Pavel Gamov. Vi har precis diskuterat en fråga som rör gränserna och kompetensen. Vem är skyldig att hantera landets gränser? Det som står är att det är ett nationellt ansvar, tack vare att vi har varit tydliga i den frågan. Där finns det anledning att ta upp den.

En icke-fråga är det, inte av det skälet att man ska ha någon diskussion om huruvida vi ska vara med eller inte. Vi har haft en folkomröstning i Sverige, och det resultatet gäller. Jag har fått otaliga frågor om det: Kan det bli aktuellt nästa mandatperiod? När kan det bli aktuellt? Jag har sagt: Jag kan inte se när det kan bli aktuellt, inte nästa mandatperiod heller.

Om den svenska befolkningen långt i framtiden skulle bestämma sig för detta kan inte jag styra över. Men det är inte aktuellt nu, och det finns ingen som kräver att vi ska gå med i EMU. Att då börja dra i gång en diskussion om att vi inte ska behöva gå med i någonting som ingen kräver att vi ska gå med i känns lite överflödigt.

Överläggningen var härmed avslutad.