Interpellationssvar - 2015-08-27

Svar på interpellationer

Herr talman! Hans Wallmark har frågat mig vad som kan göras konkret, utöver min reflektion i ett samtal med regionstyrelsens ordförande i Skåne att Skånes invånare kanske borde älska Stockholm mer, för att kunna påverka hur Öresundsregionen utvecklas i framtiden.

Jag vill inledningsvis konstatera att Skåne är en viktig region för vårt land, och jag skulle gärna se ytterligare regional närvaro i rikspolitiken inte bara från Skåne utan från alla delar av Sverige. Alla regioner i Sverige behöver mer uppmärksamhet.

Utvecklingen av Öresundsregionen är en betydande nationell och nordisk angelägenhet. Regionen står för ca 26 procent av Sveriges och Danmarks samlade bnp och har 3,8 miljoner invånare. Öresundsbron har bidragit till stora samhällsekonomiska vinster för både Sverige och Danmark, men både den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen skulle behöva öka ytterligare.

I Lund byggs just nu ESS och MAX IV, två mycket stora forskningsanläggningar som kommer att bli de mest kraftfulla anläggningarna av sitt slag i Europa - i världen, till och med. Tillsammans drar de till sig forskare och företag från hela världen som kan utveckla innovationer och nya produkter.

I Öresundsregionen pendlade drygt 16 000 personer över landsgränsen varje dag 2012, och en uppgång förväntas från 2015 och framåt enligt uppgifter från Öresundsdatabasen. Företag verkar på båda sidor av Sundet, och många har sommarhus i grannlandet. Inte sällan brottas man med konflikter mellan Sveriges och Danmarks olika lagstiftningar. Det kan handla om mobilabonnemang som inte får tecknas för att man saknar personnummer i det land där man tillbringar sin lediga tid, politiska uppdrag som man får avstå från för att regelverken inte är matchade eller företag som inte kan expandera på grund av byråkratiska hinder. Gränshinderfrågorna berör arbetspendling, integration och samarbete och är ett hinder för fler jobb och tillväxt.

För att underlätta rörligheten för personer och företag etablerades Gränshinderrådet 2014. Rådet arbetar med att ta fram lösningar på gränshinder för att personer och företag ska kunna röra sig fritt över de nordiska nationsgränserna.

Flera gränshinder är på väg att lösas. Ett av dem gäller samordningsnummer för utländska fritidshusägare i Sverige, där Skatteverket har lämnat ett förslag till lösning. Många prioriterade gränshinder inom exempelvis socialförsäkringsområdet har också betydelse för Öresundsregionen.

De svenska och danska regeringarna har tillsatt en egen, bilateral arbetsgrupp som ska titta på gränshinder mellan våra två länder för att sätta ännu mer fokus på och stärka tillväxt och sysselsättning i Öresundsregionen.

En fråga som Gränshinderrådet kommer att prioritera under 2015 är bättre gränsregional statistik om pendling, inkomster och flyttningar. Sysselsättning och intjänad inkomst i grannlandet syns i dag inte i det egna landets officiella statistik, vilket innebär att planeringsunderlag och beslut kan baseras på ofullständiga grunder. Vi behöver få en nordisk finansieringslösning för att komma till rätta med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det gläder mig att Hans Wallmark delar mitt och regeringens engagemang för frågan om Skåne och gränshindren. Tillsammans kan vi bidra politiskt till att utveckla Öresundsregionen i nära samarbete med dess regionala och lokala företrädare.

Herr talman! Det känns gott att interpellationsdebatterna efter juli och augusti inleds med en så viktig fråga som Öresundssamarbetet. Det var ju passande, även om jag väckte den här interpellationen för flera månader sedan. På grund av olyckliga omständigheter har den inte kunnat besvaras i kammaren förrän nu.

Jag måste säga, herr talman, att jag i allt väsentligt uppskattar statsrådets svar. Jag tror att de flesta som kommer från Öresundsområdet finner stor glädje i det svar som avgetts.

Skälet till att interpellationen väcktes var en intervju i Sydsvenska Dagbladet Snällposten, där statsrådet vid ett besök i Skåne sa att Skånes invånare borde älska Stockholm mer och engagera sig mer i vad som händer i Sveriges huvudstad.

Taget ur sitt sammanhang kan det framstå som något provokativt. Jag tror nämligen inte att det finns något bristande intresse från skåningars sida när det gäller att försöka påverka de myndigheter och maktcentrum som finns i Stockholm. Snarare finns det i Skåne och Öresundsområdet en känsla av att man i Stockholm inte riktigt förstår vad som händer.

Det svar som statsrådet har avgivit bär ändå tecken på en djup insikt. I grunden finns det ju inget konkurrensförhållande. En stark Stockholmsregion är inte stark på bekostnad av någon annan del av landet, och en framgångsrik Öresundsregion är inte ett hot mot någon annan del av landet, vare sig Stockholmsområdet eller de delar som ligger norr om Stockholm.

I stället för att försöka fördela skuld och säga vem som inte bryr sig om de andra borde vi samla oss och se på vilket ansvar vi bär: Vilket är mitt ansvar, vilket är statsrådets, och vilket är den övriga riksdagens ansvar? Då skulle jag vilja peka på en del saker.

Jag tycker att det är bra att statsrådet framhåller Öresundsbrons betydelse för att öka integrationen. En av de frågor där man på den skånska sidan av Öresund har önskemål gäller det fortsatta och fördjupade arbetet för ytterligare en fast förbindelse. Det skulle vara önskvärt att höra vad statsrådet har att säga om det.

Det är också glädjande att man pekar på kunskapens betydelse. Där lyfter Kristina Persson fram ESS och MAX IV i Lund. De är ju till gagn inte bara för Öresundsregionen utan för hela Nordeuropa. Med allt detta på plats får vi en koncentration av hjärnkraft - med hj - och det är en tillgång som vi ska utnyttja i hela Nordeuropa. Därför tycker jag att det är bra att statsrådet lyfter fram detta.

Från olika intresseorganisationer framförs återkommande ett antal förslag på vad man skulle kunna göra för att ytterligare fördjupa Öresundsintegrationen. Den fasta förbindelsen är en sådan sak. Det handlar också om att öka kunskapen och sprida information om de olika systemen och hur de fungerar. Det gäller Försäkringskassan och Skatteverket. Det handlar om föräldraförsäkring och olika former av pensioner. Dels hänger regelverken inte alltid ihop med varandra, dels är människor inte alltid rätt informerade om hur regelverken fungerar. Därmed uppstår svårigheter och problem. För varje enskild person som drabbas av detta är det väldigt besvärligt, även om det kanske inte rör sig om många hundratals eller tusentals fall. Till detta kommer också möjligheten att göra praktik i ett annat land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är några av de konkreta ting som jag vill nämna och som jag tycker att man borde engagera sig i för att öka integrationen.

Herr talman! Hans Wallmark och jag delar i hög grad ett engagemang för det nordiska samarbetet och för Öresundsregionen, och vi har många sammanfallande åsikter. Jag ser fram emot fortsatt samarbete.

Mitt uttalande om att skåningarna borde älska Stockholm var skämtsamt menat i ett informellt samtal med regionstyrelsens ordförande. Jag är mycket väl medveten om att Sveriges utveckling består av god utveckling på en mängd olika platser och regioner. Jag tror att det regionala perspektivet har framtiden för sig i en globaliserad värld som blir alltmer komplex. Det samarbete som behövs mellan civilsamhället, offentliga företrädare och näringslivet klarar man bäst lokalt och regionalt. Tyvärr går det sämre nationellt. Därför är jag en varm anhängare av det regionala perspektivet.

När det gäller ESS handlar det om att kunna dra fördelar av de mycket stora summor - jag tror att det är 25-26 miljarder - som har investerats eller kommer att investeras i trakten av Lund i stora forskningsanläggningar för materialteknik och i tillämpningar för industrin. Det är oerhört värdefullt, inte bara för Sverige utan för hela Europa. Detta har dimensioner som är Europa i världen. Sverige och Lund får en särställning, en speciellt viktig roll i detta.

Vi har inlett ett samarbete med aktörerna i regionen för att underlätta det samarbete som kommer att behövas mellan bland andra Köpenhamnsregionen och Skåne och mellan Lunds kommun och omvärlden. Det handlar om att göra det lättare för medföljande och underlätta de praktiska problemlösningar som måste till för att människor ska kunna jobba i anslutning till de här regionerna och för att företag ska kunna etablera sig.

I det sammanhanget är naturligtvis de stora infrastrukturinvesteringar som görs i Danmark intressanta också för Sverige, inte minst den fasta förbindelsen över Fehmarn Bält. Det är möjligt att den kommer att leda till en ökad efterfrågan på kapacitet på Öresundsbron. Då kan det bli aktuellt med en utredning eller att vi engagerar oss också från Stockholms horisont för den här frågan. Men en förutsättning för att vi ska kunna göra det är att danskarna också vill det. Annars kan det vara väldigt svårt att åstadkomma något. Det får vi i så fall arbeta för.

Kunskap om de praktiska villkoren för att arbeta respektive bo på olika sidor landsgränserna behöver spridas mer. Mina kollegor i regeringen har engagerat sig i frågan om bättre information och informationsspridning, inte minst på socialförsäkringsområdet. Och skattereglerna är snåriga och väldigt besvärliga. Det är viktigt att människor känner till vad som faktiskt gäller när man bestämmer sig för att flytta över en gräns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är mycket glädjande. Jag tycker att statsrådets svar blir bättre och bättre. Förmår hennes kollegor att också engagera sig i detta fortsatta arbete är det utmärkt, för då har vi flyttat fokus från att det kanske var fel på skåningarna, som skulle engagera sig i Stockholm, till att nu regeringen ska engagera sig. Det är en mycket glädjande utveckling. Statsrådet har ju möjlighet till ytterligare inlägg, så det kanske blir ännu bättre.

I grunden vet jag att Kristina Persson och undertecknad delar mycket och har en samsyn om den nordiska utvecklingen, i ett europeiskt sammanhang. Jag tror också att Europa har framtiden för sig när det gäller en lite större regional utveckling.

Men regionerna ser lite olika ut. Vi har tre väldigt intressanta regioner i Sverige där det i ett lokalt och regionalt perspektiv uppfattas som ganska okomplicerat att man rör sig i geografin. Men i ett lite större perspektiv blir det mer komplicerat, för det ligger en nationsgräns däremellan. Det handlar om min region, Öresundsregionen, mellan Skåne och Själland. Det handlar om Värmland, där gränsen går mellan Värmland och Norge. Och det handlar om Tornedalen, mellan Sverige och Finland. Utmaningarna är lite olika, men det som förenar alla dessa regioner är att den som är lokalt aktiv - i Pajala, Haparanda, Arvika, Helsingborg eller Ängelholm - inte tycker att det är något konstigt som finns på andra sidan gränsen. Det är i grunden inte en annan nation, utan det är en del av samma region.

Därför är det så centralt att göra något åt denna typ av irritationsmoment som uppfattas av medborgarna och som definieras som gränshinder. Därför tycker jag också att det är bra att man nu har ett bilateralt organ mellan Sverige och Danmark, vilket statsrådet också pekar på. Av alla de gränsregioner vi har i Sverige är detta den ojämförligt största befolkningsmässigt och ekonomiskt.

Kan vi göra oss av med gränshinder kan vi frigöra kreativitet, kapacitet och sannolikt också ökat välstånd. Därför är det så viktigt att fokusera på denna typ av gränshinder.

Jag vet att statsråd brukar utrustas med en promemoria. Jag tror att Kristina Persson nog har med sig en sådan till interpellationsdebatten i dag. Där brukar det finnas frågor och svar. Då önskar jag att statsrådet tillsammans med medarbetare lite längre upp på listan skriver ned de saker som jag just nu uppfattar som viktigast i Öresundsområdet. Det är det fortsatta arbetet på ännu en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark, gärna som en konsekvens eller ett resultat av att man nu får en fast förbindelse mellan Danmark och Tyskland i form av bron över Fehmarn Bält. Det handlar också om det rent konkreta när det gäller hur pensioner hakar samman i varandra. Det handlar om möjligheten att utföra praktik.

Sedan finns det två särfall som jag vill slå ett slag för. Det ena är den så kallade Bornholmstrafiken, där merparten nu går via Sverige, via Ystad, men det är danska medborgare som åker från Danmark via Sverige för att komma tillbaka till Danmark, Bornholm. Det finns ibland en upplevd irritation av att det är svårt och krångligt att göra den resan. Jag tror att det är viktigt att man ser vilka möjligheter det innebär inte minst för den delen av Skåne, Ystad och Österlen, att ha så många danskar som är på väg till och från Bornholm och vilken köpkraft det kan innebära för regionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett konkret exempel är också föräldraförsäkringen. Det är problem om man är boende i Sverige och arbetande i Danmark. Då kan man drabbas av en del problem. Det är ett praktiskt problem. Det är önskvärt om det går att lösa.

Herr talman! Jag håller med om att de här regionerna är av stort värde. Jag skulle vilja lägga till en fjärde region, som ledamoten inte nämnde. Det är Jämtland och Trøndelag, där det finns en kultur och ett samarbete som har växt sig väldigt starkt sedan Jämtland tillhörde Danmark och Norge. Det ska vi ta vara på. Det har ett väldigt stort värde om vi kan undanröja hindren till exempel för att utnyttja varandras service över gränserna eller om det blir enklare med handel över gränserna.

Alla hinder för människor och företag ska undanröjas. Det är min och regeringens grundsyn. För att lyckas med det skulle man egentligen behöva ta ett rejält kliv, någonting liknande det som gjordes på 50-talet när den gemensamma arbetsmarknaden i Norden infördes. Det handlar om att införa gemensam lagstiftning på ett antal områden. Det är naturligtvis väldigt svårt. Det är därför det inte händer. Det är därför ingen politiker ännu har föreslagit det, vad jag vet, inte heller, tror jag, ledamot Wallmark.

Men en utredning är nu tillsatt i Nordiska ministerrådets regi. Man har tillsatt Poul Nielson, tidigare statsråd i tidigare danska regeringar, för att göra en strategisk översyn av reglerna på den gemensamma arbetsmarknaden i Norden. Där hoppas jag att det kan komma initiativ som skulle kunna undanröja en del av de irritationsmoment som finns. Det handlar om individer som inte tycker sig bli korrekt behandlade av olika länders myndigheter.

Grundregeln är att man ska kunna få del av intjänade förmåner även om man har flyttat till ett annat land. Det är där som det sker avräkningar och avstämningar mot respektive länders lagstiftningar. Många gånger kan det vara så att man inte har förväntat sig konsekvenserna av avräkningarna och sammanjämkningarna.

Vi har olika system. Framför allt Danmark och Sverige har väldigt olika socialförsäkringssystem, och det leder till lite irritation. Men det finns massor av hinder och irritationsmoment som går att undanröja. En sak är det som Hans Wallmark tar upp som handlar om praktik och utbildning, att man ska kunna praktisera i ett land och utbilda sig i ett annat. Jag är helt anhängare av det. Det är en av de frågor som vi kommer att arbeta med i någon av arbetsgrupperna - jag är lite osäker på om det blir i den bilaterala gruppen eller i Gränshinderforum.

Samma sak är det med Bornholmstrafiken. Jag vet inte hur pass allvarliga irritationsmomenten är. Det har handlat om hundar som man inte får ta med sig, till exempel. Här har vi lagstiftning för att hindra smittspridning, som man måste respektera. Men det är också en fråga som jag kan tänka mig att den bilaterala gruppen kan ta upp.

När det gäller föräldraförsäkringen och tillämpningen av den tror jag att myndigheternas samarbete skulle kunna lösa en del av problemen, för det handlar om tillämpningar av regler i kombination med upplysning och bättre information.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är full av tillförsikt inför att vi i olika forum som vi har skapat ska kunna komma ännu längre än vad vi har gjort. Jag tänker också ta initiativ till att blåsa liv i den Öresundsdelegation som den förra regeringen hade möten inom, åtminstone fram till 2014. Sedan var det väl valåret och regeringsskiftet som bidrog till att det inte blev något möte under 2014. Men vi har för avsikt att fortsätta med den. Vi håller på att se över formerna för den just nu.

Herr talman! Som jag nämnde i mitt förra inlägg blir det bättre och bättre. Jag måste konstatera det. I det förra inlägget skulle Kristina Persson förmå sina regeringskollegor att engagera sig - utmärkt. Och nu i det senaste inlägget skulle man återuppväcka Alliansens Öresundsdelegation - utmärkt.

Skälet till att den här typen av interpellationer ställs och att frågor lämnas in är just att det kan vara rätt allvarligt för de enskilda som drabbas av den här typen av gränshinder, svårigheter och problem. De har inte access till kammaren. Därför blir det här ett sätt att visa på de svårigheter som finns.

Jag tycker att det är bra med den attityd som statsrådet uppvisar, nämligen att det också gäller att lyssna. Därför tror jag att det är bra att just den här typen av organ - Öresundsdelegationen är ett gott exempel på det men också det här bilaterala organet - tar till sig de exempel som finns bland människor.

Ett sådant exempel var det jag nämnde. Det omtalades rätt mycket i medierna i våras i Skåne. Det var en mamma som bodde i Sverige och arbetade i Danmark. Det hade betalats ut barnbidrag till henne. Hon återkrävdes på barnbidraget därför att hon arbetade i Danmark. Hade de pengarna, alltså barnbidraget, betalats ut till pappan, som bodde i Sverige och arbetade i Sverige, hade detta inte varit återbetalningsskyldigt. Det är klart att detta för den enskilde framstår som administrativt utmanande. Det är därför jag menar att man när det gäller den här typen av gränshinderåtgärder borde lyssna på och ta till sig just av de exempel som finns.

Jag gläder mig åt, herr talman, att många av de förslag som jag har nämnt finns med på statsrådets lista, och jag har för avsikt att vid lämplig tidpunkt återkomma med kontrollfrågor om hur arbetet går.

Herr talman! Jag tror inte att jag behöver förmå mina regeringskollegor till detta. Jag är inte riktigt säker på att jag sa så ens. De är i gång. Alla prioriterar nordiskt samarbete. Inte minst på socialförsäkringsområdet är det mycket aktivitet. Det är mycket samarbete mellan myndigheterna och även på regeringsnivå.

Vi fortsätter. Det går lite långsamt ibland på grund av att det är olika lagar och lagstiftningar i de olika länderna. Och så måste vi vilja båda två. En del av de här problemen handlar inte om att vi inte vill, utan det handlar om att ett annat land inte vill, till exempel Danmark när det gäller att förändra skattelagstiftningen så att man undanröjer en del av det missnöje som kan finnas ibland. Efter det att vi har fått en sådan omfattande trafik över gränsen har det ökat kraftigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan gäller det föräldraförsäkringen. Skulle man hårdutnyttja det skulle man alltså kunna få dubbla föräldrabidrag, eller man skulle kunna få från både Danmark och Sverige. Här handlar det om en kvinna som hade jobbat i Danmark. Då ska hon ha dansk föräldraförsäkring. Det är där hon har intjänat sina rättigheter på föräldraförsäkringsområdet. Sedan har man då ett sätt att avräkna det. Det är alltså en pappa som bor i Sverige som också får viss ledighet men inte riktigt i den omfattning som han skulle ha fått om det bara hade varit svensk lagstiftning som hade gällt.

Jag är inte säker på att det skulle stämma med allmänhetens känsla för rättvisa om man skulle använda de här olika systemen maximalt till egen nytta.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Ola Johansson har frågat mig om jag och regeringen kommer att ta riksdagens tillkännagivanden gällande bullernivåer och anpassningar till tillgänglighetskrav och andra lättnader gällande studentbostäder i beaktande och följa upp dem, genom vilka regelförenklingar och incitament som jag kommer att se till att fler studentbostäder byggs, om jag ämnar tillse att planprocessen effektiviseras och i så fall hur samt om jag ämnar öka tillgången på byggbar mark i kommuner med bostadsbrist.

Inledningsvis kan jag konstatera att jag och interpellanten har ett gemensamt intresse av att bristen på studentbostäder ska minska.

Jag anser att det har vidtagits väsentliga åtgärder för att öka studentbostadsbyggandet under det senaste året. I våras aviserade regeringen det så kallade bostadspolitiska paketet som bland annat omfattar ett investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och studentbostäder. Avsikten är att stödet ska träda i kraft under våren 2016. Stödet gäller dock retroaktivt och omfattar de bostäder som påbörjades från och med den 25 mars i år. Stödet förbättrar väsentligt byggherrarnas finansiella förutsättningar för att bygga studentbostäder. Dessutom införs ett ekonomiskt stöd för att stimulera till åtgärder i kommunerna för att öka bostadsbyggandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sveriges funktionshinderspolitik, som utgår från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, har som utgångspunkt att personer med funktionsnedsättningar är medborgare med samma skyldigheter och rättigheter som alla andra. Jag anser att det är mycket viktigt att värna tillgängligheten vid bostadsbyggande oavsett typ eller kategori av bostad.

Med detta som utgångspunkt har Boverket gjort långtgående förändringar i byggregelverket för studentbostäder. Dessa förändringar trädde i kraft den 1 juli 2014. Ändringarna innebar bland annat att funktionskraven i Boverkets byggregler ändrades så att funktionerna för daglig samvaro, sömn/vila, måltider och hemarbete helt eller delvis kan överlappa varandra.

Sammantaget innebär dessa ändringar att det nu är möjligt att bygga en studentbostad på 16 kvadratmeter. Inom ramen för regeringsuppdraget övervägde Boverket ändrade regler för tillgänglighet men föreslog inga inskränkningar, bland annat med anledning av att det endast skulle ge en marginell ytterligare minskning av bostadsytan.

Angående interpellantens fråga om buller kan nämnas att regeringen nyligen har beslutat om förordningen om trafikbuller vid bostadsbyggnader. Det har varit en grannlaga uppgift att utforma förordningen med hänsyn till den kritik som framfördes från många remissinstanser mot det förslag som remitterades under förra mandatperioden. Förordningen innebär en rimlig avvägning mellan intresset av att underlätta byggandet av bostäder och människors hälsa.

Beträffande tillkännagivandena bereds dessa för närvarande inom Regeringskansliet med avsikt att återkomma till riksdagen vid nästkommande riksmöte.

Det är den nuvarande regeringens ambition att fortsätta driva på för förenklade byggregler för att snabba upp byggprocesserna. Att planprocessen ibland tar lång tid beror inte sällan på att lagen tillämpas på ett ineffektivt sätt. Det är i grunden samma bestämmelser i plan- och bygglagen som används, oavsett om planprocessen tar ett halvår eller om den tar åtta år. När planprocessen tar lång tid beror det ofta på att det finns många motstående intressen. En konkret åtgärd för att förenkla och snabba upp planarbetet är att tydliggöra hur reglerna i plan- och bygglagen ska tillämpas. Boverket och länsstyrelserna följer kontinuerligt upp tillämpningen av plan- och bygglagen.

Att öka tillgången på byggbar mark i kommuner med bostadsbrist är förstås angeläget. Planprocessutredningen har bland annat i uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för att öka den kommunala planläggningen för bostadsbyggande och utbudet av markanvisningar. Planprocessutredningen ska lämna sitt slutbetänkande i december i år.

Då Ola Johansson, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Fredrik Christensson i stället fick delta i överläggningen.

Herr talman! Snart är det terminsstart för många studenter på högskolorna runt om i landet, och det är nu som bristen på studentbostäder visar sig som tydligast. Den senaste veckan har vi i medierna kunnat läsa och se mycket om svårigheter för studenterna att hitta en bostad. Det får inte bara konsekvenser för studenterna, utan det får också långtgående konsekvenser för Sveriges utbildningsnivå, attraktivitet, konkurrenskraft och tillväxt. Det är ett stort och växande problem i hela landet men framför allt i de större städerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är med anledning av detta som min kollega Ola Johansson har ställt den här interpellationen till statsrådet om vad regeringen kommer att göra för att få fart på byggandet av studentbostäder och även frågat när regeringen kommer att ta de tillkännagivanden i beaktande som riksdagen har framfört till regeringen.

Alltför många studenter på studieorterna runt om i landet upplever problem med att hitta en lämplig bostad. I veckan presenterade Studentbostadsföretagen en årlig kartläggning som visade att det var brist på studentbostäder på tolv av landets studieorter. Och enligt Stockholms Studentbostäder, som är landets största studentbostadsföretag med drygt 8 000 lägenheter i Stockholm, är väntetiden för en student att få ett boende i dag över två år. Två år kan jämföras med 120 högskolepoäng eller två tredjedelar av en kandidatutbildning.

Att en studerande som blivit antagen till ett lärosäte ska behöva vänta eller tacka nej till en utbildningsplats på grund av svårigheter med att hitta boende är rent slöseri.

För att bostadsbristen ska minska måste bostadsbyggandet öka och fler studentbostäder komma till. Det behövs ett helhetsperspektiv för att få bukt med problemen som i dag finns på bostadsmarknaden. Alliansregeringen genomförde en del åtgärder under sin tid för att förenkla reglerna men har också nu under oppositionstiden arbetat för att få fler regelförenklingar på plats.

Ofta handlar det om, precis som statsrådet lyfte fram, att nya byggprojekt har dyra uppstartsprocesser, höga krav på byggregler, brist på byggbar mark och dåliga ekonomiska förutsättningar för att man ska våga och vilja investera.

Studentbostäder är i grunden tillfälliga bostäder som man bor i under sina studieår för att sedan flytta vidare till ett annat boende. Det är just därför som Centerpartiet och Alliansen har drivit på för att det ska vara extra lätta regler för att bygga och bo i studentbostäder. Det ska vara kostnadseffektivt att bygga studentbostäder och det ska vara en rimlig hyra för att bo där.

Tillgänglighetskraven för studentbostäder måste fortsätta att ändras så att tillgänglighet kan förenas med små utrymmen och ge de låga boendekostnader som eftersträvas. Detta är ett av de viktigaste stegen för att gå vidare och få fram fler bostäder på studieorterna. Riktvärdena för buller behöver också höjas så att fler studentbostäder kan byggas i nära anslutning till infrastruktur och lärosäten.

Tyvärr kan jag konstatera att regeringen, i stället för att införa regelförenklingar och göra det billigare att bygga och bo, väljer ineffektiva subventioner som både har visat sig vara dyra och byråkratiskt krångliga. Min fråga till statsrådet är därför: Kommer det att presenteras några reformer från regeringen som medför regelförenklingar, och när kommer i så fall regeringen att presentera sådana reformer?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill tacka Fredrik Christensson för att han ställer upp i den här interpellationsdebatten som är oerhört viktig. Den är vältajmad också, vilket jag vet att Ola Johansson brukar vara. Det är oerhört viktigt att alla de studenter som i dagarna kommer in på sina hett eftertraktade utbildningar känner att det finns en regering och också en opposition som förstår deras situation.

Efter åtta år i regeringsställning har Centerpartiet naturligtvis ett visst ansvar för situationen i dag.

Det har gått knappt ett år sedan den nya regeringen tillträdde. Vi har jobbat mycket med regelförenklingsarbete, vilket Ola Johansson tar upp i den fråga som jag svarade på.

Vi kommer att fortsätta att jobba med regelförenklingsarbetet, för det är oerhört viktigt att det går fortare att bygga och att det därför blir billigare att bygga med bibehållen rättssäkerhet men också med bibehållen klimatsmarthet. Det vi bygger i dag ska ju stå i upp till hundra år. Då är det viktigt att det som byggs faktiskt uppfyller klimatkraven och att byggandet är en del av klimatomställningen, för i dag är det väl knappt någon som hävdar att vi inte har ett klimat som håller på att förändras. Det i sin tur kommer att leda till stora omvälvningar på vårt jordklot.

Jag skulle vilja svara på ett antal av de frågor som Fredrik Christensson tog upp.

En av dem handlar om tillkännagivandena. Vi tycker naturligtvis att det är viktigt att vi går fram med breda politiska, parlamentariska lösningar som riksdagen har tittat på och tycker är nödvändiga. Men om det är en sådan ingång som behandlar till exempel tillgänglighet är det oerhört viktigt att veta att de kvadratmeter som vi har nått ned till när det gäller studentbostäder är 16 kvadratmeter, som jag sa tidigare. Det är viktigt att måtta och känna efter hur stort det är för en person att bo, studera och festa på, ha gemensamma aktiviteter på och så vidare för att kunna tro att man skulle kunna ytterligare minska studentens boyta och boarea. Det här är någonting som jag vet att många studentorganisationer har synpunkter på.

Samtidigt vill studentorganisationerna att det ska byggas mer studentbostäder. Då vill jag passa på att för Fredrik Christensson men också för alla som lyssnar och tittar på debatten ta upp ett antal fundamentala fakta.

Ett är att i 27 av Sveriges totalt 43 högskole- och universitetskommuner finns det ett underskott. Det är en väldigt hög siffra, och det här är de senaste siffrorna. I årets bostadsmarknadsenkät bedömer kommunerna att ungefär 4 000 studentbostäder kommer att börja byggas under 2015 och nästa år ytterligare ett antal hundra. Räcker detta? Nej. Men det är en oerhört viktig satsning, för vi ser hur studenterna lider av den här situationen.

Regeringen har nu ett investeringsstöd, vilket vi aviserade redan i mars i år och förtydligade i går, då vi gick ut med detaljerna på en pressträff. Det är ett stöd som investerar i att det ska byggas små, klimatsmarta hyresrätter och studentbostäder för dem som har svårast att kunna betala de höga hyrorna när hyresrätter över huvud taget byggs. Utöver det har vi 300 miljoner kronor till akuta insatser nästa år. Regeringen har alltså sett denna utmaning och agerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Mehmet Kaplan, för svaret!

Jag skulle vilja börja med investeringsstödet. Det har ju visat sig att det är både dyrt och ineffektivt att arbeta med sådana förslag i stället för att arbeta med att göra det billigare och enklare att bygga.

Jag skulle vilja gå in på det som kanske är det mest aktuella, nämligen bullerreglerna. Det är ett av de största problemen i dag med att få tillgänglig mark att bebygga på studieorterna. Ofta finns det tillgänglig mark, kanske i närheten av lärosätena men framför allt i närheten av infrastruktur.

Det fanns en förordning på remiss som alliansregeringen tillsatte utredningen av och som den nuvarande regeringen har haft att hantera. I utredningen fanns det förslag på att 65 decibel skulle vara gränsen vid bostadens fasad. Det gäller alltså inte inne i bostaden - där har vi andra regler, och det är ingenting som Alliansen har föreslagit att man ska förändra - utan vid fasaden. Med nuvarande teknik och byggmöjligheter kan man faktiskt isolera och på andra sätt få till en tyst ljudmiljö inne i en bostad.

När det här förslaget kom till regeringen valde den att frångå de 65 decibelen och i stället sätta riktvärdet på 60 decibel, vilket skulle gälla alla mindre bostäder. Grundförslaget var 65 decibel på utsidan av byggnaden och speciella regler för just studentbostäder. Många remissinstanser, tunga remissinstanser, lyfte fram detta som en stor möjlighet för att få till studentbostäder i nya attraktiva lägen i närheten av infrastruktur eller lärosäten. Det hade skapat helt andra möjligheter att bygga bostäder. Men det här valde regeringen att frångå.

Alliansen har också presenterat tillkännagivanden om bullerreglerna under våren.

Jag skulle gärna höra Kaplan presentera lite mer om varför regeringen valde att frångå det förslag som var ute på remiss, som initierades av Alliansen och som hade kunnat skapa möjligheter till fler studentbostäder.

Jag skulle också ännu en gång vilja ta upp detta med investeringsstödet, som ofta lyfts fram som något positivt. Byggbolagen, de som faktiskt ska bygga studentbostäderna som vi står här och debatterar, var även de kritiska till ett investeringsstöd. De ville ha förenklade regler.

Förenkling av bullerreglerna och tillgänglighetsreglerna och andra sätt att snabba på planprocessen och möjliggöra tillgång till mark att bygga på är de frågor som är avgörande för att vi ska få till fler studentbostäder så att fler elever på våra lärosäten ska få tillgång till en bostad under studenttiden.

Herr talman! Jag vill tacka Fredrik Christensson för diskussionen om detta mycket angelägna ämne.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att börja från slutet handlar det om regelförenklingar som ställs mot investeringsstöd och en aktiv bostadspolitik.

Fredrik Christenssons parti satt i regeringen förra och förrförra mandatperioden. Jag tycker att det var ett vällovligt arbete som gjordes med regelförenklingsbiten, men all annan bostadspolitik lyste med sin frånvaro. Man hade ett passivt bostadspolitiskt anslag, och man litade helt och hållet på att marknaden själv skulle lösa den bostadsbrist som faktiskt fanns även då.

Jag kan inte beskylla Fredrik Christensson för det arbete som de gamla regeringarna gjorde, men det är viktigt att veta vad som har hänt i närtid för att kunna ta till sig den information som Fredrik Christensson tar upp och som bygger på en interpellation som Ola Johansson har skrivit.

När det gäller bullerregler är det viktigt att veta att vi har en ny förordning på plats. Den nya förordningen kom på plats efter ett mycket stort och viktigt grundarbete som gjordes av den förra regeringen. Sedan skickades den ut på remiss. Det är så det brukar gå till innan lagar men också förordningar sätts på plats. Då får experterna - både myndigheter och de övriga aktörerna som är verksamma på den öppna marknaden - tycka till. Det här gör man för att det ska finnas en balans mellan olika intressen, och här finns det uppenbara och tydliga intressen.

Det ena intresset är att det ska byggas så mycket som möjligt - med bibehållen kvalitet, naturligtvis; det är jag säker på att Fredrik Christensson och jag är överens om.

Det andra intresset handlar om skyddet av människa och miljö, och det skyddet har vi ett antal myndigheter som riksdag och regering har satt att följa upp men också ange riktlinjer för. Det är lätt att ändra en bullerförordning - i alla fall relativt lätt. Men det är svårt att se de långsiktiga effekterna och olika typer av för människor och miljö skadliga verkningar.

Om vi då tittar på buller ser vi att det var flera tunga remissinstanser som lyfte fram att buller är en väldigt farlig källa till olika typer av folksjukdomar. Hjärt- och kärlsjukdomar togs upp liksom stressrelaterade sjukdomar och barnens arbetsmiljö och levnadsmiljö. Alla dessa ingångar hade ett antal remissinstanser lyft upp på ett föredömligt enkelt och lättfattligt sätt. De stod mot de andra intressena, som handlar om att man vill kunna bygga på fler ställen.

Regeringen gjorde en väl avvägd bedömning. Det tog tid att göra detta, för de här remissinstanserna kan man inte bara avfärda. När en remissinstans inkommer med en tung inlaga som säger att här kan finnas en fara för människa och miljö, då har vi som regering och jag som statsråd en skyldighet.

Jag kan inte om tio år blicka tillbaka och tänka: Vi gjorde nästan rätt när vi tog den högre decibelnivån när det gäller bullerregler i stället för att ha en balans mellan behovet av att bygga och behovet av skydd för människa och miljö.

Nu finns det en bullerförordning som har trätt i kraft. Jag har fått många signaler om att den fungerar. Det byggs fler små lägenheter, vilket faktiskt var målet med arbetet.

Herr talman! Jag tror att både statsrådet och jag är ivriga om målet, att det ska byggas, men våra vägar dit skiljer sig åt. Jag vill peka på några skillnader. Nu är det ju framför allt buller vi talar om. Det var också tunga remissinstanser som pekade på fördelarna med förändring enligt det förslag som hade remitterats. I debatten ska man ha med sig - jag vänder mig till er som följer detta eller lyssnar - att förslaget inte gällde bullerreglerna i inomhusmiljön utan byggnadernas fasad, det vill säga utomhusmiljön. Då gör man det möjligt att bygga närmare vägar och järnvägar, som ofta ligger centralt och dessutom kanske nära lärosätena. Detta blir möjligt genom dagens och morgondagens teknik och genom att man förändrar bullerreglerna. Då kan man bygga närmare lärosätena och därmed få fram fler bostäder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller bostadsbyggande i allmänhet genomförde Alliansen ett antal steg i rätt riktning för att minska regelkrånglet. Man fick också marknaden att själv börja bygga. De mål som regeringen sedan satte upp för bostadsbyggandet hade i stort sett klarats av utan någon politik. Det visar bland annat Boverkets statistik. Alliansen satte dock själv upp ett högre mål för bostadsbyggandet i Sverige, av den enkla anledningen att vi behöver fler bostäder, och vi kan klara det på marknadens premisser.

Bostadsbolagen säger att det som behövs är regelförenklingar. Det behövs ökad tillgång till mark. Man behöver förändra och förenkla planprocessen. Vi behöver fortsätta se över bullerregler och tillgänglighetskrav. Till detta kommer vi att återkomma i höstens arbete och i fortsatta debatter. Men det hjälper tyvärr inte de studenter som i dag står utan bostad när terminen snart börjar.

Herr talman! Jag vill tacka Fredrik Christensson för möjligheten att dryfta denna oerhört viktiga fråga. Den är viktig inte bara för mig och Fredrik Christensson utan framför allt för de tiotusentals studenter som påbörjar en ny termin och måste kunna räkna med att både kommunerna och staten tar ett större ansvar.

Vi vet att bostadsförsörjningen, lagstiftningsmässigt sett, är kommunernas ansvar. Det är något som varken mitt parti, Fredrik Christenssons parti eller regeringen vill ändra på. Däremot har vi olika vägar till målet. Den väg till målet som Fredrik Christenssons parti, Centerpartiet, tillsammans med de övriga tre borgerliga partierna prövade under föregående åtta år, visade sig funka relativt väl, till en viss grad. Men man nådde bara till just den graden.

Som statsråd med ansvar för bostads- och stadsutvecklingspolitiken menar jag att vi nu måste ta nästa steg. Vi ska fortsätta att jobba med regelförenklingar. Jag bereder för närvarande ett lagförslag på departementet som handlar om att se över instansordningen för att skynda på överklagandeprocessen. Där skulle vi kunna kapa många dagar. Och varje dag är viktig, för varje dag som ett ärende förlängs är en dag extra då en student får sova över hos en kompis, kanske tälta eller, vilket är ännu värre, tacka nej till en utbildningsplats. Detta skapar hinder och bromsar utvecklingen, eftersom människor som vill studera inte kan göra det, åtminstone inte med den inriktning de vill. Det är ett hinder för utvecklingen både för individen och för vårt land.

Dessutom hindras arbetsmarknaden när företagen inte hittar bostäder åt sina nyanställda, som då tvingas tacka nej till att bli anställda i just det företaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har mot bakgrund av Telia Soneras verksamhet i Eurasien frågat mig om det går att vara ett bolag i statlig ägo och samtidigt verka på den marknad som man nu gör och vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra korruption i de svenska statliga bolagen framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har höga förväntningar på alla statligt ägda bolag och vill att de ska agera föredömligt inom området hållbart företagande. Vi förväntar oss att bolagen följer internationella riktlinjer såsom FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, OECD:s riktlinjer för multinationella företag och principerna i FN:s Global Compact.

Telia Sonera verkar på marknader med höga risker. Bolagets nuvarande ledning och styrelse har ärvt denna verksamhet. Vi uppmuntrar Telia Soneras arbete med att hantera de utmaningar som finns, och vi börjar också se effekterna av det arbetet. Bolaget har ökat transparensen och har gjort genomgripande förändringar, inte bara på ledningsnivå utan även i andra delar av bolaget.

Men att vi börjar se effekt är inte samma sak som att alla risker hanterats. Det här är ett arbete som tar tid, och bolaget kommer att fortsätta att möta utmaningar på dessa marknader. Vi följer bolagets arbete noga.

Som ansvarig för ägarfrågorna ser jag som en av mina viktigaste uppgifter att upprätthålla allmänhetens förtroende för de statligt ägda bolagen. Som näringsminister är jag dessutom mån om att även det övriga näringslivet fortsätter på den inslagna vägen.

Flera av de svenska bolagen är duktiga på att hantera hållbarhetsrelaterade risker och även på att identifiera och arbeta med möjligheterna. Affärsetik och antikorruption står högt på agendorna och fortsätter att vara utmanande frågor såväl utomlands som i Sverige.

För de statligt ägda bolagen har vi bland annat förtydligat vad det kan innebära att agera föredömligt inom områdena antikorruption och affärsetik genom att i statens ägarpolicy hänvisa till Institutet mot mutors fastställda kod om gåvor, belöningar och andra former av förmåner i näringslivet.

Regeringen har höga ambitioner när det gäller hållbart företagande och vill spela en tydlig roll för att driva på och skapa förutsättningar för att hela näringslivet ska gå i rätt riktning, både på hemmaplan och ute i världen.

Hållbart företagande är ett område där vi avser att tydligt höja ambitionen. Den 24 augusti lanserade regeringen en nationell handlingsplan för att genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Vi kommer också att överlämna en skrivelse till riksdagen om hållbart företagande inklusive antikorruption - den första någonsin på detta tema.

Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Det är bra att näringsministern uttrycker regeringens höga ambitioner inom området hållbart företagande och att man förväntar sig att bolagen följer de internationella spelreglerna.

Jag ser det som en fortsättning på det arbete som är gjort. År 2007 var Sverige under alliansregeringen första land i världen att införa GRI-rapporteringen, den internationella standarden för hållbarhetsrapportering utifrån utmaningar och hur man agerar för att leva upp till riktlinjer och ägarpolicy.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det följdes 2012 av att det togs nya steg för att stärka hållbarhet som en viktig angelägenhet. Regeringen lyfte då in frågan om bolagsstyrningen genom att ge styrelsen i uppdrag att utarbeta strategiska hållbarhetsmål. Redovisningen från bolaget innehöll mycket, bland annat policyer för etik, jämställdhet och miljö samt miljöledningssystem enligt IFRS, International Financial Reporting Standards. Man lämnade också en hållbarhetsredovisning enligt GRI.

Som näringsministern var inne på i sitt svar finns också en handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter.

Tar vi in Telia Sonera i detta verkar bolaget, precis som näringsministern säger, på marknader med hög risk. Det är bekymmersamt. Även om näringsministern tar upp att man ser effekter säger han också att man kommer att fortsätta att möta utmaningar på dessa marknader.

I och med det fortsatta arbetet med hållbarhetskriterierna är det tufft att som statligt bolag befinna sig på en högriskmarknad. Det är tufft för alla bolag och företag, men det ställer extra höga krav på de statliga bolagen.

Telia har tidigare väckt reaktioner i vårt land, bland annat i Stockholm när det gäller muthärvor. Det kommer att vara stort tryck från opinionen, och världen blir bara mer och mer komplex för varje dag som går.

Frågan om åtgärder för att förhindra korruption inom svenska statliga bolag framöver besvaras med att bolagen kommer att fortsätta möta utmaningar. Men eftersom marknaderna i Asien är vanskliga skulle jag vilja ha lite fler tankar om hur det ser ut och om möjligheterna att verka där.

Herr talman! Som huvudägare har regeringen ett tydligt ansvar för att bolaget styrs på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt. Vi ska vara en kunnig och engagerad ägare som samarbetar med andra ägare och för en dialog med framför allt styrelsens ordförande.

Ägarens viktigaste uppgift är att tillsätta en bra styrelse. Vi känner stort förtroende för den nuvarande styrelsen och ledningen. De tar ett stort ansvar för just hållbarhetsfrågor och har förändrat bolaget i en riktning som vi anser vara positiv. Man har också fått beröm, inte minst från de delar av civilsamhället som har granskat Telia. De ser att det har tagits initiativ. De förväntar sig säkert mer, men Telia Soneras nuvarande ledning har ändå bedrivit ett mycket målmedvetet arbete för att hantera detta.

Jag garanterar interpellanten att vi för en kontinuerlig dialog med bolaget om hållbarhetsfrågor. Det står överst på agendan i varje ägardialog vi har med Telia Sonera när vi träffar bolaget på olika sätt.

Låt oss dock komma ihåg att det är svårare när man har ärvt en verksamhet. Det är svårare att agera i ett läge där man som bolagsledning och styrelse har en verksamhet på plats som man måste hantera. Att pröva ett nytt avtal eller en ny marknad och kunna göra egna investeringar eller ta egna beslut framåt är lättare än att hantera en verksamhet som de facto redan finns och där avtal är reglerade och man är inne i affärsrelationer som man inte har styrt över själv.

Det är en relevant fråga som ställs, och den ställs gång efter annan: Bör bolaget över huvud taget vara kvar på svåra marknader? Det innebär ju stora risker för korruption i ett antal av dessa länder. Men på vilka marknader företaget ska vara aktivt är en kurspåverkande fråga och inte något som jag som ägarrepresentant bör resonera om, för då kan jag påverka kursutfallet för bolaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I första hand är det en fråga för styrelsen. Om det är styrelsens ansvar att fatta kloka beslut och styra bolaget i rätt riktning bör styrelsen fatta dessa beslut.

Den nuvarande ordföranden har inte varit med och fattat de beslut som ledde till dessa marknader. Låt mig citera vad Marie Ehrling har sagt i denna fråga tidigare: "Vår slutsats . att det skett en del saker och transaktioner som inte var etiska och som inte nuvarande ledning och styrelse kunde ställa sig bakom."

Det säger något om att den nuvarande styrelsen har en annan inriktning på verksamheten än den tidigare styrelsen hade. I det arbete styrelsen gör är man besjälad av att försöka visa transparens och öppenhet.

Som jag sagt till kammaren tidigare tror jag inte att vi har sett den sista skandalen kopplad till dessa marknader. Förhoppningsvis gäller det inte nya affärstransaktioner utan gamla. Då förväntar jag mig att man på bolaget är så transparent och öppen man bara kan vara för att redovisa vad som har hänt, hur det har gått till och vad man avser att göra för att hantera situationen så ansvarsfullt som möjligt.

Herr talman! Låt mig börja med styrelsen. Jag upplever också att vi har gjort en resa från det läge där vi befann oss för något år sedan. Man har bytt ut personer, och det har hänt saker och ting. Men de har fått ärva det de har, och de sitter med den ram de har. Det är i den kontexten jag tänker. Kan ett statligt bolag i framtidens Sverige verka med de ramar de har som inte andra bolag har? Det är frågan.

Jag förstår näringsministerns svar att han inte ska spekulera så att han stör marknaden. Det ska han absolut inte. Men det är viktigt att hålla frågan levande och hela tiden fråga om vi är på rätt kurs eller om vi ska göra något annat i stället.

Vi ska absolut ha transparens och öppenhet. Det skrev jag också i min fråga, och jag förväntar mig att det är transparent och öppet. Det känner jag att det är i och med att utskottet har besökt Telia och ska dit igen. Vi kommer alltså att hålla frågan öppen.

I sitt svar hänvisar näringsministern till handlingsplanen för mänskliga rättigheter som kom i måndags. Jag har läst den, och jag ska läsa den igen. Den är bra, men den är inte juridiskt bindande. Det mesta rör företag och kommuner, men det står också lite om de statliga bolagen.

Med tanke på detta undrar jag: Hur kommer man att följa detta i FN? Det är ju bara fem stater plus Sverige som har gjort detta eller är på gång. Har regeringen för avsikt att sätta in detta i ägardirektiven?

Herr talman! Jag är tacksam över att vi har en interpellationsdebatt om detta. Telia Sonera är ett viktigt bolag för Sverige på flera olika sätt. Det har bidragit till och investerar fortfarande kraftigt i utbyggnaden av kommunikationer i Sverige. Det är ett otroligt viktigt bolag för Sverige, men det har också stor påverkan utanför vårt lands gränser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi är en av ägarna i bolaget, men vi är inte ensam ägare. Det är därför viktigt att vi följer vad det gör. Jag tycker att det är kul att vi ändå verkar ha en positiv analys av vad den nuvarande ledningen har gjort och vilken väg de har valt.

Det är viktigt för dem att känna vårt stöd men också de starka förväntningar som den svenska staten har som ägare på att detta inte är frågor som vi hanterar lättvindigt. Vi tycker att de är en central del av verksamheten och att det krävs att man fortsätter att jobba på den inslagna väg man har valt.

Det är också viktigt att konstatera att Telia Sonera i dag har som policy att löpande kommunicera oegentligheter som identifieras i leverantörskedjor. De är även initiativtagare till viktiga branschdialoger. De försöker alltså inte bara hantera sitt eget bolag utan också andra telekombolags verksamhet på sådana marknader.

Man försöker att jobba ihop om code of conduct och hur sådana frågor ska hanteras. Det är viktigt att inte bara titta isolerat på ett bolag. På dessa marknader kommer det att krävas förändringar också av andra bolag.

I våras bjöd Näringsdepartementet in ordförandena i de stora institutionella ägarnas bolag på börsen för att diskutera affärsetik. Det var alltså ordförandena i de statliga bolagen. Utgångspunkten var lärdomarna från Systembolaget, Skanska och Telia Sonera och att sprida kunskaperna från Telia Sonera - vilka nitar man har gått på och vilka misstag man har gjort - till andra statliga bolag så att de förstår vad man bör tänka på, hur man bör navigera och vad man inte får ta för givet när man befinner sig på marknader eller har problem med risker av den här typen. Vi försöker alltså att agera proaktivt kring detta.

När det gäller handlingsplanen för mänskliga rättigheter förväntar vi oss redan att de statliga bolagen följer den, så det är ingen ny fråga för dem. Det som är nytt är att vi säger att vi också har förväntningar på att privata företag respekterar mänskliga rättigheter i sin verksamhet.

Vi är det sjätte landet i världen som har antagit en sådan nationell handlingsplan, och fler länder driver nu på för en ratificering. Det är en positiv väg för Sverige, men det är också positivt för svenska företag.

När jag talar om exportstrategi och när svenska företag beskriver sin relation på andra marknader säger vi ofta att de inte bara säljer sina varor och tjänster utan också sin trovärdighet i form av ett svenskt bolag. Vi har en låg acceptans för korruption, vi uppfattas som öppna och transparenta och vi har stort fokus på hållbarhet i svenska bolag, generellt sett. Jag tror att det kan gynna svenska företag långsiktigt att tänka igenom riskerna innan man ger sig in på marknader med stora utmaningar.

Det var förväntningarna på företagen. Den andra delen av den nationella handlingsplanen är att vi som stat tar ett större ansvar, både när det gäller att respektera mänskliga rättigheter i Sverige och att, exempelvis via ambassader, ge stöd och hjälp till företag som funderar på att ge sig in på vissa marknader.

Herr talman! Näringsministern var först inne på Telia Soneras del i det svenska samhället. Visst finns där en samhällsfunktion som är viktig. Det får hanteras på ett annat sätt, om man nu gör något val.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tänker på AP-fonderna. Ministern var inne på att man jobbar i en kontext i andra länder. Då har man sagt: När är det dags för exit? Vad är det som gör att ett bolag är där? Påverkar det de gör där en hel nation på ett annat sätt?

Jag tycker att det är bra att svenska företag är med. Det har funnits kritik mot att de är det till stor del, men det är också en väg framåt då de faktiskt påverkar andra att göra något annat. Man får se om och när en sådan exit blir aktuell.

Om vi backar bandet lite är denna debatt inte ny, utan vi hade den också under den förra perioden. Sådana frågor kommer alltid upp, och de ska hanteras. Under finansmarknadsminister Peter Norman diskuterades Telia Sonera fram och tillbaka. Frågan behöver hållas levande. Då tänkte regeringen, i alla fall enligt Peter Normans utsaga: Är det möjligt att med dessa ramar göra det man gör i den kontext man lever i? Det var väl bara en tanke ut för att tänka vidare.

Nu byter vi lite fokus och går in på handlingsplanen för mänskliga rättigheter, men det gäller ju näringssidan. Visst finns det företag i Sverige. Jag tror också att hållbarhet är något som människor kommer att köpa. Ibland når politiken inte fram medan företagen gör det, såsom Puma. Vi har företrädare på idrottssidan som kan sprida saker och ting så att folk använder skor som är hållbara och så vidare.

Ett exempel i Sverige är Tailor Store, som planterar skog och bygger byar. De säljer skjortor, och de har hela kedjan med anställning och ansvar. Jag ser positivt på den utvecklingen för företagande.

Jag hoppas att det håller sig nu med bolagen, och jag kommer att följa frågan noga.

Herr talman! Frågan kommer att och måste fortsätta att diskuteras. De statliga bolagen ska agera föredömligt, och det ställer ökade krav på statliga bolag jämfört med privata företag. Svenska folket förväntar sig att statliga bolag sköter sig och på ett ansvarsfullt sätt hanterar de risker de kan stöta på.

Jag kan garantera att vi kommer att behålla hållbarhetsfrågorna högt på agendan och ha dem i vår dialog, inte bara med Telia Sonera utan även med de andra statliga bolagen.

Det kommer säkert att inträffa problem i något statligt bolag. Någon kommer att göra fel. Det kommer säkert att inträffa även under den här mandatperioden, men då är det viktigt att man är transparent och öppen och agerar på ett sätt som gör att man skyddar bolagen.

Ytterst hanterar man svenska folkets tillgångar. Det är den andra delen av ekvationen. Man kan verkligen ifrågasätta om det var klokt att ge sig in på alla dessa marknader med de risker det innebar. Nu gjorde man det, och man har hanterat situationen.

Nu jobbar vi så pass nära bolaget att jag skulle bli väldigt förvånad om Telia Sonera eller något annat statligt bolag skulle ge sig in på en väldigt märklig marknad utan att tala med oss som ägare först och ha en dialog om det. Vi försöker jobba så nära bolagen att vi är informerade om vad som händer. Man kan fundera på varför man hamnade i den situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan om man ska vara kvar på eller lämna en marknad handlar ytterst om att hantera tillgångarna ansvarsfullt så att svenska folkets tillgångar sköts på ett bra sätt. Det är flera saker man måste tänka på i denna fråga.

Jag välkomnar verkligen interpellationen och tackar för den.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Boriana Åberg har frågat mig om jag kommer att verka för att det genomförs en översyn av konkurrenslagen.

Bakgrunden till Boriana Åbergs fråga är att hon anser att Kriminalvården inte omfattas av dagens lagstiftning. Boriana Åberg har hänvisat till att Kriminalvården säljer tvätteritjänster i konkurrens med privata leverantörer och att Sveriges Tvätteriförbund och Svenskt Näringsliv nyligen har tagit fram en rapport där man har granskat åtta upphandlingar och kommit fram till att i dessa upphandlingar var Kriminalvårdens pris 16 procent billigare än de privata företagens snittpris.

År 2010 trädde nya bestämmelser i konkurrenslagen i kraft som innebär att domstol kan förbjuda offentliga aktörer att tillämpa konkurrensbegränsande beteenden när de säljer varor eller tjänster på marknaden.

Tillsyn enligt konkurrenslagen utövas av Konkurrensverket, och företag som anser sig utsatta för ett konkurrensbegränsande beteende kan alltså anmäla det till Konkurrensverket, som har möjlighet att väcka talan i domstol om förbud enligt bestämmelserna. Om Konkurrensverket beslutar att inte ingripa har berörda företag möjlighet att själva gå till domstol för att få ett förbud mot beteendet.

Vad gäller Boriana Åbergs påstående att Kriminalvården inte skulle omfattas av nuvarande konkurrenslagstiftning kan det konstateras att Kriminalvårdens säljverksamhet omfattas av konkurrenslagstiftningen, men det skulle vara fel av mig att föregripa en eventuell rättslig prövning av verksamheten.

Även om Kriminalvårdens försäljning av tvätteritjänster inte har prövats i domstol kan vi se att det nu har börjat växa fram praxis avseende de nya bestämmelserna i konkurrenslagen. Den senaste domen gällande de nya bestämmelserna kom så sent som den 10 juli i år, och det ligger för närvarande ytterligare två mål för avgörande i Marknadsdomstolen.

Regeringen följer noga utvecklingen av praxis men ser för närvarande inte någon anledning till en ny översyn av konkurrenslagens bestämmelser om offentlig säljverksamhet.

Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret.

Det är fem år sedan konkurrenslagen reviderades för att förhindra att privata företag utsätts för osund konkurrens från myndigheter, landsting och kommuner. Syftet med lagen är det inget fel på; det säger sig självt att offentlighetssfären inte ska använda skattemedel till att erbjuda tjänster till orimliga priser och på det sättet slå undan benen på privata företag. Dessvärre är det skillnad mellan intention och verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trots lagändringen fortsätter Kriminalvården med vad man skulle kunna kalla aggressiv marknadsföring. Kunderna uppvaktas med snygga broschyrer och varuprover, och myndigheten har en tjusig hemsida där det bland annat står: "Behöver du en hjälpande hand eller kanske flera hundra? Med rationella system för tvätthantering antar KrimProd utmaningen att lösa dina bekymmer. Rustade med lång tradition, genuin kunskap, datastyrda sorteringsband och effektiva maskiner kan vi garantera kapaciteten." Ja, vem kan motstå detta erbjudande - som dessutom följs av betydligt lägre priser?

Herr talman! 80 procent av företagen i tvätteribranschen är små, med mindre än tio anställda. De kan inte erbjuda flera hundra hjälpande händer eller kosta på sig investeringar i maskiner i miljonklassen. Jag har träffat företagare som har förlorat kunder till Kriminalvården, och jag har träffat företagare inom tvätteribranschen som drar sig för att delta i upphandlingar där Kriminalvården har lämnat anbud. Det är riktiga företag, med riktiga anställda - anställda som ska ha avtalsenlig lön. Företagarna ska betala arbetsgivaravgifter, till skillnad från Kriminalvården som har personalkostnader på ca 17 kronor i timmen.

Företagen inom tvätteribranschen, vars kunder aktivt bearbetas av Kriminalvården, kan inte vänta på att praxis utvecklas. De har det kämpigt redan nu. Riktiga företag går i konkurs, och riktiga jobb går förlorade. Därför skulle jag vilja fråga näringsministern vad hans råd är till de företag som drabbas i dag.

Herr talman! Först vill jag återigen bara klargöra, vilket jag nämnde i interpellationssvaret, att en utgångspunkt i interpellationen är att Kriminalvården inte skulle omfattas av nuvarande lagstiftning. Det gör den dock. Kriminalvården är nämligen en offentlig aktör, och dess tvätteriverksamhet omfattas därmed av konkurrenslagens bestämmelser om offentlig säljverksamhet. Men det är rätt på det sättet att någon rättslig prövning av Kriminalvårdens tvätteriverksamhet inte har skett. Vi vet alltså inte hur domstolarna skulle döma eller besluta i det här fallet.

I den lagstiftning den förra borgerliga regeringen lade fram var det inte bara fråga om att det fanns möjlighet att förbjuda viss verksamhet om den begränsade konkurrensen. Det fanns också en formulering i propositionen som löd så här: "En väsentlig utgångspunkt för regeringens förslag är att det vid tillämpning av konfliktlösningsregeln måste vara möjligt att ta hänsyn till andra allmänna intressen än konkurrensintresset som kan uppväga den konkurrenssnedvridning beteendet kan ge upphov till."

Jag uppfattade att Moderaterna var väldigt noga med att man inte skulle göra en lista över vilka verksamheter som skulle kunna vara av allmänintresse. Man ville i stället invänta domstolens praxis innan man gjorde sådana uttalanden. Jag uppfattar nu att Moderaterna kanske inte vill invänta domstolens praxis av den lagstiftning man bara för något år sedan hävdade skulle träda i kraft och där domstolens praxis skulle bli gällande innan man diskuterade hur gränsdragningen såg ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med tanke på att den moderatledda tidigare regeringen ändå skapade en lagstiftning som innebar att det fanns vissa allmänna intressen som skulle kunna ta bort lagstiftningen tror jag alltså att det är viktigt att det också prövas i lagstiftningen. Jag kan inte bedöma om Kriminalvårdens verksamhet är ett sådant, men jag skulle vilja fråga inte minst Moderaterna vilka exempel det finns på detta allmänna intresse som skulle kunna uppväga den konkurrenssnedvridning beteendet kan ge upphov till. Det måste väl finnas en anledning till att detta skrevs in i den lagstiftning vi nu har.

Herr talman! Det som är obestridligt är att Kriminalvården agerar på ett sätt som inte är förenligt med god affärssed. Man har lägre kostnader för sin arbetskraft, och i upphandlingar erbjuder man priser som ligger under de normala. Vanliga företagare, som inte har staten som garant bakom sig, kan alltså inte konkurrera utan tvingas slå igen.

Konkurrens från statliga myndigheter, kommuner och landsting är ingen ny företeelse. Det har varit ett stort bekymmer för många branscher länge, och just därför kom ändringarna 2010. Det är alldeles rätt att man ska invänta domstolspraxis, men man kan också se inom andra områden att det ibland blir så att lagar behöver revideras när det i domstol visar sig att de inte är så verkningsfulla som man hade hoppats.

Ett sådant fall är just det näringsministern refererar till. Näringsministern hänvisar till praxis i den senaste domen i Marknadsdomstolen, där Konkurrensverket förlorade mot Strömstads kommun. Strömstads kommun äger och driver en badanläggning med gymverksamhet, träningslokaler och en spaanläggning.

Själv tycker jag att detta beslut skapar en olycklig praxis. Kommuner ska inte ägna sig åt att driva spa- och badanläggningar, utan kommuner ska först och främst satsa på kärnområdena - skola, förskola, handikapp- och äldreomsorg. Skattepengarna ska inte gå till att kväva näringslivet. Jag förstår att näringsministern inte kan kommentera det enskilda fallet, men eftersom Konkurrensverket förlorade målet är det för mig uppenbart att konkurrenslagen behöver förtydligas.

Om vi ska återgå till tvätteribranschen kan jag säga att tvätterinäringen är en instegsbransch där unga, nyanlända och lågutbildade får sina första jobb. Sverige behöver massor av instegsjobb. Jag undrar vad ministern tror att Kriminalvårdens konkurrens har för inverkan på dessa jobb.

Herr talman! Vi har en ny lagstiftning sedan 2010, och den har bevisligen resulterat i ett antal domstolsprocesser. Den nya lagstiftningen har alltså uppenbarligen viss effekt - man prövar om det är rätt eller inte rätt och om det är konkurrenshämmande eller inte.

Konkurrensverket har än så länge väckt talan i sex fall av misstänkt konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet. Ibland har de fått rätt, och ibland har de inte fått rätt. Det är väl så det brukar gå till i en lagstiftningsprocess där domstolarna utvecklar en praxis och bedömer från fall till fall hur verksamheterna och förutsättningarna har sett ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag har lite problem med är att Moderaterna, när de skrev propositionen, sa att det fanns allmänintressen som kunde göra att konkurrenslagen faktiskt skulle kunna åsidosättas. Jag har fortfarande inte hört några exempel på dessa allmänintressen.

Utan att gå in i det här fallet kan man ju tycka att det kan vara ganska bra om personer som avtjänar ett fängelsestraff gör någonting under tiden de sitter i fängelse. Man kanske jobbar eller gör en insats. Är det då helt uteslutet att fångar ska få jobba under sin tid på anstalt? Det är en fråga man måste ställa sig om man ska se på helheten.

Jag tycker att det är bra att domstolarna får pröva var gränserna ska gå. Men i den lagstiftning som prövas ska man också väga in det allmänintresse som kan finnas i en verksamhet. Jag har fortfarande inte hört Moderaterna argumentera för och motivera vad det här allmänintresset är och när det ska tillämpas. När propositionen lades fram ville ni inte lista vilka allmänintressen som skulle förekomma. Ni hänvisade då till domstolspraxis. Nu kommer domstolspraxis, och nu hänvisar ni till att vi ska lista vilka saker som inte ska vara allmänintresse. Jag undrar när allmänintresset kommer att bli tydligt för Moderaterna. Det är ändå en del av lagstiftningen som ska prövas.

Herr talman! Det är ingen tvekan om att fångar ska ha en meningsfull sysselsättning medan de avtjänar sitt straff, så att de ska kunna rehabiliteras och återanpassas till ett vanligt liv. Det är ingen i denna kammare som har någon annan åsikt om det.

Däremot leder Kriminalvårdens agerande till att privata företag inom tvätteribranschen riskerar att drabbas av konkurs. Då försvinner arbetstillfällen för människor som redan nu har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden på grund av låg utbildning, brist på erfarenhet, språksvårigheter etcetera.

Den rödgröna regeringen säger sig värna om jobben. Man satsar miljarder - som i och för sig finansieras med skattehöjningar vilka i sig riskerar att slå ut tusentals jobb - på mer eller mindre konstlade jobb. Samtidigt slår man på detta vis undan benen på riktiga jobb i riktiga företag som inte har några skattesubventioner. Detta borde man titta på när man har makten. Jag tycker att Kriminalvården måste upphöra med den osjysta konkurrensen.

Herr talman! Målet med regeringens arbete på konkurrensområdet är att skapa förutsättningar för effektiv konkurrens. Det är viktigt med effektiv konkurrens, och den ska ske på sjysta villkor och i enlighet med de spelregler som gäller. Jag tror att det är viktigt för ett dynamiskt näringsliv att konkurrenskraftiga och entreprenöriella företag blir vinnare. Jag tror att det är långsiktigt bra.

Det är självklart att hela tiden följa upp och förbättra förutsättningarna för konkurrens. Till exempel tillsatte regeringen den 30 april 2015 en utredning om utökad beslutanderätt för Konkurrensverket när det gäller förbud mot konkurrensskadlig företagskoncentrering. Syftet är att ge Konkurrensverket större möjligheter att bekämpa konkurrensbegränsande samarbeten och missbruk av marknadsdominerande ställning. Frågan om konkurrens måste man följa hela tiden, för det finns risker att vissa aktörer tar sig friheter som begränsar konkurrens på ett sätt som inte är tillbörligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också viktigt att upprätthålla sjysta spelregler så att man inte får någon form av lönekonkurrens eller underbudskonkurrens, där vissa företag inte följer de spelregler vi har satt upp i Sverige, för det kan göra att vissa företag som rundar spelreglerna gynnas snarare än de företag som följer spelreglerna.

När det gäller just den här lagstiftningen, som trädde i kraft 2010, sker det nu en process där domstolarna prövar den och formar praxis. Det var tanken med lagstiftningen, och nu görs det. Mitt konkreta svar på frågan om vi vill göra en översyn av lagstiftningen är att vi inte vill göra det i det här läget, eftersom praxis fortfarande håller på att utformas av domstolarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Fredrik Schulte har frågat finansminister Magdalena Andersson om finansministern avser att förlänga företagens sjuklöneansvar med ytterligare en vecka, hur finansministern bedömer att höjda kostnader för anställdas sjukskrivningar kommer att påverka företagens benägenhet att nyanställa och hur finansministern bedömer att höjda kostnader för anställdas sjukskrivningar särskilt kommer att påverka företagens benägenhet att nyanställa människor som på grund av sjukdom stått långt ifrån arbetsmarknaden.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

I likhet med vad jag har framfört i en interpellationsdebatt i juni vill jag inledningsvis påpeka att det från regeringens sida inte finns några planer på att införa en tredje sjuklönevecka. Nu, liksom då, är jag dock av uppfattningen att det är angeläget att vid stigande sjukfrånvaro se över alla möjliga åtgärder som kan bidra till att få människor tillbaka i arbete och kan förhindra att nya sjukfall uppstår. Jag menar att det är viktigt att kunna diskutera olika aktörers ansvar i sjukskrivningsprocessen. Där är arbetsgivarna en mycket viktig part.

Alla berörda aktörer måste bidra om vi ska lyckas bryta utvecklingen. Arbetsgivarna har en central roll i att både förebygga anställdas sjukfrånvaro och svara för att åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Det finns tydliga belägg för att arbetsplatsen måste vara involverad för att en medarbetare som varit sjukskriven för psykisk ohälsa ska komma tillbaka på ett bra sätt, oavsett orsak till sjukskrivning. Det tycker jag är viktigt att hålla i åtanke.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med detta sagt vill jag samtidigt lyfta fram att det från årsskiftet finns en ny ersättning till arbetsgivare för höga sjuklönekostnader. Syftet med kompensationen är att minska den börda sjuklönekostnaderna kan utgöra, inte minst för de riktigt små företagen. Genom reformen beräknas ersättning bli aktuellt för dessa företag redan efter att arbetsgivaren har utbetalat sjuklön för två dagar per anställd och år.

Företagens börda har således minskat, dock i en annan form än genom borttagning av den andra sjuklöneveckan.

Herr talman! Välkommen tillbaka från sommaruppehållet!

Jag skulle vilja beröra det här med vallöften. Vallöften är, skulle jag säga, en central del av demokratin. När det vankas valrörelse går politiker och partier ut och möter väljarna med olika typer av löften om vad man vill göra under de kommande åren i det fall man vinner regeringsmakten. Då har väljarna en chans att ta ställning till vad de olika partierna lovar och säger att de ska göra och avgöra vad det är man tycker är bäst. Sedan, i den bästa av alla världar, genomför också regeringen den politik man gått till val på.

Under sina åtta år slog den tidigare alliansregeringen närmast rekord i att genomföra sina vallöften. Nästan 95 procent av de saker man lovade väljarna under de två valrörelserna 2006 och 2010 har man också genomfört. Man kan inte alltid genomföra allting. Ibland kan det vara så att de ekonomiska förutsättningarna förändras. Man kanske inte har ekonomiskt utrymme att göra det som man har lovat. Det kan inte ställas orimliga krav på att precis allting som har sagts också ska genomföras.

Det vi ser nu är nog det precis motsatta. Under den korta tid då de rödgröna suttit vid makten har man nästan slagit rekord i att bryta mot vallöften. Först lovade man att man inte skulle ändra ROT-avdraget. Nu har man ändrat ROT-avdraget. Man har lovat att inte höja skatten för vanliga inkomsttagare. Nu har man höjt skatten för vanliga inkomsttagare. De rödgröna har sagt väldigt tydligt att man absolut inte ska tumma på överskottsmålet. En av de första saker som finansministern gör är att deklarera att hon ska avveckla överskottsmålet. Man lovade att inte höja bensinskatten. Nu höjer man bensinskatten. Man sa att man inte skulle stoppa Förbifarten. Det första man gör är att stoppa Förbifarten. Först när vi i övriga riksdagen tvingar igenom en förändring accepterar man detta. Vad vi nu har är en regering som systematiskt bryter mot sina löften, som man inför ett demokratiskt val lovade väljarna att genomföra.

Men nu, herr talman, har man tagit det här med löftesbrott till en ny nivå. Under valrörelsen sa de rödgröna att man ville ta bort den andra sjuklöneveckan, då en arbetsgivare måste betala lön till en sjuk anställd i stället för att Försäkringskassan betalar sjuklönen. Nu, efter mindre än ett år vid makten, börjar man diskutera att inte bara strunta i att genomföra det här vallöftet, utan också göra det direkt motsatta, nämligen utöka företagens sjuklöneansvar.

Herr talman! Det är ett demokratiskt problem att Socialdemokraterna står i val och lovar dyrt och heligt att man ska göra en sak och sedan systematiskt struntar i att göra det och till och med gör det direkt motsatta, eller nu diskuterar det direkt motsatta.

Alla som lyssnar på socialförsäkringsministern hör hur hon glider på formuleringar och undviker att göra ett tydligt ställningstagande. Det är för att man inte tänker hålla vad man lovar. Man är så mån om att kunna klara av att bygga ut bidragssystemen och öka skatten för att det inte ska löna sig att arbeta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är någonting som kommer att slå mot svensk ekonomi. Det är också ett slag mot svensk demokrati att man så flagrant struntar i vad man lovade inför valet.

Herr talman! Jag tror nog att Fredrik Schulte precis slog rekordet i oseriösa inlägg vid en interpellationsdebatt som jag har varit med om under alla de interpellationsdebatter som jag varit med om när jag har stått i den här talarstolen. Det var check på den, Fredrik Schulte.

Först och främst måste jag få vara oerhört tydlig med att vi står i en interpellationsdebatt och att Fredrik Schulte håller ett valtal. Det tycker jag är väldigt intressant. Jag har svarat på den fråga som Fredrik Schulte har ställt i sin interpellation i mitt svar som jag precis redogjorde för.

Det är inte så att regeringen vid något enda tillfälle har framfört att vi har för avsikt att införa en tredje sjuklönevecka. Det stod jag senast i juni i den här kammaren och redogjorde för. Den oro som företagen möjligtvis nu kan känna över detta skapas av Fredrik Schulte med kollegor och bland annat också Annie Lööf som har framfört precis samma sak. Det är ingenting som har framförts av mig som socialförsäkringsminister vid något enda tillfälle. Regeringen har inte för avsikt att införa en tredje sjuklönevecka. Det har jag sagt gång efter annan.

Däremot tycker jag att det är oerhört olyckligt att man gör kammaren till en lekplats för politiskt käbbel i en tid där vi står här och på medborgarnas uppdrag har ansvar för de viktiga utmaningar som de har lagt i vårt knä. I det här fallet handlar det om att när jag kom in i höstas fick jag ta emot en nota från den borgerliga regeringen på en ökning av sjukpenninganslaget med 12 miljarder kronor. Det är en 50-procentig ökning som har pågått sedan 2010. Det försöker regeringen med stor seriositet nu ta sig an. Jag blir lite beklämd när man väljer att i stället vända detta till politiskt käbbel om en fråga som jag dessutom redan har svarat på.

När det handlar om vallöften, Fredrik Schulte, genomfördes den förändring av företagens sjuklöneansvar som vi utlovade under valrörelsen redan vid årsskiftet, vilket Fredrik Schulte mycket väl vet. Den modell som infördes var en modell som innebär att vi lättar på höga kostnader för främst små och medelstora företag för sjukskrivningarna.

I och med att vi löpande för en diskussion med arbetsmarknadens parter om hur deras behov och verklighet ser ut stod det under hösten väldigt klart för åtminstone mig att Svenskt Näringsliv med flera föredrog den modell som regeringen genomförde från årsskiftet just därför att den skapade lättnader för företagen redan under den första veckan, som inte minst för små företag är den största belastningen.

Att glida på sanningen på det sätt som Fredrik Schulte precis gjorde tycker jag är ovärdigt. Jag tycker dessutom att det sätter en nivå på debatten som är väldigt olycklig. Med den utmaning vi står inför med de ökande sjuktalen skulle jag snarare önska att det fanns en vilja till dialog om vad vi ska göra åt detta med tanke på att det oavsett vilken färg regeringen har inte är önskvärt för någon. Det är dåligt för den enskilde. Det är dåligt för den svenska staten. Det är dåligt inte minst för de företag som hamnar i en situation där de nu får stå med ökade kostnader för sjukskrivningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är tydligt att jag trampade på en öm tå. Det måste vara väldigt jobbigt för Socialdemokraternas företrädare att ha lovat dyrt och heligt en rad olika saker i valrörelsen. Sedan har man låtsats som att man inte behöver samarbeta med Vänsterpartiet och Miljöpartiet och har därmed tvingats till en massa eftergifter.

Det gäller till exempel RUT och ROT, bensinskatten och överskottsmålet. Det är klart att det är jobbigt. Det är klart att Annika Strandhäll blir upprörd och irriterad när man påpekar den typen av löftesbrott som är ett slag i ansiktet på väljarna när ni lovar en sak i valet och sedan gör det direkt motsatta.

En sak som jag tycker är intressant är formuleringen som Annika Strandhäll använder: Vi har inga planer på det. Det är precis den formulering som Magdalena Andersson använde för ett halvår sedan när hon sa: Jag har inga planer på att höja bensinskatten. Nu, herr talman, bara några månader senare står vi där, och man höjer bensinskatten.

När Annika Strandhäll säger att hon inte har några planer på att utöka företagens sjuklöneansvar betyder det antagligen att hon inte har några planer på att göra det under kommande månader. Vi lär få se ett sådant förslag. Det är ett förslag som går direkt på tvärs mot vad man lovade under valrörelsen.

Ett annat exempel på hur man glider på sanningen från Socialdemokraterna är att man i valrörelsen lovade att ta bort andra sjuklöneveckan. Nu säger man från Socialdemokraternas sida, precis som vi hörde: Vi har infört en lite annan modell för det. Företagen får komma och ansöka om pengar.

De flesta företagare är inte insatta i exakt vad det är för olika typer av stödsystem som finns och olika typer av bidrag de kan söka från Försäkringskassan. Det gör att stödet antagligen inte alls kommer att användas eller att användas i en väldigt liten omfattning. De flesta företagare är inställda på att sköta sin verksamhet och inte på att sätta sig in i alla olika typer av bidragssystem som politiken konstruerar.

Herr talman! Med det sagt är det viktigt att sätta frågan i ett historiskt sammanhang. Nu försöker Annika Strandhäll att sätta bilden av att vi hade kraftigt ökande sjukskrivningar sedan 2010. Man kanske ska påminna om hur det såg ut. År 2006, när Alliansen tog över, hade vi en halv miljon människor som var förtidspensionärer. Man hade under nästan tio års tid med Göran Persson som statsminister aktivt förtidspensionerat bort människor och aktivt sett till att få människor in i sjukskrivning.

Varför gjorde man detta? Jo, man gjorde det så att Göran Persson och de socialdemokratiska politikerna kunde stå och säga i tv: Titta, vi har minskat arbetslösheten. Man tog alla arbetslösa och gjorde dem sjuka. Det var en utveckling som vi vände på radikalt. Först blev det en ganska tydlig effekt. Men sedan var det ganska många människor som började komma tillbaka in i sjukförsäkringen. Det är den ökningen som vi nu ser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jämför vi 2015 med 2006 är det fortfarande radikalt lägre kostnader för sjukskrivningen. Det är därför som Annika Strandhäll försöker hitta på beskrivningen av att kostnaderna har ökat sedan 2010. Säg som det är! Jämför med 2006! Jämför med hur det såg ut när vi tog över efter er när ni hade gjort en halv miljon svenska människor förtidspensionerade.

Det handlar egentligen om att Socialdemokraterna sviker löften och att Socialdemokraterna för en politik som kommer att göra att fler människor fastnar i utanförskap och bidragsberoende.

Herr talman! Jag konstaterar att Fredrik Schulte fortsätter i samma oseriösa debattstil. Det kanske är signifikant för dig, vad vet jag.

Jag kan apropå ordning och reda dock konstatera att när regeringen tillträdde förra hösten var det inte bara så att man hade lyckats låta sjukförsäkringskostnaderna dra iväg med 12 miljarder. Det är vad vi talar om när du säger att jag står och hittar på. Det är en ökning med 12 miljarder från 2010 till hösten 2014. Vi talar alltså om 50 procent. Det är vad vi talar om. Dessutom kom vi in och fick ta över i ett läge där vi fick ett underskott på 75 miljarder i knät som en liten present från de borgerliga när de lämnade.

Det är den verklighet som vi hade att hantera. Det är också den verklighet vi har haft att hantera under både förra hösten och den senaste våren. Till detta ska också läggas att man inte bara lyckades låta sjukkostnaderna dra iväg med 12 miljarder under dessa år, utan dessutom samtidigt utförsäkra 100 000 individer. Det är inte heller sant att ökningen handlar enbart om de återvändare som har snurrat runt i systemet - en del nu för tredje gången - på grund av utförsäkringspolitiken. Det ökar, och har ökat, också i och med nya sjukfall och längre sjukfall.

Det gäller att också ha lite koll på fakta när man står och debatterar, Fredrik Schulte. Man kan inte bara dra lite politiskt käbbel. Ursäkta att jag säger det, men jag blir ganska upprörd.

När det handlar om den förändring för företagen som vi genomförde från årsskiftet gällande höga sjuklönekostnader var det ganska befriande att höra Fredrik Schulte egentligen såga detta jäms med fotknölarna, inte minst med tanke på att det var er regering som arbetade fram det förslag som vi sedan valde att genomföra nästan till punkt och pricka. Dessutom underkänner du uppenbarligen Svenskt Näringslivs och de andra arbetsgivarorganisationernas åsikter i detta fall. De var under hösten tydliga med att detta var det förslag som de trodde skulle stödja de små och medelstora företagen på bästa sätt.

Återigen: Det gäller att ha koll på fakta, Fredrik Schulte. Jag trodde att vi skulle stå här i en debatt om sjukförsäkringen och om företagens situation kopplat till att sjuktalen nu ökar, vilket för många, inte minst små och medelstora företag, är betungande. Vi som politiker har naturligtvis ett ansvar för att nu försöka vända på alla stenar som vi kan för att företagen ska kunna ha kvar sina medarbetare ute på arbetsplatserna friska och produktiva i stället för inne i vårt sjukförsäkringssystem.

Det hade jag önskat att debatten skulle ha kunnat handla mer om. Vi skulle ha kunnat ha en dialog om huruvida det vi gör i dag är tillräckligt. Vad behöver vi göra mer? Men några sådana öppningar bjöd inte Fredrik Schulte på, utan han föredrog att i stället hålla valtal i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Nu ska jag ställa en fråga till Annika Strandhäll, och jag sätter ganska mycket pengar på att jag inte kommer att få svar på den. Vet Annika Strandhäll vad kostnaden var för statens utgifter för sjukdom - ersättning till människor som är sjuka - år 2006? Svaret på frågan är 129,6 miljarder. I dag, 2015, uppskattar man den till 99 miljarder. Vi talar alltså om en diff på mer än 30 miljarder; vi har sett minskande sjuklönekostnader på 30 miljarder sedan 2006. 30 miljarder - det är ganska mycket pengar. Det är mer än alla valmanifest sammantaget för de rödgröna och Alliansen under denna mandatperiod.

När vi har sett en sådan radikal minskning - i Sveriges historia har man aldrig sett en sådan stor minskning av sjuklöneansvaret - står socialförsäkringsministern här i talarstolen och beskriver denna den största minskningen i historien som en stor ökning.

Ja, det har varit en ökning sedan 2010. Ja, det handlar i stor utsträckning om människor som kommer tillbaka. Men det är självklart också ett nytt inflöde, och det är självklart att vi ska föra en politisk diskussion och ha en dialog om hur vi ska stävja detta. Det ändrar dock fortfarande inte det faktum att den beskrivning av verkligheten som socialförsäkringsministern gör nästan ligger i paritet med att påstå att jorden är platt. Vi har alltså sett den största minskningen i Sveriges historia från 2006, och vi kommer inte att få något svar från socialförsäkringsministern där hon förklarar hur det har blivit så och hur det går ihop med den beskrivning som hon själv ger.

Herr talman! Jag kan försäkra Fredrik Schulte att jag har järnkoll på var de här siffrorna ligger någonstans. Jag ägnar mig dagligen och stundligen åt bland annat analyser av dessa siffror både bakåt i tiden och när det gäller vad som krävs framåt i tiden för att detta ska hamna på en anständig nivå.

Jag kan också tala om för Fredrik Schulte att under alla de år som du talade om när sjuktalen ökade förra gången var jag bland annat fackordförande för tjänstemännen i Göteborg. Under ett par år hade jag också det övergripande ansvaret för arbetsmiljöfrågor i Göteborgs stad. Jag kan tala om för Fredrik Schulte att jag väldigt väl känner till karaktären på detta och framför allt hur enskilda människor drabbas när sjuktalen stiger. Jag kan lova dig att jag har ägnat ganska många år av mitt liv just åt dessa frågor.

Det är också med sanningen överensstämmande, Fredrik Schulte, att den socialdemokratiska regeringen 2003 vidtog kraftfulla åtgärder för att få ned sjuktalen, som ökade i slutet av 90-talet bland annat på grund av finanskrisen och stora förändringar i den offentliga sektorn. Där var jag bland annat facklig och satt på den andra sidan bordet.

Omstruktureringarna gjorde att många, inte minst äldre kvinnor i offentlig sektor, slogs ut och behövde hanteras i andra system. Den socialdemokratiska regeringen införde ett halveringsmål, och sjuktalen hade börjat gå ned betydligt 2006 när ni tog över och sedan införde rehabiliteringskedjan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan inte påstå att detta har varit en av de mest givande interpellationsdebatter jag har stått i. Om Fredrik Schulte vill tala med Magdalena Andersson om bensinskatten tycker jag att han ska skriva en interpellation till henne.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Gunilla Nordgren har frågat mig om jag anser att det är tillfredsställande att förbunden, landstingen och kommunerna får vänta så länge på besked om medelsfördelningen från Försäkringskassan, vad jag avser att göra för att denna situation inte ska uppstå framöver och därmed möjliggöra en mer långsiktig planering samt om regeringen är beredd att öka medelstilldelningen till samordningsförbunden åren framöver.

Sedan 2004 är det möjligt för Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommunerna och landstingen att genom samordningsförbund vidta samordnade rehabiliteringsinsatser. Vid utgången av 2014 fanns det 85 samordningsförbund, vilka omfattar 240 av Sveriges 290 kommuner. Det finns planer på att bilda samordningsförbund i ytterligare kommuner. Det är positivt, då samordningsförbunden möjliggör individanpassade rehabiliteringsinsatser utifrån lokala förutsättningar. Det är angeläget bland annat för att motverka den ökade sjukfrånvaron.

För 2015 uppgår de statliga medlen för samordningsförbunden till 280 miljoner kronor. Försäkringskassan arbetar, i samråd med Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting, med att utveckla principer för medelsfördelningen mellan samordningsförbunden. Det är bra att sådana principer fastställs.

Jag är medveten om att det finns faktorer som Försäkringskassan behöver beakta, vilket innebär att medelstilldelningen för 2016 ännu inte har kunnat fastställas. Hänsyn behöver tas till hur många nya samordningsförbund som kommer att bildas. Den ekonomiska situationen för pågående samordningsförbund behöver beaktas. Dessutom lämnas besked om medelstilldelningen för kommande år i budgetpropositionen, som presenteras i september.

Regeringen avser att i budgetpropositionen för 2016 ge besked som framöver ger goda förutsättningar för samordningsförbundens verksamhet.

Herr talman! Jag får tacka för svaret från socialförsäkringsministern. Men jag är inte särskilt nöjd då jag inte tycker att jag har fått svar på mina frågor.

Som framgår av svaret och även av min interpellation finns dessa förbund i Sverige sedan 2004. De är tänkta att stärka samarbetet när det gäller rehabilitering mellan staten, i form av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, och landstinget eller regionen och en eller flera kommuner. Förbunden arbetar ofta med dem som är längst ifrån arbetsmarknaden och som således behöver mest hjälp. Bland de prioriterade grupperna finns till exempel unga under 30 år med aktivitetsersättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De första åren var det lite trevande. Men nu fungerar samarbetet på ett mycket bra sätt på många håll. Dessa förbund uppgår nu till ca 85 stycken och finns i 240 av landets kommuner. Det sker en ständig utveckling. Nya förbund startar, och andra slås samman.

Finansieringen ska, enligt lagen om finansiella förbund, vara en fördelning med 50 procent från staten, 25 procent från landstinget och 25 procent från kommunerna. Denna finansieringsform är lite komplicerad då den innebär att om någon av de ingående parterna ändrar sig - uppåt eller nedåt - påverkar det med omedelbar verkan. Det kan således slå både uppåt och nedåt i anslag. Denna ryckighet är ett problem.

Olika fördelningsmodeller har diskuterats under 2014 och 2015. Man har diskuterat olika mått och fördelningar och verkar ha kommit fram till en modell. De föreslagna modellerna har varit på remiss, ofta med kort svarstid över sommar och annat. Problemet är att man kommer med besked så här sent. Det senaste brevet jag har sett kom från Försäkringskassan i mitten av juni, strax före midsommar. Försäkringskassan skrev: Vi vill betona att de tidigare kommunicerade beloppen kommer att förändras, både uppåt och nedåt - med hänsyn till de många osäkerhetsfaktorer som råder i dagsläget.

Ska jag tolka svaret om medel framöver som att regeringen är positivt inställd till förbunden? Jag förstår att vi ej talar om direkta nivåer i form av miljoner kronor här. Jag talar om en inställning.

Man är dessutom oense om hur de nya fördelningsnycklarna fungerar med försörjningsmåttet och så vidare. Man vill införa en spärr på en minskning på 10 procent för att inte slå undan fötterna på de förbund som kommer att förlora. Det finns också siffror på att det då behövs en extra tilldelning på 36 miljoner.

Eget kapital är ojämnt fördelat. En del har samlat i ladorna och ej gjort av med alla tilldelade medel, vilket inte var meningen. De förbund som har gjort insatser har inte lika stora reserver, men det är de som drabbas av det nya systemet.

Försäkringskassan skickade ut remisser i december 2014 och i januari med olika modeller. I april skickade de ut en enkät där de begärde att förbunden skulle fråga kommunerna och landstingen om de kunde tänka sig att komma med mer pengar. Hur lätt är det?

Jag vill upprepa mina frågor. Anser ministern att det är tillfredsställande att beskeden kommer så sent och att den nya fördelningsmodellen eventuellt kan drabba olika förbund på olika sätt? Avser ministern att göra något för att påskynda processen framöver? Och ska jag tolka svaret som att regeringen är positivt inställd till samordningsförbundens allmänna verksamhet?

Herr talman! Jag vill tacka dig för interpellationen, Gunilla. Du pekar på en verksamhet som jag tror är väldigt viktig, inte minst för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. Jag ska inledningsvis försöka svara på dina frågor så gott jag kan och också säga något om min och regeringens inställning till samordningsförbunden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har stor förståelse för att osäkerheten i fråga om förutsättningarna för 2016 upplevs som besvärlig. Det är beklagligt att det har blivit så här. Jag har förstått att osäkerheten beror på de faktorer som Försäkringskassan nu behöver beakta för att vi ska få en så rättvisande och bra medelstilldelning som möjligt inför 2016.

Min förhoppning är att regeringens besked i budgetpropositionen för 2016 och Försäkringskassans fördelningsmodell ska ge bättre förutsättningar för långsiktig planering framöver. Jag vet att modellens utformning har fått både ris och ros. Och Försäkringskassan har under lång tid försökt inhämta samordningsförbundens synpunkter.

Jag tror dock att det är bra att en mer transparent fördelningsmodell utvecklas. Jag delar uppfattningen att det behövs. Det har saknats, och det har efterfrågats. Jag har förtroende för att Försäkringskassan nu väger in de synpunkter som har kommit fram under processen, för att fördelningsmodellen ska bli så bra som möjligt.

Det ser väldigt olika ut bland samordningsförbunden runt om i landet, precis som du pekar på. Jag har följt deras utveckling sedan uppstarten 2004 och vet att ett väl fungerande samordningsförbund - det finns flera exempel på sådana, bland annat ett i Göteborg - kan betyda oerhört mycket för de människor som man kan serva. Det visar också den undersökning som socialförsäkringsutskottet har gjort. När det fungerar väl får man väldigt goda resultat.

Likaväl som det finns samordningsförbund som fungerar bra, som till exempel det i Göteborg och på andra ställen, finns det samordningsförbund som fungerar mindre bra. Karaktären på verksamheterna kan också se olika ut över landet. Därför är den utveckling som vi nu ser bra; på vissa håll går man ihop och hittar nya modeller för att utveckla verksamheten.

Jag vet att det finns samordningsförbund som har sparat rejält med kapital i ladorna samtidigt som det finns de som går på knäna. Här är fördelningsmodellen alltså viktig.

Om man ser till den utmaning som jag refererade till i min tidigare interpellation när det gäller sjuktalen och ökningen av sjuktalen, inte minst den oro som jag och regeringen känner över de allt fler unga under 30 som på olika sätt går in i sjukskrivning, är min och regeringens uppfattning att samordningsförbunden har en viktig roll att spela framöver. Det finns stora utvecklingsmöjligheter genom den modell som samordningsförbunden företräder i dag.

Jag ser fram emot att förhoppningsvis vara en del i en dialog och ett arbete med att utveckla det arbetet framåt.

Herr talman! Det var glädjande att man ser positivt på verksamheten. Jag har själv jobbat i ett sådant förbund sedan 2008. Det kanske märks. Jag startade det som kommunalråd och sitter kvar där som ordförande.

Den här modellen är ett problem när det gäller minskningen på 10 procent. Den drabbar de förbund som har skött sig medan de som har samlat i ladorna kan använda det egna kapitalet nu när beloppet minskar. Det är inte bra.

Man är inte heller riktigt överens i fråga om försörjningsmåttet. Det kan slå väldigt olika. Det ser olika ut i olika kommuner. Just därför är det positivt att de är olika. Då anpassar man efter hur det ser ut på just den orten. Och fungerar det inte slår man ihop sig. Men här gäller det fasta belopp till en grundmodell. Det är ingenting för ett stort förbund, men det är jättemycket för ett litet. Det är därför jag har ställt frågorna. Nu skyndar man på arbetet och har inte hela tiden lyssnat på förbunden. Jag har varit med på konferenserna och tycker inte att man har lyssnat alltid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har en fråga till. Den gäller själva finansieringsformen som sådan. Jag nämnde innan att om Region Skåne, i mitt fall, plötsligt drar ned drabbar det på så sätt att kommunen måste minska sitt anslag och staten måste då minska sitt anslag. Kan man fundera på själva finansieringsformen? Då måste man skriva om lagen om finansiella samordningsförbund.

Det är en stel modell. Vi vill jobba med projekt som kanske varar under flera år. Det här med uppföljning är nämligen svårt. Har man kommit närmare arbetsmarknaden? Vad hade hänt annars? Vad är alternativet? Det här är mjukvara och väldigt svårt att följa upp.

Det är bra att systemet är transparent. Men hela finansieringsmodellen har inlåsningseffekter. Vi sitter där när Försäkringskassan säger: Nu har vi bestämt vad det ska bli. Jaha, men det kan ju inte bestämmas innan fullmäktige i landstinget och fullmäktige i kommunen har tagit sina block.

För att föra debatten lite framåt vill jag ställa frågan: Kan man tänka sig att titta på det här för att framöver hitta en lösning med två- och treårsplaner? Om man bara tillämpar ettårsplaner och får besked i november är det inte lätt att få igång projekten i januari. Sedan släpar det efter år efter år, så dessa människor hamnar i kläm. Tanken är ju att människan ska vara i centrum när man tvingar de olika myndigheterna att samarbeta, vilket tog lite tid innan det började fungera.

I budgeten för 2016 finns det en plan. Staten har anslagit 280 miljoner i ett antal år. Jag undrar om man kan titta på det här så att det blir en större möjlighet till långsiktighet för de lokala samordningsförbunden. Det är min fråga och vädjan.

Herr talman! Tack för kloka inspel! Jag förstår att det finns synpunkter på fördelningsmodellen, för den är inte enkel. Den modell som nu läggs fram är ganska komplicerad. Vad jag förstår ska det inför 2018 göras en ny bedömning av 10-procentsspärren utifrån de ekonomiska förutsättningar som då råder.

Jag håller med om att det är positivt att förbunden är olika. Jag tycker dock inte att den olikheten ska leda till att de inte är livskraftiga - om du förstår vad jag menar. Det gäller också att kvalitativt kunna leverera en bra verksamhet. Det är ändå en av styrkorna med samordningsförbunden, vilket också var en av tankarna från början. Det skulle vara nära, individanpassade insatser där man samlar sig kring individen och löser i många fall väldigt långvariga problem. Samarbetet har också visat sig fungera på många ställen.

När det gäller problemen med finansieringsmodellen kom jag, innan jag blev socialförsäkringsminister, i kontakt med samordningsförbunden på olika sätt. Efter att jag tillträdde som socialförsäkringsminister kan jag lova att vid de besök som jag har gjort på samordningsförbunden och på olika myndigheter har jag kommit i kontakt med handläggare som är oerhört besjälade av samarbetet inom ramen för Finsam. Men det har påpekats att det finns en brist i finansieringsmodellen på grund av kortsiktigheten. Det skapar också en osäkerhet med tanke på att de problem som man har att hantera handlar om att det är långvariga insatser som behöver göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Gunilla Nordgren lyfter upp detta med uppföljningen. Det är en brist i dag att det finns alldeles för dåliga verktyg för att man ska kunna följa upp det som du betecknade som mjukvara. Det gäller de små framstegen för en människa som kan innebära en helt ny verklighet för den individen samtidigt som det bara går att mäta om han eller hon gått till arbetet eller deltagit i studier. Jag delar verkligen interpellantens ingång om att det här finns saker och ting att göra.

Socialförsäkringsutskottet har haft en arbetsgrupp som har tittat på en del olika perspektiv. Innan jag kom hit i dag lovade jag att jag ska avvakta den behandling som ska göras i utskottet i samband med budgetprocessen innan jag gör några tvärsäkra uttalanden om innehållet. Men man säger bland annat att man har kommit fram till att det behövs en översyn av samtliga relevanta rehabiliteringsåtgärder för att klargöra gränsdragningar och respektive åtgärds målgrupp. Man föreslår alltså att det ska göras en lite större översyn.

Det här sättet att arbeta med individer som står långt ifrån arbetsmarknaden är väldigt klokt. Den här lagstiftningen har funnits ett tag, och det finns väl inga som helst hinder för att våga tänka gemensamt och eventuellt se över flera saker.

Herr talman! Tack för svaret! Den parlamentariska arbetsgruppen tillsattes ju under förra mandatperioden, och då satt jag i socialförsäkringsutskottet - nu sitter jag i miljö- och jordbruksutskottet. Vi pratade om detta med brist i uppföljning och myndigheter som pekar med hela handen. Men det är inte så lätt att veta vad som hade hänt om personen inte hade haft insatsen. Det handlar inte bara om Försäkringskassans förtjusande SUS, utan det handlar om en upplevelse för den enskilde.

Så jag hyser gott hopp om den parlamentariska gruppen, men jag skulle vilja lyfta fram ett problem och det är stelheten i finansieringsmodellen. Och då pratar jag inte om resursfördelningssystem, utan jag pratar om detta med 50-50, 25-25 och så vidare. Det skulle behövas en långsiktighet åtminstone på tre år, så att man vågar sätta igång ett projekt. Nu får man besked i november och kommer kanske igång med projekten i februari, och sedan rullar allting på.

Jag vill råda er att titta på själva lagen som sådan för att hitta en modell. Ibland är det Försäkringskassan som tar hand om pengarna även för Arbetsförmedlingens räkning. Sedan säger man: Vi kör bara med ettårsbudgetar. Men både kommun och stat har ju en budget och en plan. Man måste kunna ha den framförhållningen. Det är väldigt konstigt om det anslås 280 miljoner år efter år, och jag tror inte att någon i kammaren skulle vilja det, att gå från 280 till 0. Men det är hopplöst att få in i Försäkringskassans tänk. Man säger bara: Nu har vi beslutat det här. Sedan är det bara att invänta att landstingen och kommunerna har sina fullmäktigemöten och beslutar om pengarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett råd är att verkligen jobba med frågan och att ta det försiktigt med minimiregeln på 10 procent. Det kan vara för sent med 2018 för förbunden att bryta det samarbete som man har haft.

Herr talman! Återigen: Tack, Gunilla Nordgren, för kloka inspel! Det är alltid intressant att höra om detta när man har ett antal års erfarenhet av att väldigt konkret ha jobbat med den här verksamheten.

Utöver de svar som jag har gett här i dag kan jag säga att vi ser väldigt positivt på verksamheten i samordningsförbunden, inte minst med tanke på utbyggnadstakten och det intresse som finns. Man täcker nästan hela Sverige i dag, och det är en oerhörd resurs i sig. Dessutom vet jag att det finns flera - vilket har satt tryck på förbunden under de senaste åren - som vill bilda nya samordningsförbund, och det behöver vi ta höjd för.

Jag är inte på något sätt alls främmande för att ta till mig det som Gunilla Nordgren har framfört här nu om behovet av att se över lagstiftningen. Jag känner igen de synpunkter som du har framfört här i dag. Det är viktigt för oss att försöka se till att vi kan stötta samordningsförbunden så att de kan ha så väl fungerande verksamhet och goda förutsättningar som möjligt för att kunna möta den utmaning som de står inför, och då pratar jag om både långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna. Inte minst pratar jag om just den problematik hos den grupp som samordningsförbundens verksamhet är riktad till - personer under 30 år - som är ett bekymmer.

Jag stannar här och tackar för debatten.

Överläggningen var härmed avslutad.