Interpellationssvar - 2015-06-22

Herr talman! Jeff Ahl har frågat mig vad som föranledde regeringen att föreslå denna reform trots att den beräknas innebära en nettoförlust för 64 000 av våra äldre?

Regeringen har i 2015 års ekonomiska vårproposition aviserat att den i budgetpropositionen för 2016 avser att föreslå att takbeloppen i högkostnadsskyddet för hemtjänst höjs från 2016. En departementspromemoria om höjt avgiftstak har remitterats. Regeringen återkommer i höstens budget med sitt förslag.

I vårändringsbudgeten för 2015 har regeringen föreslagit ett antal satsningar som syftar till att stärka äldre kvinnors och mäns situation. Bland annat föreslås en satsning på ökad bemanning inom äldreomsorgen för att höja kvaliteten. En utökad bemanning bidrar till ökad trygghet och kvalitet för den enskilde inom äldreomsorgen. En stärkt bemanning kan skapa utrymme för personalen att tillbringa mer tid med den enskilde. Satsningen på bemanning föreslås finansieras delvis genom omprioritering av medel inom området, delvis med inkomstförstärkningar. Vidare föreslår regeringen att bostadstillägget för pensionärer höjs från och med den 1 september 2015. Bostadstillägget fyller en väsentlig funktion för pensionärer med låga inkomster, inte minst kvinnor. Dessutom har regeringen aviserat att den avser att investera betydande medel i investeringsstöd för äldrebostäder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den samlade effekten av regeringens förslag om höjt bostadstillägg och det remitterade förslaget om höjt takbelopp för maxtaxan inom äldreomsorgen innebär en ökad disponibel inkomst för 232 000 personer. En majoritet av hemtjänstanvändarna och framför allt de med lägst inkomst, varav majoriteten är kvinnor, kommer att vara opåverkade av förslaget om ett höjt avgiftstak.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation. Jag kan dock konstatera att svaret inte är riktigt tillfredsställande eftersom det inte tas hänsyn till den problematik som höjningen av taket vad avser hemtjänstavgifter innebär för våra äldre.

Det är viktigt att retorik och praktisk politik hänger samman när vi agerar i riksdagen och i regeringen. Om ett parti påstår sig värna de äldres rätt att leva ett värdigt liv är det viktigt att också visa det i praktisk politik. Det är föga solidariskt att man ger med den ena handen och tar tillbaka med den andra, framför allt när det slår mot de ekonomiskt mindre bemedlade i samhället.

Sammantaget innebär förslaget en nettoförlust för 64 000 av våra äldre. Det är de som har det ekonomiskt svårast, de som vrider och vänder på sina enkronor för att få ekonomin att gå ihop. Man kan konstatera att de äldre lovas en hel del inför varje nytt val. När valet väl är över sviker man alla löften man har gett. Som politiker är det viktigt att vara ärlig med sina prioriteringar och tydlig - både före och efter ett val - med var miljonerna och miljarderna hamnar när pengarna i statsbudgeten ska fördelas.

Staten beräknas spara 148 miljoner kronor med reformen. Det innebär att regeringen avser att spara in 148 miljoner på de pensionärer som har det svårast ekonomiskt. Därmed är frågan om regeringens retorik och praktiska politik hänger samman. Svaret på frågan blir såklart nej.

Intressant är att under samma utgiftsområde och till och med samma anslag, utgiftsområde 25 och anslag 1:1, återfinner vi en utgiftspost på 300 miljoner kronor i år. De pengarna är tänkta att gå till de så kallade papperslösa, till dem som uppehåller sig illegalt i Sverige, för att subventionera deras sjuk- och tandvård. Bland annat har vi den ökända tandvården för 50 kronor för dem som uppehåller sig illegalt i landet. Det är en summa som ingen av våra äldre någonsin kan tillskriva sig när de besöker tandvården eller sjukvården.

Frågan är om det är rimligt att regeringen gödslar med hundratals miljoner kronor, pengar som går till människor som befinner sig illegalt på svenskt territorium, när man samtidigt försämrar för tusentals äldre som vigt sina liv åt att få det här samhället att gå runt. I rimlighetens namn borde svaret också på den frågan vara nej.

Utifrån dessa faktum uppstår två följdfrågor till ministern. För det första: Varför föreslår regeringen försämringar för 64 000 av våra äldre, de som redan har det kärvt ekonomiskt, samtidigt som regeringen påstår sig ha en politik för dessa tusentals äldre? För det andra: Kan regeringen tänka sig att använda de 300 miljonerna, som ska gå till dem som befinner sig olagligt i Sverige, till att förhindra den osolidariska reformen vad avser taket för avgifter inom hemtjänsten och kanske i stället genomföra förbättringar inom densamma?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Jeff Ahl! Det här är ett förslag, det har ännu inte beslutats om det. Det är ute på remiss. 75 procent av de äldre kommer inte att beröras av förslaget. När det gäller maxtaxan i äldreomsorgen handlar det om dem som har de bästa pensionerna. Den infördes i ett läge när den skulle utgöra 5 procent av finansieringen av äldreomsorgen. Den andelen har sjunkit till 4 procent. Det är ytterligare ett skäl till att göra ändringen.

Jeff Ahl säger många fina saker. Han säger att retorik och praktisk politik måste hänga ihop, och han talar om ett parti som påstår sig värna de äldre. Sedan säger han: Äldre lovas en hel del inför varje nytt val. Men Jeff Ahl, vad gjorde ni i budgetomröstningen, när ni röstade emot regeringens proposition?

Sverigedemokraterna röstade bort 3 miljarder - 3 miljarder! - till äldreomsorgen. Jag har gått tillbaka och tittat i alla papper för att se om det verkligen var så att ni tyckte att en ökning av bemanningen var en viktig fråga. Ja, det står överallt att ni tyckte det. Ni lovade det i valrörelsen. Sedan röstade ni emot 3 extra miljarder till äldreomsorgen, förutom de 5 miljarder som nu kommer att gå till just bemanning i äldreomsorgen. Det vore mycket intressant att få din kommentar, Jeff Ahl, till hur ni kunde göra det, om det som du står och säger är sant.

Det här förslaget handlar helt enkelt om att uppnå de 5 procent som var avsikten när maxtaxan, eller taket, i äldreomsorgen infördes. Det kommer inte att beröra dem som har de sämsta pensionerna. Det kommer att beröra dem som har de högsta. Den stora majoriteten av de äldre kommer inte att beröras av förslaget om det blir verklighet. Förslaget är nu ute på remiss.

Herr talman! Socialdepartementet har skickat ut det på remiss. Där konstateras att 296 000 kan förvänta sig en genomsnittlig ökning med 1 200 kronor. Av dessa 296 000 kommer 64 000 inte att få en förbättring utan en försämring. Det räknar man med.

Att vi valde att rösta som vi gjorde i samband med att vi behandlade höstbudgeten är ganska enkelt. Vi sträckte ut handen till er, statsrådet. Ni hade möjlighet att tala med oss, att förhandla med oss. Om ni hade gjort det hade ni alla gånger fått igenom de förslag som ni föreslår. Eftersom vi har det system vi har, med en pensionsbroms som slår till titt som tätt, innebär det generellt sett ganska kraftiga försämringar för våra äldre.

Det som krävs för att förbättra för våra äldre rent generellt är att man tar bort hela den straffskatt som våra pensionärer har, det som gör att de har samma skattesats som vi som arbetar. Det är en självklarhet. Sedan måste vi såklart också öka garantipensionerna betydligt, vilket vi föreslagit i våra skuggbudgetar.

Vi väljer framför allt att prioritera. Det är lite grann det som det handlar om. Det är intressant att vi under samma utgiftsområde och samma anslag kan se att regeringen väljer att lägga 300 miljoner på dem som uppehåller sig illegalt i Sverige samtidigt som man försämrar för dem som arbetat hela sitt liv för samhällets bästa. Statsrådet väljer att inte svara på den frågan, vilket också är ganska intressant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen hade möjlighet att få igenom sin budget om man hade förhandlat med oss, eller åtminstone valt att tala med oss. Regeringen vill fortfarande lägga 300 miljoner på dem som befinner sig olagligt i Sverige i stället för på dem som arbetat hela sitt liv för samhällets bästa och nu tar ut pension.

Herr talman! Men, Jeff Ahl, ni har väl ansvar för vad ni lovar pensionärerna i valrörelsen? Ni valde att rösta emot 8 miljarder som vid det tillfället förslogs i budgetpropositionen för ökad bemanning i äldreomsorgen. Det var 3 miljarder mer än vad oppositionen föreslog, med det var det förslaget, 3 miljarder mindre, som ni röstade för. Det får du ta ansvar för! Det var du som tillsammans med ditt parti lovade att de äldre i Sverige skulle få de medlen. Det är inte mitt ansvar!

Det förslag som ni röstade på hade ungefär samma anslag till migration och integration som regeringens förslag och ändå gick ni på den linjen. Också det tycker jag att vi ska lägga på dig och inte på mig. Dessutom har regeringen sedan interpellationen ställdes definierat ytterligare en skattesänkning till Sveriges pensionärer, vilket alltså kommer att gynna de äldre.

Som jag sa berör förslaget inte 75 procent av dem som har hemtjänst. Jag kommer inte att ställa olika grupper mot varandra. Vi gör en rad satsningar som bland annat gäller bostäder. Det handlar om 3,2 miljarder som vi kommer att definiera inför budgetpropositionen. En av tre saker är stöd till äldrebostäder, men framför allt har vi den stora satsningen på bemanning i äldreomsorgen. 8 miljarder skulle det ha blivit under mandatperioden. Du röstade emot det förslaget tillsammans med dina kollegor, Jeff Ahl. Vi kommer att lägga fram en handlingsplan för kvalitet inom äldreomsorgen. Det kommer att gynna de äldre så att de får valuta för sina pengar.

Herr talman! Jag konstaterar återigen: Hade regeringen förhandlat med oss hade vi kunnat lägga fram skarpa förslag som gjort det betydligt bättre för våra äldre. Men det är fortfarande så att regeringen under den här mandatperioden inte har finansiering till att till exempel ta bort hela straffbeskattningen vad gäller våra pensionärer jämfört med dem som arbetar.

Totalt sett ger ni med ena handen men tar tillbaka med den andra. Det är symtomatiskt för den här regeringen hur man agerar. Man gynnar vissa grupper, i det här fallet till exempel dem som olagligt befinner sig på svenskt territorium och alltså inte har rätt att befinna sig här, men gör det samtidigt sämre för dem som har arbetat, gjort rätt för sig och hjälpt till att få det här samhället att gå runt. Åsa Regnér pratar om att man inte ska ställa grupp mot grupp, men det är precis det ni gör i er praktiska politik.

Vi har problematiken med pensionsbromsen. Totalt sett har pensionerna försämrats under en längre period, vilket gör att det såklart behövs kraftiga förbättringar för våra pensionärer. Det finns bara ett parti som budgeterar för kraftigt höjda garantipensioner och borttagning av hela straffbeskattningen av våra äldre, och det är vi. De smulor ni tillskjuter hjälper ingenting i det stora hela, när det de facto ändå blir en praktisk försämring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om ni bara gjort en så enkel sak som att bjuda in oss till förutsättningslösa samtal är det mycket möjligt att er budget hade gått igenom. Men i stället valde ni att lägga fram ett minoritetsförslag. Vi lever i en demokrati, och i en demokrati bör man förankra sina förslag hos majoriteten, för majoriteten bör rimligen styra över minoriteten och inte tvärtom. Det är regeringens ansvar att få igenom sin politik. Det är inte vår roll som oppositionspolitiker att låta er sitta vid ratten helt utan att förhandla med övriga partier i riksdagen.

Herr talman! Vi som politiker har ett jätteansvar för att genomföra det vi säger. Det står i alla era valdokument, på er hemsida och så vidare att ni vill satsa på bemanning i äldreomsorgen. Men när ni hade chansen röstade ni emot det. Det var sammanlagt 3 miljarder extra till äldreomsorgen - 8 miljarder under mandatperioden. Det vi talar om nu är en besparing på 150 miljoner. Vi får se vilken storlek det blir på det.

Jag är väldigt stolt över att ingå i regeringen och leda ett arbete för en bättre äldreomsorg med de äldre i fokus. Vi har sett till att det finns medel. Vi kommer också att följa upp detta arbete med en kvalitetsplan för äldreomsorgen. Detta står i regeringsförklaringen; så viktigt är det för oss. Vi föreslår även en skattesänkning för pensionärer, höjt bostadstillägg och ökade pengar till bemanning. Jag är stolt över den politiken.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Fredrik Schulte har frågat mig om jag och regeringen beslutat huruvida vi avser att verka för att ansluta Sverige till euroländernas initiativ att införa en skatt på finansiella transaktioner. Fredrik Schulte frågar vidare om jag anser att Sverige bör ansluta sig till eurozonens skatt på finansiella transaktioner. Fredrik Schulte frågar också om jag gör en annan bedömning än EU-kommissionen om att en skatt på finansiella transaktioner kommer att få en påtaglig negativ effekt på tillväxten.

Elva av EU:s medlemsländer deltar i ett fördjupat samarbete och diskuterar hur en skatt på finansiella transaktioner ska utformas. Sverige är inte ett av de elva medlemsländerna.

Det förslag som avsågs i kommissionens konsekvensanalys var en bred skatt på i stort sett alla finansiella instrument i alla medlemsländer. Hur det slutgiltiga förslaget från de elva medlemsländerna kommer att se ut vet vi ännu inte eftersom förhandlingarna fortfarande pågår. Sverige verkar för att den negativa effekten av det slutgiltiga förslaget ska bli så små som möjligt för icke deltagande länder.

Regeringen har inte för avsikt att verka för att Sverige ska ansluta sig till det pågående arbetet med en skatt på finansiella transaktioner inom EU. Regeringen följer det fortsatta arbetet i de elva medlemsländerna noga.

Herr talman! I Europa finns ett starkt tryck på att banksektorn ska vara med och bära en större skattebörda. Det är en utgångspunkt som jag delar. Banksektorn är underbeskattad. Frågan är hur man ska göra det på bästa sätt. I sin iver att komma till rätta med detta och mot bakgrund av att vi hade ett oansvarigt agerande från många banker under finanskrisen, som skattebetalarna fick rycka ut och rädda runt om i Europas länder, har man pressat fram detta förslag om att införa en finansiell transaktionsskatt i EU. Det är nu elva EU-länder som diskuterar att införa den.

Förslaget kommer att innebär att alla finansiella transaktioner i unionen kommer att beskattas. Det kommer att innebära att när AP-fonderna ska göra omplaceringar av sina värdetillgångar kommer de att få betala skatt på det. Det innebär att bankerna, när de ska låna upp pengar eller ändra sina tillgångsplaceringar, kommer att få betala skatt på det. Det innebär att vi kommer att få lägre avkastning på sparande och högre bolånekostnader för att kompensera detta.

Inte minst kommer det att leda till att investeringar som utländskt kapital vill göra här i Europa kommer att minska. Det är mycket bättre att göra den investeringen i länder där man inte har en finansiell transaktionsskatt. När EU-kommissionen tittade på effekterna av att införa en sådan här finansiell transaktionsskatt eller Tobinskatt, som det också heter, kom man fram till att det kunde röra sig om uppemot 1,5 procent i lägre tillväxt nominellt och strukturellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta skulle innebära kraftiga försämringar vad gäller Europas möjligheter att tackla de kommande utmaningarna i form av att kunna öka vårt välstånd, att kunna se till att parera demografiska förändringar och att kunna se till att fortsätta satsa på välfärden. 1,5 procent i lägre tillväxt är ganska allvarliga signaler. Ändå väljer många av Europas länder att gå fram med det här.

Från Alliansens sida har vi varit tydliga: Det här är absolut inte aktuellt. Från regeringens sida är det som i så många andra fall otydlighet som gäller. I Socialdemokraternas Europavalmanifest inför valet till Europaparlamentet 2014 stod att man ville införa denna finansiella transaktionsskatt.

Miljöpartiet, som också sitter i regeringen och som Socialdemokraterna måste förhandla med, är tydligt för detta förslag. Detta är inte första gången som vi hör finansministern stå här i talarstolen och säga: Nej, vi har inga planer på att göra det här. Sedan gör man det ändå, för man tvingas med kniven mot strupen från Miljöpartiet att fatta tokiga beslut.

Det är positivt att vi nu får beskedet från finansministern att det inte finns några sådana planer just nu. Men jag skulle vilja ha garantier för att regeringen inte kommer att verka för att gå med i den finansiella transaktionsskatten. Den skulle få så negativa konsekvenser för samhällsekonomin att det är angeläget att få ett besked från regeringen.

Herr talman! Regeringen har tillsatt en utredning för att se över en finansiell aktivitetsskatt i stället. Det var någonting som Moderaterna före valet sa att de var intresserade av. Men när vi gick ut och berättade att vi avsåg att tillsätta utredningen var Moderaterna plötsligt skeptiska.

Min fråga till Fredrik Schulte är: Stöder Moderaterna nu att vi tillsätter en utredning för att se över möjligheterna att införa en finansiell aktivitetsskatt på den finansiella sektorn på det sätt som ju ligger helt i linje med det som Moderaterna tyckte i valrörelsen? Är det beskedet från valrörelsen som gäller för Moderaterna, eller är det den skepticism som rådde när regeringen aviserade utredningen?

Herr talman! Moderaterna ställer sig positiva till att se över alternativ för hur man kan öka beskattningen på den finansiella sektorn. Personligen hade jag helst - och detta är återigen bara min personliga åsikt - velat se en konstruktion där man beskattar kapitalunderfinansiering i bankerna snarare än en aktivitetsskatt.

Problemet är just att vi kan se den inriktning som finansministern har flaggat för när det gäller hur man vill utforma en sådan skatt, som vi ställer oss avvaktande till. Det handlar också, inte minst, om det faktum att det måste finnas tydliga garantier för att en sådan skatt inte bara leder till att man ökar det allmänna skatteuttaget utan att man också skiftar och ser till att till exempel minska bolagsskatten.

Innan Magdalena Andersson kommer med tydliga sådana besked tror jag att hon kommer att mötas av en skepsis från oppositionen. Om höjda bankskatter bara ska användas för att finansiera ytterligare bidragshöjningar kommer det nog att få dålig genklang i oppositionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan tycker jag att det är beklämmande att finansministern inte svarar på min fråga. Här har vi alltså ett förslag som EU-kommissionen själv har konstaterat skulle få katastrofala ekonomiska konsekvenser - upp till 1 ½ procent i lägre tillväxt. Vi har sett hur Socialdemokraterna och inte minst Miljöpartiet svajar i vad man tycker. Sedan kan alltså inte finansministern tydligt markera att detta inte kommer att inträffa.

Jag får bara mer och mer känslan av att vi ser en ny Saudiaffär utspela sig. Jag försöker inte på något sätt försvara att vi skulle ha haft en fortsatt försäljning av militära vapen till Saudiarabien. Men det är lite intressant hur Stefan Löfven säger: Jo, det ska vi ha! Sedan kommer Miljöpartiet, sätter kniven mot strupen och tvingar regeringen att byta ståndpunkt.

Vi ser hur Miljöpartiet nu till varje pris försöker tvinga fram en nedläggning av kolkraftverken i Tyskland - någonting som skulle ge enorma belastningar på statens ekonomi i form av minskade tillgångsvärden. Frågan är nu: Kommer regeringen att agera på samma sätt i denna fråga? Är det så att Magdalena Andersson egentligen inte tycker om den finansiella transaktionsskatten, men att Miljöpartiet sätter kniven mot hennes strupe och tvingar henne att gå med på det?

Man får nästan den känslan nu när Magdalena Andersson vägrar att svara på frågan. Hon svarar inte på frågan om hon gör en annan bedömning av förslagets effekt än vad EU-kommissionen gör, det vill säga att den skulle vara väldigt negativ. Hon svarar inte på frågan om ifall hon kan garantera att regeringen inte kommer att lägga fram ett förslag om att Sverige i framtiden ska gå med i FTT-systemet.

Herr talman! Det här är oroväckande. Jag hoppas att finansministern nu tar chansen och svarar på frågan. Kan finansministern garantera att hon inte kommer att verka för att Sverige ska gå med i FTT:n?

Fru talman! Anders Ahlgren har frågat landsbygdsministern om statsrådet är beredd att lyfta upp frågan om Jordbruksverkets nya regler till diskussion och ge verket en möjlighet att ompröva dessa så att de håller för verklighetens prövning och om statsrådet är beredd att konstatera att en centralistisk, exakt likartad modell inte fungerar när förutsättningarna ser olika ut i landet. Dessutom har både Anders Ahlgren och Daniel Bäckström ställt en fråga med samma innebörd till landsbygdsministern där de undrar om statsrådet är villig att arbeta för att det införs en rätt för regionerna att få göra undantag från regeln vid stödbeslut, om det finns särskilda skäl för det baserat på den regionala erfarenheten och kunskapen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna.

Frågorna kommer av att Statens jordbruksverk, som är förvaltande myndighet för landsbygdsprogrammet, har publicerat en marknadsanalys som anger var stöd till bredbandsutbyggnad inom ramen för landsbygdsprogrammet kan ges.

Anledningen till att det behöver göras en marknadsanalys är att det finns krav i det EU-gemensamma statsstödsregelverket som säger att bredbandsstöd får ges endast där det inte är sannolikt att marknadsmässig utbyggnad kommer att ske inom tre år.

I Statens jordbruksverks analys, som har tagits fram med hjälp av Post- och telestyrelsen, görs bedömningen att den marknadsmässiga utbyggnaden inom tre år kommer att nå fram till tätorter med mer än 200 invånare och mindre än 200 meter mellan husen. Myndigheterna bedömer också att denna utbyggnad kommer att ske över hela landet.

För regeringen är det viktigt att statsstödsregelverket följs, för att inte skapa en situation där olagligt statsstöd betalas ut och återkrav på utbetalat stöd kan komma att ställas, samtidigt som det inte får uppstå en situation där områden faller mellan den marknadsmässiga utbyggnaden och den utbyggnad som det är möjligt att bevilja en ansökan om stöd för.

Regeringen har i den nyligen beslutade förordningen om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder som gäller för landsbygdsprogrammet förtydligat att marknadsanalysen ska beakta regionala skillnader och att den ska uppdateras minst en gång om året.

Fru talman! Anders Ahlgren har frågat landsbygdsministern om statsrådet är beredd att lyfta upp frågan om Jordbruksverkets nya regler till diskussion och ge verket en möjlighet att ompröva dessa så att de håller för verklighetens prövning och om statsrådet är beredd att konstatera att en centralistisk, exakt likartad modell inte fungerar när förutsättningarna ser olika ut i landet. Dessutom har både Anders Ahlgren och Daniel Bäckström ställt en fråga med samma innebörd till landsbygdsministern där de undrar om statsrådet är villig att arbeta för att det införs en rätt för regionerna att få göra undantag från regeln vid stödbeslut, om det finns särskilda skäl för det baserat på den regionala erfarenheten och kunskapen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna.

Frågorna kommer av att Statens jordbruksverk, som är förvaltande myndighet för landsbygdsprogrammet, har publicerat en marknadsanalys som anger var stöd till bredbandsutbyggnad inom ramen för landsbygdsprogrammet kan ges.

Anledningen till att det behöver göras en marknadsanalys är att det finns krav i det EU-gemensamma statsstödsregelverket som säger att bredbandsstöd får ges endast där det inte är sannolikt att marknadsmässig utbyggnad kommer att ske inom tre år.

I Statens jordbruksverks analys, som har tagits fram med hjälp av Post- och telestyrelsen, görs bedömningen att den marknadsmässiga utbyggnaden inom tre år kommer att nå fram till tätorter med mer än 200 invånare och mindre än 200 meter mellan husen. Myndigheterna bedömer också att denna utbyggnad kommer att ske över hela landet.

För regeringen är det viktigt att statsstödsregelverket följs, för att inte skapa en situation där olagligt statsstöd betalas ut och återkrav på utbetalat stöd kan komma att ställas, samtidigt som det inte får uppstå en situation där områden faller mellan den marknadsmässiga utbyggnaden och den utbyggnad som det är möjligt att bevilja en ansökan om stöd för.

Regeringen har i den nyligen beslutade förordningen om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder som gäller för landsbygdsprogrammet förtydligat att marknadsanalysen ska beakta regionala skillnader och att den ska uppdateras minst en gång om året.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ska börja med att tacka it-ministern för svaret. Jag återkommer till det lite längre fram.

Först ska jag beskriva de problem som uppkommer när statens myndigheter är alltför fyrkantiga i sitt agerande. I detta fall handlar det om regelverk för stöd till fiberutbyggnad på landsbygden. I Sverige kommer stora summor, både offentliga och privata, att satsas på en snabb och omfattande utbyggnad av bredband så att 90 procent av alla företag och hushåll 2020 ska ha tillgång till 100 megabit per sekund.

Men förutsättningarna är olika i olika delar av landet. Det ser ut på olika sätt i vårt avlånga land. Jag vill visa på effekterna som det aviserade regelverket får i mitt eget hemlän Dalarna och i andra län med liknande landsbygd och med långa avstånd.

I Dalarna har länsstyrelsen och Region Dalarna gått samman i ett viktigt regionalt samarbete för att förbättra bredbandstäckningen. Det är ett arbete som nu kraftigt försvåras av regeringens tro på att olika delar i Sverige ser lika ut. Per automatik utgår staten från att en utbyggnad alltid ska ske på kommersiella grunder i alla orter med mer än 200 invånare.

På flera punkter kan vi visa att marknadsanalysen inte håller när den ställs mot verkligheten. Bland annat baseras marknadsanalysen på ett antagande att fibernätet byggs ut dynamiskt, det vill säga att det går från redan fiberförsedda fastigheter till nästa fastighet.

För Dalarna innebär detta synsätt ett hårt slag mot utbyggnaden och möjligheten att nå 100 megabit på landsbygden.

Låt mig ge några exempel på avstånd till närmaste fiberförsedd fastighet.

Klenshyttan i Ludvika kommun har 385 invånare. De har 12 kilometer till närmaste fiberförsedd fastighet och ingen rätt till bidrag.

Venjan i Mora kommun har 295 invånare. De har 33 kilometer till närmaste fiberförsedd fastighet och ingen rätt till bidrag.

Solvarbo i Säters kommun har 332 invånare. De har 9 kilometer till närmaste fiberförsedd fastighet och ingen rätt till bidrag.

Åsen i Älvdalens kommun har 244 invånare. De har 15 kilometer till närmaste fiberförsedd fastighet och ingen rätt till bidrag.

Dalarna har 22 tätorter med ett invånarantal från 200 till 500 som i dag saknar betalande fiberkund inom en kilometer. Mer än hälften av dessa orter finns i kommuner med ett invånarantal under 6 per kvadratkilometer. Hur stor är då sannolikheten för att en marknadsmässig utbyggnad sker i dessa orter?

Länsstyrelserna och regionerna i Dalarna, Värmland och Gävleborg har tillskrivit Jordbruksverkets generaldirektör Leif Denneberg i början av maj. Där skriver Dalarnas landshövding Maria Norrfalk och den socialdemokratiske regionordföranden Leif Nilsson:

Vi anser att det är av yttersta vikt att det öppnas en möjlighet att göra undantag från föreslagna regler om det finns särskilda skäl. Det bör överlåtas åt länsstyrelserna att i handläggningen av stöden utifrån en marknadsanalys eller analys av lokala förhållanden bedöma om särskilda skäl föreligger.

Fru talman! Jag ber nu it-minister Kaplan berätta om han tycker att det är rimligt att låta länsstyrelsen, som handlägger stödet till fiberutbyggnad på landsbygden, också få göra undantag från regeln om 200 invånare om det finns särskilda skäl baserade på den regionala erfarenheten och kunskapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ska börja med att tacka it-ministern för svaret. Jag återkommer till det lite längre fram.

Först ska jag beskriva de problem som uppkommer när statens myndigheter är alltför fyrkantiga i sitt agerande. I detta fall handlar det om regelverk för stöd till fiberutbyggnad på landsbygden. I Sverige kommer stora summor, både offentliga och privata, att satsas på en snabb och omfattande utbyggnad av bredband så att 90 procent av alla företag och hushåll 2020 ska ha tillgång till 100 megabit per sekund.

Men förutsättningarna är olika i olika delar av landet. Det ser ut på olika sätt i vårt avlånga land. Jag vill visa på effekterna som det aviserade regelverket får i mitt eget hemlän Dalarna och i andra län med liknande landsbygd och med långa avstånd.

I Dalarna har länsstyrelsen och Region Dalarna gått samman i ett viktigt regionalt samarbete för att förbättra bredbandstäckningen. Det är ett arbete som nu kraftigt försvåras av regeringens tro på att olika delar i Sverige ser lika ut. Per automatik utgår staten från att en utbyggnad alltid ska ske på kommersiella grunder i alla orter med mer än 200 invånare.

På flera punkter kan vi visa att marknadsanalysen inte håller när den ställs mot verkligheten. Bland annat baseras marknadsanalysen på ett antagande att fibernätet byggs ut dynamiskt, det vill säga att det går från redan fiberförsedda fastigheter till nästa fastighet.

För Dalarna innebär detta synsätt ett hårt slag mot utbyggnaden och möjligheten att nå 100 megabit på landsbygden.

Låt mig ge några exempel på avstånd till närmaste fiberförsedd fastighet.

Klenshyttan i Ludvika kommun har 385 invånare. De har 12 kilometer till närmaste fiberförsedd fastighet och ingen rätt till bidrag.

Venjan i Mora kommun har 295 invånare. De har 33 kilometer till närmaste fiberförsedd fastighet och ingen rätt till bidrag.

Solvarbo i Säters kommun har 332 invånare. De har 9 kilometer till närmaste fiberförsedd fastighet och ingen rätt till bidrag.

Åsen i Älvdalens kommun har 244 invånare. De har 15 kilometer till närmaste fiberförsedd fastighet och ingen rätt till bidrag.

Dalarna har 22 tätorter med ett invånarantal från 200 till 500 som i dag saknar betalande fiberkund inom en kilometer. Mer än hälften av dessa orter finns i kommuner med ett invånarantal under 6 per kvadratkilometer. Hur stor är då sannolikheten för att en marknadsmässig utbyggnad sker i dessa orter?

Länsstyrelserna och regionerna i Dalarna, Värmland och Gävleborg har tillskrivit Jordbruksverkets generaldirektör Leif Denneberg i början av maj. Där skriver Dalarnas landshövding Maria Norrfalk och den socialdemokratiske regionordföranden Leif Nilsson:

Vi anser att det är av yttersta vikt att det öppnas en möjlighet att göra undantag från föreslagna regler om det finns särskilda skäl. Det bör överlåtas åt länsstyrelserna att i handläggningen av stöden utifrån en marknadsanalys eller analys av lokala förhållanden bedöma om särskilda skäl föreligger.

Fru talman! Jag ber nu it-minister Kaplan berätta om han tycker att det är rimligt att låta länsstyrelsen, som handlägger stödet till fiberutbyggnad på landsbygden, också få göra undantag från regeln om 200 invånare om det finns särskilda skäl baserade på den regionala erfarenheten och kunskapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Även jag tackar ministern för svaret. Vi som är engagerade i bredbandsfrågor ute i landet vet hur viktigt det är att både få till projekt och komma till avslut med investeringar.

Jag ställde i min interpellation frågan om statsrådet är villig att arbeta för att det införs en möjlighet och rätt för regionerna att göra undantag från reglerna vid stödbeslut, och om det finns särskilda skäl för det baserat på regionala erfarenheter.

Utifrån det svar som lämnades för en stund sedan här kan jag ändå konstatera att det kanske är mer fokus på att följa stödsystemets regelverk och det formella än att lägga kraft på hur vi ska kunna lyckas med att stötta de föreningar som bildas och har bildats ute i landet och som nu avvaktar och inte vet hur de ska gå vidare för att kunna göra investeringarna.

Jag är från Säffle i Värmland. I Värmland finns det 16 kommuner, och det finns regionala skillnader. Det är ett avlångt och utsträckt landsbygdslän med många olika engagerade människor. Jag vet hur viktigt det är att det finns infrastruktur och bredband som möjliggör företagande och bra boendeutveckling i en bygd.

Vår gemensamma målsättning för Värmland är att alla hushåll och företag ska ha tillgång till 100 megabit. Vi går längre än den nationella målsättningen till 2020. Vi jobbar nu gemensamt för att detta ska kunna genomföras. Men tillgången ser mycket olika ut. Av dessa 16 kommuner är det 4 kommuner som har kommit längre.

Innan jag blev riksdagsledamot var jag kommunstyrelseordförande i Säffle, som är en av dessa fyra kommuner. För sju åtta år sedan började vi att driva bredbandsfrågan hårt. Den väcktes utifrån de lokala förutsättningarna och de boende i bygderna, och det bildades tio föreningar. Det var ett fantastiskt folkrörelseengagemang som lade grunden för att vi har lyckats nå drygt 90 procents täckning på landsbygden.

Tillsammans med dessa föreningar har kommunen engagerat sig starkt, och vi har också fått EU-finansiering under denna resa som möjliggjorde att jag för min del, som bor ute i skogen, för fem år sedan kunde koppla upp mig på 100 megabit in i köket.

Dessa fem år har inneburit att vi har stabiliserat utvecklingen på landsbygden. Vi har också kunnat se effekterna, både bland företag och bland boende, och hur livet har utvecklats och vilken positiv effekt det blev.

Då tänker vi: Hur ska vi nu möta detta i förhållande till alla föreningar i övriga landet och i vårt län hemma i Värmland som just nu har funderingar på hur dessa gränsdragningar kommer att påverka? Inte minst i de mindre orterna ser vi att denna gräns på 200 invånare får mycket negativa effekter.

Uppe i norra Torsby som berörs är det flera orter som påverkar och ger förutsättningar för hur föreningarna ska kunna få en ekonomi att faktiskt dra igång projektet. Det känns mycket angeläget att kunna få beskrivet varför man har just denna gräns på 200 invånare, som är en svensk gränsdragning i förhållande till systemet, och hur det egentligen påverkar det praktiska. Jag känner verkligen att vi ska göra allt vi kan för att lägga en bra grund och stötta de eldsjälar som finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar också hur ministern kan medverka till att följa upp det praktiska i detta sammanhang mer än en gång per år. Det går nämligen mycket snabbt nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Även jag tackar ministern för svaret. Vi som är engagerade i bredbandsfrågor ute i landet vet hur viktigt det är att både få till projekt och komma till avslut med investeringar.

Jag ställde i min interpellation frågan om statsrådet är villig att arbeta för att det införs en möjlighet och rätt för regionerna att göra undantag från reglerna vid stödbeslut, och om det finns särskilda skäl för det baserat på regionala erfarenheter.

Utifrån det svar som lämnades för en stund sedan här kan jag ändå konstatera att det kanske är mer fokus på att följa stödsystemets regelverk och det formella än att lägga kraft på hur vi ska kunna lyckas med att stötta de föreningar som bildas och har bildats ute i landet och som nu avvaktar och inte vet hur de ska gå vidare för att kunna göra investeringarna.

Jag är från Säffle i Värmland. I Värmland finns det 16 kommuner, och det finns regionala skillnader. Det är ett avlångt och utsträckt landsbygdslän med många olika engagerade människor. Jag vet hur viktigt det är att det finns infrastruktur och bredband som möjliggör företagande och bra boendeutveckling i en bygd.

Vår gemensamma målsättning för Värmland är att alla hushåll och företag ska ha tillgång till 100 megabit. Vi går längre än den nationella målsättningen till 2020. Vi jobbar nu gemensamt för att detta ska kunna genomföras. Men tillgången ser mycket olika ut. Av dessa 16 kommuner är det 4 kommuner som har kommit längre.

Innan jag blev riksdagsledamot var jag kommunstyrelseordförande i Säffle, som är en av dessa fyra kommuner. För sju åtta år sedan började vi att driva bredbandsfrågan hårt. Den väcktes utifrån de lokala förutsättningarna och de boende i bygderna, och det bildades tio föreningar. Det var ett fantastiskt folkrörelseengagemang som lade grunden för att vi har lyckats nå drygt 90 procents täckning på landsbygden.

Tillsammans med dessa föreningar har kommunen engagerat sig starkt, och vi har också fått EU-finansiering under denna resa som möjliggjorde att jag för min del, som bor ute i skogen, för fem år sedan kunde koppla upp mig på 100 megabit in i köket.

Dessa fem år har inneburit att vi har stabiliserat utvecklingen på landsbygden. Vi har också kunnat se effekterna, både bland företag och bland boende, och hur livet har utvecklats och vilken positiv effekt det blev.

Då tänker vi: Hur ska vi nu möta detta i förhållande till alla föreningar i övriga landet och i vårt län hemma i Värmland som just nu har funderingar på hur dessa gränsdragningar kommer att påverka? Inte minst i de mindre orterna ser vi att denna gräns på 200 invånare får mycket negativa effekter.

Uppe i norra Torsby som berörs är det flera orter som påverkar och ger förutsättningar för hur föreningarna ska kunna få en ekonomi att faktiskt dra igång projektet. Det känns mycket angeläget att kunna få beskrivet varför man har just denna gräns på 200 invånare, som är en svensk gränsdragning i förhållande till systemet, och hur det egentligen påverkar det praktiska. Jag känner verkligen att vi ska göra allt vi kan för att lägga en bra grund och stötta de eldsjälar som finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar också hur ministern kan medverka till att följa upp det praktiska i detta sammanhang mer än en gång per år. Det går nämligen mycket snabbt nu.

Fru talman! Tack så mycket Anders Ahlgren och Daniel Bäckström för denna mycket angelägna fråga.

I Statens jordbruksverks analys, som expertmyndigheten Post- och telestyrelsen har hjälpt till med att ta fram, görs bedömningen att den marknadsmässiga utbyggnaden inom tre år kommer att nå fram till tätorter med mer än 200 invånare och med mindre än 200 meter mellan husen. Detta är inte endast en upprepning av mitt tidigare anförande, utan det är också själva grundföresatsen när vi talar om bredbandsutbyggnad.

När Anders Ahlgrens och Daniel Bäckströms parti satt i regeringen under de två tidigare mandatperioderna och också innehade bland annat it-ministerposten utlovade inte staten att ta hela kostnaden och ansvaret för utbyggnaden. Detta är en balansgång mellan den utbyggnad som marknaden gör på helt marknadsmässiga grunder och som är viktig för att man ska kunna hantera den angelägna, men relativt kostsamma utbyggnaden. I vissa delar av landet behöver staten komma in därför att vi gör bedömningen att det inte kommer att ske någon utbyggnad. Då kommer gränsdragningar att göras. Det är viktigt att se vad som händer på den undre delen av den fastställda gränsen.

När expertmyndigheter gör bedömningen att man inom tre år kommer att ha en utbyggnad inom de områden som inte innefattas av avgränsningen måste vi som lekmän och politiker och jag som statsråd se till att bevaka så att de som hamnar på fel sida om denna gräns inte far illa.

Därför är grundantagandet viktigt, att det är i de områden som inte kommer att nås av en marknadsmässig utbyggnad som staten ska gå in och hjälpa till. Dessutom ska det finnas ett rejält stöd, och det stödet har nyligen godkänts av kommissionen, 3,25 miljarder kronor i landsbygdsprogrammet. Jag är glad över att kunna presentera detta, men också se det som ett i raden av väldigt kloka beslut som den svenska regeringen har fattat under de senaste årtiondena på digitaliseringens område.

När det gäller själva grundantagandet är vi naturligtvis inte nöjda med att vi når de höga siffrorna för täckning. Enligt Post- och telestyrelsens senaste bredbandskartläggning var det endast ungefär 300 hushåll och företag som förra året helt saknade tillgång till bredband. Detta är resultatet av tidigare regeringars arbete och ingenting som jag kan ta åt mig äran för. Men vi är inte nöjda.

I början av mars aviserade jag därför att regeringen kommer att göra en översyn av bredbandsstrategin för att säkerställa att den fortsätter att vara relevant och framåtblickande och för att också de företag, individer och föreningar som hamnar på fel sida av gränsen ska kunna inkluderas. Översynen kommer att inkludera både målen och fokusområdena.

Fru talman! Tack så mycket Anders Ahlgren och Daniel Bäckström för denna mycket angelägna fråga.

I Statens jordbruksverks analys, som expertmyndigheten Post- och telestyrelsen har hjälpt till med att ta fram, görs bedömningen att den marknadsmässiga utbyggnaden inom tre år kommer att nå fram till tätorter med mer än 200 invånare och med mindre än 200 meter mellan husen. Detta är inte endast en upprepning av mitt tidigare anförande, utan det är också själva grundföresatsen när vi talar om bredbandsutbyggnad.

När Anders Ahlgrens och Daniel Bäckströms parti satt i regeringen under de två tidigare mandatperioderna och också innehade bland annat it-ministerposten utlovade inte staten att ta hela kostnaden och ansvaret för utbyggnaden. Detta är en balansgång mellan den utbyggnad som marknaden gör på helt marknadsmässiga grunder och som är viktig för att man ska kunna hantera den angelägna, men relativt kostsamma utbyggnaden. I vissa delar av landet behöver staten komma in därför att vi gör bedömningen att det inte kommer att ske någon utbyggnad. Då kommer gränsdragningar att göras. Det är viktigt att se vad som händer på den undre delen av den fastställda gränsen.

När expertmyndigheter gör bedömningen att man inom tre år kommer att ha en utbyggnad inom de områden som inte innefattas av avgränsningen måste vi som lekmän och politiker och jag som statsråd se till att bevaka så att de som hamnar på fel sida om denna gräns inte far illa.

Därför är grundantagandet viktigt, att det är i de områden som inte kommer att nås av en marknadsmässig utbyggnad som staten ska gå in och hjälpa till. Dessutom ska det finnas ett rejält stöd, och det stödet har nyligen godkänts av kommissionen, 3,25 miljarder kronor i landsbygdsprogrammet. Jag är glad över att kunna presentera detta, men också se det som ett i raden av väldigt kloka beslut som den svenska regeringen har fattat under de senaste årtiondena på digitaliseringens område.

När det gäller själva grundantagandet är vi naturligtvis inte nöjda med att vi når de höga siffrorna för täckning. Enligt Post- och telestyrelsens senaste bredbandskartläggning var det endast ungefär 300 hushåll och företag som förra året helt saknade tillgång till bredband. Detta är resultatet av tidigare regeringars arbete och ingenting som jag kan ta åt mig äran för. Men vi är inte nöjda.

I början av mars aviserade jag därför att regeringen kommer att göra en översyn av bredbandsstrategin för att säkerställa att den fortsätter att vara relevant och framåtblickande och för att också de företag, individer och föreningar som hamnar på fel sida av gränsen ska kunna inkluderas. Översynen kommer att inkludera både målen och fokusområdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är intressant att lyssna på it-ministerns resonemang. Om han läser våra interpellationer och lyssnar på våra argument finner han att vi ligger ganska nära varandra. Men vi vill ha en mer smidig hantering än den som statsrådet säger sig vilja ha. Men jag ska återkomma till den frågan.

I svaret säger it-ministern att EU:s gemensamma statsstödsregler säger att bredbandsstöd endast får ges där det inte är sannolikt att marknadsmässig utbyggnad kommer att ske inom tre år. Självklart ska vi inte bryta mot statsstödsreglerna, men problemet är ju inte att det finns en lång kö av företag som vill bygga ut fiber i Näs bruk, Håksberg, Limedsforsen eller Skattungbyn. Problemet är att över huvud taget få till fiber i den här typen av mindre orter där man ligger ovanför 200-gränsen, men inte mycket ovanför. Det är också långt till närmaste ställe där det finns fiber.

Om ingen vill bygga på marknadsmässig grund kan man aldrig heller hamna i onåd när det gäller statsstödsregler. För min del tycker jag att det är en väldigt knepig argumentering.

Vidare säger it-ministern i sitt svar: "Regeringen har i den nyligen beslutade förordningen om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder som gäller för landsbygdsprogrammet förtydligat att marknadsanalysen ska beakta regionala skillnader och att den ska uppdateras minst en gång om året".

Fru talman! Då undrar jag vad ministern menar när han skriver "beakta regionala skillnader". Samtidigt säger han nej till våra krav angående att regeringen och statens högsta tjänsteman i Dalarna - det vill säga landshövdingen - inte ges förtroendet att göra undantag för regeln om 200 invånare, om det finns särskilda skäl baserade på den regionala erfarenheten och kunskapen.

Mina uppmaningar till it-minister Kaplan är: Ta nu tillfället i akt och beskriv vad det innebär när regeringen skriver i förordningen: "marknadsanalysen ska beakta regionala skillnader"!

Ta tillfället i akt och beskriv vad det innebär att marknadsanalysen ska uppdateras minst en gång om året! Hur ska det gå till?

Berätta nu för landsbygdens folk på vilket sätt det presenterade regelverket kommer att ta hänsyn till att det ser olika ut i Sverige!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är intressant att lyssna på it-ministerns resonemang. Om han läser våra interpellationer och lyssnar på våra argument finner han att vi ligger ganska nära varandra. Men vi vill ha en mer smidig hantering än den som statsrådet säger sig vilja ha. Men jag ska återkomma till den frågan.

I svaret säger it-ministern att EU:s gemensamma statsstödsregler säger att bredbandsstöd endast får ges där det inte är sannolikt att marknadsmässig utbyggnad kommer att ske inom tre år. Självklart ska vi inte bryta mot statsstödsreglerna, men problemet är ju inte att det finns en lång kö av företag som vill bygga ut fiber i Näs bruk, Håksberg, Limedsforsen eller Skattungbyn. Problemet är att över huvud taget få till fiber i den här typen av mindre orter där man ligger ovanför 200-gränsen, men inte mycket ovanför. Det är också långt till närmaste ställe där det finns fiber.

Om ingen vill bygga på marknadsmässig grund kan man aldrig heller hamna i onåd när det gäller statsstödsregler. För min del tycker jag att det är en väldigt knepig argumentering.

Vidare säger it-ministern i sitt svar: "Regeringen har i den nyligen beslutade förordningen om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder som gäller för landsbygdsprogrammet förtydligat att marknadsanalysen ska beakta regionala skillnader och att den ska uppdateras minst en gång om året".

Fru talman! Då undrar jag vad ministern menar när han skriver "beakta regionala skillnader". Samtidigt säger han nej till våra krav angående att regeringen och statens högsta tjänsteman i Dalarna - det vill säga landshövdingen - inte ges förtroendet att göra undantag för regeln om 200 invånare, om det finns särskilda skäl baserade på den regionala erfarenheten och kunskapen.

Mina uppmaningar till it-minister Kaplan är: Ta nu tillfället i akt och beskriv vad det innebär när regeringen skriver i förordningen: "marknadsanalysen ska beakta regionala skillnader"!

Ta tillfället i akt och beskriv vad det innebär att marknadsanalysen ska uppdateras minst en gång om året! Hur ska det gå till?

Berätta nu för landsbygdens folk på vilket sätt det presenterade regelverket kommer att ta hänsyn till att det ser olika ut i Sverige!

Fru talman! Betydelsen av fiber är oerhört stor för många bygder i Sverige. Det är kanske inte en så jättestor konkurrensfördel att ha bredband, men det är en väldigt stor konkurrensnackdel om man saknar det. För varje år som går ökar avståndet och konkurrensnackdelarna i takt med tiden.

Därför är det angeläget att i nuvarande situation komma fram till ett praktiskt avgörande så att engagemanget ute i bygderna inte stannar av, bland annat i mitt hemlän Värmland. Där har många föreningsrepresentanter lagt ned mycket tid och engagemang, men nu tvingas de avvakta hur tillämpningen kommer att bli i praktiken. Detta är också extra angeläget för under de närmaste månaderna kommer flera ADSL-sändare att stängas ned. Jag talar om orter som Dalby, Höljes och Borangen i norra Värmland, och det kommer också att ske på fler platser runt om i Värmland.

För vår del är det ca 30 små orter i Värmland som berörs av 200-invånarsgränsen. I många av dessa orter finns det kopplingar till pågående fiberarbete. Man vill komma igång, och man vill få en bra anslutningsgrad så att den ekonomiska kalkylen håller hela vägen och så att det blir vettiga anslutningskostnader. Grunden för detta är det ideella engagemanget. Det är ovärderligt. Många eldsjälar har engagerat sig starkt. Skulle staten göra den utbyggnaden får man räkna med minst det dubbla i kostnader, men också i tid för när utbyggnaden kan genomföras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I de inventeringar som har gjorts av PTS och som ligger till grund för en ansökningskarta finns orterna markerade, och det baseras på statistik från 2010. Östmark i Torsby kommun är definierat som en tätort. År 2013 hade den orten 179 folkbokförda invånare, och det är alltså en minskning. I dagsläget utgår man från äldre statistik, och det kan slå väldigt fel. De orter som i dagsläget har lägre invånarantal än 200 bedöms ändå utifrån en högre nivå. Det är ju inte vad jag kan anse som praktisk politik. Man måste se till att det blir en bra fortsättning för de som är engagerade och att det kan ingå i möjligheten att få stöd.

Enligt ansökningskartan finns det fiber också i Höljes i Torsby kommun, detta i form av ADSL från Quadracom. Det är föremål för nedsläckning den 31 juli. Då mister man en förutsättning till koppling till närmaste fiber. I stället är den närmaste fibern ca 2 mil söderut, i Brattmon. Dessa förutsättningar ändras dagligen. Därför är det oerhört viktigt att dialogen finns men också uppföljningen, att länsstyrelsen tillsammans med statens myndigheter ser till att ofta och regelbundet följa upp hur förutsättningarna ser ut så att det blir möjligt för dessa att gå vidare.

Jag skulle än en gång vilja lyfta upp det som föregående talare var inne på, vad som händer efter uppföljningstiden på tre år om marknadskrafterna inte har hittat till bygderna. Ofta talar man om 800-1 000 hushåll i våra värmländska bygder för att marknadskrafterna, enligt förfrågan, ska vara intresserade av att gå in. Eller också talar man om tätorter som har färre antal hushåll men ligger nära de större städerna. Vad händer efter tre år, och hur kommer regeringen och staten att stärka och stötta det engagemang som invånarna i dag visar men som riskerar att släckas på grund av otydlighet?

Fru talman! Betydelsen av fiber är oerhört stor för många bygder i Sverige. Det är kanske inte en så jättestor konkurrensfördel att ha bredband, men det är en väldigt stor konkurrensnackdel om man saknar det. För varje år som går ökar avståndet och konkurrensnackdelarna i takt med tiden.

Därför är det angeläget att i nuvarande situation komma fram till ett praktiskt avgörande så att engagemanget ute i bygderna inte stannar av, bland annat i mitt hemlän Värmland. Där har många föreningsrepresentanter lagt ned mycket tid och engagemang, men nu tvingas de avvakta hur tillämpningen kommer att bli i praktiken. Detta är också extra angeläget för under de närmaste månaderna kommer flera ADSL-sändare att stängas ned. Jag talar om orter som Dalby, Höljes och Borangen i norra Värmland, och det kommer också att ske på fler platser runt om i Värmland.

För vår del är det ca 30 små orter i Värmland som berörs av 200-invånarsgränsen. I många av dessa orter finns det kopplingar till pågående fiberarbete. Man vill komma igång, och man vill få en bra anslutningsgrad så att den ekonomiska kalkylen håller hela vägen och så att det blir vettiga anslutningskostnader. Grunden för detta är det ideella engagemanget. Det är ovärderligt. Många eldsjälar har engagerat sig starkt. Skulle staten göra den utbyggnaden får man räkna med minst det dubbla i kostnader, men också i tid för när utbyggnaden kan genomföras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I de inventeringar som har gjorts av PTS och som ligger till grund för en ansökningskarta finns orterna markerade, och det baseras på statistik från 2010. Östmark i Torsby kommun är definierat som en tätort. År 2013 hade den orten 179 folkbokförda invånare, och det är alltså en minskning. I dagsläget utgår man från äldre statistik, och det kan slå väldigt fel. De orter som i dagsläget har lägre invånarantal än 200 bedöms ändå utifrån en högre nivå. Det är ju inte vad jag kan anse som praktisk politik. Man måste se till att det blir en bra fortsättning för de som är engagerade och att det kan ingå i möjligheten att få stöd.

Enligt ansökningskartan finns det fiber också i Höljes i Torsby kommun, detta i form av ADSL från Quadracom. Det är föremål för nedsläckning den 31 juli. Då mister man en förutsättning till koppling till närmaste fiber. I stället är den närmaste fibern ca 2 mil söderut, i Brattmon. Dessa förutsättningar ändras dagligen. Därför är det oerhört viktigt att dialogen finns men också uppföljningen, att länsstyrelsen tillsammans med statens myndigheter ser till att ofta och regelbundet följa upp hur förutsättningarna ser ut så att det blir möjligt för dessa att gå vidare.

Jag skulle än en gång vilja lyfta upp det som föregående talare var inne på, vad som händer efter uppföljningstiden på tre år om marknadskrafterna inte har hittat till bygderna. Ofta talar man om 800-1 000 hushåll i våra värmländska bygder för att marknadskrafterna, enligt förfrågan, ska vara intresserade av att gå in. Eller också talar man om tätorter som har färre antal hushåll men ligger nära de större städerna. Vad händer efter tre år, och hur kommer regeringen och staten att stärka och stötta det engagemang som invånarna i dag visar men som riskerar att släckas på grund av otydlighet?

Fru talman! Tack, Anders Ahlgren och Daniel Bäckström, för uppföljningsfrågorna!

Låt mig börja med den första uppföljningsfrågan och säga att Jordbruksverket är förvaltande myndighet i det här fallet. Det finns en viktig orsak till det. Under förra programperioden gjordes marknadsanalyserna av de enskilda projekten. Det kritiserades, med rätta tyckte många partier i denna kammare, eftersom det var ett omfattande arbete som hamnade på enskilda.

I och med tydligare EU-regelverk och ökade krav på uppföljning har den förvaltande myndigheten Jordbruksverket nu tagit ett ökat ansvar. Det tror jag gynnar både rättssäkerheten och möjligheten att utkräva ansvar. Eftersom Jordbruksverket är förvaltande myndighet för landsbygdsprogrammet och ansvarar för att säkerställa att utbyggnaden sker i enlighet med EU-regelverket inkluderar det att säkerställa att en utbyggnad med stöd inte sker i områden där det är sannolikt att marknaden bygger ut inom tre år.

När det gäller den andra uppföljningsfrågan håller jag med Daniel Bäckström om att det är viktigt att siffrorna är korrekta. När det är 2010 års siffror som åsyftas kan det inte ligga till grund för vad som händer nästa år då mycket av dessa pengar ska börja göra nytta. Det är någonting som jag förväntar mig att myndigheten ska hantera, och naturligtvis kommer jag också att följa upp det. Det är mycket viktigt att riksdagsledamöter som Daniel Bäckström och Anders Ahlgren, som har lokalkännedom, lyfter upp de här frågorna på detta sätt. Det är deras plikt och uppföljningsskyldighet, och det är mitt ansvar som statsråd att se till att myndigheterna gör sitt jobb på rätt sätt baserat på rätt underlag.

Fru talman! Tack, Anders Ahlgren och Daniel Bäckström, för uppföljningsfrågorna!

Låt mig börja med den första uppföljningsfrågan och säga att Jordbruksverket är förvaltande myndighet i det här fallet. Det finns en viktig orsak till det. Under förra programperioden gjordes marknadsanalyserna av de enskilda projekten. Det kritiserades, med rätta tyckte många partier i denna kammare, eftersom det var ett omfattande arbete som hamnade på enskilda.

I och med tydligare EU-regelverk och ökade krav på uppföljning har den förvaltande myndigheten Jordbruksverket nu tagit ett ökat ansvar. Det tror jag gynnar både rättssäkerheten och möjligheten att utkräva ansvar. Eftersom Jordbruksverket är förvaltande myndighet för landsbygdsprogrammet och ansvarar för att säkerställa att utbyggnaden sker i enlighet med EU-regelverket inkluderar det att säkerställa att en utbyggnad med stöd inte sker i områden där det är sannolikt att marknaden bygger ut inom tre år.

När det gäller den andra uppföljningsfrågan håller jag med Daniel Bäckström om att det är viktigt att siffrorna är korrekta. När det är 2010 års siffror som åsyftas kan det inte ligga till grund för vad som händer nästa år då mycket av dessa pengar ska börja göra nytta. Det är någonting som jag förväntar mig att myndigheten ska hantera, och naturligtvis kommer jag också att följa upp det. Det är mycket viktigt att riksdagsledamöter som Daniel Bäckström och Anders Ahlgren, som har lokalkännedom, lyfter upp de här frågorna på detta sätt. Det är deras plikt och uppföljningsskyldighet, och det är mitt ansvar som statsråd att se till att myndigheterna gör sitt jobb på rätt sätt baserat på rätt underlag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror att det gäller att visa stor respekt för Sveriges geografiska olikheter. Områdena är inte lika, vi bor inte under likadana förhållanden, och det måste visa sig genom möjligheter till anpassning. Regeringen och staten driver för närvarande frågan på ett fyrkantigt sätt, vilket knäcker engagemanget hos alla de byaföreningar vi talar om men också hos länsstyrelsen och hos regionföreträdarna.

Jag ska be att få tacka ministern för debatten och hoppas att vi sått åtminstone ett frö till en mer anpassad tillämpning. För att kunna utveckla Sverige är det viktigt att vi har ett perspektiv på landsbygden. Det är inte alltid regeringen eller det statliga verket som vet bäst.

Låt mig återge några rader från ett vittnesmål av en mycket duktig kommunstyrelseordförande i Orsa kommun, en kommun med ungefär 8 000 invånare och jättestor yta att hantera: Orsa kommun har under många år arbetat aktivt med fiberutbyggnad och är den kommun i Dalarnas län som kommit längst med att ha anslutningskabel till alla byar. Jordbruksverket har nu skapat regler som innebär att stora delar av Orsas landsbygd hamnar utanför stödområdet för fiberutbyggnad. I ett slag har verket klassat flertalet av Orsas byar som tätorter.

Jag skulle kunna göra en hur lång lista som helst med vittnesbörd om hur fyrkantigt tillämpningen hanteras.

Jag vill be ministern att i sitt sista inlägg svara på frågorna och beskriva hur den regionala skillnaden ska tillämpas. Hur kommer statsrådet att hantera det? Hur ska utvärderingen gå till? Vilket ansvar vågar man lämna till sin egen länsstyrelse?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror att det gäller att visa stor respekt för Sveriges geografiska olikheter. Områdena är inte lika, vi bor inte under likadana förhållanden, och det måste visa sig genom möjligheter till anpassning. Regeringen och staten driver för närvarande frågan på ett fyrkantigt sätt, vilket knäcker engagemanget hos alla de byaföreningar vi talar om men också hos länsstyrelsen och hos regionföreträdarna.

Jag ska be att få tacka ministern för debatten och hoppas att vi sått åtminstone ett frö till en mer anpassad tillämpning. För att kunna utveckla Sverige är det viktigt att vi har ett perspektiv på landsbygden. Det är inte alltid regeringen eller det statliga verket som vet bäst.

Låt mig återge några rader från ett vittnesmål av en mycket duktig kommunstyrelseordförande i Orsa kommun, en kommun med ungefär 8 000 invånare och jättestor yta att hantera: Orsa kommun har under många år arbetat aktivt med fiberutbyggnad och är den kommun i Dalarnas län som kommit längst med att ha anslutningskabel till alla byar. Jordbruksverket har nu skapat regler som innebär att stora delar av Orsas landsbygd hamnar utanför stödområdet för fiberutbyggnad. I ett slag har verket klassat flertalet av Orsas byar som tätorter.

Jag skulle kunna göra en hur lång lista som helst med vittnesbörd om hur fyrkantigt tillämpningen hanteras.

Jag vill be ministern att i sitt sista inlägg svara på frågorna och beskriva hur den regionala skillnaden ska tillämpas. Hur kommer statsrådet att hantera det? Hur ska utvärderingen gå till? Vilket ansvar vågar man lämna till sin egen länsstyrelse?

Fru talman! Jag tar med mig det ministern gav respons på tidigare. Jag tyckte att det var positivt. Det är viktigt att vi fortsätter att följa den typen av exempel som vi kom in på.

Landsbygdsutvecklingen är oerhört grundläggande för Sveriges framtid, liksom boendeutvecklingen och stärkandet av den regionala balansen. Mitt hjärta slår för landsbygdsutveckling. Som kommunföreträdare vet jag hur viktigt det var vid det tillfället att jobba nära ideella krafter, föreningar och företag. Tillsammans åstadkom vi satsningar som flyttade fram positionerna men även lade grunden för en långsiktig utveckling.

Jag hoppas att det fortsatta arbetet med många engagerade boende och företagare runt om i bygderna innebär att vi lyckas nå längre än de 90 procenten. Det som oroar mig långsiktigt är vad som kommer att hända med de sista 10 procenten. Jag vill skicka med till den fortsatta revideringen av strategin för Sverige att lägga krutet på de områden där det är svårast att få byggnation till stånd och där det är svårast att få marknadskrafterna att ta ansvar. Det är viktigt att ge så bra förutsättningar som möjligt för de människor som lägger ned åtskilliga timmar på att genom hårt ideellt arbete få sina drömmar uppfyllda. Det är viktigt att de verkligen lyckas. Ju förr vi kan få snabb bredbandsuppkoppling i bygder som Höljes, Långflon och andra vackra platser i vårt land desto snabbare kan vi få en stark utveckling.

Fru talman! Jag tar med mig det ministern gav respons på tidigare. Jag tyckte att det var positivt. Det är viktigt att vi fortsätter att följa den typen av exempel som vi kom in på.

Landsbygdsutvecklingen är oerhört grundläggande för Sveriges framtid, liksom boendeutvecklingen och stärkandet av den regionala balansen. Mitt hjärta slår för landsbygdsutveckling. Som kommunföreträdare vet jag hur viktigt det var vid det tillfället att jobba nära ideella krafter, föreningar och företag. Tillsammans åstadkom vi satsningar som flyttade fram positionerna men även lade grunden för en långsiktig utveckling.

Jag hoppas att det fortsatta arbetet med många engagerade boende och företagare runt om i bygderna innebär att vi lyckas nå längre än de 90 procenten. Det som oroar mig långsiktigt är vad som kommer att hända med de sista 10 procenten. Jag vill skicka med till den fortsatta revideringen av strategin för Sverige att lägga krutet på de områden där det är svårast att få byggnation till stånd och där det är svårast att få marknadskrafterna att ta ansvar. Det är viktigt att ge så bra förutsättningar som möjligt för de människor som lägger ned åtskilliga timmar på att genom hårt ideellt arbete få sina drömmar uppfyllda. Det är viktigt att de verkligen lyckas. Ju förr vi kan få snabb bredbandsuppkoppling i bygder som Höljes, Långflon och andra vackra platser i vårt land desto snabbare kan vi få en stark utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Anders Ahlgren och Daniel Bäckström, för den här mycket viktiga interpellationsdebatten!

Det är viktigt att framhålla hur vi i Sverige har byggt upp digitaliseringens grund och hur vi också kan bli det som jag och regeringen satt upp som mål, nämligen bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter. När jag säger Sverige menar jag naturligtvis inte enbart landsbygden eller enbart städerna utan hela vårt land, allt som ligger däremellan och alla som bor i olika delar av landet och inte känner sig tvungna att flytta till storstäderna och bli en siffra i urbaniseringen.

Traditionellt har det i Sverige varit många kommuner och byalag som med hjälp av stödpengar bidragit till att bygga ut höghastighetsbredbandet. Att även byalagen har möjlighet att söka stöd för att bygga ut bredbandsinfrastruktur inom ramen för stödprogrammet har gjort att vi nått ut till fler på landsbygden och under mycket kortare tid än annars. Byalagen måste tillerkännas den kraft de är. Det är en folkrörelse. I den här typen av projekt leder det lokala engagemanget ofta till att anslutningsgraden blir mycket högre än vad den annars hade blivit. Det måste man ge dem erkännande för och stryka under. Över 1 000 byalag och aktivitetsgrupper har fram till i dag tagit initiativ till att bygga lokala bredbandsnät. Också det är viktigt.

Men regeringen är inte nöjd. Vi kommer att fortsätta att jobba med det som jag och regeringen aviserat, att genomföra en översyn av bredbandsstrategin. Vi satsar på bredbandskoordinatorer, som kommer att jobba med att effektivisera det regionala arbetet för utbyggnad av bredband, och ett nationellt sekretariat ska inrättas för att bistå och stödja dessa regionala koordinatorer.

Jag hoppas att vi kommer att få möjlighet att diskutera och föra fram den politiken ytterligare.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Anders Ahlgren och Daniel Bäckström, för den här mycket viktiga interpellationsdebatten!

Det är viktigt att framhålla hur vi i Sverige har byggt upp digitaliseringens grund och hur vi också kan bli det som jag och regeringen satt upp som mål, nämligen bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter. När jag säger Sverige menar jag naturligtvis inte enbart landsbygden eller enbart städerna utan hela vårt land, allt som ligger däremellan och alla som bor i olika delar av landet och inte känner sig tvungna att flytta till storstäderna och bli en siffra i urbaniseringen.

Traditionellt har det i Sverige varit många kommuner och byalag som med hjälp av stödpengar bidragit till att bygga ut höghastighetsbredbandet. Att även byalagen har möjlighet att söka stöd för att bygga ut bredbandsinfrastruktur inom ramen för stödprogrammet har gjort att vi nått ut till fler på landsbygden och under mycket kortare tid än annars. Byalagen måste tillerkännas den kraft de är. Det är en folkrörelse. I den här typen av projekt leder det lokala engagemanget ofta till att anslutningsgraden blir mycket högre än vad den annars hade blivit. Det måste man ge dem erkännande för och stryka under. Över 1 000 byalag och aktivitetsgrupper har fram till i dag tagit initiativ till att bygga lokala bredbandsnät. Också det är viktigt.

Men regeringen är inte nöjd. Vi kommer att fortsätta att jobba med det som jag och regeringen aviserat, att genomföra en översyn av bredbandsstrategin. Vi satsar på bredbandskoordinatorer, som kommer att jobba med att effektivisera det regionala arbetet för utbyggnad av bredband, och ett nationellt sekretariat ska inrättas för att bistå och stödja dessa regionala koordinatorer.

Jag hoppas att vi kommer att få möjlighet att diskutera och föra fram den politiken ytterligare.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Lars-Axel Nordell har frågat mig vilka åtgärder som jag har vidtagit för att hitta lösningar samt vad som kommer att göras för att den viktiga bildtelefonitolkningen inte ska upphöra.

Jag delar Lars-Axel Nordells uppfattning att tjänsten bildtelefoni.net är viktig. Post- och telestyrelsen, PTS, har bland annat i uppdrag att ansvara för att alla i Sverige har tillgång till telefoni. Om marknaden inte tillgodoser att alla har tillgång till telefoni får PTS genom upphandling tillgodose behov som personer med funktionsnedsättning har av särskilda posttjänster, grundläggande betaltjänster och elektroniska kommunikationstjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den samhällsomfattande tjänsten bildtelefoni.net har upphandlats av PTS, och sedan den 1 januari 2008 är det Örebro läns landsting som tillhandahåller tjänsten. I oktober 2014 fastställde Högsta förvaltningsdomstolen att Örebro läns landstings beslut att lämna anbud i den föregående upphandlingen strider mot reglerna i kommunallagen.

För att säkerställa att en förmedlingstjänst för bildtelefoni ska finnas tillgänglig när det nuvarande avtalet med Örebro läns landsting löper ut har PTS beslutat att genomföra en ny upphandling angående tillhandahållande av bildtelefonitjänsten från och med den 1 juli 2016.

Jag har fullt förtroende för att PTS sköter sitt uppdrag att säkerställa att tjänsten bildtelefoni finns tillgänglig.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Kaplan för svaret.

I Örebro finns Europas största tolkcentral, där Örebro län, förutom vanliga tolkuppdrag på plats, med hjälp av bildtelefoni årligen servar hela landet med 250 000 tolkuppdrag, enligt gällande prognos. Det sker genom ett samarbete med tio regioner och landsting; Örebro län har huvudansvaret. Sedan interpellationen inlämnades har Post- och telestyrelsen meddelat att det finska företaget Evantia tilldelats kontraktet från och med den 1 juli 2016 och 38 månader framåt med möjligheter till förlängning på 24 månader.

Det är bra att statsrådet har förtroende för Post- och telestyrelsen. Men frånvaron av svar på själva frågorna gör mig faktiskt orolig. En tredjedel av Sveriges döva bor i Örebro som ett resultat av att Riksgymnasiet för döva och hörselskadade sedan länge är lokaliserat dit. Jag hade hoppats på att statsrådet skulle säga något om vikten av att säkerställa att den verksamhet för döva och hörselskadade som nu diskuteras verkligen fungerar. Men jag ser tyvärr inget sådant i svaret. Därför undrar jag: Hur ser statsrådet på framtiden för de teckenspråkiga och deras möjligheter att kommunicera via bildtelefoni? Hur ser statsrådet på det faktum att ett finskt bolag som är till hälften ägt av finska staten har vunnit kontraktet? Det är de två frågor jag vill lägga till.

Fru talman! Jag tackar Lars-Axel Nordell så mycket för att han tar upp denna mycket viktiga fråga. I samband med sina uppföljningsfrågor lyfter han i en bisats fram att jag i mitt inledningsanförande inte skulle ha betonat vikten av frågan i sig. Men själva anledningen till att vi står här är att både Lars-Axel Nordell och jag som statsråd tycker att frågan är viktig. Att Örebroområdet har en särställning och dessutom internationellt tilldrar sig uppmärksamhet och intresse för att följa efter de goda insatser som gjorts står utom allt tvivel.

När det gäller uppdraget att öka tillgänglighet och användbarhet har regeringen utsett PTS till en av 14 myndigheter, så de är inte ensamma i detta. De har ett strategiskt ansvar för att genomföra regeringens funktionshinderspolitiska mål. På regeringens uppdrag arbetar PTS för att öka tillgängligheten till och användbarheten av elektroniska utrustningar. PTS har lyft fram vikten av att balansera det här uppdraget med deras övergripande uppdrag, där man inte skiljer på personer utifrån deras förutsättningar. Myndigheten förfogar över ca 140 miljoner kronor varje år för detta ändamål. Till exempel upphandlar PTS tjänster för personer med tal, röst- eller språksvårigheter. I det ingår bland annat den tjänst som vi diskuterar här och nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

PTS tar sitt ansvar för att säkerställa att förmedlingstjänsten bildtelefoni finns tillgänglig. Den 17 juni beslutade den oberoende myndigheten vilken anbudsgivare som tilldelas uppdraget i upphandlingen, nämligen det finska bolaget Evantia. Uppdraget är att tillhandahålla tjänsten från och med den 1 juli 2016. Avtalstiden är 38 månader med möjlighet till förlängning på 24 månader. Det är också viktigt att veta att det inkom tre anbud inom ramen för aktuell upphandling. Det här har skett helt i enlighet med gängse regelverk, och det är ingenting som jag vill ändra på, antagligen inte heller Lars-Axel Nordell.

Det vi dock vill säkerställa - här håller jag med Lars-Axel Nordell och välkomnar därför denna interpellation - är att människor oavsett funktionsnedsättning inte kommer i kläm, att de har att se fram emot en oavbruten tjänst som fungerar, är till fyllest och uppnår de höga kvalitetskrav vi ställer på leverantörer. Om nu det här finska bolaget inte skulle leva upp till detta är det naturligtvis expertmyndigheten som är bäst lämpad att ta emot klagomålen från användarna men också i egenskap av uppföljningsmyndighet se till att det här sker på bästa möjliga sätt för de användare som är i behov av tjänsten.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för de kompletteringarna. Det är viktigt att slå fast att det naturligtvis handlar om en verksamhet som i dag fungerar. Jag tror inte att någon egentligen har negativa synpunkter på den verksamhet som i dag bedrivs av Örebro läns landsting, eller Region Örebro län, som det heter numera. Det sker 250 000 bildtelefonsamtal plus de egna tolkuppdrag man har på plats. Lägger man samman dem med de 80 000 som sker ute i landet är vi uppe i 1 000 teckenspråkstolkningar per dag. Det är alltså en våldsamt stor användning av tolkningar. Det är väldigt många som behöver sådana. Sammanlagt blir det 330 000.

I dagsläget jobbar ett femtiotal personer med det här. Naturligtvis kommer de att få lämna sina jobb. Det är beklagansvärt att de blir uppsagda på grund av detta. Men det viktiga menar jag ändå är att vi får fungerande tolkuppdrag även fortsättningsvis. Det är det som det handlar om.

Lokaliseringsprincipen lyfts fram av domstolen. Man har sagt att Örebro läns landsting, eller Region Örebro län, inte kan lägga fram en offert. Jag undrar lite grann hur statsrådet ser på det faktum att ett halvstatligt finskt bolag i stället för den verksamhet som vi har i dag har vunnit kontraktet. Det vore väldigt intressant att få reda på hur statsrådet utifrån en generell ståndpunkt ser på att man ska kunna konkurrera med varandra på det sättet.

För mig som ledamot i riksdagen och talesperson för folket känns det väldigt konstigt. Det vore intressant att höra om statsrådet delar min oro och min uppfattning att det känns märkligt att det ska vara på detta sätt på grund av de principer som vi har i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Lars-Axel Nordell, för uppföljningsfrågorna! Först och främst måste jag vända mig mot Lars-Axel Nordells beskrivning av situationen i själva huvudfrågan att denna tjänst skulle upphöra den 30 juni 2016, som det står i interpellationen till mig, och att det kommer att leda till många svårigheter och ökad isolering för många teckenspråkiga. Det kan vi vara överens om att det skulle göra, om tjänsten upphörde.

För att säkerställa att en förmedlingstjänst för bildtelefoni ska finnas tillgänglig när det nuvarande avtalet med Örebro läns landsting löper ut har PTS beslutat att genomföra och har också genomfört en ny upphandling angående tillhandahållande av bildtelefonitjänsten. Jag menar att i frågan finns ett antaganden att tjänsten generellt ska upphöra, och det stämmer inte riktigt. Det viktiga är resultatet från leverantörerna.

När det sedan gäller vem som lämnar anbud och vilka anbud som inte anses strida mot reglerna i olika lagar lämnar jag som statsråd naturligtvis till rättsväsendet att avgöra. Hur Lars-Axel Nordell gör får Lars-Axel Nordell själv avgöra.

Örebro läns landsting har sedan den 1 januari 2008 tillhandahållit tjänsten. Detta har för bara ett drygt halvår sedan fastställts av Högsta förvaltningsdomstolen, alltså inte någon lägre rättsinstans, utan Högsta förvaltningsdomstolen. Den har beslutat att det strider mot reglerna i kommunallagen att lämna anbud från landstinget i den föregående upphandlingen.

Att jag som statsråd skulle gå in och tycka saker om detta låter sig nog inte göras i första taget. Då behöver vi en bredare diskussion. Det är möjligt att det är vad Lars-Axel Nordell här öppnar för. För att vara på den konstruktiva sidan menar jag att det är två saker som här är viktiga.

Det ena handlar om upphandlade tjänster när myndigheter hanterar frågorna. Det är viktigt att veta att PTS är en av flera myndigheter som har regeringens uppdrag att se till att ha ett strategiskt ansvar för att genomföra vårt funktionshinderspolitiska mål. Det är inte att ta lätt på.

Det handlar i grunden om att myndigheterna år för år hela tiden redovisar hur de går till väga när de gör detta och att vi som regering och ni som riksdag har möjlighet att ställa krav och också screena vad som görs inom området.

Min förhoppning och naturligtvis också skyldighet är att se till att den upphandlade tjänsten sker på bästa möjliga sätt. Jag har i dag inga skäl att tro att PTS inte skulle ha gjort upphandlingen på bästa möjliga sätt. Det har kommit tre anbud inom ramen för upphandlingen. PTS har i vederbörlig ordning valt ut ett.

PTS är inte någon liten myndighet som bara jobbar med den här frågan. Den har ett brett spektrum av olika frågor, bland annat spektrumfrågorna. De är vana vid olika typer av upphandlingsformer. När de den 17 juni beslutade att uppdraget går till det finska bolaget Evantia Oy är det viktigt att fullfölja det och också följa upp kvaliteten.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är alldeles riktigt att jag skriver i interpellationen att om tjänsten upphör den 30 juni kommer det att leda till dessa svårigheter.

Det kommer att bli ökad kraftig belastning på andra tolkuppdrag. Det kommer att leda till isolering, är jag rädd för. Det kommer också att innebära att ett femtiotal personer kommer att få lämna sina jobb i Örebro. Så ser det ut. Det är landets centrum för teckenspråkstolkning, eftersom så många bor där. Det är bakgrunden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När interpellationen skrevs visste vi inte hur många anbud som hade kommit in. Vi skrev den innan vi visste det. Nu säger statsrådet att han gärna ser en bredare diskussion om detta och hur vi ska hantera den här typen av frågor. De är lite knepiga med tanke på att vi har en lokaliseringsprincip i Sverige. Såvitt jag förstår finns den inte i vårt grannland.

Det blir lite konstigt när principerna möter varandra på det här sättet. Det bör vi diskutera. Det kan kanske inte riktigt vara lagstiftarens mening att det skulle bli den typen av effekter. Det kan vi ta med i diskussionen, som jag ser fram emot. Jag tackar för debatten. Jag antar att det inte är sista gången som statsrådet och jag möts i en debatt om teckenspråk och just bildtelefoni.

Fru talman! Tack, Lars-Axel Nordell! Vi kommer säkerligen att få återkomma i den här frågan. Jag är väldigt glad över att det finns riksdagsledamöter i kammaren som lyfter upp väldigt viktiga delar. Det är de kanske inte för hela befolkningen utan för en viktig del av befolkningen. Den ska dessutom kunna räkna med en fullgod service oavsett funktionsnedsättning. Det är någonting som jag själv personligen brinner för och har jobbat med innan livet i riksdagen och på departementet och som jag vet att också Lars-Axel Nordell särskilt har fokus på.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Nooshi Dadgostar har med anledning av de aviserade utförsäljningarna av allmännyttan i Luleå frågat mig om jag kommer att vidta några åtgärder för att säkerställa att allmännyttan även i framtiden har en stark position på den svenska bostadsmarknaden.

Inledningsvis vill jag säga att jag delar Nooshi Dadgostar åsikt att allmännyttan även i framtiden ska ha en stark roll. Vidare vill jag säga att försäljningen av bestånd ur allmännyttan i första hand är en kommunal angelägenhet och inte en fråga för regeringen.

Varje kommun arbetar utifrån sina lokala förutsättningar för att öka bostadsbyggandet. Kommunerna har som ett led i det kommunala självstyret ett bostadsförsörjningsansvar, och allmännyttiga bostadsbolag är ett verktyg i arbetet med bostadsförsörjningsfrågor.

Enligt bostadsförsörjningslagen ska kommunerna med riktlinjer planera för bostadsförsörjningen i kommunen. Riktlinjerna ska bland annat innehålla kommunens mål för bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet samt kommunens planerade insatser för att nå uppsatta mål.

Kommunens mål och insatser ska grundas på en analys om till exempel befolkningsutveckling, demografisk utveckling, bedömning av bostadsmarknadens långsiktiga behov, en analys av bostadsbehovet för särskilda grupper och marknadsförutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den analys och de bedömningar kommunen gör ligger till grund för olika former av beslut som fattas med anledning av de bostadsbehov som finns. Kommunernas beslut ska ligga i linje med det bostadsförsörjningsansvar som kommunen har och som anges i lagen. Jag följer utvecklingen på området väldigt noga.

Jag vill även tillägga att det 2011 infördes en ny lag om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag samtidigt som allmännyttans hyresnormerande roll upphörde. Boverket har under flera år haft i uppdrag att följa upp effekterna och konsekvenserna av denna omreglering med sikte på en framtida utvärdering. Jag avser att återkomma i den frågan.

Fru talman! Allmännyttan är vårt viktigaste verktyg för att påverka stadens och ortens utveckling. Den säger att medborgarna - vi som sitter här, du och jag - kan vara med och genom vårt ägande påverka det som vi ser runt omkring oss och det land vi lever i.

Det ställer viktiga frågor på sin spets. Vem är staden till för? Vem ska skapa framtidens stadsmiljöer? Hur ska detta styras framåt? Vem ska ha makt över denna kollektiva resurs, som vi ändå äger? Ska det vara ett fåtal företag som ska fördela den mellan sig, eller ska människor som bor på orten vara med och utveckla den? Vad är regeringens idé om stadsutveckling, och i vems intresse ska det ske?

I Stockholm har vi sett hur aggressiv utförsäljningspolitik har trängt ut normalinkomsttagare från staden och stadskärnan. Ombildningar och privatiseringar gör bostadspolitiken till ännu mer av en förstärkt kommers utan att politiken och medborgarnas vilja kan tränga igenom.

Det är synd, för det stoppar oss från att växa. Unga talangfulla arbetssökande väljer i dagsläget bort huvudstaden. Kvinnor i destruktiva förhållanden finner ingen väg ut ur relationen, och äldre människor kan i dag inte hitta moderna, funktionella bostäder att flytta till när huset har blivit alldeles för stort.

Vi har i grunden också ett problem med att byggbolagen känner att de behöver upprätthålla ett högt tryck på bostäder som kommer ut på marknaden för att kunna maximera sina vinstmarginaler i varje enskilt projekt. Det är därför det finns en rädsla för att släppa ut alldeles för många bostäder på marknaden på en och samma gång. Det finns till exempel byggbolag som sitter på mycket mark utan att bygga.

I grunden går detta stick i stäv med vad det är vi behöver och vad det är som arbetsmarknaden behöver i sin helhet. Därför är just allmännyttan grunden och navet i att komma bort från bostadsbrist och trångboddhet och få ut nya bostäder på marknaden. Vi bygger baserat på behov och idén om att alla människor har rätt till ett modernt boende.

Förra året röstade inte bara stockholmarna utan alla svenskar med kraft för en annan politik än den borgerliga utförsäljningspolitiken. Det var inte - det kan jag garantera - med löften om ökade utförsäljningar och bostadspolitiskt marknadsstyre som de rödgröna vann valet förra året. Tvärtom - det var med löften om samhällsansvar för våra ungdomar, för våra familjer mitt i livet och för våra sjukpensionärer för att de ska ha någonstans att bo i ett modernt hem som inte kostar alldeles för mycket pengar. Vi tillsammans har ett ansvar för att korta bostadsköerna, för att upprusta slitna hyresrätter med varsamhet och för att garantera medborgarinflytande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag måste säga att dessa löften rimmar mycket illa med det som händer i många av de kommuner som styrs av regeringspartierna - Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är som om de har tagit efter Stockholmsmoderaternas syn på vad det är att bedriva allmännytta och kommunala bostadsbolag. Man har valt att sälja ut stora andelar av allmännyttan med löften om att sedan bygga upp kanske en tiondel av det som har sålts ut. Är det vad bostadsministern vill se - att andelen allmännytta minskar? Titta på kommuner som Luleå, Gävle och Eskilstuna där allmännyttan nu drastiskt minskar! Känner ministern oro över utvecklingen när fler och fler och större och större bostadsområden privatiseras?

Vad vill regeringen med allmännyttan? Som bostadsminister kan man naturligtvis ha en viljeinriktning och tycka någonting om allmännyttan - det vi äger gemensamt - och dess utveckling i Sverige.

Fru talman! Jag tackar Nooshi Dadgostar för uppföljningsfrågan men också för denna mycket viktiga interpellation. Den ger oss möjlighet att både diskutera och lyfta upp frågan på en principiell nivå.

Först och främst vill jag återigen hänvisa till att när Luleå - som är den kommun som omnämns i interpellationen - fattar ett beslut i enlighet med det som helt riktigt beskrivs här måste det kunna vara Luleå kommuns beslut. Oavsett om det handlar om miljöpartister, vänsterpartister eller vilket parti det än är måste det vara kommunen själv som gör ställningstagandet utifrån sitt eget bostadsförsörjningsansvar. När jag åkte upp till Luleå och träffade ansvarig KSO, kommunstyrelsens ordförande, framgick det också hur de hade tänkt.

Jag kan egentligen tycka vad jag vill om detta. Men om Luleå kommun ser en utmaning i att de vill ha fler som bygger i kommunen, så att det blir fler bostäder totalt sett, och gör bedömningen att om de kan locka till sig ett antal seriösa fastighetsbolag och byggbolag genom att sälja ut en del av det befintliga beståndet måste det kunna vara Luleå kommuns ansvar att göra det som är det bästa möjliga för deras invånare. Om kommuninvånarna då tycker illa om detta kommer man de facto att rösta bort denna majoritet i Luleå.

Vi har en liknande situation i Skellefteå, där man har fattat ett liknande beslut och dessutom genomfört det. Då är det kommuninvånarna som måste se på olika alternativ och säga att ett alternativ antingen har gjort rätt eller borde ha agerat annorlunda.

Regeringens vision ligger nog väldigt nära det Nooshi Dadgostar beskriver som en ansvarsfull bostadspolitik, nämligen blandade upplåtelseformer. Det ska finnas hyresrätter, bostadsrätter, äganderätter, villor och radhus på samma område. Där det finns för mycket av en typ av upplåtelserätt tycker vi rent principiellt att det är bra att det kan utökas med en mångfald av upplåtelseformer.

Om man ser på utförsäljningen som sådan finns det utförsäljningar som har varit bra för kommuner och dess invånare, och det finns utförsäljningar som har varit mindre bra för kommuner och dess invånare. Detta kommer vi nog att se även framöver. Men att från statligt håll diktera villkoren för det kommunala självstyrets innebörd med bostadsförsörjningsansvar låter sig inte göras med mindre än att man får se över hela det kommunala självstyret. Jag vet att mitt och Nooshi Dadgostars parti har en likalydande inställning till vad det kommunala självstyret är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi vill se vad det är som skapar nytta för medborgarna är det framför allt att unga och studenter, som fortfarande inte har ett eget kapital, lätt ska kunna komma in på bostadsmarknaden. Därför har vi i den budget som vi kommer att lägga fram till hösten - och som jag vet har ett stöd från Vänsterpartiet när det gäller dess innebörd men också dess utrymme - ett förslag om att det ska byggas fler hyresrätter. Man diskuterar nu detta mellan regeringen och Vänsterpartiet. Det ska vara billiga, små och klimatsmarta hyresrätter.

Jag är också glad att kunna deklarera att Stockholms kommun med det nya rödgrönrosa styret, där både Nooshi Dadgostars och mitt parti ingår, har gett i uppdrag till de kommunala bostadsbolagen att fördubbla sitt byggande. Det är någonting som jag välkomnar, och det ger kanske också en föraning om var jag står i frågan.

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Det är bra och viktigt att vi har en bostadsminister i Sverige som tar det här på allvar.

Jag tycker ändå att det är landet Sverige som behöver se till att vi har bostäder på till exempel högskoleorter så att alla kan utbilda sig. Hur ska man annars kunna göra det? När vi inte har några bostäder i Stockholm är det ett slag mot hela Sveriges tillväxt, inte bara mot Stockholms tillväxt. Det är klart att den nationella bostadspolitiken och viljeinriktningen betyder oerhört mycket. Det är därför lite fegt av bostadsministern att peka på de juridiska ramverken för detta för att slippa ta ställning. Jag känner till att bostadsministern inte kan bestämma över de lokala partirepresentanterna, men han kan peka ut en riktning.

Låt mig ta exemplet Luleå. Trots att det kommunala bostadsbolaget har en urstark ekonomi, trots att regeringen har aviserat statligt stöd för nybyggda hyresrätter och trots det mycket gynnsamma ränteläget väljer politikerna att sälja ut var tredje hyreslägenhet. Det är klart att man i retoriken alltid har behjärtansvärda orsaker till att man gör saker och ting. Det hade Stockholmsmoderaterna också. Men frågan är vart vi är på väg i Sverige. Har regeringen en åsikt om det?

Är det den bilden väljarna ska ha av regeringens bostadspolitik, vackra ord men i slutändan fullständigt vårdslös utförsäljning av våra gemensamma tillgångar, nere på marken i kommunerna?

Jag läste underlaget till det kommunala ärendet och häpnade. Kommunledningen hänvisade till att exempelvis Danderyd och Staffanstorp har många privata byggare, för att kunna bevisa att det nästan bara är privata värdar som bygger. Men i de två kommunerna finns det inget allmännyttigt bolag. Det finns alltså inget kommunalt bolag som skulle kunna bygga. Det är häpnadsväckande att ett kommunalråd deltar i den typen av vilseledande information till väljarna, som det i så fall är. Är ministern nöjd med bilden av regeringspartiernas bostadspolitik som Luleborna har fått den här våren?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi går vidare till det som hände i Gävle och debatten om alla utförsäljningar där finns det en rad felaktigheter kring hur begreppet affärsmässighet i lagstiftningen används. Det står i lagen att de kommunala bostadsbolagen måste vara affärsmässiga i dag. Våra kommunpolitiker använder nu det på olika sätt. De säger till exempel att det skulle vara affärsmässigt att sälja ut ett bestånd för att kunna fastställa värden på sina fastigheter, att det skulle vara affärsmässigt att göra det ena eller det andra. Men det är inte vad lagstiftningen innebär.

Det allmännyttiga ansvaret står fortfarande över det affärsmässiga. Bolagen har alltså fortfarande betydande socialt ansvar för att ta fram hem till kommunens invånare. Dessutom rör det sig om affärsmässiga principer och inte affärsmässiga grunder, som det står i andra delar av kommunallagen.

Många av regeringspartiernas politiker har någon sorts kvartalskapitalism för ögonen när de ska tolka ordet affärsmässighet. De gömmer sig bakom en felaktig tolkning av lagstiftningen för att rättfärdiga sina egna utförsäljningar. Det tycker jag är ganska oärligt.

Är ministern redo att tydliggöra lagstiftningen för kommunpolitikerna hur affärsmässigheten ska tolkas? Att det är affärsmässigt innebär alltså inte att det per definition är bättre att sälja ut sina tillgångar än att lånefinansiera sina investeringar. Affärsmässighet kan inte rättfärdiga utförsäljningar för att man ska ta reda på till exempel marknadsvärdet på kommunens fastigheter.

Avser ministern att tydliggöra vad affärsmässighet betyder?

Fru talman! Tack, Nooshi Dadgostar, för uppföljningsfrågorna!

Till att börja med handlar det egentligen inte så mycket om mod eller icke-mod när det gäller att bedöma vad olika kommuner, 290 till antalet, företar sig i fråga om bostadsförsörjningsansvaret. Det gäller att stödja de kommuner som behöver stöd. Och det är väldigt många i dag.

Regeringen har lagt upp ett ambitiöst program för att det totala antalet hyresrätter ska öka. För det har vi aviserat en betydande och viktig pott i den kommande budgeten. Jag är väldigt glad över det. Det görs tack vare en rödgrön regering, en samarbetsregering. Det blir svårt att jämföra med vad man har satsat på de senaste åtta åren när det gäller bostadsbyggande, framför allt hyresrätter som är grundfrågan i diskussionen.

Det är också viktigt att nämna att regelförenklingsarbetet kommer att fortsätta. Regelförenklingar är oerhört viktiga för att fler hyresrätter ska byggas.

Det behövs dock även bostadsrätter. Det behövs villor och radhus. Alla typer av bostäder behövs. Därför är jag glad över att majoriteter som den i Stockholm men även i Göteborg och Malmö, där våra båda partier ingår i styret, försöker hitta konstruktiva vägar framåt. Man ser till att upplåta mark på ett sådant sätt att det blir fler hyresrätter men också så att bostadsrätterna, som också efterfrågas, villorna och radhusen kan bli fler.

När det gäller det lagtekniska var det en, i mitt tycke, olycklig ingång på området när den nya lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag infördes 2011. Man hänvisade till tvingande direktiv och gjorde en maximalistisk syn på vad som behövde genomföras. Men de kommunala fastighetsbolagen och deras samarbetsorganisation Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, som vi har mycket bra och nära kontakt med, gav signaler om att de jobbar utifrån det uppdrag de har. De kommuner som har ett smart och konstruktivt sätt att jobba på lyckas faktiskt uppnå det som kan förväntas av dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som är viktigt är den politiska styrningen. Vi ser hur stor skillnad det kan bli. Efter åtta år med borgerlig majoritet i den här staden, Stockholms kommun, nådde utförsäljningar en nivå där man till slut fick vidta drastiska åtgärder. I dag är det en rödgrönrosa majoritet, i vilken Vänsterpartiet och Miljöpartiet ingår, som har kunnat sadla om och försöker hitta vägar framåt, med befintlig lagstiftning. Hittills har jag inte träffat på att det skulle vara ett hinder för dem att jobba med allmännyttan, de kommunala fastighetsbolagen.

I fråga om de norrländska situationerna - det är inte bara i Luleå; liknande situation har uppstått i Skellefteå där man dessutom har genomfört detta - kommer det här att bedömas av medborgarna under de närmaste tre åren. Jag vet att det styrande, stora partiet i Luleå har i princip egen majoritet. Men om det är som Nooshi Dadgostar säger, att det finns ett folkligt missnöje med det som händer, vilket vi kommer att se effekterna av de kommande tre åren, kommer det att återspeglas i valresultatet.

För min del handlar det om att se till att det finns blandade upplåtelseformer.

Fru talman! Jag tackar för det svaret.

Jag tror inte att det skapar särskilt mycket hopp och framtidstro att bara säga: Vi gör en massa dåliga saker nu, och sedan får vi se vad som händer om tre år. Nu säljer vi ut en massa här i Stockholm, Luleå och andra kommuner - förra mandatperioden var det mycket som såldes ut - och sedan får vi se hur man väljer att rösta.

Jag tycker inte att det är så man arbetar fram politik som ska skapas utifrån människor.

Problemet med affärsmässigheten i lagstiftningen är att den tolkas strikt och att juridiken används som argument för att sälja ut. Ingen vågar stå för det politiskt utan säger att det är tolkningen av begreppet i lagstiftningen som gör att man i till exempel Luleå säger att allmännyttan är så stor att man måste sälja ut, eftersom allt annat inte vore affärsmässigt.

Jag menar att det är felaktigt. Allmännyttan kan mycket väl äga en stor andel av hyresrätterna i en kommun. Det kan tvärtom vara direkt felaktigt att sälja ut, eftersom kommuninvånarna tjänar mycket pengar på den gemensamma tillgången.

Det är fullt möjligt att till exempel korsfinansiera mellan olika bestånd i ett kommunalt bolag. På vissa håll menar man att det inte är juridiskt möjligt. Det måste bostadsministern uppmärksamma.

Jag tror att allmännyttan är framtiden. Och jag tror att regeringen kan göra det till sitt politiska projekt att skapa en större allmännytta som är med och påverkar samhällsutvecklingen och har medborgarna i fokus. Då måste det vara andra kommuner, inte det som händer just nu i Luleå och i Skellefteå, som får stå som exempel på detta.

Tack för en god debatt!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack så mycket, Nooshi Dadgostar, för debatten! Jag är glad över att det finns riksdagsledamöter som verkligen tar sitt uppdrag på allvar när det gäller att försöka se olika delar av bostadsmarknaden och de boende. Ibland känns det nästan som att vi i övriga fall debatterar marknadens väl och ve när det gäller bostadsbyggande. Här handlar det i grunden om en känsla för framför allt de boende. Detta tycker jag är någonting som Nooshi Dadgostar gör med den äran.

Min roll som statsråd är varken att klandra eller att försvara våra 290 kommuner. Luleå har tagit ett beslut utifrån vad man anser är bäst för sina kommuninvånare. Det är verkligen inte så att jag tycker att man ska vänta och se. Beslutet är taget, och kommunen är den som de facto har ett bostadsförsörjningsansvar. Det är kommunen som kommer att behöva stå till svars inför sina kommunmedborgare om den teori som man har kommer på skam - teorin handlar om att man vill locka till sig fler bostadsbyggare i Luleå, som ska göra det möjligt att växla upp bostadsbyggandet i staden. Då har man haft en teori som inte har fallit väl ut, och då kommer Nooshi Dadgostar att få rätt.

Jag tror att den kommunföreträdare som inte har gjort sin hemläxa inom det här området kommer att straffas hårt av sina kommunmedborgare. Därför tror jag också att de verkligen försöker ha bra underlag för att kunna hantera det ansvar som åligger dem och oss som regering. Det handlar om att unga, studenter och nyanlända ska ha någonstans att bo. Men det handlar också om att se till att ha långsiktighet i bostadspolitiken.

Tack för frågan!

Överläggningen var härmed avslutad.