Frågestund - 2012-05-31

Fru talman! Jag förstår att regeringen inte gillar det besked som utredningen har lämnat, nämligen att avgiften inte räcker för att kärnkraftsindustrin ska betala sina egna kostnader. Det är uppenbart att man låter kärnkraftsindustrin sätta villkoren för hur mycket industrin ska betala. Det är en myt att kärnkraften är billig, och det visar utredningen. Industrin säger också att om de ska betala den fulla kostnaden blir det inte en tillräcklig vinstmarginal för dem, och regeringen låter dem hållas. Miljöpartiet har motionerat i enlighet med Strålsäkerhetsmyndighetens förslag om att avgiften borde avspegla den verkliga kostnaden för kärnkraftens slutförvar. Regeringen hävdar med en barnslig envishet att det inte finns några subventioner utan att diskutera de konkreta frågorna som handlar om vem som ska betala för kärnkraften. Vad är en subvention om inte att låta kärnkraftsindustrin slippa betala den fulla kostnaden för sitt avfall?

Fru talman! Kärnkraften ska stå på egna ben och klara sig utan statliga subventioner. Det är också bakgrunden till att regeringen har givit Strålsäkerhetsmyndigheten i uppdrag att gå igenom Kärnavfallsfonden och slå fast på vilken nivå som avgiften behöver ligga efter 2014. Lise Nordin påstår att utredningen har levererat ett förslag. Det stämmer inte. Utredningen har precis fått förlängd tid eftersom man har konstaterat att man behöver gå djupare i frågorna. Det handlar om att slå fast var nivån ska ligga efter 2014. Det är otroligt viktigt att vi kommer fram till vad avgiftsnivån behöver vara för att industrin ska bära den fulla kostnaden. Det ska bli en nivå som både staten och kärnkraftsindustrin kan lita på håller över tid. Utgångspunkten för utredningen är att kärnkraften ska stå på egna ben och klara sig utan subventioner. Det gäller i dag, och det kommer att gälla även i framtiden.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Elmsäter-Svärd. Sedan 1988 har olika reformer genomförts som har betytt mycket för kollektiv- och godstrafikens positiva utveckling. En av dessa reformer är konkurrensutsättning av drift och underhåll av järnvägen. Den har givit möjlighet för alla samhällets leverantörer att bidra till att järnvägssystemet ska fungera. Nu riktas krav från de rödgröna partierna och Sverigedemokraterna på en återreglering av drift och underhåll av järnvägen och på att Trafikverket med egna resurser ska utföra det arbete som företag som har specialiserat sig på drift och underhåll utför på järnvägen. Jag vill därför fråga statsrådet: Går det enligt statsrådet att få ut lika mycket järnvägsunderhåll för givna pengar om man inte får ha konkurrensupphandlingar på drift och underhåll av järnvägen?

Fru talman! Det är oerhört viktigt att människor som reser och företag som är i behov av pålitliga och punktliga transporter känner att järnvägen fungerar både i dag och i morgon. Jag skulle vilja påstå att det kanske är första gången på länge som vi nu har en riktig kunskap i den kapacitetsutredning som har tagits fram. Det är nog många som har blivit förvånade över vilka brister som finns och hur länge detta har varit eftersatt. Innan man börjar fundera på om man ska omorganisera eller inte ska man vara säker på vad som behöver göras. Min mycket tydliga uppfattning är att under de lite drygt tio år som flera har engagerat sig och kunskapen har höjts har vi nu fått många som är med och kan göra järnvägen mycket bättre och mer effektiv utan att kvaliteten sänks eller att säkerheten riskeras. Samordningen mellan alla aktörer är något som har blivit betydligt bättre än det var bara ett år tillbaka i tiden.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm har beskrivit de positiva effekterna av konkurrensutsättning: 25 procents kostnadsminskning med fortsatt hög säkerhet och kvalitet. Jag har en fundering utifrån detta. Vilka risker ser statsrådet om Trafikverket nu skulle tvingas sluta med konkurrensutsättning av drift och underhåll? Hur skulle medborgarna märka ett sådant beslut? Och hur skulle det påverka näringsliv och jobb?

Fru talman! Om det nu skulle landa i ett sådant beslut tror jag att det återigen blir mer fokus på organisation, som tyvärr skulle sinka i tid, tempo, engagemang och kraft på den järnväg som i dag behöver ha krafttag för att återfå den kapacitet som den en gång i tiden hade. Det vore tråkigt om vi tappar tid och tempo när det gäller att vårda den järnväg som behöver vara punktlig - det som vi alla tycker är så viktigt. Dessutom finns det risker att alla aktörer som i dag finns här, både svenska och utländska, slutar att jobba med innovation och investeringar. De börjar kanske fundera på hur de ska avveckla. Detta kan ställa till problem när vi behöver ha hjälp med investeringar, med reinvestering och med drift och underhåll. Det kan till och med vara så att kunskapen slås bort så att den blir extra dyr när vi ska ha den. Då får vi inte ut mer för alla skattepengar, som vi alla säger att vi vill.

Fru talman! Min fråga går till Nyamko Sabuni. I över hälften av alla Sveriges kommuner finns det inte möjlighet till barnomsorg på kvällar, helger och nätter - detta trots att vi vet att många människor jobbar på obekväm arbetstid. Kommunal har gjort en rapport där man tittar på hur mycket det skulle kosta att införa barnomsorg på obekväm arbetstid. Resultatet visar tydligt att man vinner på det - både föräldrarna genom att man får en högre inkomst och regionen eller landstinget och staten med ökade skatteintäkter. Kommunerna är tyvärr de som kommer att få ta kostnaderna i början, men på sikt är detta lönsamt även för kommunerna. Detta är bra och viktigt för arbetslinjen och för kvinnors och mäns möjlighet att försörja sig. Varför vill då inte regeringen införa barnomsorg på kvällar och helger?

Fru talman! Precis som Ann-Christin Ahlberg var inne på vidhåller regeringen arbetslinjen. För att det ska vara möjligt måste det finnas en förskola tillgänglig under de tider som familjerna behöver det. Regeringen säger inte nej till barnomsorg nattetid. Tvärtom har regeringen skärpt lagen och sagt att kommunerna ska ha beredskap för barnomsorg under de tider då barnomsorgen vanligtvis inte är öppen. Sedan ska det göras en individuell bedömning utifrån varje familjs behov när de ansöker om barnomsorg. När det gäller den undersökning som Kommunal har gjort och som Ann-Christin Ahlberg hänvisar till ser vi att samma kommuner som säger att de inte har någon barnomsorg nattetid också har erbjudit barnomsorg nattetid. Jag tror att den intressanta frågan att ställa är: Finns det medborgare och familjer som har efterfrågat detta men inte fått det trots att de har behov? Detta vet vi ingenting om. Det är därför jag nu har tillsatt en kartläggning som Skolverket ska göra. Först när vi vet vilka behov som finns kan vi också på ett bättre sätt komma fram till vilken lösning vi ska ta till för att familjerna ska kunna få barnomsorg när de behöver den.

Fru talman! Nyss fattade vi ett beslut i riksdagen. Där hade regeringspartierna en reservation när det gäller de motioner där det yrkades på barnomsorg på obekväm arbetstid. Regeringen gör ingenting för att få barnomsorg på obekväm arbetstid. Barnomsorg på natten kan vara viktigt och bra. Men vi måste också våga tala om kvällar och helger. Detta är också en oerhört viktig jämställdhetsfråga, och ministern är högst ansvarig för att driva jämställdhetsfrågorna. Det tar alldeles för lång tid. Vi har många kvinnor som tvingas jobba deltid på grund av att de inte har barnomsorg fast de har möjlighet att få ett jobb. Vi vet också att kvinnor jobbar mer än män på obekväm arbetstid. Därför är det oerhört viktigt att vi fixar barnomsorgen och inte inväntar behovet. Man efterfrågar ju inte någonting som inte finns. Behov finns; det kan vi se utifrån att kvinnor och män jobbar på obekväm arbetstid och har barn.

Fru talman! Jag tror att det viktiga för medborgarna att känna till är vad lagen säger. Lagen säger att de har rätt att ansöka om barnomsorg på obekväm arbetstid - om det så är kväll, helg eller natt. Sedan ska det göras en individuell bedömning. Bara det faktum att man jobbar obekväm arbetstid betyder inte att familjen nödvändigtvis behöver barnomsorg. Det kan vara så att mamma jobbar och pappa är hemma eller tvärtom, och detta måste vi utgå ifrån. När vi för denna debatt i kammaren utgår oppositionen ifrån att det finns människor som jobbar obekväm arbetstid. Men det är inte det som är problemet, utan vi ska hjälpa de familjer som behöver barnomsorg. I fråga efter fråga i denna kammare har vi sett att det största partiet i oppositionen, som eftersträvar regeringsmakten, är slarvigt när det fattar sina beslut. Jag tycker att det är beklagligt. Jag har utlovat en kartläggning av problembilden. När vi har den informationen ska vi vidta åtgärder, och gärna tillsammans - i samarbete. Men oppositionen inklusive Socialdemokraterna väljer att göra ett tillkännagivande som handlar om stimulansbidrag. Det säger inte något om hur mycket och till vem, vilket bara riskerar att leda till att de kommuner som i dag erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid drar in detta för att de väntar på stimulansbidrag. Ingen har sagt hur mycket bidraget ska vara på och till vem och till vad det ska gå. Det tycker jag är en oansvarig politik. Jag ber att få återkomma när vi har problembilden klar för oss. Då ska vi också vidta åtgärder efter det.

Fru talman! Samtidigt som tågen har stått stilla på Stockholms central har infrastrukturministern prickats av ett enhälligt konstitutionsutskott för miljonrullning inom järnvägsunderhållet. Ett företag, BB Rail, som i sitt hemland har tilldömts ansvaret för en stor tågolycka och därmed fått böta hundratals miljoner har i Sverige gått i motsatt riktning. Man har fått 125 miljoner kronor för att inte utföra underhåll. Det är naturligtvis djupt olyckligt. Där skulle historien ha kunnat sluta om det inte vore för att man efter att man löst ut företaget med 125 miljoner kronor utlyste en ny upphandling, och samma företag som orsakade olyckan i Storbritannien, fick böta där och fick 125 miljoner kronor av Trafikverket för att inte utföra underhåll vann upphandlingen trots att man hade det dyraste anbudet. Jag vill därför fråga infrastrukturministern: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att bringa ordning på underhållskaoset på våra järnvägar?

Fru talman! Jag tycker frågeställningen är lite missvisande. Vi har inte kaos i vårt underhållsarbete. Tvärtom ser vi hur vi får ut mer effekt och mer underhåll för mindre pengar till gagn för skattebetalarna där kvaliteten inte sänks och säkerheten inte heller minskar. Vi ser snarare hur fler företag är med och bidrar till både innovation och företagsutveckling, vilket är någonting som jag tror att Socialdemokraterna i grunden tycker är positivt. Vad man har kommit fram till i KU i dag har jag inte tagit del av. Man har haft en presskonferens för ett tag sedan. Det är dock viktigt att känna till att det som hände i Västra Götaland och det avtal som fanns där inte har att göra med något systematiskt fel i upphandlingen. Det är en engångsföreteelse så här långt, och jag hoppas att det förblir det. Här har Trafikverket i sin myndighetsroll, med det ansvar som man har, i god ordning avslutat något som bägge parter inte trodde var bra. Det har varit för resenärernas skull, för att kunna göra något annat i stället. Det tycker jag i grunden är bra.

Fru talman! Jag noterar att statsrådet är nöjd med järnvägsunderhållet. Hon är nöjd och tycker att det är bra att Trafikverket har betalat ut 125 miljoner kronor av medel som riksdagen har anvisat för järnvägsunderhåll till att lösa ut en entreprenör som inte har klarat uppgiften, vilket ett enhälligt konstitutionsutskott i dag har riktat kritik mot. Jag är inte nöjd med hur järnvägsunderhållet i Sverige bedrivs.

Fru talman! Den som har intresse i den här frågan kan nog läsa vad det är som konstitutionsutskottet har riktat kritik mot. Huruvida det stämmer med Anders Ygemans tolkning eller med någon annans tolkning avstår jag från att säga. Frågan är dock relevant, för kritiken gäller att samma företag finns med igen. Då blir naturligtvis frågan: Ska vi använda lagen om offentlig upphandling eller inte? Ska vi på något sätt styra vissa företag att inte delta i en sådan upphandling om de i övrigt uppfyller kriterierna, ansöker i lika konkurrens med alla andra och utifrån detta också blir utvalda? Då söker vi ju något annat än den verklighet vi i dag lever i. Jag tycker att inte minst Socialdemokraterna borde bestämma sig för vad det är som ska gälla. Är det lika villkor för företag som uppfyller kriterier för att vara med i en upphandling enligt lagen om offentlig upphandling, eller ska vi ovanifrån styra att vissa får vara med och andra inte? Det blir väldigt märkligt. Det tror jag inte är bra för järnvägens framtid.

Fru talman! Min fråga handlar om hur lärarna ska bedöma sina elever och ge rättvisa betyg när det saknas underlag och stöd för detta. Hur ska lärarna kunna uttolka begrepp som enkelt, utförligt eller nyanserat när det saknas konsensusunderlag för det? Det nya betygssystemet har gällt sedan i julas, men på Skolverkets hemsida kan man se att visst underlag inte kommer förrän hösten 2013. Nu har vi hört statsrådet Kristersson två gånger i dag säga att underlaget är gott och bra för att lärarna ska kunna sätta betyg. Hur är det möjligt, när det faktiskt inte finns något underlag? Det finns inget framtaget underlag. Hur kan han säga så när det saknas i NO-ämnen, i engelska, i historia och i religion?

Fru talman! Jag svarar naturligtvis gärna på frågor om detta. Jag har redan gjort det två gånger och gör det gärna en tredje gång också. Mitt svar kommer att låta ungefär som tidigare. Det är min bild att det är ett gott underlag. Det är min bild att det är en stor och viktig reform som är emotsedd med rätt stor entusiasm. Säkert kommer den, som alla reformer, att vålla en del initiala problem, men vill man ha en mer detaljerad diskussion och gå ned på enskilda ämnen, vilket är helt legitimt, föreslår jag att man för den diskussionen med det statsråd som dagligdags arbetar med de här frågorna. Mitt svar blir regeringens relativt övergripande: Vi tror att reformen är nyttig, viktig och välförberedd.