Arbetsplenum - 2012-03-28

Herr talman! Min första fråga till Martin Andreasson handlar om skatten på konstgödsel. Det är intressant att man på DN Debatt skriver att regeringens beslut om att avskaffa skatten på konstgödsel var olyckligt och att man så till den milda grad ångrar sig. Det är både intressant och bekymmersamt att man i dag antagligen - jag förutsätter det men vill ändå ge Martin Andreasson en chans att ge en förklaring - här i kammaren kommer att rösta mot sin övertygelse. Ni i Folkpartiet har ju sagt att det var fel att avskaffa skatten på konstgödsel. I dag ligger på kammarens bord en motion som vi i dag gemensamt ska rösta om och där man skriver att man vill återinföra skatten på konstgödsel och att resultatet av skatten ska gå tillbaka till näringen. Ni har tydligt sagt att det var fel beslut som alliansregeringen fattade och att Folkpartiet nu för att lyfta fram sin miljöprofil vill tydliggöra att fel beslut fattades och att man ångrar sig. Jag hoppas att Folkpartiet vill göra bättre. Min tydliga fråga till Martin Andreasson är därför: Kommer Folkpartiet i dag att rösta mot sin övertygelse och inte rösta för ett återinförande av skatten på konstgödsel? Kommer ni alltså här i kammaren att rösta mot er övertygelse?

Herr talman! Det kan vara bra att lite grann ha historieskrivningen klar för sig. Det beslut som regeringen fattade år 2010, om jag minns rätt - i varje fall i samband med budgetpropositionen inför år 2010 - gick ut på att avskaffa skatten på handelsgödsel samtidigt som vi höjde dieselbeskattningen avseende jordbrukssektorn och därmed tog bort den skatterabatt på diesel inom jordbrukssektorn som fanns under Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets tid vid makten. Det är ganska viktigt att ha den bilden med sig. När det väl är sagt är Folkpartiets besked naturligtvis att vi anser att det behövs en översyn. Vi vill ha en kadmiumskatt på handelsgödsel. Men den frågan hanterar inte vi här, utan den frågan hanterar vi i regeringssamarbetet - tillsammans med våra regeringskolleger. Naturligtvis återkommer vi om detta. Det här är ju en del av budgetbehandlingen. Vi ser skatter och utgifter som en helhet. Det är därför vi i Sverige har en sammanhållen budgetprocess - en budgetprocess där det har varit till fördel för Sverige att riksdagen inte bryter ut en enskild skattefråga och fattar beslut om den lösryckt. I stället fattar man beslut om statens intäkter och utgifter som helhet. Detta har tjänat oss väl, och detta står vi naturligtvis bakom. Därför kom frågan inte in i det här betänkandet, utan den kommer med vid budgetbehandlingen.

Herr talman! Jag tackar Martin Andreasson för det svaret. Men fortfarande undrar jag om det är så att Folkpartiet i dag här i kammaren kommer att rösta mot sin övertygelse. Ni har sagt att ni är självkritiska och att det var olyckligt att avskaffa skatten i fråga, och ni föreslår att en ny skatt införs. Det är precis vad den motion som i dag behandlas handlar om. Motionen handlar ju om ett återinförande av nämnda skatt. För det parlamentariska systemet är det, tycker jag, bedrövligt när man i ett parti här i riksdagen säger att man ska rösta mot sin övertygelse därför att man inte klarar av att stå för den. Men då skulle ni inte ha skrivit DN Debatt-artikeln. Det hade varit bättre om ni hade väntat och tagit med frågan i alliansbudgeten. Det här måste jag tyda så att Folkpartiets DN Debatt-artiklar i framtiden inte är någonting som jag ska läsa, utan jag ska bläddra förbi dem eftersom de inte kommer att vara värda någonting. Det blir väldigt allvarligt när ni självkritiskt säger att det var fel att rösta igenom tidigare förslag. Nu vill ni göra rätt, vilket jag tycker är jättebra. Men slutsatsen blir att ni inte gör rätt. Ni låter det hela vara, så artikeln kan man glömma. Jag ser det som ett allvarligt hot mot den demokratiska traditionen i det här landet. Ett parti som säger en sak måste vara berett att göra samma sak i verkligheten. Om inte kan jag ju hitta på vad som helst för Miljöpartiets del och skriva vad som helst i tidningen. Men jag behöver inte göra så som Folkpartiet gjort. Min fråga till Martin Andreasson är alltså fortfarande: Hur kan ni förklara och försvara inför väljarna att ni säger en sak och nästan exakt på dagen en månad därefter gör tvärtom?

Herr talman! Jag blir faktiskt lite rörd över Mats Pertofts omsorg om Folkpartiets inflytande i svensk politik. Det är naturligtvis så att om Mats Pertoft ytterligare vill öka Folkpartiets ställning och inflytande i Sverige välkomnar jag honom över. Allvarligt talat är det dock så att vi måste diskutera frågor inom ramen för den budgetprocess vi har här i Sverige. Jag blir lite bekymrad när jag hör Mats Pertoft på något sätt argumentera som att frågor ska ryckas loss ur budget- och skattehelheten och beslutas var och en för sig i kammaren. Då är vi nämligen tillbaka i den trasiga budgetprocess som ledde Sverige ned i ekonomisk stagnation och en djup ekonomisk kris under 80- och 90-talen. Jag vet att detta är en öm tå för Miljöpartiet, för inte minst ert manliga språkrör Gustav Fridolin har ofta beklagat sig över den budgetprocess vi har. Jag anser dock att det ändå är viktigt för Sverige att vi tar skatte- och budgetbeslut i ett sammanhang. Jag välkomnar som sagt Mats Pertofts engagemang för att Folkpartiet ska få så stort inflytande som möjligt i svensk politik, men jag tror ärligt talat att budgetdebatten får anstå till hösten.

Herr talman! Vi hade nyss en debatt om inkomstskatten där Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern ville ha en bred överenskommelse om en parlamentarisk skatteöversyn. Då handlade det om att få ett enklare skatteförslag, fattade jag det som. Men puts väck är alla de tankarna; här haglar det av nya förslag om skatter. I detta betänkande om punktskatter har oppositionen lagt fram två förslag som är rena straffskatterna på landsbygden. De tre rödgröna partierna vill återinföra skatten på handelsgödsel och införa skatt på transporter. Herr talman! De gröna näringarna i Sverige befinner sig i framkant i världen i fråga om miljöhänsyn och djurhållning. Det är ett arbete som näringarna har utfört i dialog med politiken och som har lett till egna värdefulla initiativ, till exempel Greppa näringen, vilket handlar om att planera gödslingen för att undvika övergödning. Detta projekt ligger väl i linje med ett ekonomiskt rationellt jordbruk, där övergödning även innebär onödiga kostnader. Däremot finns det mycket lite som talar för att extra skattepålagor påverkar förbrukningen av handelsgödsel, då handelsgödsel är nödvändigt i ett intensivt jordbruk. Det arbete som har pågått inom själva näringen riskerar att göras om intet då oppositionen kraftigt vill försämra villkoren för de areella näringarna i Sverige. Ett förslag från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern om att återinföra skatten på handelsgödsel saknar därför miljömässig logik. Det gynnar nämligen importerade varor, som i de flesta fall produceras med långt större insatser av handelsgödsel och med mindre miljöhänsyn än i det svenska jordbruket. Det saknar näringspolitisk logik, då det ensidigt drabbar näringen i Sverige. Det gynnar konkurrenter utomlands och leder till att produktion och arbetstillfällen försvinner från Sverige. Det sker dessutom i ett läge då svensk produktion minskar och nya utslagningar hotar sektorn. Centerpartiets bestämda uppfattning är att politikens roll måste vara att stärka det svenska lantbrukets konkurrenskraft. Handelsgödsel har stigit kraftigt i pris de senaste decennierna, och hektargivorna är anpassade till vad grödorna kan ta upp. Växtnäringsläckage har därför mycket liten koppling till tillförsel av växtnäring genom handelsgödsel. Då är det kanske till och med viktigare att minimera läckageriskerna från stallgödseln. Sverige har också redan internationellt sett stränga krav på låga kadmiumhalter i handelsgödseln. Lönsamheten i det svenska jordbruket är redan pressad, och de senaste 25 åren har produktionen minskat med en tredjedel. Importen av mat från andra länder har under samma tid fördubblats, och Sverige är nu ett av de länder i Europa som sämst utnyttjar sina åkrars produktionsförmåga. Vår självförsörjning riskerar snart att sjunka under 50 procent. Hur kan det vara miljö- och djuromsorgsvänligt att öka regel- och skattekostnaderna så mycket för just det svenska jordbruket att det tappar i konkurrenskraft och konsumenterna i stället köper billig importmat som förorenar mer? Hur kan näringssituationen i Östersjön bli bättre av att utsläppen i Sverige, som redan läcker minst, ska minska ytterligare och ersättas av större utsläpp från jordbruken i till exempel Danmark och Tyskland? Centerpartiet anser att det svenska jordbruket måste kunna öka sin konkurrenskraft, stå emot importkonkurrensen och växa. Då går det inte att öka skattebelastningen och regelkrånglet, utan båda dessa saker måste minska. Oppositionens förslag är missriktat och gagnar varken miljö eller djuromsorg. Herr talman! Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänstern och Sverigedemokraterna föreslår en kilometerskatt för lastbilar. Nu är det tack och lov så att Sverigedemokraterna har deklarerat att de inte kommer att rösta för detta just i dag. Det tackar jag för. De övriga partierna verkar dock tro att man genom ett högre pris på transporter kan tvinga över godset till miljövänligare alternativ. Det finns inga transporter på väg som sker enbart för nöjes skull. Transporter är inte heller så billiga i dag så att de tål en straffbeskattning. Högre transportkostnader försämrar konkurrenssituationen för svenska varor på exportmarknaden. Av transporterna med lastbil har 60 procent en längd under 10 mil och kan inte ersättas med tåg - föreställ dig gärna en last med grus från en grusgrop till ett vägbygge, betong till ett husbygge eller timmer till ett sågverk. Sträckorna mellan avsändare och mottagare är ofta relativt korta, eller också utförs transporterna på sträckor som saknar järnväg. De kan också vara av en sådan beskaffenhet att de faktiskt inte kan ske med järnvägsvagn. Vi har heller inte järnväg överallt i hela Sverige, och landets producenter och konsumenter finns inte enbart utmed befintliga järnvägar. De järnvägar vi har är dessutom redan tungt överbelastade med trafik. Självklart vill jag se en utveckling av järnvägstrafiken. Självklart vill jag se mer både gods och passagerare, och regeringen satsar otroligt mycket mer nu än tidigare på att bygga ut infrastrukturen vad gäller både vägar och järnvägar. Man bygger mötesspår, bygger bort flaskhalsar och satsar som sagt många fler miljarder än tidigare. Man ser också till att finansiera alla löften man går ut med. Åkerinäringen, som jag nämnde tidigare, har inte marginaler för att bära kostnaden. De har en marginal på mellan 2 och 4 procent. Där finns inte detta utrymme, utan det kommer att gå över till andra som får bära kostnaden. Det är alltså slutkonsumenten som får bära det höjda priset. Denna skatt drabbar inte heller enbart utländska åkare, vilket en del tycks tro. Sverige varken kan eller tillåts göra skillnad på nationalitet. Argumentationen om att utländska åkare ska vara med och betala för slitaget på de svenska vägarna och jämförelsen med vägskatter i andra länder i Europa håller inte heller, eftersom Sverige inte är något transitland. Utländska åkare som passerar gränsen ska i huvudsak leverera sina varor till svenska kunder, och kostnaden för kilometerskatten drabbar då just svenska kunder. Kilometerskatten kommer inte att flytta transporter från lastbil till järnvägar eftersom detta alternativ alltså inte finns. Där det redan finns och där det är möjligt tillämpas det genom kombiterminaler, där lastbilarna kör fram och lastar över till tåg. Kilometerskatten ger inte den miljöeffekt oppositionen hävdar utan omvandlas alltså till en ökad kostnad för butikernas dagligvaror och detaljhandeln. Det blir bara en ökad konsumentskatt som urskillningslöst drabbar barnfamiljer och pensionärer, gammal som ung. Maten, kläderna, toapappret, ja allt vi köper omfattas till någon del av en lastbilstransport. Vill oppositionen höja skatten på varor kan de lika gärna göra det utan att gå omvägen via åkerinäringen. Ska vi åstadkomma en riktig miljöeffekt kan vi inte heller inrikta oss på vägsträckans längd. Avståndet mellan punkt A och punkt B är ju lika långt oavsett skattenivå. Det viktigaste är vad man använder för drivmedel och hur man kör. Precis som med personbilar är vi centerpartister inte motståndare till lastbilen eftersom vi inser att den inte är utbytbar om hela landet ska leva. Jag kan hålla med om att punktskatt är ett mycket bra sätt att styra konsumtion till mer miljöriktiga alternativ, men i just de här två förslagen tycker jag nog att oppositionen är fel ute. Man uppnår inte något miljöresultat. Det blir bara skatteprat. Regeringen bygger som sagt ut järnvägar, bygger bort flaskhalsar och fixar mötesspår för många miljarder. I alliansregeringens energiöverenskommelse har man satt upp målet en fossilbränslefri fordonsflotta 2030, och det gäller även lastbilar. Sedan fick vi, som sagt, en inbjudan från Miljöpartiets företrädare här att åka till Tyskland. Det kan jag nog tycka är en miljöbelastande och onödig resa. Jag skulle mycket hellre se att vi tar ett besök nere i Växjö hos Magnus Gunnarsson som jag skrev en artikel tillsammans med under förra valrörelsen. Han hjälpte mig med det underlag som jag behövde för att räkna fram vad en kilometerskatt kostar, och då var det också tal om höjda koldioxidskatter. Det var åtskilliga pengar. Jag tror att det vore värdefullt att lyssna mer på de svenska åkarna. Jag tror inte att de blir hjälpta av att vi höjer skatten och att det blir ett rättvisare system om vi höjer den för både de svenska och de utländska åkarna. Det blir likväl en skattehöjning som drabbar alla.

Fru talman! Jag ska försöka bena upp det hela lite grann när det gäller kilometerskatten. Nu har jag hört företrädare för regeringspartierna vrida och vända på argumenten för att inte vilja göra någonting. Vi försöker komma med förslag som ska förbättra för Sverige, för näringen, och förhindra att utländska åkare konkurrerar ut den svenska näringen. Men, nej, ni vill inte, vill inte. Det ska bli intressant att se hur många år det tar innan ni kommer att ändra er när det gäller kilometerskatten, för det är så att det kommer så småningom. Annars är vi inte speciellt smarta. Men det är ingen idé att tjata längre om det här, för vi har gjort det så mycket, och ni vill inte det, förstår jag. Karin Nilsson får det att låta som att vi vore fiender till svenskt jordbruk. Jag vill då bara påminna om några saker när det gäller jordbruket. När alliansregeringen tillträdde var LRF efter några år väldigt upprörda och pekade på några saker som hade ställt till det rejält för jordbruket. Jag tror att man räknade med att det skulle bli extra kostnader på 500 miljarder. Det var att ni höjde arbetsgivaravgifterna, som vi hade sänkt, och att ni lade på skatt på trafikförsäkringen som gjorde dem väldigt upprörda. Sedan har ni tagit bort återföringen av dieselskatten för att ställa om till miljövänliga alternativ. Ni har gjort en hel del som gått mot det svenska jordbruket.

Fru talman! Jag ska försöka ta det i tur och ordning. När det gäller kilometerskatten kommer jag att fortsätta säga: Jag vill inte, vill inte. Jag anser att det är ett effektlöst förslag när det gäller miljön. Jag tycker att vi ska prata om biodiesel, biogaser och andra alternativa drivmedel. Det finns en flora och det kommer att finnas en ännu större flora av alternativ. Men att ersätta de transporter som måste ske från leverantör till kund med någonting annat, att de ska kunna ske med andra färdmedel som tåg, båt eller någonting annat än lastbil, är inte möjligt, därför att vi inte har avsändare och mottagare utmed järnvägen. Och det blir inte miljövänligare av att lägga på en skatt på en resa som ändå är nödvändig att genomföra. Jag fortsätter nog att vidhålla åren framöver att jag inte vill, för det är inte sträckan som avgör miljöbelastningen om man har en punkt A och en punkt B att utgå från. När det gäller handelsgödselskatten är det ett bekymmer att man vill lägga på nya skatter på jordbruket i Sverige där vi redan har kommit längst. Vi har hårdare regler när det gäller innehållet i handelsgödsel. Vi har hårdare regler för vilken mängd som får spridas och när det får spridas. Vi har över huvud taget hårdare regler för vår landsbygds- och jordbruksproduktion. Nu hinner jag inte säga något om återföringen av dieselskatten. Men just de här två sakerna var just de som stod emot varandra och som nämndes av Folkpartiets företrädare alldeles nyss.

Fru talman! Det måste vara tråkigt att bara säga: Jag vill inte, vill inte. Jag kommer nog mer att säga: Jag vill, jag vill. Och det känns faktiskt lite trevligare. Jag är helt övertygad om att om man inför kilometerskatt kan man skruva in olika parametrar när systemet är i gång som kan stödja övergången till biodiesel och vad som helst framöver som syns vara viktigt. Detta är ju ett kanoninstrument för att ställa om. Sedan kan man lägga in olika parametrar som man blir överens om. När det gäller handelsgödselskatten har Karin Nilsson egentligen inte det största problemet med mig eller oppositionen, för vi är ju i minoritet här. Jag har för mig att det fanns en film en gång i tiden som hette Sova med fienden . Det är väl lite grann det som är Karin Nilssons problem om det är så besvärligt med skatten på handelsgödsel, för problemet har ju Karin Nilsson i sin egen regeringskonstellation. Som jag har förstått när jag har lyssnat på Folkpartiets representant kommer man ju att stenhårt driva frågan om skatt på handelsgödsel i budgetförhandlingarna, så där sitter Karin Nilssons problem. Börja på den egna bakgården, så får jag väl önska Karin Nilsson lycka till. En sak som är viktig - och som jag tror att ni inte har löst - är att handelsgödselskatten återfördes till näringen för att hjälpa till med forskning och utveckling. Jag vet inte om de pengarna har kommit jordbruket till del.