Interpellationssvar - Utökat elcertifikatssystem - 2012-03-20

Fru talman! Kent Persson har frågat mig om jag kommer att verka för att höja nivån på elcertifikatssystemet för att främja en ytterligare utbyggnad av vindkraften. Jag skulle vilja börja med att understryka att utvecklingen av den förnybara energin är en viktig del i regeringens energipolitik. Den förnybara elproduktionen ska byggas ut för att i allt högre grad ersätta den fossila energin, stärka försörjningstryggheten och även minska beroendet av kärnkraft och vattenkraft. Precis som Kent Persson skriver i interpellationen har bland annat vindkraften utvecklats kraftigt under de senaste åren, och det är glädjande att därmed se att regeringens politik ger resultat. Under 2010 lade regeringen fram propositionen Höjt mål och vidareutveckling av elcertifikatssystemet (prop. 2009/10:133) med bland annat förslag på ambitionshöjning och förlängning av systemet. Riksdagen biföll regeringens proposition, och den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 2010. Under 2011 lade regeringen fram propositionen En ny lag om elcertifikat - enklare regler och en gemensam elcertifikatsmarknad (prop. 2010/11:155). I propositionen föreslogs bland annat att ett avtal mellan Sverige och Norge om en gemensam marknad för elcertifikat skulle godkännas av riksdagen. Avtalet innebär inget annat mål för förnybar elproduktion i Sverige än det som riksdagen antog i maj 2010, det vill säga 25 terawattimmar ny förnybar elproduktion till 2020, och inte heller någon ändring i den svenska kvotkurvan eller i tilldelningsregler. Riksdagen biföll regeringens proposition, och avtalet mellan Sverige och Norge om en gemensam marknad för elcertifikat trädde i kraft den 1 januari 2012, samtidigt som den nya lagen om elcertifikat. Regeringen angav i propositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik - Energi (prop. 2008/09:163) att inriktningen för perioden efter 2020 är en fortsatt successiv ökning av den förnybara elproduktionen. Det är av stor vikt att ha långsiktiga spelregler för investerare, och regler bör inte ändras för ofta. I avtalet mellan Sverige och Norge om en gemensam marknad för elcertifikat aviseras att nästa kontrollstation för elcertifikatssystemet ska ske senast vid utgången av 2015 och därefter vart fjärde år.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation. Visst är det en fantastisk utveckling vi har haft i Sverige när det gäller den förnybara energin från 1970 fram till i dag. Vindkraften spelar en viktig roll i den snabba utveckling som har varit. Den hjälper inte bara till att hålla nere elpriserna. Vi har också fått en bättre elmarknad, och framför allt trängs den fossila energin bort. Det är därför glädjande att se att enligt Svensk Vindenergis prognos kommer vindkraften att fortsätta öka under åren med ända upp till 8 terawattimmar. Energimyndigheten säger att det blir 9 terawattimmar 2013 och 11 terawattimmar 2020 med nuvarande nivå i elcertifikatssystemet. Det intressanta är att det finns begränsningar i elcertifikatssystemet. Svensk Vindenergi bedömer att vi når 11 terawattimmar redan 2013. Det är utifrån deras bedömning av vad som är bestämda verk och beslutade projekt. Det finns alltså en begränsning i elcertifikatssystemet, vilket jag har tagit upp i interpellationen. Jag är medveten om att regeringen har satt nivån till 25 terawattimmar, men det finns betydligt större utvecklingspotential när det gäller vindkraften än dessa 25 terawattimmar som hela systemet omfattar. Det finns anledning att se över det. I svaret på interpellationen hänvisar statsrådet till kontrollstationer. Statsrådet skriver att det ska ske senast vid utgången av 2015. Jag tolkar det som att det finns möjlighet att Sverige redan tidigare tar initiativ till att se över detta och eventuellt ändra nivåerna eller kvoterna i elcertifikatssystemet om det visar sig att det inte fungerar som det ska. Det är en möjlighet som statsrådet har. En del i svaret gör mig lite konfunderad. Statsrådet skriver: "Den förnybara elproduktionen ska byggas ut för att i allt högre grad ersätta den fossila energin." Det håller jag med om; det är jättebra. Det ska stärka försörjningstryggheten, vilket jag också tycker. Men sedan står det så här: Den ska även minska beroendet av kärnkraften och vattenkraften. Jag blir förvånad. Hur ska det gå till när det gäller vattenkraften? Vattenkraften fungerar ju som reglerkraft som det är oerhört viktigt att vi håller uppe. Som det ser ut nu med de nya vattendomarna kommer utbytet av vattenkraft att minska. Vi får problem om vi ska bygga ut den förnybara vindkraften framför allt. Vi ska väl inte satsa på förnybar energi för att hålla tillbaka vattenkraften? När det gäller kärnkraften blir det enligt mitt sätt att se helt fel. Regeringens politik har inneburit ett ökat beroende av kärnkraft när vi graderar upp kärnkraften. Om det här ska vara trovärdigt skulle vi bygga ut den förnybara energin kraftigt. Då kan vi minska beroendet av kärnkraft.

Fru talman! Regeringen har högt ställda mål och visioner för den svenska energi- och klimatomställningen. Att ställa om energiproduktionen till långsiktigt hållbara alternativ är naturligtvis en del i det arbetet och en förutsättning för det. Den höjning till 25 terawattimmar till 2020 som vi genomförde i elcertifikatssystemet när vi ingick energiöverenskommelsen var en kraftfull förstärkning av systemet. Andra åtgärder är planeringsstöd, stöd till marknadsintroduktion för vindkraft och förlängt stöd till Nätverket för vindbruk. Det har sammantaget bidragit till den rekordartade tillväxt som vi ser i dag och som Kent Persson beskriver. Som interpellanten skriver i frågan och säger här i debatten bidrar vindkraften, tvärtemot vad en del påstår, till att hålla nere priset på el. Det gäller inte bara vindkraftsel utan all el. På det sättet ökar konkurrensen på elmarknaden. Det är ett viktigt bidrag inte bara för att ställa om i mer hållbar riktning utan också för att se till att konsumenterna kan få bättre kontroll över sina elräkningar. Vindkraften har blivit en allt viktigare del av det tredje förnybara benet i energipolitiken och är det energislag som växer allra snabbast i Sverige. I energi- och klimatpropositionen 2009 angav regeringen att inriktningen för perioden efter 2020, det vill säga efter den period som elcertifikatssystemet gäller, är en fortsatt successiv ökning av den förnybara elproduktionen. Det är en förutsättning för att vi ska nå de långsiktiga mål som vi har slagit fast, inte minst målet om att Sverige 2050 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser över huvud taget. Det är en inriktning som är väl känd av branschen. För att den ambitionshöjningen ska kunna ske på rätt sätt, med rätt utgångspunkt, utifrån energibalansen och kostnaderna för energislagen och de förutsättningar de har och utifrån hur behoven har utvecklats är det viktigt att vi håller oss till den kontrollstation som regeringen har aviserat och har för avsikt att genomföra 2015. Att föregripa den kontrollstationen och redan nu ändra i systemet skulle inte ge de långsiktiga och välgrundade beslut som den förnybara energin behöver.

Fru talman! Vi ska inte debattera det som vi är överens om, det vill säga nyttan med vindkraft. Vi ska debattera det vi inte är överens om, nämligen nivåerna i systemen. Inte bara jag utan även folk inom branschen säger att nivåerna, som de är satta i dag, kommer att hindra en fortsatt utveckling av vindkraft. De kommer att slå i taket 2013-2014. Därefter finns det inte mer utrymme. Det är vad Energimyndigheten visar när man säger att det blir 11 terawattimmar fram till 2020. Svensk Vindenergi säger att vi når det taket redan 2013. Vi måste ta det på allvar. Vi har betydligt större potential när det gäller vindkraft, både till lands och till havs, än vad systemet i dag förespråkar. Jag tolkar också avtalet som att det finns möjlighet för regeringen att ta initiativ att tillsammans med Norge diskutera förändringar eller höjningar av elcertifikatssystem om det visar sig behövas. Om det visar sig att detta slår i taket redan 2013-2014, är då statsrådet beredd att tillsammans med Norge föra en diskussion om att förändra systemet? Det är en konkret fråga. Jag fick inte svar på frågan om kärnkraften. Vi ökar beroendet av kärnkraft, vilket är vad det innebär när vi graderar upp den. I svaret säger statsrådet att vi ska satsa på den förnybara energin för att tränga undan kärnkraften. Det tycker jag är bra, men politiken är ju precis tvärtom. När vi inte tillvaratar den potential som finns kommer vi inte att kunna motverka en ökning och utbyggnad av kärnkraften. Jag förstår inte svaret när det gäller vattenkraft. Ska vi minska befintlig vattenkraft som den är utbyggd i dag när vi vet att vattendomar som Kammarkollegiet fastslår gör att det redan i dag är problem med befintlig vattenkraft och att utbytet kommer att minska?

Fru talman! När det gäller målnivåer och ambitionsnivåer i elcertifikatssystemet är det viktigt att tydliggöra att elcertifikatssystemet syftar till att stimulera utvecklingen av och investeringar i den mest lönsamma förnybara elproduktionen. När systemet sattes i sjön såg vi inledningsvis ganska stora investeringar i biobränslebaserad kraftvärme eftersom det var det ekonomiskt mest lönsamma just då. Nu ser vi hur vindkraften leder till stora investeringar i Sverige. Jag är övertygad om att när vi nu har öppnat den gemensamma marknaden med Norge kommer vi att få se att det blir mer investeringar i vattenkraft på den norska sidan eftersom det är mer lönsamt där medan det blir mer investeringar i vindkraft i Sverige. I energiöverenskommelsen finns det skrivningar om att vi ska minska beroendet av den storskaliga vattenkraften och kärnkraften. Det är mot bakgrund av att vi de senaste vintrarna har sett hur sårbart Sverige är när vi i så stor utsträckning är beroende av storskalig kärnkraft som vi vet inte alltid fungerar och levererar när behoven är som störst. Storskalig vattenkraft innebär att om vi har brist på vatten i vattenmagasinen leder det till att svensk industri har svårt att lita på leveranssäkerheten. Så har det inte varit den här vintern då vi har haft mycket vatten, men förra vintern var vi i en sådan situation. Det är just för att säkra en försörjningstrygghet som regeringen pekar ut att det är strategiskt viktigt att bygga ut det tredje benet. Så länge man håller sig till det som jag tror att vi har bred politisk enighet om i Sveriges riksdag - det finns inte något starkt tryck för att bygga ut någon av de orörda älvarna - är det svårt att öka utkomsten från den storskaliga vattenkraften. Däremot finns det möjlighet att bygga ut den biobaserade kraftvärmen. Det finns möjlighet att bygga ut vindkraft, solel, vågkraft och småskalig vattenkraft. Vi ser nu hur balansen i elsystemet håller på att förändras. I dagsläget har vi ett elsystem där 45-46 procent av den el som vi producerar kommer från den storskaliga vattenkraften. Mindre än 40 procent kommer från kärnkraften, vilket gör att vi är mindre beroende av den i dag, och en växande andel småskalig och förnybar el utgör i dagsläget 12 procent. Sammantaget kan man se att den absoluta majoriteten el i det svenska elsystemet kommer från förnybar energi - i runda slängar 60 procent - vilket är mycket positivt. Men om denna investeringsvilja ska fortsätta och om marknadsaktörerna ska kunna göra sina investeringar utifrån förutsägbara spelregler kan inte vi från politikens sida från ett år till ett annat gå in och förändra dem. Därför är det otroligt viktigt att vi nu låter elcertifikatssystemet verka, därför att det verkar mycket bra, och sedan återkomma vid kontrollstationen 2015 och göra bedömningar. Finns det behov av att då höja ambitionsnivåerna? Hur ska vi gå vidare efter 2020? Är det med detta system, eller är det på något annat sätt? Men att nu i förtid gå in och förändra spelreglerna skulle inte gagna investeringarna och utbyggnaden av den förnybara energin.

Fru talman! Man skulle kunna använda det sista argumentet och vända på det. Finns det inte spelregler som gör det möjligt att bygga ut exempelvis vindkraften kommer en sådan utbyggnad inte att ske. Vindkraften står inte på egna ben. Den är helt beroende av att det finns ett stödsystem, och elcertifikaten är ett sådant. Men jag förstår att det i dagsläget inte är gångbart att se över detta system före 2015, vilket jag tycker är synd. Vindkraften är oerhört beroende av att det fortfarande finns och kommer att finnas en reglerkraft, och vattenkraften är den i särklass bästa reglerkraft som vi har, inte minst när kärnkraften står stilla när den inte ska göra det. Om man skriver att man ska bli mindre beroende av vattenkraft måste man också ha en politik som gör det möjligt att man blir det. Bygger man ut vindkraften blir man faktiskt beroende av reglerkraft i någon form. Alternativet är att man har oljekondens eller något annat som reglerkraft, och det tror jag inte att statsrådet vill ha. Jag tycker att det är synd att det verkar som att året 2015 är hugget i sten. Då ska vi se över detta, även om verkligheten skulle visa att det finns ett behov av att vidta åtgärder tidigare. Men verkligheten har också en tendens att vara det som styr. Jag får därför hoppas att det blir så och att regeringen, om det skulle visa sig att jag har rätt i att det finns begränsningar i elcertifikatssystemet i dag, också kommer att se över detta och ta initiativ och tala med våra norska kamrater.

Fru talman! Det stämmer, som Kent Persson säger, att vindkraften till följd av rent naturliga förutsättningar är beroende av reglerkraft för att kunna fungera och även för att den ska kunna fungera i det svenska elsystemet. Den bedömning som jag, Näringsdepartementet och regeringen gör är att det finns gott om utrymme i den svenska vattenkraften som ännu inte är använt och där vattenkraften kan fungera som reglerkraft även för en fortsatt vindkraftsutbyggnad. Jag tycker att det är helt fantastiskt att se att det elcertifikatssystem som nu har funnits ett antal år och som Sverige är ganska ensamt om - det är ganska unikt som modell - faktiskt fungerar. Det har de senaste åren lett till en helt fantastisk utveckling. Sedan 2006 har vindkraftsproduktionen femdubblats i vårt land, och förra året slog den nya rekord. Precis som Kent Persson beskrev tidigare gör Svensk Vindenergi prognoser om att vi i år kan komma upp i nästan åtta terawattimmar och kanske så mycket som elva terawattimmar under 2013. Detta är fortsatta rekord som övertrumfar det som vi hittills har sett och som pekar på att regeringens energipolitik faktiskt fungerar och att de viktigaste styrmedel som vi har, elcertifikatssystem och olika stöd för att introducera vindkraften lokalt och i den fysiska planeringen, faktiskt leder till konkreta resultat.