Ola Johansson (C)
Member, The Committee on Civil Affairs
Fru talman! Bostaden är navet i våra liv, det vi kallar hemma. Många människor flyttar ofta. Andra behåller samma bostad från vaggan ända till graven. I bästa fall är hemmet en spegling av det liv vi lever och det liv vi vill leva, oberoende av vilken fas av livet vi befinner oss i.
Den bostad vi har ska passa vår plånbok, vår familjesituation, vårt arbete och våra fritidsintressen, även om det är flugfiske. Den ska vara lätt att få tag i, lätt att sköta och lätt att göra sig av med.
I dag debatterar vi hyresrätt. Det är lite typiskt svenskt att när vi pratar bostadspolitik så bryter vi ut en upplåtelseform och diskuterar bara den, helt frikopplat från de övriga. Vännerna som tillhör civilutskottet var med och besökte Norge för en dryg månad sedan. Där är andelen hyresbostäder mindre än 25 procent av bostadsutbudet, och den absoluta merparten av hyresrätterna finns i privatägda fastigheter.
I Norge äger 77 procent sin bostad och de uppmuntras till det redan som unga genom en modell med ett skattesubventionerat sparande - precis den modell som Centerpartiet och Annie Lööf har föreslagit i vår sparandelinje.
Centerpartiets utgångspunkt är att tala om bostadspolitiken i
ett
sammanhang, där utgångsläget är att man ska likställa upplåtelse- och ägandeformer samt skapa en valfrihet genom att erbjuda olika typer av bostäder. De bästa områdena är de där alla upplåtelseformer finns och du inte kan särskilja den ena från den andra. Vi ska ha en politik som ger likvärdiga förutsättningar att bo och leva i hela landet. Även där har vi mycket att lära av Norge och deras regionalpolitik.
Jag hör också till dem som tycker att det i varje storstad, mellanstor stad, tätort och samhälle ska finnas tillgång till hyresrätter. De ska vara tillgängliga på en öppen och legal marknad. Sverige behöver inte kopiera den norska modellen, men vi kan väl vara överens om att det finns andra sätt än vårt och att ni som var där faktiskt lärde er något.
I Norge har också byggföretagen en tyngre roll när det gäller att utarbeta planer. Vad det skulle innebära för Sverige som så starkt hävdar det kommunala planmonopolet och det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen vet inte jag. Men det är tankeväckande. Vi kan reflektera över vad det skulle betyda om byggföretagen också i Sverige fick rollen att ligga steget före.
Så sent som i tisdags var jag och Jan Lindholm på HSB:s presentation av deras bostadsindex. Då fick vi veta att även regeringen tycker att det är ett problem att ingen tar ansvar för den gemensamma regionala planeringen. Jag tror att exemplet som alltid är Stockholm, tyvärr. Möjligen är det så att byggföretagen i mindre utsträckning än kommuner och län tar hänsyn till gränser inom vilka det råder specifika byggregler. Där kanske vi kan reflektera lite över den norska modellen igen.
Därmed vill jag också ha sagt att jag i grunden tycker att det är bra när kommunala beslutsfattare och politiker går före, åtminstone så länge de statliga byggreglerna som Boverket ger ut är så generösa att de ger kommunerna det utrymmet.
Jag gillar de förenklingar som har genomförts i plan- och bygglagen, med krav på kortare handläggning, men skulle önska att vi också kunde se resultat i form av färre överklaganden och kortare handläggning av dessa. Det skulle ge möjlighet till fler bostäder snabbare och en minskad tveksamhet för de aktörer som står i startgroparna för att börja bygga i planlagda områden.
Centerpartiet tycker att man borde se över vilka regler och normer det är som försvårar byggandet av studentbostäder i nybyggnad och i befintliga hus.
Fru talman! Det behövs fler hyresrätter. Det behövs fler billiga hyresrätter. Men det är huvudsakligen branschen själv och byggfacken som kan ta ansvar för en sådan utveckling. I likhet med arbetsmarkanden, där det gäller att få fram fler arbetstillfällen, är det parterna, det vill säga de privata fastighetsägarna, allmännyttan och hyresgästföreningen, som sitter på en del av lösningen.
Centerpartiet vill att människor av olika bakgrund, med olika familjesituation och inkomstnivåer ska kunna bo i hyresrätter även i Stockholm, Göteborg och Malmö. När det gäller hyresrätter i centrum måste vi vara ärliga och erkänna att bruksvärdesprincipen är lite problematisk.
Hur blir det när en fastighetsägare investerar för att sänka drifts- och energikostnader utan att ha möjlighet att få täckning för detta i hyressättningen?
Hur gör vi för att undvika en svart handel på hyresbostäder när hyran inte motsvarar värdet för en bostad i centralt läge?
Ska hyresbostäder alltid värderas lika, enbart utifrån deras standard, eller finns det andra parametrar i form av till- och frånval, närmiljön, omgivningen och läget, exempelvis avståndet till närmaste tunnelbanestation?
Kan man utifrån de här tre enkla frågeställningarna hitta något av svaren på hur vi kan få bättre fart på nybyggnation och upprustning av hyresrätter visar det på något som vi i Centerpartiet tycker att man ska kunna ändra på. Vi tror att ett ökat byggande av bostäder som kommer av att det är lönsamt att bygga och förvalta är bra för bostadsmarknaden som helhet.
Kommunerna har ansvaret för samhällsbyggnaden, där bostadsförsörjning är ett område. De kommunalt ägda bostadsbolagen ska användas som ett redskap. Det är viktigt att även privata bostadsföretag ges chansen att konkurrera med dem om hyresgästerna, på likvärdiga villkor.
Kommunerna har fått ett tydligare ansvar för bostadsförsörjningen och en del får berättigad kritik för att de har en dålig planberedskap. Alternativt har de ambitiösa planer som inte genomförs. Jag kan hålla med om den kritiken, men samtidigt måste vi i det kommunala självstyrets namn tillåta kommuner att "gräva sin egen grav", så länge de gör det öppet och tydligt för aktörerna på marknaden och framför allt för väljarna, som sedan kan rösta bort dem.
Det vi inte kan acceptera är när kommunerna mer eller mindre öppet spelar under täcket med byggföretag, ger markanvisningar till den som betalar mest, utan att tänka på vem det är som bygger och förvaltar till lägst kostnad. På det sättet fyller de kommunkassorna samtidigt som de skickar räkningen till dem som senare ska flytta in. Inte heller kan vi acceptera sådana kommuner som använder det kommunägda bostadsföretaget och ger sken av att det råder en "speciell anda". De odlar en mutkultur som sprider sig högt och lågt, där transparens och konkurrens åsidosätts till fördel för dem som har rätt kontakter och är förslagna nog, där de som är små och effektiva missgynnas till förmån för de stora byggföretagen.
En stor del av byggkostnaderna är skatter, påstås det. Fastighetsägarna, allmännyttan och hyresgästföreningen har gemensamt fört fram förslag på hur de skattemässigt vill stärka hyresrätten. Regeringen bör ta till sig deras förslag och väga frågan om moms på hyran, med införande av skattefria underhållsfonder och borttagande av fastighetsavgiften för hyresrätt, utifrån principen att inte subventionera utan sträva efter största möjliga rättvisa mellan upplåtelseformerna.
Fru talman! Dagens debatt handlar specifikt om hyresrättens villkor, en av flera viktiga frågor för Centerpartiet när det gäller att skapa ett hållbart samhälle med mångfald och möjligheter för alla att förverkliga sina drömmar om jobb, utbildning, hälsa samt en trygg och säker ålderdom.
Det är angeläget att stärka hyresrättens ställning och jag tror att det bästa sättet är just genom att tillåta varierade upplåtelseformer i ett och samma bestånd. Jag ser den nyss tillsatta utredningen om att utveckla hyresrättens förutsättningar som en bra början, men jag inser samtidigt att det kommer att behövas mer för att få fart på det byggande som bland annat ger oss fler hyresbostäder för unga, för äldre och för familjer. Hyresrätter är viktiga, inte minst för tillväxten och möjligheter för företag att snabbt få tag i rätt kompetens.
Det skulle vara intressant att få genomlyst vilken prislappen blir på de förslag som fastighetsägarna, Sabo och hyresgästföreningen framfört vad gäller reducerad hyresmoms, alternativt reducerad byggmoms, sedan övriga samhällsvinster har räknats in. De här frågorna ligger ju på Finansdepartementet, därför utreds de inte när vi talar om hyresrättens ställning. Det tycker jag är synd.
Det är framför allt de ungas situation på bostadsmarknaden som måste lyftas fram. Bostaden är det som ger dem möjlighet till ett vuxenliv med utbildning, arbete och möjlighet att bidra till välfärden.
Bostäder med en enklare standard, möjlighet för till- och frånval, möjlighet att hyra ut en del av sin bostad och fler upplåtelseformer, som ägarlägenheter och kooperativ hyresrätt, ökar utbudet och tillgången. Uppenbarligen verkar inte de sistnämnda, de kooperativa hyresrätterna, trots sina fördelar vara starka nog att sälja sig själva. Det talar väl också lite grann för sig självt.
Att vi nu har höjt grundavdraget på intäkter från uthyrning av en del av en bostad borde betyda att det blir enklare för studenter att få bostad. Blev det helt skattefritt, som det är i Norge, att hyra ut delar av bostaden skulle ännu fler bomöjligheter kunna skapas för ungdomar.
Frågan huruvida Sverige ska ansöka om att få arrangera vinter-OS i Åre hör möjligen inte hit. Men jag kan nämna att vid OS i Lillehammer 1994 och även vid friidrotts-VM i Göteborg 1995 producerades det byggmoduler som fortfarande används. Oavsett om det kommer någon OS-ansökan visar det att det går att snabbt och billigt tillfredsställa tillfälliga behov av bostäder om man verkligen behöver, exempelvis för studenter.
Förvärvslagens avskaffande, om jag får avsluta på lite övertid, är någonting som verkar bekymra samtliga partier i oppositionen. Vi kan konstatera att det även när den fanns förekom att hyresgäster tvingades leva i förhållanden som inte var acceptabla. Det fanns en rättsosäkerhet och en godtycklighet i tillämpningen som gjorde att det var möjligt att kringgå lagen. Processen att pröva och besluta om godkännande var krånglig och skapade en osäkerhet, främst hos de seriösa köparna av flerbostadshus. Det är därför den har tagits bort. Frågan är om det är någon utanför den här kammaren som egentligen vill ha den tillbaka. Bättre då att stärka hyresnämndens roll och möjlighet att ingripa mot en fastighetsägare som inte tar sitt ansvar. Vi ska komma ihåg att oseriösa hyresvärdar, som vi här talar om, torde ha inskaffat sina fastigheter redan medan den gamla förvärvslagen gällde.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkande CU13 och avslag på motioner och reservationer i ärendet.