Arbetsplenum - Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål (juu19) - 2012-02-29

Herr talman! I skrivelsen om hemlig telefonavlyssning, teleövervakning och kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under 2010 framgår att användningen av hemliga tvångsmedel totalt sett var till nytta vid de förundersökningar då de använts. En ökning av nyttan redovisas jämfört med föregående år: 67 procent 2010 jämfört med 64 procent 2009. Hemlig teleavlyssning har varit till nytta i 71 procent av fallen och så vidare. När det gäller hemlig kameraövervakning är nyttan betydligt lägre än för de övriga tvångsmedlen. Det har haft betydelse i 35 procent av fallen jämfört med 17 procent 2009. 35 procent är ungefär hälften av vad det är för de andra tvångsmedlen. Av detta kan två slutsatser dras. För det första ser vi en ökning av nyttan från 2009 till 2010. För det andra är nyttan av kameraövervakning betydligt lägre än för de två andra. Vi menar därför att man bör verka för att nyttoeffekten av hemlig kameraövervakning blir i paritet med de övriga två tvångsmedlen. En sådan effektivisering vore att tillåta ljudinspelning vid hemlig kameraövervakning, vilket i dagsläget inte är tillåtet. Detta skulle kunna öka nyttan av tvångsmedlet och därmed leda snabbare till att adekvat bevismaterial insamlas, vilket i sin tur kan ge följdeffekten att antalet övervakningstimmar kan minskas. Argumentet för att inte ha ljudinspelning tillsammans med kameraövervakning var som vanligt integritetsaspekten. Vi menar inte att det per automatik ska tillämpas ljudinspelning vid kameraövervakning, men det ska finnas en möjlighet att ha en kombination av bild och ljud när någon ska övervakas för att få fram bevismaterial. Vi ser inte denna möjlighet som orimlig och vill att den ska införas. Jag är också medveten om att hemlig rumsavlyssning har en annan gräns än hemlig kameraövervakning. Hemlig rumsavlyssning får användas vid fyra års straffvärde, hemlig kameraövervakning vid två års straffvärde. Ska man sänka gränsen för hemlig rumsavlyssning eller använda hemlig rumsavlyssning i kombination med kameraövervakning när brottet kan antas ha ett straffvärde på fyra år eller mer? Dagens ärende handlar om de andra hemliga tvångsmedlen och inte om hemlig rumsavlyssning. Det innebär att jag förmodligen inte kunde ha motionerat om att sänka gränsen för rumsavlyssning om det hade varit aktuellt. I dagsläget handlar det därför om att när straffvärdet är fyra år eller mer ska båda kunna användas samtidigt utan att hänsyn tas till integritetsaspekterna. Vid straffvärde på fyra år eller mer handlar det om grova brott. Tillåter man då hemlig rumsavlyssning, vilket är fallet i lagen i dag, borde det självfallet kunna kombineras med hemlig kameraövervakning. Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation.

Herr talman! I början av 90-talet skrev jag en motion som berörde hemliga tvångsmedel för polisen. Motionen blev en stor diskussionspunkt på en av Moderaternas stämmor på 90-talet och bifölls efter en lång diskussion. Givetvis finns det fördelar och nackdelar med hemliga tvångsmedel, vilket vi diskuterar här i dag. Hur kan man använda hemliga tvångsmedel på ett effektivt sätt utan att kränka integriteten för dem som inte är misstänkta för brott? Detta perspektiv tål att lyftas fram i denna församling. Det blev början på en förnyelse av de hemliga tvångsmedel som polisen i dag kan förfoga över. Det finns en rad tvångsmedel. Tre av dem har polisen och åklagarmyndigheten tillgång till. Det är dem vi ska diskutera och det är de som har redovisats i den skrivelse som ligger till grund för vårt ställningstagande. Jag är glad att jag, 20 år efter att ha skrivit en motion som i någon mån blev ett startskott för en förnyad diskussion om hemliga tvångsmedel inom polisen, får stå här och diskutera hur det har fungerat. Jag hade gärna sett att flera partier hade varit på plats. Jag noter att Alliansen är fulltalig, men tyvärr inte oppositionen. Jag har ingen aning om varför det är så. Herr talman! Låt oss konstatera att mycket har hänt. Med mobiler och internet finns det i dag helt andra möjligheter att kommunicera ostört. Vi vet att personer som använder mobiler är svåra att avlyssna eftersom de byter telefoner dagligen. Vi vet att olika internetprogram gör att man kan kommunicera helt ostörd av polisen. Vi måste givetvis följa utvecklingen så att vi kan ha en effektiv brottsbekämpning utan att för den skull menligt påverka den personliga integriteten. Under de senaste åren har det pågått en ganska kraftig insats mot den organiserade brottsligheten. Det har gjort att hemliga tvångsmedel har brukats i större utsträckning än tidigare. Under 2010 var det många sådana aktiviteter, vilket har gjort att statistiken visar en ökning, som den är redovisad i denna skrivelse. Frågan är om det är ett problem. Jag skulle inte säga att det är ett problem om det är en följd av att vi har ökat insatsen mot grovt kriminella och att det har lett till fler åtal. Då är det inte ett problem. Det är inte ett problem om det är en följd av att de misstänkta eller grovt kriminella byter telefoner eller SIM-kort allt oftare och det därför blir fler beslut om exempelvis hemlig telefonavlyssning. Det är inte heller ett problem om det beror på att man har ökat insatserna eller att enskilda insatser har lett till att många i enskilda ärenden har blivit föremål för telefonavlyssning. Den stora fördelen är att vi har kunnat påverka och förbättra effektiviteten i brottsbekämpningen. Samtidigt har vi sett att det är väldigt få personer som har blivit avlyssnade som inte borde ha blivit det. Det är alltså inte många som inte borde bli avlyssnade som blir utsatta för telefonavlyssning. Det är viktigt att poängtera att varje gång man gör en hemlig telefonavlyssning eller annan hemlig åtgärd gör man en kränkning. Det är odiskutabelt att personer blir kränkta. Men det måste finnas en proportionalitet i detta. Man måste bedöma om insatsen och dess verkan står i proportion till den integritetskränkning som man tillfogar en privatperson. Vi i Alliansen ser positivt på att Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag att från 2010 stärka sin redovisning när det gäller dessa frågor. Vi ser också positivt på att nästa års redovisning kommer att ge oss ännu bättre underlag för att utvärdera hur hemlig telefonavlyssning och andra hemliga tvångsmedel kan användas i och med att Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden kommer att granska användningen av hemliga tvångsmedel. Herr talman! Avslutningsvis ska jag kommentera den enda reservation som finns i detta. Den kommer från Sverigedemokraterna och är lite märklig. Man sparkar in öppna dörrar. Det finns redan i dag en möjlighet till hemlig rumsavlyssning samtidigt som man använder kameraövervakning. Det finns ingenting som säger att om man har den ena tvångsåtgärden får man inte ha den andra. Det är märkligt att Sverigedemokraterna inte känner till det. Den åtgärden infördes redan 2008 och kommer att utvärderas löpande. Har Sverigedemokraterna missat det? Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionen. (Applåder) I detta anförande instämde Pia Hallström (M).

Herr talman! Riksdagens uppföljning av användningen av hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning är viktig. Genom skrivelsen kan regeringen och riksdagen bedöma om de brottsförebyggande myndigheterna använder dessa instrument och inte minst bedöma nyttan av dem och hur man har motiverat användningen av dem. Vi har delvis berört det här ärendet i tidigare debatter i samband med lagen om utlänningskontroll och arbetet mot terrorism. Med tanke på de integritetspåverkande inslagen är det viktigt att vi hela tiden följer upp användningsgraden. Från Folkpartiet välkomnar vi det särskilda uppdrag som Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har fått att titta på hur myndigheterna tillämpar den här lagstiftningen. Det är viktigt att vi har en effektiv polis. För att polisen ska kunna genomföra ett bra underrättelsearbete och komma åt den organiserade grova brottsligheten krävs det möjlighet till hemliga tvångsmedel. I den senaste rapporten från Åklagarmyndigheten kan vi se att antalet beslut om att använda hemliga tvångsmedel har ökat med drygt 50 procent. En förklaring är användandet av fler telefonadresser och mobiltelefoner, och att det rör sig om ett stort antal misstänkta personer, vilket kräver flera tillstånd. Vi anser generellt att polisen behöver fler instrument för att följa upp tekniken och kunna spåra telefoner. Nu finns de här möjligheterna, och de möjligheter som finns ska vi använda. Herr talman! De kriminellas alltmer frekventa användning av oregistrerade kontantkort och byte av telefoner och telefonadresser bidrar också till att antalet ökar eftersom det krävs tillstånd för varje enskilt fall. Det kan också vara en direkt konsekvens av regeringens och polisens prioritering där vi tillsammans genomfört en nationell satsning mot grov organiserad brottslighet under ledning av Rikskriminalpolisen. Det har skett en mobilisering och man har skapat ett samverkansråd med totalt nio myndigheter, exempelvis Försäkringskassan, eftersom vi ser att allt fler grova brott har stark koppling till ekonomisk brottslighet. Av Åklagarmyndighetens och Rikspolisstyrelsens skrivelse framgår att den information som man har fått genom användning av hemliga tvångsmedel som hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning har varit till nytta i ungefär 70 procent av förundersökningarna. Hemlig kameraövervakning, som har meddelats i drygt 50 ärenden, har varit till nytta i 35 procent av förundersökningarna. När vi ser över dessa tre lagstiftningar är det viktigt att man gör bedömningar av vilka instrument vi ska behålla när vi permanentar lagstiftningen och vilka vi ska fasa ut. Hemliga tvångsmedel har alltså varit en viktig del i arbetet mot den organiserade brottsligheten. Hemliga tvångsmedel är, som min kollega sade, ett ingrepp i den personliga integriteten. Men det är inte integritetskränkande att jaga grovt kriminella personer som ägnar sig åt grova narkotikabrott, grova barnpornografibrott och grova rån till exempel. Utifrån den aspekten överväger de brottsbekämpande myndigheternas behov av att få använda instrumenten för att inhämta bevis så att informationen kan leda undersökningen framåt och användas vid förhör och förhoppningsvis knyta en person till ett brott. Den skrivelse som justitieutskottet har behandlat visar att detta instrument har varit aktivt och bidragit till framgångar i det brottsförebyggande arbetet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)