Interpellationssvar - Kraftfulla sanktioner mot den syriska regimen - 2011-12-16

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig huruvida jag ämnar arbeta för att Sverige aktivt verkar för att FN utvidgar sanktionerna mot Syrien och om jag, inom EU, kommer att verka för att EU:s sanktioner utvidgas. Frågorna är ställda mot bakgrund av det ökade våldet och repressionen i Syrien och att Arabförbundet beslutat om att införa sanktioner mot landet. Jag delar frågeställarens oro över situationen och utvecklingen i Syrien. Sverige har sedan övergreppen mot civilbefolkningen började agerat inom både EU och FN för att öka trycket mot regimen i Damaskus. EU:s politik är tydlig och har kommit till uttryck i en rad rådsslutsatser och uttalanden. Assad måste stiga åt sidan för att ge plats åt en fredlig övergång till demokrati. Vi fördömer regimens omfattande våld och kräver att det upphör omedelbart. EU har infört sanktioner mot regimen. De första sanktionerna infördes i maj och har sedan dess successivt utvidgats till att omfatta dryga åttiotalet personer och trettiotalet enheter och företag som är ansvariga för repressionen i Syrien. Vi har även tagit beslut om riktade sanktioner på flera sakområden, däribland förbud mot vapenleveranser, it- och telekomutrustning som huvudsakligen avses användas av regimen för övervakning, förbud mot försäljning och import av oljeprodukter och teknologi som kan användas inom olje- och gasområdet, deltagandet i byggandet av nya elektricitetskraftverk, öppnande av nya bank- och representationskontor och andra samverkansformer mellan banker i EU och syriska banker, handel med syriska statspapper samt försäkringar till den syriska regeringen, dess myndigheter och företrädare. Även begränsningar i möjligheterna att genom stöd och garantier främja handel med Syrien och att ge nya utfästelser om bidrag eller mjuka krediter till Syriens regering utom för humanitära ändamål eller utvecklingsändamål har införts. EU kommer kontinuerligt att se över möjligheterna att föreslå ytterligare sanktioner om repressionen inte upphör. I arbetet med att utarbeta och besluta om sanktioner fäster Sverige, i denna fråga liksom i andra, stor vikt vid att sanktionerna ska vara effektiva och riktade. Dessa smarta sanktioner riktar sig mot regimen och försöker undvika att i onödan slå mot vanliga människor eller mot oppositionens möjligheter att verka. Därför anser Sverige att det är viktigt att konsekvenserna noga analyseras innan man inför sanktioner som kan få den effekten. Sverige och EU har varit tydliga med besvikelsen över att FN:s säkerhetsråd inte har kunnat anta en resolution om Syrien. Vi arbetar för att frågan ska tas upp igen. Detta sker i nära samarbete med bland annat Arabförbundet och Turkiet. Det senaste dygnet har inneburit att möjligheterna för en utveckling i den riktningen sannolikt har förbättrats. Parallellt med säkerhetsrådsarbetet har Sverige verkat för att inom generalförsamlingens tredje utskott få till stånd en resolution om situationen för de mänskliga rättigheterna i Syrien. En sådan resolution antogs med överväldigande majoritet av tredje utskottet den 22 november. Sverige har också ställt krav på en specialsession om Syrien i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna. Vid specialsessionen den 2 december beslöt rådet bland annat att inrätta ett FN-mandat för en specialrapportör för de mänskliga rättigheterna i Syrien. Vidare uppmanades Syrien i skarpa ordalag att respektera de mänskliga rättigheterna samt att samarbeta med och ge tillträde till FN:s representanter.

Fru talman! Tack, Carl Bildt, för svaret och redogörelsen. Det är positivt att EU och Arabförbundet har vidtagit vissa åtgärder gällande sanktioner mot Syrien. Frågan är bara om dessa har varit verkningsfulla? Fru talman! Dagligen konfronteras vi med fasansfulla bilder av hur det syriska folkets frihetslängtan möts av förtryck och terror av regimen al-Assad. Detta ser vi trots att mediernas rapportering är begränsad på grund av trycket mot journalister och det fria ordet. Al-Assads förtryck av oppositionella tycks inte känna några gränser. Sedan den arabiska våren nådde Syrien har korta sekvenser från demonstranters kameror visat den skräck som råder i landet. Navi Pillay, som är FN:s officiella företrädare gällande MR-frågor, menar att de ansvarliga måste ställas inför internationella brottmålsdomstolen i Haag och att al-Assad måste ställas inför rätta. Detta menar även Amnesty International. På nio månader har mer än 5 000 människor dödats. Bland dessa är 300 barn. Enligt Amnesty dödas dagligen mellan 20 och 40 personer, och i vissa områden av landet är siffran ännu högre. Arresteringarna har omfattat mer än 15 000 personer och flera tusen har flytt landet. Enligt information vid ett möte här i riksdagen i går med företrädare för Amnesty och människorättsaktivister från Syrien har 80-90 procent av de gripna torterats eller är mördade och försvunna. Det enda brottet har varit att folk har genomfört fredliga demonstrationer mot regimen. Vittnesmål ger en bild av en ohållbar situation där sjuka och sårade till och med berövas rätten till vård utan att behöva riskera repressalier samtidigt som sjukvårdspersonalen ställs inför svåra dilemman. I en färsk rapport, Health Crisis: Syrian Government Targets the Wounded and Health Workers, beskriver Amnesty International en situation där inte ens sjuka och skadade skonas. Den syriska regimen använder till och med sjukhusen för att finna, gripa och tortera människor som har visat sitt missnöje med regeringen. Fru talman! Det räcker inte med att vänta på Arabförbundets och Turkiets initiativ. Det vet vi redan. Många av de regimer som i dag tar initiativ till sanktioner mot regimen är själva totalitära. Tidsfristen har bara gynnat regimen Bashar al-Assad. Därför är det viktigt att inte förlänga den mer. Det måste finnas verkningsfulla sanktioner. Därför är vi många här i riksdagen som kräver - vi har också bildat ett nätverk - att Carl Bildt och den svenska regeringen här och nu ska ta initiativ till att utvidga sanktionerna. Jag undrar: Vad gör Carl Bildt och regeringen för att utvidga sanktionerna och stoppa framför allt Ericssons försäljning av teleteknik som bidrar till att regimkritiker övervakas, grips och förföljs?

Fru talman! Tack till Amineh Kakabaveh för en väldigt viktig interpellation! Vi är nog alla bestörta över situationen i Syrien. Jag tror att vi alla vill göra det vi kan för att stoppa förtrycket och förföljelserna av människorna där. Frågan är dock om vi verkligen gör allt vi kan. Gör utrikesministern och regeringen verkligen allt de kan? Låt oss se några år tillbaka i tiden. Jag tycker inte att den här regeringen har en särskilt smickrande historia när det gäller Syrien. Mellan 2006 och 2010 uppgick de statliga exportkrediterna till Syrien till 139 miljoner kronor. Handelsminister Ewa Björling ledde en näringslivsdelegation till Damaskus i Syrien 2009, bland annat med representanter från Ericsson. Detta återgäldade den syriska regimen med ett besök av vice premiärminister Abdullah al-Dardari, som var på besök här i våras och åt mat - enligt uppgift älg - tillsammans med handelsministern i Arvfurstens palats. Jag är smått bestört över de intima relationerna med regimen i Syrien. Vi kan också se att den svenska exporten till Syrien sedan den borgerliga regeringen tog över har tredubblats. Det rör sig nästan bara om Ericssons export. Vi i Vänsterpartiet och många andra har föreslagit att man ska utvidga sanktionerna mot den syriska regimen, precis som Amineh Kakabaveh sade, så att telekomutrustning inte kan användas för att övervaka, spåra och förfölja och därmed förtrycka oppositionen i Syrien. Vi vet att Ericsson har ett system som heter Ranos och som gör det möjligt för regimen att just spåra upp och övervaka sin egen befolkning. Vi måste se till att detta inte får fortsätta. Den här frågan var uppe på utrikesministrarnas möte för bara ett par veckor sedan. Enligt uppgift var det Sverige som stoppade att man skulle utvidga sanktionerna. Det får inte vara något snack om att när ekonomiska intressen, Ericssons profit och våra investeringar i exportkrediter står i motsats till de mänskliga rättigheterna är det självklart de mänskliga rättigheterna som alltid måste stå i förgrunden. Därför vill jag fråga Carl Bildt: Är du nu beredd att göra som de andra länderna i Europa vill och utvidga sanktionerna, precis som Amineh Kakabaveh sade tidigare, så att telekomutrustning inte ska kunna användas för att spåra och förfölja oppositionen i Syrien? Jag undrar också om regeringen nu kan lova att vi aldrig mer kommer att betala ut exportkrediter som gynnar regimen i Syrien. Jag undrar också om det nu äntligen blir ett slut på näringslivsresorna till regimen i Syrien.

Fru talman! Vänsterpartiet har en annorlunda syn på de här frågorna. Det är bara att inse det. Jag tillhör dem som anser att vi ska utöka kontakterna med samhället även i länder som har förhatliga och diktatoriskt inriktade regimer. Ekonomiska kontakter är också viktiga i det sammanhanget. Det kan gälla Kina. Det gällde en gång i världen Sovjetunionen. Det kan gälla Vietnam och till och med Kuba. Vi ska bedriva handel med dem, för det bidrar till den långsiktiga utvecklingen och liberaliseringen av dessa länder. Det bidrar till att bygga upp en medelklass som kan vara basen för demokrati. Jag har inte ätit älg med vice premiärministern från Syrien i Stockholm. Men jag har varit i Damaskus och träffat presidenten för att diskutera både den inrikespolitiska utvecklingen i landet, för ett antal år sedan, och landets utrikespolitiska position. Det gällde situationen i Libanon, relationerna till Iran och fredsprocessen med Israel. Diplomati är ett instrument som är till för att användas, inte för att förbjudas. Det gäller också samtal, alldeles oavsett vad som råkar serveras vid måltiderna som kommer i fråga. Amineh Kakabaveh började med att tala om hur vi såg vad som inträffade i Syrien genom scenerna från demonstranternas mobilkameror. Det är riktigt. I början av 1980-talet dödades tiotusentals människor i Syrien. Vi visste ingenting, ingenting, ingenting och ingenting av vad som inträffade, för det var mörkt och stängt. I dag vet vi inom timmar, minuter och ibland inom sekunder vad som inträffar på gatorna i Homs, Hama, Latakia eller kanske Aleppo och Damaskus. Det vet vi genom den teknologi som med Twitter, Facebook och annat har gjort revolutionen i arabvärlden möjlig. Vi har bidragit till detta, och det ska vi vara stolta över. Sedan har vi infört sanktioner mot allting som kan användas till övervakning och spårning av olika slag utöver det som ligger i systemet självt. Det överväger vi nu att genomföra också med andra länder. Vad kan vi då göra för att påverka situationen i landet? Samverkan med Arabförbundet och Turkiet är väldigt viktigt. Vi ligger snart på gränsen av de sanktionsinstrument som vi har till vårt förfogande från Europeiska unionens sida. Det vi framför allt har haft är oljehandeln. Det kommer att slå mycket hårt. Det var cirka en tredjedel av den syriska utrikeshandeln det handlade om i det här fallet. Det slår successivt hårt, och valutareserven eroderas. Vi börjar se de effekterna på den syriska ekonomin. Det är klart att Turkiet och Arabförbundet har en annan kraft. Sedan ska vi vara medvetna även där om att det finns svårigheter som vi inte ska underskatta. Libanon är ett skört samhälle. Det har ställt sig utanför sanktionerna. Vi kan inte fördöma det alltför starkt. Irak är ett skört samhälle. Jordanien har en skör ekonomi. Alla dessa har effekter av sanktionspolitiken som vi inte kan bortse från om vi är intresserade av stabiliteten i den vidare regionen. Instrumenten vi har är dock inte bara sanktioner, tack och lov. Det är också de politiska kontakterna vi har med olika företrädare för de olika syriska oppositionsgrupperingarna. Det gäller självfallet framför allt de som är utanför Syrien, där vi uppmuntrar dem att ha kontakter inne i landet, men också inne i Syrien. En väldigt viktig del av vår samlade verksamhet är att uppmuntra den syriska oppositionen att samarbeta med varandra, att vara icke-våldsintriktade, att vara icke-sekteristiska och ha en generös inställning till de minoriteter i detta mångfasetterade land som annars riskerar att se ett fortsatt stöd till regimen som sättet att verka för sin egen framtid. De politiska kontakterna är måhända till och med ett effektivare instrument än sanktionerna när det gäller att åstadkomma den förändring som måste komma.

Herr talman! Tack, Carl Bildt! Jag instämmer i att tekniken har hjälpt människor att utvecklas och gjort att andra människor i världen får veta om de skräckscener som utspelas på gatorna i Syrien och i andra delar av världen. Jag måste också säga, utrikesminister Carl Bildt, att vi i går hade ett möte med Amnesty och representanter från Syrien. De har haft ett möte med Ericssons chefer och företrädare. Ericsson har inte uteslutit att telekomteknik från Sverige kan ha bidragit till att regimen förföljer regimkritiker. I det sammanhanget vill jag ställa en fråga till utrikesministern. EU:s ministerråd hade beslutat att EU-kommissionen skulle undersöka om denna teknik verkligen har använts för att förfölja människor. Jag undrar hur långt man har kommit i den frågan. Det är inte bara Sverige, utrikesministern, som bidrar med detta, utan både kinesiska och koreanska telekomsystem. Det är Syriens telesystem som är grunden för all kontroll. Det är inte så att om inte Ericsson befinner sig i landet kommer hela telestrukturen att rasa, tvärtom. Enligt de som själva är från landet och känner systemet har regimen total kontroll över läget. Därför är det viktigt att se till att det inte kommer att skrivas in i historien att Sverige har bidragit till att tusentals har dödats eller förföljts. Konsekvenserna får vi efteråt. Det är viktigt, Carl Bildt. Sverige har varit en tongivande röst, och många har förväntningar. Vi är många som med bestörtning har reagerat på att du har lagt in ditt veto när EU:s utrikesministrar har mötts för att besluta om de utvidgade sanktionerna, som min vän Jens Holm också har påpekat. Förväntningarna är många. Människoliv skördas dagligen. Det är oskyldiga människor. Jag undrar om utrikesministern, Sverige och EU vill försöka att kräva att Bashar al-Assad ställs inför rätta. Det har gått 40 år av förtryck från en hel familj med blodiga händer. Man har förbisett Libyen, bin Ladin och Mubarak. Nu är det Bashar al-Assad. I stället för att ställa de ansvariga inför rätta räknar man med att de förr eller senare kommer att försvinna. Västvärlden har haft mycket inverkan i diktaturregimerna genom att till exempel bidra till ekonomin. Jag håller med om att det är viktigt att använda instrumentet politisk diplomati. Men det måste ske i kombination med utvidgade sanktioner som har inverkan för att rädda människor. De mänskliga rättigheterna har alltid kommit i kläm.

Herr talman! Utrikesminister Carl Bildt får det att låta som att det inte förekommer någon övervakning med hjälp av mobilsystem i Syrien. Ericsson har levererat systemet Ranos till den syriska regimen. Andra företag undviker att investera i Syrien just därför att de inte vill beblanda sig med den syriska regimen. Det är detta vi vill åt. Den syriska regimen använder vår teknikutrustning. Ericsson kan kamma hem stora profiter, och oppositionen förföljs och förtrycks. Det är just därför det hade varit så bra om du och Sverige hade backat upp de andra europeiska länderna när ni utrikesministrar träffades så att man hade kunnat utvidga sanktionerna till att även gälla telekomutrustning som kan användas mot oppositionen. Jag hade också två konkreta frågor som jag inte fick svar på. Det är många frågor i luften, men jag ställer dem igen. Kan utrikesministern lova att det inte blir några fler exportkrediter till Syrien? De 139 miljoner kronor som vi hittills har plöjt ned i Syrien kanske inte var så bra. Kan vi lova att det inte blir någonting mer av det så länge förtrycket finns kvar? Den andra frågan är: Kan utrikesministern lova att det inte blir några fler näringslivsresor till Damaskus så länge som förtrycket består?

Herr talman! Svaret på Jens Holm frågor framgår av svaret på interpellationen, om han hade lyssnat. Jag ska inte ägna mig åt att rätta de sakfel han har vad gäller telekommunikationsutrustning. Men lite efterforskande av fakta skulle nog underlätta utvecklingen av politikarbetet också inom Vänsterpartiet; jag säger detta i all vänskaplig mening som ett litet råd om hur man ska driva saklig och effektiv oppositionspolitik. Låt mig bara säga något kort, för att inte göra det hela för långt: Vi tror inte att det ligger i vårt intresse att släcka ned internet eller mobiltelefoner i vare sig Syrien, Iran, Kina eller något annat samhälle - tvärtom. Detta är frihetstekniker. Det finns risker med det, och det är därför vi stoppar alla former av övervakningstekniker. Det kan vara som Amineh Kakabaveh säger - att sådant levereras av kineser och andra. Det kan vi dess värre inte göra så mycket åt. Men vi ska inte leverera det, och vi gör det inte heller. Vad är då vår strategi i detta mycket allvarliga läge för Syrien? Den första punkten är att vi nu arbetar med förnyad kraft för en resolution i FN:s säkerhetsråd. Där har detta inträffat att Ryssland har lagt ett förslag på bordet. Det är inte tillfredsställande som det nu är utformat. Men det är en förändring till det bättre att Ryssland nu är berett att diskutera en resolution i säkerhetsrådet. Det har man lagt in sitt veto mot intill alldeles nyligen. EU-länderna kommer nu att arbeta för att försöka förbättra detta och för att få en resolution i säkerhetsrådet. Den innehåller inte sanktioner, men den är ett första viktigt steg. Den andra punkt jag skulle vilja nämna är utvidgade kontakter med oppositionen, inte minst för att säkerställa att oppositionen har den breda representativitet för hela det syriska samhällets mångfald som är en förutsättning för att de ska ha den tillräckliga politiska kraften. Där kan både vi och andra länder göra åtskilligt. Den tredje punkten är de fortsatta sanktionerna, även om jag inte tror att sanktionspolitiken har så många vägar kvar. Det handlar framför allt om den successivt starkare effekten av de sanktioner som beslutades om för ett bra tag sedan. Den fjärde punkten är självfallet fortsatt stark koordinering mellan Europeiska unionen, Arabförbundet och Turkiet. Vi hade Arabförbundets generalsekreterare al-Arabi på vårt möte här för någon vecka sedan, och vi kommer inom kort också att i EU-kretsen i dess helhet - det utgår jag ifrån - träffa Turkiets utrikesminister Ahmet Davutoglu som är en av dem som driver dessa frågor hårdast. Då ska vi diskutera de olika åtgärder som kan komma i fråga. Den femte punkten är humanitärt stöd. Det är i första hand självfallet stöd till dem som har flytt från Syrien, huvudsakligen till Turkiet. Men vi diskuterar också olika sätt att försöka få in en utökad humanitär hjälp. Där spelar ett samarbete med Arabförbundet och ett samarbete mellan Arabförbundet och FN vad gäller observatörer en viktig roll för att underlätta det humanitära tillträdet. Dessa fem punkter tror jag är den realistiska och verkningsfulla politik som vi har anledning att ägna oss åt. Det är det som är regeringens och Europeiska unionens inriktning.

Herr talman! Jag tackar Carl Bildt. Det är positivt att man tar initiativ till att möta representanter för Arabförbundet och så vidare. Men som jag, Amnesty International och många andra tidigare har påpekat förlängs bara initiativen. Tidsfristen har gjort att regimen agerar ännu hårdare och ännu värre mot sitt eget folk. Därför undrar jag, och ställer fortfarande frågan: Vad kan utrikesministern göra inom Sverige för att vi inte ska behöva vänta på Arabförbundet? De kommer inte att göra så mycket som det syriska folket behöver i dag. Utrikesministern nämnde humanitär hjälp. Det är väldigt viktigt. Det finns ett stort behov, och det råder en förödande brist på medicin på till exempel de fyra stora sjukhusen. Vi hörde i går att det saknas medicin och vård där. Jag undrar vad utrikesministern kan göra för att Sverige ska bidra med humanitär hjälp och inte med annat just nu. När det gäller statliga bolag vet jag att vi inte kan göra mycket åt Kina och Korea. Men vi har också ett moraliskt och etiskt ansvar eftersom det gäller ett statligt bolag. Vi förstår detta väl inom Vänsterpartiet, men vi har självfallet olika syn på vad som är verkningsfullt eller inte och vad som är moraliskt eller inte i våra statliga bolag. Jag har en sista fråga till Carl Bildt. Vi vet att många människor har flytt landet. De som återvänder får detta använt som förtal mot sig därför att de har lämnat landet. De torteras och förföljs efter det att de har återvänt till hemlandet. Sverige skickar i dag tillbaka flyktingar. Hur gör vi för att stoppa utvisningarna till Syrien? God jul och tack så mycket för mig!

Herr talman! Jag har inte så mycket att tillägga - bara en sak. En av de viktigaste Facebooksidorna för den syriska oppositionen finns i Sverige. Den spelar en stor roll. Jag är mycket angelägen om att det ska gå att läsa denna sida icke bara i Sverige utan också i Syrien. Jag tror att även Vänsterpartiet i grunden har det intresset. Med detta ber jag att få önska debattdeltagarna Amineh och Jens en god jul och så småningom ett gott nytt år och nya interpellationsdebatter.